Hannas Plats

Varje år är det dags igen. Det ger mig nästan lika mycket ångest som att gå och klippa mig. Man vet aldrig hur det kommer att sluta. Att köpa en ny kalender.

Jag hade rent av förträngt detta ångestmoment. Att hitta den perfekta kalendern är så jobbigt att jag knappt står ut. Det slutar nästan alltid med att jag hittar en på Åhlle. Det är lite praktiskt. Men i år blev det tyvärr inte så bra.

Den var roligt för att jag kunde göra en egen framsida på den - vilket jag förstås genast gjorde. Nu sitter Morgan Pålsson - allas vår Hipp hippaste SVT-reporter - på min kalender. Jag påminns dagligen om hans existensberättigande. Älska Hipp Hipp.

Men dagarna i kalendern är i spalter och med klockslag. Helt överskattat med klockslag. Raderna är ändå alldeles för små för att man ska kunna skriva något på dem. Och hur ofta är man inbokad på något varje timme. Det är helt enkelt lättare att själv skriva dit ett klockslag som passar en. Men som det är nu är raderna dessutom alldeles för korta. Jag kan knappt skriva ett ord per rad. Jag vet, jag skriver extremt stort, men det är liksom en av de saker som definierar mig. Jag skriver både stort och ganska oläsligt (enligt otaliga vittnen).

Nå, jag ska ju bara ha den ett år! Det är snart nog dags att göra nästa ångestinköp.