Hannas Plats

Jag får ångest när jag ser program där de snickrar. Jag är ingen snickrare. Jag gillar inte att snickra, kommer aldrig göra. Teknik går bra, måla går bra, underarbete - inga problem. Snickra - går inte. Bara tanken på centimetermissar, spikfel eller snedborrningar får det att vibrera i bröstet på mig. Ilska som tränger ut ur porerna. Känslan av att man vill kasta hammaren genom fönstret.

Saken är att jag tror det har med tempo att göra. Jag är snabb, saker ska gå snabbt, det gör mig ofta slarvig. Men jag hatar att vänta.

Jag tror också att jag har haft en liknande känsla vad gäller matlagning. Och den har jag övervunnit. För nu funkar jag och matlagning bra ihop. Jag har börjat tillåta mig att låta matlagningen ta tid, och när jag ger mig tid så går det bättre.

Så jag skulle kanske kunna bli en snickrare om jag gav det lite tid.

Frågan är bara 1. är jag villig att ge den tiden och 2. finns det någon anledning för mig att bli snickrare?

Jag klarar mig ganska bra utan. Man kan alltid kalla in en tredje part om det skulle behövas. Och att bygga mitt eget köksbord är helt enkelt inte aktuellt, trots att jag aldrig tycks finna det perfekta bordet färdigkonsturerat.

Läs även andra bloggares åsikter om snickra, tempo, byggångest, agresseionsväckande