Hannas Plats

Idag provar jag en ny metodik och hoppas på full utdelning. Metoden kallar jag fokus. Något jag tappat för länge sen.

Men om man fokuserar en kortare stund, säg en halvtimme för läsning, och 45 minuter för skrivande, kan man få fokusera på något annat sen. En rast varje halvtimme. Jag tror jag får mer gjort om jag fokuserar och blir gladare om jag får riktiga raster. Annars sitter jag mest här och stirrar ofokuserat.

Jag har höga förhoppningar på det här med fokus. Det kanske kan vara något. Wish me luck!

Läs även andra bloggares åsikter om fokuserade studier

Inspirerad av Kajen ska ni nu få följa med mig på en vanlig dag, gårdagen.

8.00 Klockan ringer, som varje morgon.
9.15 Efter frukost och morgonbestyr är jag färdig att sätta igång dagens arbete, det innebär till en början mest bloggande.
9.30 Tänker att jag måste peppa mig med stora doser Kent, så jag poppar.
10.00 Jag skyndar mig till Bolaget för att hinna få tag på Blossa 08, med fler personer som uppdragsgivare. Kommer hem med fyra flaskor.
10.30 Fortsätter blogga.
10.40 Börjar pressa text, läser om elevers skrivutveckling.
12.00 Kollar mejl, blogg, fb, mejl, blogg, fb, googlar, ser på kontot att jag fått pengar för recensionen jag skrev till jusek.
12.30 Ger upp då hungern tar överhanden. Lagar mat och äter.
13.00 Fortsätter pressa samma text som tidigare. Fortfarande med klent resultat.
15.15 Kaffe och kaka, kvar från helgen.
16.30 Börjar glatt youtuba Ebba & Didrik-klipp.
17.00 Inser att dagen är körd. Försöker skriva ner lite av dagens findings.Totalt en sida text presteras för dagen.
18.00 För att känna att jag gjort någon nytta med dagen går jag ut med återvinningen.
19.00 Middag, intas trots att hungern uteblivit.
19.45 Lyssnar på Love undone på repeat, ligger i sängen och stirrar i taket.
21.00 Cityakuten på tv.
22.00 Mer blogg.
22.30 Planerar resan, bestämmer det sista, mejlar min resekontakt.
23.30 Släcker ljuset och väntar på sömnen. Tänker på Kent. Och livet. Somnar till slut med öppen mun.

Nu sitter jag här igen. Ungefär samma läge som igår vid den här tiden. Rutiner is da shit.

Läs även andra bloggares åsikter om rutin, studielunk, pressad

Ett nytt viktigt attribut har landat i min studietillvaro. Det står alltid i närheten av mig.



Jag måste nog bunkra upp med ett lager. Jag slickar så snabbt bort den från läpparna efter att jag haft på den. 

Läs även andra bloggares åsikter om försvarets hudsalva, missbruk

Ni vet var jag finns.

Idag med en lätt släng av nackspärr.

Läs även andra bloggares åsikter om studenters ergonomiska situation

Jag får panik. Den här veckan är det jag och böckerna. Helt utan avbrott. Ingen skola. Ingen dans. Bara böcker.

Bara böcker. Och datorn förstås.

Läs även andra bloggares åsikter om bryt mina tankar

Jag får panik. Den här veckan är det jag och böckerna. Helt utan avbrott. Ingen skola. Ingen dans. Bara böcker.

Bara böcker. Och datorn förstås.

Läs även andra bloggares åsikter om bryt mina tankar

Ett fullständigt kaos har nu utbrutit i mitt kök till följd av uppsatsskrivandet som numer utförs i halvmörker. Ja, det är antingen det eller den partykänsla som mitt stroboskopblinkande lysrör fortfarande skänker mig.

Nä, jag har inte lyckats pilla ut det där satansgudsförgätnajävlalysröret.




Läs även andra bloggares åsikter om skicka in blåbrallan

Högen med böcker bara ökar och ökar. Den hotar snart att trilla över mig. Antagligen när jag lyckligt ovetandes och trygg i min säng ligger och sover. Böckerna anfaller igen.

Nå, bokhögens storlek verkar i nuläget inte ha någon inverkan på min sömn, utöver det faktum att den kan trilla över mig i sömnen.

Däremot stänger jag nästan av när jag sitter och ska ta in och läsa och ser saker som:
♥ ideationelll
♥ interpersonell
♥ rekontextualisering

Jo, jag fattar, men ska jag kunna säga saker om saker utifrån detta?

Jag kan ordbajsa akademiska och vetenskapliga termer, jag är inte rädd.

Läs även andra bloggares åsikter om uppsats, bildanalys

Det är nånting med kontot. Ingenting har någonsin varit så nära noll.

Läs även andra bloggares åsikter om studentliv är lätt

Viktiga inslag:
Vattenglas - annars måste jag resa mig upp varannan minut
Kalendern - så jag håller koll på vilken dag det är
Böcker - så jag kan slå upp allt här och nu
Material - mina barntidningar
Mobilen - ifall den nu skulle ringa
Datorn - skriv ner allt! Dessutom navelsträngen till den riktiga världen
Bordet - så att jag kan bre ut mig riktigt
Pennor - blyerts och en bra bläckpenna är ett måste, eller två
Papper - eget eller annans viktiga kladd att fylla på

Läs även andra bloggares åsikter om studieliv, materialsport, viktiga element

Dags för nytt pass, 10 år har det gamla hunnit fylla. Och fyllas med stämplar, många arabiska sådana.

Idag skulle det fixas.

Jag tror inte det tog mer än två minuter från det att jag klev in på passexpeditionen tills dess att jag var ute igen. Hann knappt fatta vad som hände. Det mest smärtfria jag varit med om på länge. Det märks att det gått 10 år sen sist, helt klart. Så snart är jag redo att kasta mig ut i vida världen igen.

Dessutom lyckades jag äntligen tränga igenom den norska texten jag plågade mig själv med igår. På bussen där det är mycket liv läser jag bäst. Då kan jag äntligen stänga av utåt och fokusera. Helt galet. Men tystnaden gör att jag försvinner i egna tankar. Tydligen. Så om ni ser mig på bussen någon dag ska ni inte tro att jag verkligen är på väg någonstans. Det kanske bara är min nya studieteknik.

Två flugor i en smäll. En timme. Tror inte jag varit så effektiv på länge. Får man ta paus då eller?

Läs även andra bloggares åsikter om pass, smärtfritt, koncentration

Idag har jag varit med på min första disputation. En skugghistoria. Men ändå.

Jag satt och blev lite nervös. Jag tänkte mig när jag själv sitter där med min avhandling som jag lagt 4 år av mitt liv på, och hur ytterligare saker ska till för att göra den perfekt. Och det blev pirr.

Men jag längtar fortfarande efter att verkligen få sätta tänderna i uppsatsen.

Läs även andra bloggares åsikter om disputera, avhandling, pirr

Jag blir glad när jag tänker på min uppsats. Den ska  bli i den kritiska diskursanalysens tecken. Så Fairclough ska bli min husgud.

Jag måste nästan köpa mig en egen bok av honom. En bok som ska komma att bli en väl tummat exemplar där jag kan de bästa sidorna utantill.

Förra gången jag läste Fairclough är inget jag vill minnas. Det var ångestladdat och jag förväntade mig inte att förstå något.

Den här gången ska det bli annorlunda. Något extra. Han ska bli min. Det ska bli vi.

Läs även andra bloggares åsikter om Fairclough, kritisk diskursanalys, husgud

Andra mötet, med min egen fågel och mentor.

Det händer en massa små, små saker nu som alla bär mig i rätt riktning. Seminarier och utnämnanden som peppar mig, möten som ger mig allt det där som jag saknat i vardagen. Någon som förstår. Så känns det. Och någon som tror på mig, peppar mig, säger att jag är på rätt spår och som säger att jag kommer att klara av det jag företar mig. Min plan kan fungera, någon tror på den förutom jag själv.

Där befinner jag mig. Det är min vardag.

Det är skönt att vara i flow, att veta vad man vill och känna att man kan och har motivation som räcker och blir över.

Och där är jag nu.

Läs även andra bloggares åsikter om low, motivation, uppsats

Jag hade en dipp. Med de vanliga konsekvenserna. Låg vaken till 4 utan tillstymelse till att kunna lugna ner mitt galopperande hjärta. En dipp helt enkelt. Jag visste att det närmade sig. Och det förstör liksom allt. Allt känns plötsligt pressande. Jag kan inte tänka en tanke utan att känna stress.

Men så hade jag en bra dag igår. Jag lyckades bocka av allt på min lista. Seminariet tog också en oväntad vändning. Vi hade min handledare som vikarie. Hon passade på att utse mig att leda seminariet. Jag älskar sånt! Och de andra accepterade snabbt min ledning och tackade mig efteråt. Det är ändå 15 forskare som alla är utbildade lärare jag går med! Jag kände mig i mitt esse och jag undrar om det kanske är lärare jag ska bli ändå. Jag älskar ju att leda, och gillar framför allt inte att ledas. Att guidas otvunget, men inte ledas.

Där någonstans med mina studiekamrater insåg jag också att jag inte är ensam om att känna stressen. Och det lugnade mig lite. Kollektiv stress är på något vis bättre. Många verkade också ta på sig för mycket för att de läser ut mer av instruktionerna är jag gör. Jag kommer att behålla min egen stressnivå och inte ta på mig mer. Jag tycker att det är en styrka att ta vaga anvisningar och göra som man tycker är bäst själv istället för att alltid bli minutiöst instruerad. Seminariet gav mig en inblick i fler av mina styrkor. Jag är nog ganska bra på att göra det bästa i varje situation och att kastas in i något oväntat. Jag är bra på att gå min egen väg. Ibland.

På eftermiddagen ringde en av mina favoritexkollegor och piggade upp mig också. Det satte liksom den sista guldkanten på den dagen och inatt sov jag gott! Andas nu åter med magen.

Läs även andra bloggares åsikter om stress, lärarambitioner, sömnoordning, ledare

Sleepingdisorder. Sömnoordning.

Så blir det när man ändrar på rutinerna. Jag har kommit in i rutinen att sova till åtta ganska bra, för att inte säga mycket bra. Men plötsligt dyker den upp igen, oordningen. Som ett brev på posten. Beror den på att jag pluggar, att jag sover mer, att jag inte kunnat träna så mycket de senaste veckorna?

Oordningen finns där igen. Oron. Ibland tror jag att jag att det är något jag måste leva med. Sover jag åtta timmar per natt får jag leva med att inte sova ibland. Men jag tror inte på det. Inte egentligen. För jag kan sova, så fort oron har jagats bort. Oron är tankar, kanske främst tankar om sömn. Men de finns ju där av en anledning också. Späs på av tankar om prestation, stress.

Det är kanske studentens eviga dilemma. Att aldrig bli klar. Jag försöker sänka kraven, jag vet ju att jag kan det här. Men tvivlet finns alltid i bakhuvudet. Gnager mig. Tid. Hur ska jag hinna?

Det är löjligt. Förut arbetade jag samtidigt som jag pluggade. Och det gick bra. Skillnaden nu tror jag är att jag inte har en klass eller klasskamrater att förlita mig på. Någon att diskutera med, någon som ser till att jag vet vad som ska göras. Någon som jag kan missförstå med. Jag är själv nu. En lite större utmaning.

Men det är ju det jag är bra på. Att vara själv.

Ändå har oordningen börjat dyka upp. Galoppen i bröstet.

Jag arbetar hårt idag. Från sängen. Datorn på magen. Hur pluggade man innan it förde världen även direkt till sängen?

Dessutom är jag sjukt blödig. Blev rörd när jag läste förordet till en avhandling. Även dn imorse gav mig en klump i halsen. Det händer så mycket där ute.

Det här känns allvarligt!

Läs även andra bloggares åsikter om känslig, student

Det märks att jag har lite halvtaskig rutin på det här med att plugga. Dessutom på ett nytt ställe. Mycket att komma ihåg.

Registrering: Jag behövde bara gå dit till expeditionen och bocka av mig - eller in mig. Fick en hel bunt papper och ett trevligt samtal istället för att gå på något ogästvänligt upprop. Det gick bra.

Kåravgift: Alla ställen verkar göra olika. Det stod på en informationsbroschyr att räkningen skulle komma hem i början av september. Om inte, gör så här. Jag litar ju inte på snigelpost för fem öre (finns det någon som gör det?!) så jag skyndade mig till kåren igår. Då hade jag i alla fall väntat in i september då den skulle ha dykt upp. Mycket riktigt hade de aldrig skickat någon faktura. Orsak okänd. Jag fick i alla fall betala min räkning och dessutom information om att man får köpa sl-kort billigare! Det måste vara nytt. Har jag i alla fall aldrig gjort förut.

Studentkort: Ska komma inom kort. Sen ska jag gå och casha alla rabatter jag bara mäktar med!

Studieförsäkran: Detta ocker. Jag gör allt via datorn, mycket praktiskt. Men. Man behöver bank-ID. Jag har bank-ID och använder det två gånger om året, max. När jag deklarerar och de få gånger jag besöker just csn. Och jag hinner alltid glömma lösenordet där emellan. Så det låser sig förstås. Ladda hem nytt, installera ny programvara som man tydligen måste nu. Hej och hå, många steg blir det, men till slut har jag lyckats lämna min studieförsäkran.

Jag tror att jag har lyckats komma ihåg det mesta. Och det borde innebära att jag också får pengar från csn inom kort.

Eller?

Läs även andra bloggares åsikter om jag gillar csn just nu

Dagen har spenderats vid datorn. Jag får gulliga mejl från mina x-kollegor som jag blir rörd av. Har ätit indiskt med en vän som det var länge sen jag såg. Jag avundades hennes liv som egen. Utan chef. Pengar är inte allt. Det tänker jag ofta nu för tiden.

På biblioteket har jag återknytit bekantskaper med personer som Norman Fairclough, diskursanalysens urfader. Jag känner mig glad, fast jag svettas varje gång jag rör på mig.

Väl hemma igen tankar jag te. Tänker på honungslen hals och ett huvud fritt från bomull.

Det här är livet. Bland böckerna, och fri från andras bojor.

Trots det missar jag baletten ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om jag har cravings efter vaniljbullar!

Jag blev tilldelad en handledare för min uppsats idag. Och det var en bekant fågel. Mycket glädjande. Vi har haft ett bra samarbete förut, så jag känner mig i trygga händer. Bara det att hon kallade det för samarbete gjorde mig glad. Den sista handledaren jag hade kändes mer som ett motarbete än något annat.

Nu är jag väldigt motiverad att komma igång med att leta material och litteratur. Det är många tankar och idéer som snurrar.

Däremot har energin ätits upp av sjukdomskänslan. Jag orkar knappt sitta upp.

Det bästa är att jag kan gå och lägga mig och sova en stund. Sånt kan man ju göra som student. Och det är jag väl även värd efter dagens hårda arbete.

Läs även andra bloggares åsikter om handledare, stundentliv, sjukdom