Hannas Plats

Om man ber mig gör jag nästan vad som helst.



Det är inte lätt att ta bilder av sig själv. Modebloggarna ska väl ha lite kred för det...

Andra bloggar om: outfit, modebloggande, service

Jag blev med nya skor idag. Så det är jag och Kermit nu.



Kan man ha dem till en röd klänning på ett dop tro? Det känns lite som en lekstuga och som att det är jag som är lektanten. Jag kommer se ut som LEGO ungefär.

Ja, jag har hittat (och köpt) en klänning - och DET är helt jäkla otroligt!

Andra bloggar om: kermit, skoshopping, dopkädsel

Tack för att jag bor på ett så fantastiskt ställe - utan att veta om vilka smultronställen det döljer.

Härom dagen skulle jag kolla in min (soon to be?) Nespressomaskin. Hittade ett litet hål i väggen vid Skanstull där de verkligen hade allt i kaffeväg. Bland annat fina Nespressomaskiner och en uppsjö attribut.  

Doppresenten hade jag velat handla på en annan liten butik vid Ringvägen där de gjorde handmålade saker efter önskemål. Tyvärr hade de semesterstängt - så jag handlade på NK :(

Just nu letar jag som bäst efter ett köksbord - och till och med det skulle jag kunna hitta inom en ganska snar radie. Det gör mig glad eftersom jag slipper åka till Ikea. I min värld är det främst förknippat med ångest att besöka Ikea. Så fort jag kommer in vill jag bara snabbt ut igen. Sen vet jag inte om jag kommer hitta det där perfekta bordet ändå. Det tycks lönlöst.

Mina kvarter döljer de bästa små guldgruvor som jag oftast missar. Eftersom jag sällan har ögonen med mig när jag är ute och vandrar har jag börjat leta efter det jag söker på hitta och bara kolla in Söder, till att börja med. Här finns mer än man tror. Tack gode gud för internet!

Jag gillar Söder...

Andra bloggar om: shopping, skanstull, köksbord, södertrogen

Jag har antagligen inte använt min soffa så mycket under hela det senaste året som jag gjort sen jag skaffade ny dator. Det är inte bara det att den är vansinnigt obehaglig som gör att jag undvikit den, jag har inte heller haft någon vidare sysselsättning i den.

♥ Man har inte kunnat interneta från den. Och det är ju dessvärre det som sysselsätter mig mest hemmavid.

♥ Man har inte kunnat titta på tv från den. Tv:n är en liten 14-tummare och jag ser helt enkelt inte vad som försiggår på skärmen när jag sitter i soffan där den är placerad.

♥ Man har inte kunnat läsa i den. Dels för att den är obekväm, men dels för att belysningen är usel.

Nu kan jag i alla fall interneta i den. Det har gjort att jag spenderar väldigt mycket tid i den igen. Trots obehaget. Får nog ta tag i att köpa en soffa vid tillfälle. Den här rackaren torde ha gjort sitt efter si så där en 15-20 år. Kan nog passa på att köpa mig en bättre lampa i samma veva.

Andra bloggar om: soffsittaren, obekvämlig, fjortontummare, annalkande inköp

Om materiell lycka är eftersträvansvärt så känner jag mig i nuläget helt fullkomlig. Jag har blivit totalt mobil, insåg igår att det inte funkar med fast bredbandslina längre. Så jag uppgraderade idag. Det bästa är att jag är helt fri i min mobilitet.

Jag har hört rysare om vad man måste gå igenom för att returnera modemet hos den leveratör jag har idag. Men också det löste sig eftersom det visade sig att jag äger det. Fint!

Jag veeet! Materiell lycka är falsk och atificiell. Men om det är det som finns att tillgå är det väl inte mycket mer med det?

Imorgon ska jag på bröllop och fest, och jag har faktiskt bara plockat grejer ur garderoben. Det är teknik som gäller just nu.

Andra bloggar om: mobilitet, materialist, tekniktokig, bröllop

Jag har ganska svårt för att lita på folk. Men det finns stunder då jag helt lägger mig i någon annans händer, vad gäller förtroende. Inköp.

Jag insåg att det dyraste jag någonsin köpt var min biljett till Australien, Nya Zeeland och Bali för några år sen. Det nästdyraste var min stereo som jag köpte för över 8000 kr när jag var 16 år. Det var väl hela sommarjobbspengen som gick åt kan jag tänka mig. Men när jag står inför stora tekniska inköp, då kompromissar jag ogärna med sånt jag tycker är viktigt.

Idag har jag köpt en ny dator. Min första alldeles egna. Och jag litade helt på det försäljaren sa till mig, jag lät henne guida mig genom djungeln och kom fram på den andra sidan med en fin liten silverfärgad sak. När jag bestämt mig berättade hon att även hon har en likadan som hon är väldigt nöjd med. Jag har svårt att tro att det kan bli värre än idag. Så allt är en lättnad.

Men när det kommer till säljare jag får förtroende för (det ska ju till en del) så kan de sälja på mig nästan vad som helst. Jag har blivit bättre på att lita på mig själv och det jag vill, och när försäljaren förstår mina behov och jag märker det, så är det inte svårt att komma i hamn. Jag antar att det betyder att båda parter kan bli ganska nöjda.

Innan datorinköpet hade jag varit på Löplabbet och köpt skor av en ganska så ointresserad och dryg försäljare. Men jag gick ändå därifrån med ett par skor. Jag har så svårt att hitta rätt och hon påstod att det såg bra ut på alla sätt och det kändes också bra. Jag slapp stå och riva bland hyllorna eller känna efter om storleken kändes bra. Då var det värt att köpa dem även av en dryg försäljare.

Det handlar om att prioritera.

Snart måste jag lämna stan.

Andra bloggar om: ny dator, stora inköp, försäljare, förtroende

Förra veckan rusade jag runt i jakt på någon slags festblåsa. Utan resultat förstås. Men jag inser att scenariet är väl bekant. Inte bara för att jag gjort samma sak innan senaste årets båda bröllop. Men för att det är the story of my life.

Varje skolavslutning när det krävdes finkläder var jag rökt. Rusade runt i veckor för att hitta något, alltid utan resultat. Slutade ofast med att jag hittade något gammalt eller lånade skor av mamma som jag vantrivdes i förstås. Kjol eller klänning och "finskor" har helt enkelt inte varit min grej sen jag själv började bestämma vad jag skulle ha på mig. Jag kan inte se mig själv i "finkläder".

Däremot var jag inte gammal när jag började sukta efter jeans. Men det tog tiiiid innan jag fick mitt första par. Antagligen var det något arvegods från bröderna, säkerligen lappade med blommor eller fjärilar - för att de var trasiga och för att sånt kunde tjejer ha på lapparna enligt någon annan.

Jeans är något jag aldrig har något problem att hitta ett nytt par. Jag vågar inte ens fundera över hur många jag har i garderoben. Handla jeans är kul. Men inte att handla kläder som jag använder en gång om året, om ens det. No way!

Före förra sommarens bröllop minns jag inte när det krävdes av mig att jag skulle vara finklädd, men det var säkert flera år tidigare.

Handla måsten är aldrig lätt. Dessutom är det så vansinnigt tråkig.

Däremot har jag insett poängen med att ha en trasa som hänger i garderoben och som jag kan ta fram när jag behöver. Om jag nu, mot förmodan, skulle hitta något innan nästa bröllop, så får jag köpa den. Och sedan ha den varje gång det krävs av mig.

Andra bloggar om: finkläder, krav, tvångshandla, jeans

Jag har faktiskt blivit med nya saker idag. Vet inte vart det barkar riktigt... Utför! Men om sakerna får stanna är det en helt ny Hanna (lite oväntat rim där...).

Mina knarkarjeans sover jag nästan i fortfarande, så kär är jag i dem. Men nu kanske ett nytt par tar plats i mitt hem. Jag skulle nog kunna tas för en knarkare även i dem, men antagligen en lite mer glamorös sådan.

Inser att jag måste hitta kläder till galamiddagen jag snart ska på också. Det ska bli så spännande, men jag är förstås orolig för klädseln. Tror inte det går att dyka upp vare sig i knarkarjeans eller konverse där. Eller något kamofärgat för den delen.

Har ju min rosa tyllkjol som jag tror skulle kunna bli en succé. Jag förstår inte hur det skulle vara möjligt att hitta ett plagg som är lika flott och som jag samtidigt trivs i. Nästan en omöjlig kombination. Dessutom känner jag mig bättre för varje gång jag använder den, återvinning på hög nivå. Är rädd att jag snart måste göra mig av med den eftersom den äter upp min levnadsyta. Men först måste jag använda den tillräckligt gånger så att jag kan skriva av värdet på den. Jag menar förstås att den ska få hinna se så mycket som möjligt i mitt sällskap. Ehum.. Det känns bra att ha en helt färdig outfit (ledsen, men jag var tvungen) också så att jag slipper köpa en enda pinal. Alles klar!

Andra bloggar om: outfit, galamiddag, glam, knarkarjeans

Alltså, i mitt hem känns det som högsommar. Jag svettas konstant, vaknade till och med utan täcke och det gör jag aldrig. Får en lite tropisk känsla, men det är kanske bara annalkande åskoväder. Jag hoppas det. Det skulle vara mysigt.

Var ute en sväng för att se om det finns något att köpa som jag kan ha på mig i sommar. Hörde att äppelknyckarbyxorna finns även i svart, så jag tänkte att det kanske skulle vara bra att ha något att byta med, så jag slipper ha dem på mig varje dag. Tyvärr fanns de bara i XS. Såg att de fanns i kamo, men jag tror att det vore att utmana mitt försäkringsbranschöde totalt. De skulle antagligen sparka mig på stört om jag kom i dem. Eller i alla fall köra hem mig för dagen.

Kjol är praktiskt, men helt enkelt inte min grej. Jag känner mig bara attitydlös i kjol. Det skulle vara om jag hittade en helt rätt, och jag tror det kommer ta för mycket av min energi att lyckas med det.

Tills jag lyckas får jag svettas med sommaren.

Andra bloggar om: kläder, sommar, hetta

En snabb inventering av stumpbeståndet visar att till och med mina nyaste strumpor redan är trasiga. Och det är inte den vanliga sortens slitenhet, utan regelrätta hål mitt under foten. Som att någon klippt i dem.

Bor det en strumpsabbare i strumplådan eller? Jag gillar inte alls att köpa strumpor, det är riktigt trist faktiskt.

Andra bloggar om: strumpsabbare, strumpbestånd, hål

Inser i min utrensning att jag har typ 15 par strumpbyxor. Jag som aldrig har kjol!

Jag tror det kan bero på att jag varje gång jag behöver ett par köper nya. Så blir det inte helt rätt första gången och jag måste köpa ett par till. Kan man använda dem till något annat än att råna banker med? Eller kan man sälja dem kanske? Finns ingen anledning att de ligger i min byrålåda och tar plats.

Skulle jag kunna sy mig en helkroppsstrumpa av sönderklippta strumpbyxor? Något användningsområde borde ju en helkroppsstrumpa ändå ha. När jag vill låtsas näcka på innergården eller när jag ska jävlas med gubbarna på jobbet. Vad vet jag?

Eller så får jag väl helt enkelt börja ha min gigantiska rosa tyllkjol på jobbet. Undrar vad kostymnissarna skulle säga då?

 
Andra bloggar om: tyllkjol, helkroppsstrumpa, strumpbyxor

Att köpa jeans. Vi snackar svåra beslut. Första stället jag gick till rotade jag fram snygga jeans själv. Jag hittade ett par som funkade riktigt bra. Men jag kände mig inte helt tillfredsställd. Dessutom kunde jag inte bestämma mig mellan två som ar lika snygga.

Men så gick jag till Carlings. Jag får alltid en bra upplevelse när jag går dit. Sköna människor med skön stil som gillar vad de håller på med och därför ger en bra service. När jag köper jeans vill jag ha någon som jag kan skicka iväg att hämta nya modeller eller storlekar i ett jämt flöde. När han dessutom håller mig i handen genom hela beslutsprocessen så kan jag inte annat än komma i hamn. Ibland är det vad som krävs för att man ska komma hem med de perfekta jeansen.

Eller så kunde han sålt på mig precis vad som helst.

Andra bloggar om: jeans, expediter, carlings

Jag. Kan. Inte. Köpa. Skor.

Det är konstaterat. Jag vet helt enkelt inte vilken storlek jag ska köpa. Min vänsterfot är större än högerfoten - så antingen glappar högerfoten, eller också trängs vänsterfoten.

Jag har så länge jag kan minnas gått i för stora skor. Det är iofs bättre än för små. Men lite trist. Jag snubblar så lätt över mina egna fötter som det är ändå. Idag har jag stått i valet och kvalet över 40:or eller 40 2/3:ar. Länge. Det blev 40:orna till slut. Jag lär väl få ångra det. Men jag insåg till slut, att om det krisar får jag gå strumplös på vänsterfoten. Jag lär ju få brännskador, men i alla fall inte skavsår.

Hur svårt kan det vara?

Och framför allt: Varför får man inte köpa olika storlekar på höger och vänsterfoten? Finns det någon i detta avlånga land som har lika stora fötter?

Det är omöjligt att hitta sneakers just nu. De jag hittar och gillar är herrmodeller. Ok, jag har stora fötter, men herrmodellerna är för stora i lästen och det gååår faktiskt inte.

Inför sommaren får jag alltid lite småpanik vad gäller kläder. Kjolar och klänningar är inte för mig, jag blir så obekväm i dem. Fel attityd helt enkelt. Jeans kan man inte gå i när det är 25 grader ute, inte ens kortare modeller. Kan inte minnas senast jag hittade ett par shorts jag gillar. Cityshortens är inte min melodi, åter igen, attityden. Ett par bagy shorts vore ultimat.

När ska jag hitta tid att pimpa upp min sommarstil?

Är det nu jag ska börja nätshoppa!?

Är det nu jag har blivit one of those bloggar? I så fall måste jag skärpa mig på riktigt...

Jag har blivit lite av en hushållspanelnörd i olika avseenden. Jag tycker att det är lite roligt att få vara med och göra min röst hörd, även om det bara är i statistik. Och att få lite gratis produkter förstås :)

Idag har jag fått mitt välkomstpaket hos Buzzador. Lite gratis produkter att prova. Så nu ska här käkas pastiller.

Om du också vill bli buzzador kan du anmäla dig här http://www.buzzador.com/se/buzzador/register.php?refstr=soderhanna och du får gärna fylla i vem som tipsat dig. Soderhanna är mitt användarnamn.

Att klippa mig har alltid varit lite av en ångestgrej i mitt liv. I min hemstad hade jag en frisör som jag alltid gick till. Det blev oftast ganska likadant när jag gick dit, men det kändes alltid helt ok. När jag flyttade till Stockholm blev det dags att hitta den nya perfekta stjärnan som kunde göra underverk med mitt hår. Jag hoppade runt i två år utan att hitta den där personen. Resultatet blev att jag klippte mig så sällan som möjligt. Och att jag alltid hade ångest när jag skulle klippa mig.

Till slut tog jag med mig stora plånboken och började gå till Tony & Guy. Lisen kunde verkligen konsten att få till mitt hår. Dessutom hade hon en skön punkarstil. När hon blev mammaledig blev jag tvungen att byta och när även den personen slutade började jag flytta efter henne.

Senast kände jag ändå att jag hade fått nog. Det kändes inte tipp topp längre, dessutom var jag tvungen att åka till Östermaaaalm för att fixa håret. Det känns inte helt motiverat.

Så jag har tagit modet till mig och bytt frisör. Det var två år sen sist. Får se hur det känns den här gången. Jag gillar inte dåligt hår, det kan ge mig rejält med ångest. Men jag är tillbaka på Söder igen och det känns underbart. Varför lämna ön om man inte måste :)

Hemkommen från en tur på stan. Jag insåg att om jag bara får handla i en butik så skulle det bli Åhlle. Ett hus - tusen möjligheter är inte bara en klyschig slogan, utan faktiskt också ganska nära sanningen. För några år sen gick jag in där en kväll innan jul och shoppade alla mina julklappar - under ett och samma tak. Det var så otroligt skönt. Jag kan spendera ganska långa stunder där, gillar att gå och botanisera. Dessutom är det inte lika rörigt som exempelvis H&M.

Däremot måste jag säga att Carlings har väldigt trevlig personal. Blir alltid väl bemött där. Idag lyckades jag ha ett ganska långt okrystat samtal med en försäljare, helt provocerat så att säga, utan att jag gick iväg till provhytten med tusen plagg i näven. Han stod och berättade förutsättningslöst om vad som var på gång i vår. Det tyckte jag var trevligt, dessutom var det ganska skönt att stå och snacka lite bara.

Så kommer jag hem och hittar Språkvård på hallmattan. Det värmer gott i ett galet språknördshjärta. Kanske delvis för att jag inte alls betalat för prenumerationen i år. Var det här bara en extra liten bonus, eller kommer det snart en räkning i efterskott. Idag spelar det ingen roll, jag gav mig på den med stor glädje.

Ett urval nya ord som infördes 2006:
genuspedagog - pedagog med inriktning på jämställdhetsfrågor
latteliberal - oäkta, ljummen liberal
legga - be att få se någons legitimation
rondellhund - hundskulptur som tillverkats av okända och placerats i rondell (såg en själv i Hedemora om jag inte missminner mig)
sverka - klaga på inköpt vara som man är missnöjd med
timellare - hemmafixare

Jag har bestämt mig för att köpa ett par Converse. Men maken till beslutsångest har jag nog inte sett på länge. Vilken färg ska jag ha??

Drömde inatt att jag frågade någon som föreslog en färg som inte ens finns. Tack för den du! Men det är på den nivån.

Vita: Snyggt, funkar till allt. Men jag har nästan bara vita skor. Dessutom är det lite opraktiskt med vita tygskor.
Svarta: Klassiskt, snyggt. Jag har inga svarta skor. Men kanske lite trist.
Rosa: Lite galet, färgglatt. Men det känns kanske lite för mycket fjortis, eller?
Grå: Funkar till allt, bättre än vitt i praktisk synpunkt. Lite för blasé...
Mönstrade: Kanske är svaret trots allt. Men vore det inte bara enklare att bestämma sig...

Hur svårt ska det behöva vara?

Häromdagen började jag fylla i ett test från Dove angående deras produkter. Jag ville vinna en resa och tänkte att jag kunde offra några minuter på det, för skoj skull. 

De ställde påståenden av typen "Dove bryr sig om kvinnor som mig", "Dove ger mig bättre självförtroende när det gäller mitt hår" eller "Dove får mig att tycka om mig själv". Man fick svara på en fyrgradig skala där jag hela tiden ville svara vet ej. Men det gick ju inte. Jag kunde svara att det inte stämde alls, men det känns som att det kan tolkas som att jag har konstant har dåligt självförtroende.

Tänk om det verkligen var så att en produkt kunde ge en bättre självfötroende. Jag tycker det låter lite tragiskt, men samtidigt bra för stunden. Men skulle verkligen Dove bry sig om just något annat än att sälja sina produkter och göra bra vinst? Tveksamt. Hela testet kändes löjligt och lite förringande. Kan en produkt någonsin få en att må bättre?

Telefonförsäljare säger jag bara... Det är en som har jagat mig länge inser jag när jag kollar på missade samtal hemma. Idag fick de fatt på mig.

Han började orera nästan innan jag hunnit svara och fortsatte med detta i flera minuter. Jag satt och skrev samtidigt och lyssnade inte alls på vad han sa. Det var inte särskilt svårt eftersom personen inte ställde några frågor eller kontrollerade att det fanns ett behov efter det han försökte kränga på mig. Bara orerande. Jag fattar inte att det någonsin funkar för dem.

Till slut tystnade han i alla fall och undrade om det kunde vara något. "Neeej, jag har redan DN, tack ska du ha." Blev mitt snabba svar. Följdfrågor och babbel. Det slutade med att han faktiskt fick sälja på mig en Svenskan med start i höst eftersom jag redan är morgontidningsinnehavare. Hur gick det där till??

Jag kan alltid avsäga mig den om jag skulle komma på andra tankar. Det försäkrade jag mig i alla fall om.