Hannas Plats

Maskinparken tycks ge upp medan min kropp är på bättringsväg. Alltid är det något.

 

Mina båda datorer, lillen och storen är ovilliga. Den ena är stendöd, den andra kraschar med jämna och täta intervaller. Otryggt. 

 

Frågan är hur jag ska göra. Att köpa två nya datorer känns ju märkligt. Men en resedator vill jag inte behöva klara mig utan.

 

Suck.

Av någon anledning är jag ruskigt huslig just nu. Allt i hemmet styrs upp och städas ur. Det är som att jag gör plats för något nytt. Ännu är det oklart vad. Under tiden ifrågasätter jag sakers tillstånd. 

 

Härom dagen såg jag på twitter att någon lagt upp en bild på sin klädnypspåse. I tyg. Jag har haft mina klädnypor i en trasig plastpåse i mer än 10 år. Ska det vara så här tänkte jag? Nej, det ska det inte. Jag kikade ner i min outtömliga kista av tyger, valde ut två och sydde idag ihop en egen påse för klädnyporna. Otroligt nöjd. Även om jag nu inser att de brukar ha en ytterligare viktig funktion. Men jag kanske syr om den vid tillfälle, så att den får en hängare. Under tiden får jag väl hänga upp den i en klädnypa.

 

På finska heter klädnypa pyykkipoika, det vill säga torkpojke.

 

 

 

Den senaste veckan har jag skaffat mig lite nya kompisar. Någon skulle kanske påstå att det är odygdigt i längden att ha så här mycket tid. Men jag känner mig nöjd. Kompisarna är i ganska olika kategorier, men nästan allt känns lite old school. Som jag, alltså.

 

Jag känner en sån djup tacksamhet för att jag har en mormor. Att hon är frisk och pigg fast hon är gammal. Att jag får känna henne som vuxen. Att hon får följa mig.

 

Under mina första tio levnadsår hade jag alla mina mor- och farföräldrar i livet. Jag och mina bröder tillbringade mycket tid med dem. De tog hand om oss under längre tider, under sommaren och när mamma och pappa var bortresta. Jag kan nu nästan inte förstå hur de orkade. Vi var ändå tre stycken illbattingar. 

Som vanligt är det som en enda lång meditation att vara hos mormor. Allt förflyter som det alltid gör. Vi varvar ätande och vilande med bastande och kortspel. Det bästa i livet. Dessutom behöver jag varken planera eller laga mat vilket är oändligt lyxigt. Så där så att jag nästan inte kan ta in det. 

 

När jag är där önskar jag att jag aldrig skulle behöva åka hem. Jag är tankad. När jag kommer hem känns det som att allt har skett i en helt annan värld. Det är konstigt ändå, hur livets dagar ser så olika ut.

 

Det svåraste med att resa lätt är att försöka anpassa kläder till olika temperaturer. Jag ska gå hemifrån i slask, regn och strax över noll grader. Jag ska vandra runt i tio grader och halv sol en halv dag. Sedan ska jag befinna mig två dagar i uppehåll och nollgradigt med varierande grad av aktivitet. 

 

Det här är en utmaning för saker som skodon och jackliv. 

 

Jag reser lätt. 

 

Retorisk analys kan användas till så mycket. 

 

Det här tyckte jag var gulligt av Norrmejerier. 

 

Jag misstänker att jag kommer att behöva en gummituta när jag ska läsa den här.

 

Nu har jag tagit fram sommarcykeln. Eller regalskeppet som jag kallar den. Den rullar så lätt och jag känner mig gigantisk och ståtlig på den rosa faran. 

 

Jag är så nöjd med att kunna varva cykel beroende på väder och väglag. Det är lyxigt. 

 

Men jag misstänker att vintercykeln med dubbdäcken kommer att få komma fram igen i nästa vecka. 

 

Kanske ska jag få dricka den här i helgen. Innan jag börjar fylla på med påskdito. 

 

Jag gillar runda saker. 

 

Jag misstänker att det ligger en ledning begraven här.

 

Strömmade ljudböcker. Min räddning just nu. 

 

Tur att jag är kund på fler bibliotek eftersom en bara får låna fyra böcker på en fyraveckorsperiod (jag har konumserat tre på några dagar). 

 

 

Jag upptäcker nya perspektiv från min position på golvet. 

 

Mitt pysslande har nått nya höjder när jag äntlgen införskaffat en riktig skärkniv, ett självläkande underlägg samt en linjal i aluminium. 

 

Dessutom har jag äntligen satt ram på ett korsstygnat citat från avhandlingen.

 

Det kommer mera. Min energi vet inga gränser för tillfället. Vet inte varför. 

 

Under tiden sorterar jag böckerna i bokhyllan i storleksordning. 

 

Jag känner mig ofta tacksam för att jag inte har kroppen som mitt yttersta redskap i arbetet. Jag tänker på stackars dansare som stukar en fot eller sträcker en muskel och förstör arbetsdagar eller -veckor. Eller sångare som blir hesa och får knutor på stämbanden och inte får använda rösten.

 

Det är lätt att glömma att även kontorsråttor bor i en kropp och att denna kropp behöver vara frisk för att kunna utföra sitt jobb. Även om jobbet inte nödvändigtvis är fysiskt.  

 

Inget är så skönt som när en naprapat knäcker ens ömma nacke. 

 

Dessutom är det otroligt kontraproduktivt med smärtor i rygg och nacke.

 

Människan kan inte vara skapt för att sitta. Särskilt inte större delen av dagarna. Men det är mycket svårt att undvika, särskilt med ett kontorsjobb.

Jag gillar gamla husmorstips, när jag kan rengöra mitt hem med hjälp av produkter som jag annars använder i maten, eller som i alla fall är rena naturprodukter. Här är några av de husmorstips jag använder eller planerar använda. 

 

1 msk bikarbonat

1 dl ättikssprit

Hett vatten

Häll ner bikarbonat och sedan ättikssprit i avloppet. Låt stå en stund. Häll ner hett vatten i större mängd.

 

Blanda en del såpa och en del vatten. Gnid in ugnen invändigt. Värm ugnen till 100 grader. Låt svalna. Torka ur med fuktig svamp eller trasa. Såpa är ju trevligt eftersom det luktar så ljuvligt, dessutom.

 

Gnid in diskbänk eller badrum med citron.

 

Jodå, jag hittade ett rakblad i toaletten när jag flyttade in i min lägenhet. Den hade förstås skapat en rostfläck på botten. Nu ska jag testa följande.

Häll ner citronsyra i toaletten på kvällen. Låt stå över natten. 

 

Vilka är dina bästa husmorstips?

 

 

 

Jag har som vanligt en hel trave böcker som ska läsas. En fin tanke är att jag skulle kunna skriva lite om dem sedan. Men det får vi se. Planen för året är att läsa 100 böcker. Hittills är jag uppe i 20, så än finns det chans att hinna. 

 

Vad läser du just nu?

 

Nu går vi back to basics. Jag har gjort min första egna deo. Varför? För att undvika användning av kemikalier framför allt, de är dåliga både för mig och för naturen. 

 

Jag har provat kroppstalk tidigare. Det funkar inte om man lever ett aktivt liv och kombinerar det med kontorsliv. Det vill säga, när jag cyklar till jobbet så blir jag lite väl svettig för att det ska kännas okej för mina kontorskollegor.

 

Men så hittade jag ett recept på deo. Den innehåller framför allt ingredienser som jag har hemma och som är ätbara. Det tar ca 3 minuter att röra ihop den. Bättre kan det inte bli. 

 

2 msk bikarbonat

1 rågad msk stärkelse (maizena eller potatismjöl)

1 msk kokosolja

5 droppar eterisk olja

ev några droppar vatten

 

Blanda ihop ingredienserna. Tänk på att inte använda redskap av plast eftersom de kan ta åt sig av lukten. Förvara i glasburk med lock. Sen är det bara att stryka på huden. 

 

Jag har i olika skeden av livet dragits med stora sömnstörningar. Ofta i långa perioder och med hela nätter av vaka som resultat. Min egen hjärna spelar mig dessa spratt. Jag trodde att jag lämnat det hela bakom mig efter flera år av lugn sömn med endast enstaka nätter här och där av störningar. 

 

Men det är klart att onda ting går igen. Jag använder mig av alla knep jag kan. Både praktiska och mentala. Samtliga dessvärre ganska verkningslösa. Jag vet exakt vad det handlar om, en klassiskt mental bild: tänk inte rosa elefant. Eller i det här fallet att jag kanske måste ligga vaken hela natten. Jag ska inte tänka på det och det är det enda som går igenom min hjärna.

 

I veckan köpte jag nya lakan. Kvinnan i butiken garanterade god sömn i dessa lakan. Jag tänkte ta henne på orden. Lakanen var sköna, men de garanterar knappast god sömn om de ska dela säng med min hjärna. 

 

Mina senaste sömnknep:

 

- Lyssna på fokusövning innan jag ska försöka sova (får dessvärre min puls att skena ännu värre)

- Läsa KBT-böcker om acceptans och medveten närvaro av Anna Kåver och Åsa Nilsonne (får mig framför allt att gråta)

- Nya lakan (skönt, men de bidrar tyvärr inte till att få min hjärna att tänka på annat)

- Att visualisera hur jag åker snowboard ner från en alptopp - en övning jag började med 2003, i och med sömnstörningar och efter att jag gjort precis detta 

 

Det värsta är att jag på kvällarna är så trött i kroppen att jag knappt kan hålla ögonen öppna, en känsla av att jag inte kan vara vaken. Dessvärre är min hjärna en mästare i att hålla kroppen vaken.