Hannas Plats

Jag tog mig en liten sväng på stan idag. Jag har ju tid så jag tänkte att en liten sväng kan väl inte skada. Det gjorde det inte heller.

Det var bra för mig att komma ut, även om det duggade ute samtidigt som jag svettades ymnigt i vinterjackan. Eftersom jag inte hade ett shoppingbegär eller behov av något särskilt tänkte jag se hur det skulle gå att skapa mig ett. Det gick väldigt dåligt - och det gjorde mig glad.

Var inne på H&M och provade en tunika. Jag drog på mig en 36:a, som funkade bra förutom i ärmarna. Antingen har jag kralliga armar eller också tycker H&M:s att 36:or ska ha extremt smala armar. Den hade fungerat perfekt om jag velat sätta en kanyl i armen, för blodflödet ströps effektivt. Kanske var den avsedd för knarkare, de brukar vara rätt tunna i kroppen. (Eller också har min träning den senaste tiden tillsammans med extra proteinintag gett oanade resultat.) Jag höll i alla fall knappt på att komma ur den. När jag äntligen gjorde jag det stapplade jag ut därifrån, yrslig av värme och lätt panikkänsla, och lovade att inte stiga in i ett omklädningsrum igen på länge.

Jag är i alla fall glad att mitt habegär verkar ha reducerats till inget. Det här kändes som ett test för mig. Och jag klarade det.

Ikea en söndag, typiskt familjeutflykt. Verkar alla familjer tycka i alla fall.

M tjatade på mig i fredags över att få sällskap till Ikea idag. Jag tyckte att det var en ganska bra chans för mig att komma dit, det är inte så ofta jag har bil. Så idag bar det av.

Ja, det var fullt på parkeringen och fullt inne också. Jag har så svårt att skaffa mig något riktigt sug när jag går på Ikea, känner mig mest stressad. Så jag fick med mig några glödlampor och lite uppladdningsbara batterier jag tänkt köpa så länge. Det var en ganska bra skörd ändå - för att vara mig.

M var vansinnigt hungrig när vi gick därifrån så det blev en sväng till Max efteråt. Där sprang jag på paret J och J. Jag har länge misstänkt att det är barn på gång där och det var alldeles riktigt. De passade på att berätta det där mellan pommesarna. Roligt! Tydligen ska även K och J få barn, som gifte sig i somras. Vilken babyboom i vänkretsen. Har inte pratat med några av dem sedan just bröllopet.

Jag känner mig helt slut nu. Ikea, trångt, värme, mat och sen en bilfärd på det. Alla element var för sig kan göra mig rätt seg. Kombinationen är i det närmaste förödande. Dags att dra fram dammsugaren då.

Jag älskar dem. I alla former. Kanske lite av en passion. Jag vill ha döskallar på allt.

Döskallar är min grej!




Ja, denna återfinns bland barnvagnarna, känns lite småkonstigt...

Varje år är det dags igen. Det ger mig nästan lika mycket ångest som att gå och klippa mig. Man vet aldrig hur det kommer att sluta. Att köpa en ny kalender.

Jag hade rent av förträngt detta ångestmoment. Att hitta den perfekta kalendern är så jobbigt att jag knappt står ut. Det slutar nästan alltid med att jag hittar en på Åhlle. Det är lite praktiskt. Men i år blev det tyvärr inte så bra.

Den var roligt för att jag kunde göra en egen framsida på den - vilket jag förstås genast gjorde. Nu sitter Morgan Pålsson - allas vår Hipp hippaste SVT-reporter - på min kalender. Jag påminns dagligen om hans existensberättigande. Älska Hipp Hipp.

Men dagarna i kalendern är i spalter och med klockslag. Helt överskattat med klockslag. Raderna är ändå alldeles för små för att man ska kunna skriva något på dem. Och hur ofta är man inbokad på något varje timme. Det är helt enkelt lättare att själv skriva dit ett klockslag som passar en. Men som det är nu är raderna dessutom alldeles för korta. Jag kan knappt skriva ett ord per rad. Jag vet, jag skriver extremt stort, men det är liksom en av de saker som definierar mig. Jag skriver både stort och ganska oläsligt (enligt otaliga vittnen).

Nå, jag ska ju bara ha den ett år! Det är snart nog dags att göra nästa ångestinköp.

Jag mår riktigt dåligt när jag hör om hur dyra julklappar folk köper till varandra. En platt-tv? Vem köper en platt-tv i julklapp till någon? Och har man då inte helt missat innebörden med julklappar? Jag hörde igår om hur folk våndades över handväskor för två tusen kronor men att de till slut sedan hittat en för bara tolvhundra kronor. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå det. Nu köper jag bara en julklapp per år men tycker ändå att några hundralappar är ett rimligt belopp att lägga på den. Det har inte att göra med att jag inte har mer pengar, utan att jag tycker att det bara är helt galet att köpa något dyrt bara för att göra det.

Det här är min ståndpunkt och det tycks svårt att göra mig förstådd i denna materialistiska värld. Jag tycker bara att lite kärlek och omsorg räcker för att visa någon att jag uppskattar julen med dem.

Dessutom förstår jag varför människor måste stressa häcken av sig hela året och lyckas försumma alla som är viktiga i deras liv. Det är för att kunna leva upp till världens religion - shopping. Och för att ha råd att köpa julklappar till sina nära.

En arbetskompis var snabb att påpeka min nya hårfärg idag (som egentligen inte alls är ny, förutom vid rötterna). Han var lika snabb att påpeka att det helt borde gå mot mina kärnvärden att sänka mig till tidningarnas ideal och färga håret. Han träffade rakt på, som vanligt. Jag insåg ju att det var precis så efter att jag färgat håret. Dessutom går det mot mina miljöideal också.

Han tog upp diskussionen igen lite senare och jag hade då faktiskt lyckats tänka över mina argument lite noggrannare. Även om jag inte alls vill se till ytan utan bara vara den jag är, så vet jag att det krävs av mig för att kunna samverka i samhället. Jag skulle kunna sitta på en sten i skogen endast iförd mossa. Men jag skulle ha svårt att få något uträttat där, inte göra skillnad. Jag skulle antagligen inte inge så mycket trovärdighet heller. Alla skulle bara tycka att jag är konstig.

Därför, måste jag alltså följa vissa ideal och göra överväganden vad gäller ytan. För att nå ut. Men det finns ju olika grader av det hela och jag kommer aldrig att operera mig, spendera mer än 3 minuter per morgon på smink eller köpa svindyra kläder för att förändra mig själv. För det går inte att förändra sig själv genom yttre påverkan. Inte egentligen. (Trots att jag vet att jag även är en duktig shopperska, tyvärr)

Konsumtion - det handlar hela tiden om att skapa sig ett behov. Så länge man sitter på sin kammare utan större kontakt med omvärlden så skapas inget behov, inte hos mig i alla fall. Nu för tiden är suget efter konsumtion minimalt även om jag läser tidningar och diverse annat. Jag har insett att jag faktiskt kan gå i bräschen för något genom att våga vägra konsumera.

Men det är klart jag faller. Jag faller dit. Jag hade tänkt ta en promenad eftersom vädret var så skönt (det regnade inte). Vart promenerar jag om inte rakt i famnen på konsumtionen. Jag trodde jag hade tyglat mitt behov av att skapa ett behov. Jag gick stolt förbi den ena affären efter den andra och till och med igenom dem.

Sen insåg jag det. Jag behöver något grönt. Så jag letade igenom hela affären efter det där gröna. Och hittade det. Jag är tillbaka igen. 

Jag vet att jag har goda förutsättningar för att minimera min konsumtion. Så tänker jag att "vad mycket pengar jag ska få över". Men vad ska jag med dem till om jag inte ska konsumera? Kanske köpa regnskog eller varför inte en egen måne. Ska jag bli rabiat ickekonsument?

Det var liet av chockkyla ute idag. Jag hade klätt mig väl och frös inte direkt. Men min haka och mina fingrar var nära att förfrysa. Mycket märklig situation.

Det som är bra med så här tidig kyla är att affärerna inte ännu har lyckats uppfatta hur kallt det är ute. Då har de heller inte hunnit vrida upp värmen till max inne. Det värsta jag vet är att shoppa på vintern när man är fullt påpälsad och sen springa runt i affärer där det är 25 grader. Jag får allvarliga svettattacker som förtar shoppingglädjen totalt.

Idag var värmen inomhus alltså inget större problem. Däremot var jag svårmotiverad. Det var som att jag inte orkade gå runt ens en gång. Hela stan var förstås full av kids på höstlov, vilket var lite småjobbigt. Annars brukar förmiddagarna vara ganska stillsamma och perfekta för spontan shopping. Men idag var det kö överallt och alldeles för jobbigt för mig.

Jag skulle verkligen behöva köpa ett par skor. Vinterskor har jag, men jag tänker att det är för varmt för dem nu. Jag skulle behöva ha något annat än sneakers på jobbet. Kanske rent av ett par skor som jag bara har på jobbet inne. Jag kan tänka mig att mina fötter kommer att koka om jag springer runt i vinterskorna inomhus hela dagarna. Det verkar hur som helst inte som att det kommer att bli något med det just nu. När jag börjar jobba kommer jag inte ha någon tid för shopping. Jobba hela dagarna och kvällarna uppbokade på annat. Blir bra för min ekonomi.

Jag förstår att pengar aldrig kan köpa lycka, i alla fall inte för dem som har en massa pengar. Samtidigt känner jag varje gång jag får lön/studiemedel vilken trygghet pengar faktiskt innebär. Om pengar är trygghet måste det också innebära att de är någon slags lycka. I alla fall jämfört med att inga ha några alls.

Det var lön idag och dessa löningsdagar känner jag alltid att jag inte saknar något i hela världen. Oftast har jag inget shoppingsug på själva löningsdagen eftersom jag vet att det kommer fler dagar. Jag kan alltså bara gå runt och mysa och unna mig lunch ute och såna små saker utan att fundera över om pengarna kommer att räcka. Dessutom passar jag på att köpa frukt och grönsaker i massor. Det gäller att bunkra upp inför de tuffare tiderna om några veckor.

Idag har jag varit och klippt mig. Det kändes så där. Jag är väldigt känslig vad gäller mitt hår och att klippa mig innebär alltid ett visst trauma. Idag tror jag mest att det beror på att hon plattade hela håret. Jag känner mig som en typisk blondin, och jag gillar det inte. Men jag måste erkänna att jag fått ovanligt många blickar denna dag (vilket inte alls behöver vara positivt, ska sägas). Imorgon är jag i alla fall tillbaka till wash, blow and go. Inga extravaganser i mitt hår som syns. Jag gillar inte att det ser fixat ut. Men det är klart att jag fixar med det varje dag.

Resten av dagen har jag myst runt på stan lite. Jag har inte haft något behov att uppfylla och därför har jag känt mig mycket lugn. Det enda som jag känner lite stress över är att det här är en av de sista gångerna jag kan glida runt på stan på dagtid. Sen väntar arbetslivet inrutade vardagar. Som jag har utnyttjat studielivets flexibilitet till max, det måste jag ändå vidstå. Jag har i tre och ett halvt år varit expert på att få dagarna att gå, särskilt genom att spendera dem på stan. Jag har älskat det. Man kanske kan säga att det här är separationsångesten del II.

Jag är i himlen. Var och hämtade min fina lilla dammsugare och bar hem. Den var inte särskilt tung och jag log hela vägen hem. Var förstås tvungen att provköra den på en gång. När jag packade upp den undrade jag varför jag inte gjort det här för flera år sen. Allt passade precis ihop, allt hade spärrar, det fanns en automatisk sladdvinda, det finns tre olika munstycken och man kan ändra sugeffekten. Jag blev nästan rörd till tårar (ni förstår hur min gamla dammsugare var, eller snarare inte var).

Jag får erkänna att min gamla var lite nättare att komma fram med, uppenbarligen eftersom den satt på min rygg runt midjan (ja, jag veeet!). Men den här kom ändå åt överallt utan att jag var tvungen att böja mig så mycket. Munstycket gled lätt in under elementen. Det som var lite lurigt var att den sög upp allt som kom i dess väg. Det är jag ovan vid som tusan (börjar inse poängen med att dammsuga). Med den gamla dammsugaren kunde jag suga över diverse grejer och hoppas att det blev lite mer dammfritt. Grejerna skulle i alla fall ligga kvar efteråt det visste jag, frågan är alltså hur mycket damm som då egentligen sögs upp. Men den här har jag redan sugit upp diverse lappar som råkade ligga ivägen och lite annat smått och gått. Jag måste bli bättre på att plocka rent efter mig, annars kommer jag nog att få en större vana i att dissekera dammsugarpåsar framöver. Det vill jag helst undvika.

Förutom allt ovan så är den ju väldigt fin. Var tvungen att motstå impulsen att polera den efter att jag dammsugit klart. Så tar den inte särkilt stort utrymme eftersom den kan stå helt själv på en yta av mindre än 25 kvardratcentimeter.

Däremot insåg jag vad friktionen mot mattan innebär. Jäklar vad svettig jag var efter att ha dammat av min gamla IKEA-matta av obestämbart väldigt dammåtsugande material. Men jag tror heller inte att jag någonsin fått den så ren bara genom att dammsuga den. Brukar få köra den med mattvätt med jämna mellanrum och det är rätt trist att inse hur mycket hår det sitter i den vid dessa tillfällen. Jag tror att den är betydligt renare nu än någonsin förut.

Jag ger min nya dammsugare 4 dammråttor av 5 möjliga. Min lilla ultra silencer. Jag vill kalla den husmusen eftersom den är tyst som en mus, liten som en mus och käkar upp alla smulor jag råkar tappa på golvet. Men jag vet inte om det kan misstolkas.

Min dammsugare har kommit och ligger på ICA och väntar på mig. Sen ska här dammsugas medan grannarna sover - den är ju så tyst min fina dammsugare. Moahahah, jag blir så lycklig. Jag måste bara släpa hem det gigantiska paketet på ca 9 kg först. Får ta det lite senare idag när jag har vaknat till lite mer.

Jag känner att jag har lite svårt att motivera mig till att sova på kvällarna när mina dagar ser ut som de två senaste har gjort. Jag har inga riktiga mål med dagen förutom att läsa litteratur. Sen är det också väldigt svårt att komma igång med att göra det, för det finns så mycket annat som är roligare. Jag borde planera in lite andra saker om dagarna än att bara sitta hemma och harva. Men å andra sidan är det bra för mig att inte gå ut, det går mindre pengar då. Jag har faktist inte gjort av med mycket pengar de senaste två veckorna måste jag säga, förutom i helgen då jag gick ut. Men jag har inte shoppat något alls och det är väldigt bra för min ekonomi. Jag shoppade loss rejält när lönen kom och trodde aldrig jag skulle kunna hålla mig resten av månaden. Men jag fick tydligen tillgodose de behov jag hade, för jag har inte ens längtat ut i affärerna de senaste veckorna. Jag kan inte ens komma på något jag verkligen behöver (och det är ovanligt, jag kan alltid skapa nya behov). Förutom ny mössa och halsduk, men det hittar jag inte ändå. Kanske beror shoppingsugfrånvaron på att jag mår så bra ändå att jag inte behöver skapa mig artificiell lycka, som jag ändå måste vidstå att shopping ger för stunden. Eller också borde jag helt hålla mig ifrån att bli hemfreudian. Man ska inte vara sin egen psykolog, det blir aldrig bra.

Min dammsugare är ännu inte inhandlad eftersom den är slut i lager hos internetbutiken. Den har varit det ett tag nu och jag undrar hur länge det ska behöva vara. Ska jag ta och köpa den på den andra internetbutiken för ca 150 kr mer? Hur länge kan man vara utan en dammsugare? Hur som helst satt jag för en sekund sedan i telefonkö till den billigare internetbutiken för att få svar på dessa stora existentiella frågor. De passade på att spela skränig, jobbig musik på hög volym i mitt öra. Väldigt otäckt. Kan bero på att min telefon är dålig, men varför väljer man annars detta skrän? Jag har ingen aning om vad det var för musik, lyckades inte koncentrera mig på att lyssna. Alltså, är deras syfte att försöka få mig att lägga på eller? Det blir ju billigare för dem om färre människor ringer och ställer dumma frågor. Jag skulle i alla fall hellre se (eller höra) en skön tystnad i luren i min väntan. Ibland få ett meddelande om hur många som är före mig i kön. Det vore ultimat. Så är det när man ringer till Skatteverket :-) Statliga verk vet hur folket ska tas!

Jaha, svaret på min fråga var i alla fall att dammsugaren återkommer i lager sista oktober. Jag sitter redan nu och nyser. Körde ett varv med sopborsten härom dagen för att få bort det värsta. Det vill säga gruset och smulorna. Dammet yrdes nog bara runt så att det blev värre än att låta det ligga. Kanske får köra ett varv med moppen istället. Men orkar jag verkligen göra det varje vecka till början av november. Det kan väl få vara värt de där 105 kronorna mer. Det är trist att alla mina internetshoppingturer alltid ska sluta lite snöpligt.

Har precis börjat botanisera runt i dammsugarvärlden. Den är stor må jag säga. Så mycket att tänka på! Alltid när jag ska köpa något nytt tekniskt tänker jag: "Äh, jag behöver inget märkvärdigt, bara den fungerar". Ganska snabbt inser jag att det inte alls är så. Allt på marknaden fungerar i huvudsak får man väl anta. Luftinsug i ena ändan och jag i den andra, helst utan krökt rygg. Men när man kikar närmare finns det en massa andra saker man gärna vill ska fungera. Den ska ha tillräcklig motoreffekt, rulla lätt, ha olika steg på själva röret, inte vara för tung, ha så litet partikelutsläpp som möjligt, ha praktiska munstycken, vara tystgående etc etc. Plöstligt ser jag min själv befinna mig på en helt annan prisnivå än först och dessutom sitta och jämföra detaljer på mikronivå. Så är det ju förstås alltid när man stiger in i en ny värld. Jag brukar bli helt uppslukad. I slutändan är det förstås en ganska märkvärdig apparat jag kommer hem med - precis som det ska vara. Det är ju det som är det roliga med att köpa något nytt till hemmet.

Det jobbiga är att jag gärna vill ha det allra bästa. Nu när jag ska köpa nytt vill jag inte nöja mig med en dammsugare som släpper ut en massa partiklar eller är bullrig. Det är ju inte bra för hälsan något av det. Samtidigt har jag då klarat mig med min lilla dammsugare i sex år och den är säkert både onödigt högljudd och suger dåligt. Dessutom släpper den förmodligen ut hälften av det som till slut sugits upp. Men jag har inte precis mått dåligt. Om man tänker på det sättet skulle man ju kunna gå tillbaka till basic igen - något som fungerar helt enkelt. Men hur roligt skulle det då vara att köpa en ny dammsugare? Om jag nu ska lägga ut en massa pengar vill jag ju faktiskt ha något roligt för dem också. Helst en Electrolux Oxygen. Men den har jag drömt om så länge att jag nog kan fortsätta ett tag till.

Batteriet i min köksvåg har varit på upphällning länge. Igår tog jag äntligen tag i det och köpte ett nytt. Det hade kunnat ta hur långt tid som helst om det inte var för att jag är beroende av den där vågen. Jag bara måste använda den varje gång jag bakar, annars kommer allt att falera. Och tur är väl det, för annars kan det gå som med min ungslampa som varit trasig i säkert två år utan att jag idits byta ut den. Det blir inte av helt enkelt. Så oumbärlig är den uppenbarligen inte heller.

Hur som helst insåg jag att jag skulle behöva en stjärnskruvmejsel i miniatyr för att kunna öppna locket till där batteriet satt. Ve och fasa, skulle mina värsta farhågor inför bytet besannas? Jag kikade in i mitt skoskåp och hittade ett litet grått skrin som kändes lite bekant. När jag öppnade det innehöll det mycket riktigt små, små skruvmejslar och tänger av olika kalibrar. Något som jag aldrig någonsin skulle få för mig att gå iväg och köpa, men som på något vis ändå dyker upp i mitt hem. Det är märkligt. Ibland tror jag att det är storebrorsan som planterar såna där saker i mitt hem för att man bör ha det. Han har en viss tendens att förse mig med saker som jag inte alls visste att jag behövde, och framför allt som jag aldrig skulle se till att skaffa mig. Senast var det en kontorsstol av avlagd modell som han hittade på sin vind och som han bestämt tyckte att jag skulle ha för att inte få mer ont i ryggen (satt förut på en pinnstol - i ek förvisso, men inte värst bekväm). När jag som mest behöver något sånt där så blir jag väldigt förvånad att hitta det i mitt hem. Det känns lite märkligt att det finns saker här som jag knappt är medveten om. Men så är det väl med saker som man sällan använder och som man aldrig någonsin tänker på - så länge man inte behöver dem i alla fall.

Kvällsutsikt: Det bästa med att vara i stan just nu är att jag har en trevlig ost som ligger och väntar på mig i kylen. En liten taleggio som jag ska äta med crackers och physalis. Det ska bli gott!

Jag har gått igenom min garderob ikväll. Mission urstädning var en svag förhoppning. Jag var mest ute efter att se vad fasen jag har där inne egentligen. Utrymmet för mina kläder är minimalt och det spelar ingen roll hur prydliga högarna är när de är en halvmeter höga. Det är ändå omöjligt att hitta något. Det blir lätt så att det bara är de översta kläderna i högen som används. Dels för att jag inte vet vad jag har längst ner och dels för att det är enklast så när man har bråttom. Idag var jag tvungen att ta reda på vad som fanns längre ner. Det var verkligen dags igen.

Hittade en kofta jag var tvungen att köpa när jag jobbade på Benetton i London. Vi var tvugna att bära polyesterbyxor, en bomullstopp och en ullkofta (allt i marinblått) från deras butik. Vi var också tvugna att betala för kläderna (även om vi kanske eventuellt fick lite rabatt). I alla fall så har koftan legat där mest för att jag har betalt för den. Men idag insåg jag att den faktiskt känns användbar igen. Jag gillar egentligen inte ull eftersom min hy är känslig mot sticks. Men jag överlevde uppenbarligen med den åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan i tre månader, så det borde ju gå. Det är kul att kunna ta fram något som känns användbart igen efter åtta år! Jag tror att jag sparar på såna där saker som mest gått ur tiden för att min mamma slängt alla sina kläder från sin ungdom. Ibland när jag ser bilder av henne önskar jag att hon inte gjort det. Det fanns så mycket fint och hon sydde sååå mycket själv. Jag skällde ut henne ett antal gånger inför 60-talsfester vi hade i mellanstadiet eller överlag när man skulle klä ut sig. Men har man inte plats så har man inte. Jag har det inte heller, men vissa saker bara måste jag spara på. Jag tror att det kommer att löna sig en vacker dag. Idag till exempel.

Jag vandrade till jobbet imorse endast iförd linne (nej, okej jag hade jeans också) - klockan 8 på morgonen. Väldigt somrigt. Jag gick där med solen värmande i ansiktet och en lätt bris som svalkade min annars lätt varma kropp. Jag promenerade i 20 minuter och blev helt varm. Men jag kyldes snabbt av på jobbet.

Var bara där halvdag så resten av dagen har jag spenderat med J. Vi har shoppat. Jag hade mest tänkt hänga med som moraliskt stöd eftersom det börjar sina i kassan. Men jag hittade mig en vinterjacka. Kändes helt fel i värmen, men jag blev så glad att hitta en att jag köpte den. Annars har jag problem med jackor. Det är helt enkelt inte mitt plagg. Jag brukar kunna bygga upp en del ångest inför ett jackköp och jag visste att jag behövde en ny jacka i vinter så jag har väntat på att ångesten ska sätta in i och med att kylan kryper på. Men nu slipper jag alltså det eftersom jag hann köpa en innan ångesten satte in. Inte var den farligt dyr heller så jag känner mig alltigenom lättad.

Gled hemmåt i värmen. Mina fötter kändes som hela lavapooler. Jag hade mina sneakers som i sig är rätt varma. Men dessutom hade jag rejält med strumpor på mig. Blir så när jag kör mina baggy jeans.

Jaha, undrar om jag ska köra lite pilatesträning ikväll för att träna upp benen inför nästa pass på dansen på tisdag. Vår lärare körde hårt med oss igår. När han gick ner i spagat kände jag bara att jag gav upp lite lätt...

Appropå materialist: Jag blev lite glad nu när jag packade upp väskan. När man åker båt hinner man ju hänga en del i tax free shopen. Jag lyckades under helgen köpa både en och två nya mascaror. Den ena var den gamla vanliga 38 grader från Kanebo men i ny, bättre tappning. Sen provade jag att köpa en till idag som jag ännu inte hunnit prova. Får se hur det går. Den skulle ge fantastiskt långa ögonfransar så jag hoppas de får plats under brillorna :-) Så får man ju alltid med sig lite ny sprit och en påse godis hem från båten. Ikväll ska här kollas på TV (med dessa godisar), för det har jag inte gjort sen i onsdags. Jag lyckades för övrigt köpa med mig lite gott bröd från Finland. Det är ju något de är riktigt bra på måste jag säga. Det blev lite mörkt kexliknande hårt bröd som är lite syrligt. Jag gillar det mycket! Kanske lite billigare där än här, men det kan jag inte garantera. Andan föll väl bara på där helt enkelt.

Brorsan hade en väldigt syndig påse med sig hem. En fin och dyr flaska whiskey, en flaska Renault cognac, en rejäl burk Maltesers och cigariller. Jag hoppas att han bjuder in mig då han ska till att röka cigarillerna. Jag är ingen rökare men cigarillerna luktade väldigt trevligt. Han sa att han skulle ta med dem till landet när vi har höstmöte där i oktober. Så jag hoppas väl på det då.

Det tar på kroppen att åka till Finland. Det är helt klart den som får ta stryk. Men annars kan jag inte säga att jag har lidit. Det är något annat, helt klart. Och omväxling förnöjer ju som bekant.