Hannas Plats

Igår fick jag en överväldigande känsla av att jag sitter fast i ekorrjhulet. Ny vecka. Jag vet hur den ser ut. Ett evigt skyndande mellan olika platser i tillvaron. Ingen tid för eftertanke eller att andas.

Till råga på allt är det sista veckan med sommartid. Kanske känns som en excess att ha sommartid (sluta 16) till mitten på september, så jag borde vara glad. Men det kommer nog kännas tufft att jobba till 17 varje dag och sedan gå direkt till dansen.

Undrar hur människor som tillägnat sitt liv till sin hobby känner sig?

Det är väl bara att börja springa då, i ekorrhjulet.

Andra bloggar om: ekorrjhul, springa, vardag

Jag tycks ha ett visst oflyt med dörrar just nu. I tvättstugan igår höll jag inte på att komma ut. Det verkar som att någon lyckades göra något ordentligt med källardörren vid senaste inbrottet, för det går knappt att öppna dörren numer. Till och med själva nyckelvredet verkar de ha brottats med.

Imorse när jag skulle ta mig in i skalskyddet på jobbet så ville inte dörren heller. Alltså det pep till och lyste grönt, en liten gående gubbe uppenbarade sig på displayen. Men dörren vägrade ge med sig.

Jag tycker dessutom att det är lite förnedrande att inte ta sig igenom dörrar, stå där och inte släppas in. Den som fick stå utanför. Som tur var var korridoren tom, så ingen såg hur jag stod och vägrades tillträde.

Ska nog låta andra ta hand om dörrarna resten av dagen. Vem ska jag göra till min assistent mån tro?

Andra bloggar om: dörrproblem, utanför, förnedring

Det här vädret gör mig galen. På lunchen var det först varmt, sen blåste det och till slut regnade det. Kallt med andra ord.

På väg hem från jobbet tog jag, mot bättre vetande, på mig jackan. Sen satte jag mig på bussen. Höll på att ångkokas inifrån. Kunde förstås inte få av mig jackan i trängseln så jag slöt in mig in the world of Salander och company.

Sista promenaden höll jag på att förgås i solen. Ska absolut inte klaga på det. Däremot är det omöjligt att veta hur man ska klä sig på dagarna. Folk kom i shorts nu. Imorse var det knappast snack om att ha annat än jeans - i min värld i alla fall.

Nu är frågan: hur mycket ska det regna ikväll? Och kan jag cykla till dansen istället för att harva runt med den där jäkla tvärbanan som aldrg dyker upp? Inser till min fasa att cykeln inte är pumpad - i år. Och cykelbutiken där jag alltid pumpar min cykel är stängd. Suck!

Andra bloggar om: väderväxlingar, klädbekymmer, cykla

Har känt mig lite tjock i halsen sen igår. Trodde bara jag var lite bakisuttorkad och gav mig därför ut och joggade igår. Skulle jag inte ha gjort. Ännu tjockare idag, har lite ledvärk i nacken och en annalkande feberhuvudvärk.

Men på Fjäderholmarna var det som tur var varmt på klipporna i solen. Så jag frös inte trots att jag inte haft vett att klä mig som det anstår för en svensk sommarkväll.

Nu måste jag faktiskt bli frisk för imorgon tänkte jag ju sticka iväg på bilsemester!

Så medicinen heter whiskey. Hur mycket tror ni man... ehhhrr... behjöver djicka föj att bli... lite bättje asså...

Andra bloggar om: whiskey, sjuklig, varma klippor

Another sunny day in Zamunda.

Och jag är fortfarande i stan.

Igår kväll uppmärksammade jag en stor skåpbil som rullade in på gatan vid 12-tiden. Förde ganska myckt oväsen och rullade sen iväg. Jag var tvungen att iaktta för att se om det var någon som kommit att bestjäla mitt källarförråd igen. Jag antar att det är i skåpbil de kommer då, för sist fick de med sig min gamla säng!

Ganska märklig sak att stjäla, men det måste ju krävts en skåpbil för att frakta bort den.

Så idag får jag väl gå ner och kika efter vad de fått med sig denna gången.

Andra bloggar om: skåpbil, kärrarförrådstjuvar, mystiskt

Dagarna i stan ska ägnas åt bestyr inför helgens bröllop. Igår hittade jag de perfekta snittarna som ska göras lördagmorgon. Jag fick tag på killen som ska spela gitarr till min sång. Han är för övrigt 17 och jag tänker att han är så ung. Tror inte jag kände mig otäckt ung när jag var 17, så det är väl inte så farligt. Han lät precis så nonchalant som man kan tänka sig att en 17-åring låter i alla fall.

Imorse vaknade jag då med något slags bett i ansiktet, precis under ögat. Ska det vara så här eller? Och hinner det försvinna tills på lördag. Mnåååå, tyyyypiskt. Bara det inte sväller upp över hela ögat!

Andra bloggar om: bett, bröllopsbestyr, svullnad, gitarrspelare

Sitter precis i telefonen med Skatteverket. Efter att jag frågat när mina pengar ska komma egentligen följer detta samtal:

- Du kommer att få pengarna i december, eftersom du har företag.
- Men vänta här nu lite, förra året fick jag dem ju före midsommar och då var det samma sak.
- Dröj lite då...
Återkommer efter några minuter
- Ja, det beror på en felaktig handläggning här hos Skatteverket som gör att din betalning fördröjs.
(Tänkt om jag aldrig ens ringt!!)
- Mhm, men om ni har gjort fel, ska jag då behöva ta konsekvenserna för det?
- Jaaa... jaha, då ska vi se.

Jag väntar fortfarande på att få veta varför jag inte har några pengar. Eller framför allt varför jag ska behöva vänta när jag gjort allt som står i min makt och de har gjort fel.

Andra bloggar om: skatteåterbäring, skatteverket, felaktig handläggning, konsekvenser

Det var ett ganska städat fyllebloggande får man väl säga ändå.

Idag njuter jag inte precis frukterna av igår, snarare plågas jag av trötthet som sitter bakom ögonen, i armarna, i benen, bakom öronen, ja, precis överallt.

Och jag som ska handla och laga mat hela dagen och sedan dricka champagne. Hur ska det gå?

Det värsta är att jag vaknade för många timmar sen och hoppades på att somna om. Men icke. Förstås. Det är så plågsamt att behöva ligga vaken när man inte vill, dessutom hungrig. Jag vill inte vara bakis någonsin!

Och det är redan väldigt varmt ute.

Andra bloggar om: bakis, trött, vaken

En mäktig huvudvärk börjar att dunkla mitt sinne även idag. Tur att det snart är dags att sluta för dagen.

Med dimma i huvudet går allt så långsamt.

Andra bloggar om: huvudvärk, tungt, hemgång

Jag känner mig som en gammal kärring idag. Ont i rygg och leder, trött i kroppen.

Mina knän känns som att de vill gå av. Vad är det som händer? Är det det stillasittande jobbet som tar ut sin rätt. Jag har haft ont i huvudet varje eftermiddag. Igår kom jag på att det var Paragrafryttarens fel, han snackar så extremt mycket. Jag sa det till honom också. Alla skrattade. Jag tror folk gillar att jag trackar honom. Man måste göra det för att inte ge honom fritt spelrum.

Andra bloggar om: kroppssmärtor, ålder, huvudvärk

Fan! Jag är alldeles för ofta nära döden när jag ska springa till bussen på morgonen.

Att korsa Ringvägen i rusningstrafik är ingen barnlek. Men tydligen är det värt livet att hinna med bussen, för jag finner mig springandes i rent dödsförakt så gott som dagligen. När jag knappt har hunnit vakna.

Imorse kom en blåbuss farligt nära mig. Jag bedömde att den skulle stanna vid hållplatsen, men det gjorde den inte utan ångade på - rakt emot mig.

Jag var lite skakis efteråt kan jag lova.

Andra bloggar om: dödslek, buss, rusningstrafik, komma i tid

När jag gick hemifrån imorse och fick jag glada sms kändes det som att dagen log mot mig. Jag förstod bara inte då att det var ett hånleende.

Har inte hunnit andas förrän nu. Och knappt nu ens.

Andra bloggar om: hånleende, stress, andas

Hörde precis en stort krasch i korridoren. Det var ett fönster som blåste upp och gjorde att en vas for i golvet. Ville bara säga det...

Dessutom ringde lilla mamma och berättade att min farbror insjuknat allvarligt.

Till saken hör att farbrorn tagit på sig att göra bouppteckningen för min farfar som gick bort för två år sen. Den har ännu inte blivit gjord trots påtryckningar. Nu är det kanske läge att ta ifrån honom uppgiften för att lämna bort den. Han trodde att han var ensam arvtagare, eftersom han räknade bort mig och mina syskon.

Just nu känns allt komplicerat, även rent juridiskt.

Jag kan inte direkt säga att dagen blivit bättre.

Andra bloggar om: sjukdom, olyckor, dålig karma

Tror vårt kansli har dåligt karma idag.

Det började när ena kollegan skulle ta och flytta på sin golfboll och den lyckades glida henne ur händerna, i en vid båge och rakt ner i kaffekoppen så att det stänkte. Snacka om hole in one!

När jag sen skulle höja mitt skrivbord för att stå en stund, råkade det fastna i whiteboarden. När jag sänkte bordet igen trillade den ner. Som tur var hann jag fram innan den smällde i bordet. Med en litet skrik som väckte upp hela huset förstås.

Kort därpå rasade ett skrivbord samman.

Och då kom jag precis hit. Hur ska det här sluta?!

Andra bloggar om: dåligt karma, förfall

Att gå genom sommarregn kan göra mig otroligt glad och uppfylld. Lukten av blommor och grönt gräs. Fågelkvitter i fonden.

Men idag kände jag mig bara nere. Hade just pratat med gitarristen i bandet om hur det är på jobbet. Alltså det är ju inget fel. Men min motivation tryter. Är det så här det ska vara? Det är nånting som är fel, så känner jag jämt nu för tiden.

Ska jag ännu en gång i raden komma på vad jag ska laga till middag? Ska jag ännu en gång i raden gå och lägga mig och vänta på att somna? Ska jag ännu en gång i raden gå upp och gå till jobbet?

Det finns ingen början, inget slut. Det är bara en stor meningslöshet. En väntan på att jag ska hitta något som berör. Något jag längtar efter att göra, någon jag längtar efter att träffa. Så där så att det gör ont. Något som berör.

Samtidigt undrar jag om jag någonsin kommer att orka ta tag i mitt liv. Alla ambitioner jag hade, allt jag ville göra. Kommer jag någonsin att komma dit? Jag känner mig bara extremt lat just nu. Och omotiverad till saker som känns meningslöst.

Kan man inte göra som byggarbetarna jag såg i morse. Ställa upp en skylt där det står Arbete pågår. Ifall någon någonsin skulle tvivla så pågår här arbete. I min hjärna. I deras fall ställer jag mig mer tvivlande.
 
Andra bloggar om: meningslöshet, omotiverad, arbete pågår

Å så kommer man till stan och möter regnet. Vad gör jag här egentligen? Ibland känner jag mig tveksam till om jag alls hör hemma i stan.

Har varit i mammas trygga sfär i dagar utan att gå åt. Och tömt ut allt som min hjärna och mitt hjärta innehållit. Pratat, pratat och pratat. Och hon har fortsatt att lyssna outtröttligt. Och mitt bland alla ord, stannar jag upp och tänker. Jag älskar henne, min mamma. Är man uppväxt med den finska sisun så är det inte sånt man kastar ur sig i överdriven mening. Men ibland kan man faktiskt tillåta sig såna känslomässiga utfall.

Imorse när jag satt med kaffekoppen på altatnen tyst undrade hon om orden tagit slut. Och så var det nog. Till slut tog orden slut.

Hur orkar hon min stackars lilla mamma lyssna så länge? Hon är förstås världens bästa mamma!

Andra bloggar om: ord, moderskapet, finsk sisu, outtröttlighet

Det frasade runt någon i min lägenhet i natt. Jag vaknade med jämna mellanrum med ett ryck av att någon tappade föremål i golvet.

Det var länge sen jag hade besök på natten, men inatt verkar det ha återkommit.

Jag försökte att bortse från det, där fanns ingen levande själ. Men kanske någon som inte riktigt lever. Men det är ändå läskigt att somna med känslan av att någon smyger runt i ens hem...

Andra bloggar om: frasande, okänt besök, oro

Eller har jag blandat ihop saker nu.

Jag vaknade vid 4 och fick ligga och lyssna på fågelsång nån timme. Blöt av svett. Hade fler ganska så obehagliga drömmar.

Jag var inlåst i en pytteliten koja där jag låg och sov. Varmt och bevkämt tydligen, men utan ståhöjd. Det var dock lätt att smita från kojan. Jag blev tvungen att kasta mig i sjön och försöka simma ifrån min fångenskap. Också vattnet var varmt. Tyvärr hade jag glömt hur man simmar så människan kom efter mig och drog mig i benen. Känner jag mig månne jagad?

Det är jobbigt att ligga vaken vid 4-tiden. Hungrig var jag, men det är inte läge att gå upp och käka frukost vid den tiden riktigt.

Min kropp ville sova, min hjärna ville något annat. Tydligen ville den tänka tankar som jag inte alls ville tänka. Intensivt och länge.

Och idag är det dimma och grått.

Andra bloggar om: drömmar, fågelsång, hjärnverksamhet

Kvalitén på den här dagen dalade fort. Min poppinglärare skolkade från jobbet igen och jag missade all dans för dagen. Så där satt jag, kvar ensam på jobbet en fredagkväll, helt i onödan.

Ok, kollegan dök plötsligt upp och jag tvingade honom att åka buss med mig för att jag skulle känna mig lite gladare.

Nu hade det varit trevligt att dra upp en flaska vin, men serru det har jag ingen hemma. Och bolaget missade jag också eftersom jag gick från jobbet vid 18-tiden.

Jag har fortfarande en flaska rosa bubbel stående, men det känns lite väl lyxigt att ödsla hela den på lilla moi en sur fredag. Hmmm... Nå, jag ska sätta i mig lite middag först och se hur det känns sen. :)



Andra bloggar om: urartad dag, champagne, lyx

Det var inte meningen att jag skulle hinna med att blogga den här morgonen.

Men så var det inte heller meningen att jag skulle höra katten dunsa runt där ovanför, höra vårfåglarna vakna till liv och sjunga sig genom morgonen, höra tidningen dunsa ner på hallgolvet, se gryningljuset sila in mellan persiennerna. Vid 6 ge upp hoppet och inse att det inte skulle bli någon sömn alls den här natten.

Det var riktigt länge sen jag vakade mig igenom en hel natt. Men det är bekant. Jag har senaste tiden haft ett så stort inneboende lugn när det gäller sömn. Jag somnar alltid, förr eller senare. Men när jag ska upp tidigt på morgonen och ha kravet på mig att vara pigg och glad, då krävs det väldigt lite för att rubba mina sömncirklar. Det är ett vedertaget faktum. Jag äventyrar ogärna mina nätter med rutinbrott på kvällen. Jag trodde jag hade kontroll över sömnen igår. Jag hade fel.

Den här dagen kommer jag vara illamående och yrslig.

Snart sticker jag iväg till jobbet i alla fall. Jag har en hel timme att fördriva tills dess. Vad göra?