Hannas Plats

En arbetskompis var snabb att påpeka min nya hårfärg idag (som egentligen inte alls är ny, förutom vid rötterna). Han var lika snabb att påpeka att det helt borde gå mot mina kärnvärden att sänka mig till tidningarnas ideal och färga håret. Han träffade rakt på, som vanligt. Jag insåg ju att det var precis så efter att jag färgat håret. Dessutom går det mot mina miljöideal också.

Han tog upp diskussionen igen lite senare och jag hade då faktiskt lyckats tänka över mina argument lite noggrannare. Även om jag inte alls vill se till ytan utan bara vara den jag är, så vet jag att det krävs av mig för att kunna samverka i samhället. Jag skulle kunna sitta på en sten i skogen endast iförd mossa. Men jag skulle ha svårt att få något uträttat där, inte göra skillnad. Jag skulle antagligen inte inge så mycket trovärdighet heller. Alla skulle bara tycka att jag är konstig.

Därför, måste jag alltså följa vissa ideal och göra överväganden vad gäller ytan. För att nå ut. Men det finns ju olika grader av det hela och jag kommer aldrig att operera mig, spendera mer än 3 minuter per morgon på smink eller köpa svindyra kläder för att förändra mig själv. För det går inte att förändra sig själv genom yttre påverkan. Inte egentligen. (Trots att jag vet att jag även är en duktig shopperska, tyvärr)