Hannas Plats

I min källare finns det sju kartonger. Sju blev i dag sex. Men där finns fortfarande outforskade marker. Pappershögar som bör ses över. Varför har jag alltid älskat papper så mycket? Jag gillar att spara papper för att minnas olika saker, har en massa klipp, skolarbeten, anställningspapper och tidningar kvar för att minnas det som står i dem. Eller tiden i mitt liv, mest. Men det är kanske dags att lägga det bakom mig, jag har trots allt en massa dagböcker kvar fortfarande.

Källaren var kall. Jag befann mig i den dammiga och kyliga källaren, endast iförd t-shirt och mysbyxor. Fingrarna blev snabbt stela trots att jag arbetade hårt, näsan frös och nös av allt damm. Nu ska jag tina upp både mig och lite paj.

Där finns en hel kartong med saker jag vill bli av med. Helst vill jag ju sälja, både kläder och lite köksattiraljer. Men det känns som ett projekt som jag inte tror går runt om man gör det på nätet. Jag gissar att jag än en gång ska göra Myrorna lyckliga.

Igår insåg jag att en av mina favoritleksaksbutiker är nedläggningshotad. Den är bara ett litet hål i väggen och ligger inte långt från där jag bor.

Jag älskar den lilla butiken eftersom man får ett personligt bemötande där, för att den trots att den är så liten har allt man kan tänkas behöva och för att den inhyser färre hysteriska barn.

Därför vill jag uppmana er till att gå och gynna er lokala leksaksdealer. Skippa kedjorna, de är så könlösa och ångestskapande. Because size matters!

Jag går fortfarande runt i min multipurpose-jacka som främst är sommarhalvårsbetonad. Har jag bara tillräckligt med kläder under så skulle jag kunna gå med den jackan resten av vintern. I tonåren gjorde jag ofta sånt. En vinter hade jag jeansjacka hela vintern. Och sneakers förstås.

Men kanske skulle jag unna mig en vinterjacka. En varm. Tror aldrig jag har ägt en varm vinterjacka som jag dessutom trivs i. Någon gång ska väl även detta ske i mitt liv.

Kanske till och med i år.

Läs även andra bloggares åsikter om vinterjacka, kyla

Jag uppskattar inte opålitlighet. Särskilt inte från säljare. Säger de att de ska ringa klockan tre så ska de göra det också. Det borde ligga i deras eget intresse.

Jag tror han sumpat sin chans. Synd bara att jag redan sagt upp den gamla leverantören.

Läs även andra bloggares åsikter om Ruffel och båg AB

Min materialism blir som värst vid den här tiden på året. När jag fyller år kan jag inte neka mig själv något. Jag tänker: det blir en present till mig själv. I år verkar det nästan helt gått över styr så mycket jag har fått i present. Och då har jag inte ens fyllt än - det är ett tag kvar till och med.

Jag som tänkt att jag skulle göra något kul på min dag. Verkligen unna mig en grym födelsedag. Inser att jag inte kommer att ha råd med det. Men det är klart, man kan unna sig gratissaker också. Eller i alla fall billiga saker.

Idag ska jag hämta ytterligare några presenter. De är lövtunna, stora och matta. I vackra färger.

Nu finns egentligen bara en sak kvar på min önskelista för att min dag och mitt år ska bli fulländat.

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedagspresenter

Var det här det bästa jag kunde vaska fram? Svar: Ja.

Någon som vill sponsra en ögonoperation?



Läs även andra bloggares åsikter om nya brillor

Alla älskar teknik. Alla hatar teknik.

Alla stämmer in på minst ett av två ovanstående beskrivningar.

Det är kul att vara inne på Kjell & Company och studera människor som relaterar till teknik. Det är frustration. Det är panik. Det är passion. Det är teknik.

Jag älskar teknik. Jag älskar att koppla in ny teknik. Jag älskar när tekniken arbetar med mig.

Och idag på Kjell & Company behövde jag inte spendera en endaste krona. Teknik när den är som bäst.

Boxen är inkopplad till tv:n - och funkar på första försöket.

Frågan nu är bara vad jag ska göra med alla miljarder kanaler.

Läs även andra bloggares åsikter om teknik, passion, kärlek

Mysbyxorna måste nog vara världens mest underskattade plagg.

♥ Om jag skulle hajpa ett plagg så skulle det vara mysbyxan
♥ Om jag skulle införa en arbetsuniform skulle den inkludera mysbyxan (och stora sneakers)
♥ Om jag skulle införa en dag skulle det bli mysbyxans dag (varje dag?)
♥ Om jag skulle införa ett nytt ord skulle det vara en synonym för mysbyxan (hiphopsters)
♥ Om jag skulle vara hemma hela dagarna skulle jag aldrig dra på mig annat än mysbyxor (vänta nu...)

Länge leve hiphopsters. Aldrig blir jag så stor som när jag har dem på mig!

Läs även andra bloggares åsikter om mysbyxor, hiphopsters, hausse

Äntligen var det dags, som jag längtat. Och vädret var strålande. Dags för loppis på gården.

Anna kom förbi och hjälpte mig ställa ut grejer och kränga. Vilket team vi var. Vi sålde av glas så det stod härliga till, men även mina gamla inlines (knappt använda) var det någon som svepte iväg med.

Mot slutet av dagen insåg jag att jag inte heller skulle kunna gå hem utan det underbara klaffbordet som några andra sålde. Fick det förstås till det finfina grannpriset 50 kr.

Jag känner mig mycket lättad och fri i sinnet efter denna avverkning. Och lite lite rikare.



Anna överblickar försäljningsbordet.



Nya bordet går mycket bra ihop med både mig, min dator och mina stolar.

Allt blev inte sålt och dessutom har jag numer ett köksbord till övers. Jag känner mig med andra ord inte klar som säljare. Blocket nästa.

Läs även andra bloggares åsikter om loppis, grannar, matbord

Nytt liv - nytt hår. Det är sen gammalt.

Före
 


Efter




Läs även andra bloggares åsikter om frisyrdag

Nu blir det modeblogg.



Jag vill ju va som duuuu....

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz, wannabe, ballerina

Datorn har under ett tag segat sig och inte riktigt velat det jag vill.

Nu får jag höra att systemet är korrupt. Det ante mig. Klart jag lever med korruption i mitt eget hem. Den arbetar emot mig.

Hur övervinner man ett korrupt system, på hemmaplan?

Läs även andra bloggares åsikter om korruption, systemfel

Jag städade min garderob igår. Jag kom till en stor insikt:

För i helvete vad mycket kläder jag har!

Min stilla undran är:

Varför?

Allt jag behöver är ju jeans.

Läs även andra bloggares åsikter om klädkonsumtion, onödigt

Ok, det finns något som är bättre än nätshopping upptäckte jag idag. Det heter Kjell & co. Man slipper irra runt, allt finns och till bra priser.

Jag upptäckte att nätshoppingen blev dyrare och dyrare för varje litet klick. Och inte så lite heller. Hur kan det kosta 80 kr att skicka någon som är jättelitet?! Antagligen är svaret emballage. Så jag gjorde antagligen en klimatinsats när jag istället gick till en butik och löste samtliga problem på bara en liten stund.

Nu ska jag bara invänta kräksjukan.

Läs även andra bloggares åsikter om dementering

Anledningar till att näthandla:

- ingen trängsel
- handlandet sker i lagom tempererat hem
- jag hittar saker genom några få klick hellre än att irra runt på tusentals kvadratmeter
- slippa möta människor som potentiellt bär på kräksjukan
- mat och toalett inom nära räckhåll

Nu ska jag klicka hem lite gadgets.

Läs även andra bloggares åsikter om näthandla, hysteri

Jag har fått en ny vän. En som jag tror ska vara till stor lycka för mig. Trots hans litenhet. Lätthet.

Jag hoppas att han även ska få vara till lycka för er. Eftersom han ska få följa med ut i världen (trodde ni att ni skulle slippa mig?! Moahahahah...).





Nej, pengen är inte där för att illustrera min rikedom, utan för att illustrera hans litenhet. En egen sovsäck har han fått också. Plutten.

Läs även andra bloggares åsikter om resedator, packning

Jag råkade kika ner i min aldrig sinande källa av SF-biljetter. Jag minns att jag gjorde ett tappert försök i våras att konsumera dem. Med ett knapphändigt resultat tydligen. Två biljetter mindes jag blev kvar. Nu hittade jag två bonusbiljetter. Har det kommit nya?! Vem är det som förser mig med dessa?

Idag ska jag på bio i alla fall. Sen har jag ju julen på mig. Biljetterna måste konsumeras innan februari. Hur kan det vara ett problem?

Tro mig, det är ett problem och att betrakta som hårt jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om konsumtion, biobesök, presentkort

Istället för att ta det lungt har jag förstås planerat och provpackat idag. Till slut även sammanfattat en lista på vad jag ska försöka få med mig. Hittade någon cheklista på nätet. Jag har dock svårt att ta tips som att ta med 4 par kalsonger på allvar. Eller tvål + eventuellt schampo och balsam. Det är tydligt vilket perspektiv den personen har. Så jag letade fram min egen gamla lista och började modifiera den.



Nåt sånt här.



Välpackad och tjock. 10 kg tyngre också. Jag tror det ska gå bra.

Läs även andra bloggares åsikter om packning, resa, checklista

Ja, vad ska man egentligen ha på sig/med sig när man sticker iväg? En fråga som allt oftare aktualiseras. Och jag har förstås börjat fundera. Något praktiskt och bekvämt som jag ändå känner mig som jag själv i. Varmt och kallt, inte för tungt eller skrymmande.

Kanske blir det något av detta. Inser att det antagligen kommer att inkludera stora delar av mitt Monkibestånd. Den gråa med stor hals ny.


Läs även andra bloggares åsikter om packning, huvudbry, jorden runt

Konsumtion skänker mig inte längre någon glädje. Detta har jag vidhållit många gånger den senaste tiden. Därför får man väl anta att jag idag är olycklig.

Och portad är jag från Monki. Jag har portat mig själv. Jag behövde egentligen inget av det jag fick med mig, förstås, jag lever ju i ett I-land. Men 80-talsnostalgin gör att det suger till i varje åder i min kropp. Jag längtar och trängtar. 80-talet var allt.

Så nu sitter jag här. Lite olyckligare. Lite fattigare.

Läs även andra bloggares åsikter om konsumtion, olycka, Monki, 80-tal