Hannas Plats

Jag fick höra att jag såg allvarlig ut. Efter åt skrattade jag åt kommentaren och sa att jag bara varit fokuserad. Djupt fokuserad.

Jag funderade på det en stund . Lögn. Jag var irriterad. Irriterad på röran, kaoset. Irriterad på att jag var omgiven av människor och var tvungen att göra likadant som alla andra. Följa order. Röriga order ska tilläggas. Order som ändrades, glömdes bort. Det rörde till i mig.

Länge har jag bara lytt mig själv. Lytt mitt hjärta. Levt för dagen. Inga åtaganden. Plötsligt måste jag följa John. Som i och för sig inte hette John just idag. Men ändå. Principiellt.

Det irriterade mig. Andras lagar. Andras kaos.

Kommer det att hålla?

Läs även andra bloggares åsikter om dansklasser, kaos

Idag har julen dansats ut i house of Hanna. Utan särskilt mycket dans. Men så var det ju inte så mycket jul som dansades ut heller. Stjärnorna åkte ner. Näst intill oanvända.

Nästa år ska jag överväga att alls plocka upp dem.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, julavslut

Globetrottern är lite trött. Nätter på en finlandsfärja kan gärna göra det mot en. 6.30 imorse landade jag i vackra Stockholm igen. Vackra, kyliga, Stockholm. Lite nöjdare. Mycket fattigare. En finlandsfärja kan gärna ha den effekten på mig. Särskilt om jag går med någon annan i Taxfreen.

Det roligaste med finlandfärjan en fredagkväll är att sitta i baren och dricka drinkar och håna folk på styrdansgolvet. Folk som är fulla, som inte kan dansa, som kör kopulationsdans, som dansar Ole Bramseruddans, som ålar sig mot en extremt stel kille, som grabbar tag för hårt och på fel ställen om tjejen.

Tills jag själv blir uppbjuden. Brorsan är oduglig som vakthund betraktat. Den här gången var det av en full, finne i 18-årsåldern. De har annars en tendens att vara i medelåldern, finnarna som bjuder upp mig. Jag svarade (på svenska) att jag väl var så illa tvungen. Tror inte han hörde det. Sen skrattade jag hela tiden. Inte för att det var så roligt att dansa. Men för att det var så roligt att dansa.

Igår tog jag ett eget initiativ. Bjöd upp mamma till en finsk humpa. Det gick finfint det!

Läs även andra bloggares åsikter om dans, styrdans, finlandsfärja, hån

Ta en väska. Proppa den med mycket viktiga papper och böcker, gärna kalendern. Lägg i träningskläder. Fyll två flaskor vatten och lägg dem i väskan. Se till att den ena korken inte är ordentligt ditskruvad. Gå sedan med väskan ett bra tag. Sedan kan du upptäcka vattnet i väskan.

Se gärna till att dränka in böckerna, men framför allt träningsbyxorna som du senare ska använda. Gärna en halv liter så att det är omöjligt att vrida ur och låta torka lite snabbt. Gärna också så att det ser ut som att du kissat på dig om du skulle sätta på dig byxorna.

Sen är det bara att köra!

Läs även andra bloggares åsikter om vattentrick, olycka, nedkissad

Dagens kläder är vintage från tidigt 90-tal, till och med strumpbyxorna! Högsta mode igen.

Annars har jag mest varit ute och marscherat idag.

Läs även andra bloggares åsikter om drillflicka, 90-tal, vintage

Mina knän har fått utstå en del i veckan. Om knäna hade varit kött som skulle möras ordentligt skulle det vara dags att äta dem nu. De är rejält blåa och åtgågna.

Vad är det med killar, dans och knästående?


Läs även andra bloggares åsikter om knän, mör, dans

Jag gillar kroppen. Jag gillar att träna kroppen. Jag gillar framför allt att träna kroppen med hjälp av kroppen som verktyg. Det finns så många bra övningar man kan göra. Jag upptäcker nya saker varje danspass.

Mina muskler blir maximalt belastade på ett sätt jag aldrig riktigt lyckas få till på gym. Det är något med maskinerna. De passar inte riktigt med min kropp. De skaver och tar liksom inte riktigt på rätt muskel. De kan inte vara gjorda för min kropp någonstans.

Min kropp är mitt eget gym. Det enda problemet är att jag skulle bara ett litet verktyg i form av en till kropp. På något vis går det också lättare med någon som står och peppar och hejar på.

Jag har aldrig tränat med någon. Nu inser jag att det har sina fördelar. Med någon, men utan gym.

Läs även andra bloggares åsikter om kroppsgym, muskler, träning

Härom dagen fick jag se mig själv på film, dansandes. Ingen chock precis, men heller ingen riktig upplevelse.

Igår kände jag mig äntligen i riktigt bra form igen. Som att jag äntligen fått kraften tillbaka efter en lång tids dragande på något som med god vilja kan kallas förkylning. Jag kände det eftersom jag kunde ta ut maximalt. Och jäklar vad jag snurrade. I piruetter, i piquéer, i axelhopp... Allt flöt bara på. J skrek "bra!" hela tiden. Koreografin var en typisk J-koreografi. Som att dansa i ett litet utrymme, inga stora utsvävningar, men mycket små detaljer. Mycket flyt.

Och det flöt.

Så ska det kännas att dansa.

J lät het chockad efteråt. Tycker att jag förvånar henne varje gång.

Sen såg jag So you think you can dance och blev paralyserad över hur bra dansare kan bli. Så grymma. Helt galna hopp, galna piruetter. Jag satt bara och rös.

I ett annat liv...

Läs även andra bloggares åsikter om flyt, dans, kraft

Igår dansade jag lyriskt och det gjorde mig... lyrisk.

Och fylld av blåmärken. Kullerbytta och jag är inte helt vänner. Det säger mitt knä, min armbåge, min axel och mitt huvud.

Faktum är att jag känner mig helt ledbruten. Man ska inte hålla på med sånt när man närmar sig de trettio. Jag har till och med ont i fötterna!

Läs även andra bloggares åsikter om kullerbytta, lyrisk, smärtor

Så här vill jag ju se ut igen. Eller, inte riktigt, men med uniformen i alla fall. Och 2008. Och de riktiga skorna förstås...

Läs även andra bloggares åsikter om drillflicka, uniform, sukta

Vem är Hanna?

Läs även andra bloggares åsikter om drillflicka, those were the days

Det här... är dans.

Läs även andra bloggares åsikter om katee & will, so you think you can dance

Balansen är återställd. Dansen har börjat.

Jag gillar det. Stressa hem efter jobbet. Alla förberedelser innan för att vara i god form. Klä på mig och göra mig i ordning. Gå dit i stora mysbyxor och luvtröja med musik i öronen. Verkligen ladda. Komma dit och få ta ut mig maximalt. Orka lyfta benet i 45 grader under hela övningen, tills det värker i varenda muskel. Känna att jag jobbar igenom maximalt.
Det kändes strategiskt och mentalt fel att det var baletten som var först ut på terminen. Redan efter en kvart började jag också att snegla på klockan. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag klarade det och ganska bra dessutom. Tyckte till och med att jag såg lite strörre ut i spegeln. Och det är positivt!

Ibland tänker jag att det skulle vara så kul att vara elitidrottare. Få träna mycket och maxa hela tiden, medan tränaren hejar på. Jag tror att jag skulle gilla det.

Ett tag i alla fall.

Men nu sysslar jag med hobbydans. Så att...

Läs även andra bloggares åsikter om dans, dans, dans, balett

Jag kan flyga, jag är inte rädd.

Läs även andra bloggares åsikter om attityd

En veckas dans i kroppen och en dag kvar. Jag känner det i musklerna. Inte på ett dåligt sätt utan på ett bra. Musklerna får gå från ytterligheter dagligen. Från djup vila till maximal anspänning.

Min kropp gillar kontraster. Få ge allt tills energin är slut. Sedan total avslappning och återhämtning. Då mår jag allra bäst.

Djup sömn sätter bra spår både i kropp och själ. Mycket dans gör detsamma. Det ger mig total fokus på nuet. För stunden.

Nästa vecka kan jag se fram emot samma sak.



Läs även andra bloggares åsikter om dans, ytterligheter, anspänning, vila, maxa

Nya danssammanhang. Det är så nyttigt och kul. Men inte lätt att känna sig medioker. Det känns som att jag måste jobba lite hårdare. Även om jazz verkar vara min grej, lite mer än jag tidigare trott.

Balettakademien rules. Lite äldre klientel (läs: färre tonåringar) och lite fler som tar för sig maximalt. Det är roligare. Roligare att se på och roligare att vara med om.

Jag kanske varit på fel ställe hela tiden. Eller också är det bara just den här gruppen. Kanske borde jag hålla mig mer till ren jazz. Bli en jazztjej på riktigt. Men jag måste jobba på hårdare i så fall.

Läs även andra bloggares åsikter om jazz, balettakademien, medioker, jobba

Jag fick mina tre minuter i rampljuset. Jag kom, jag såg, jag segrade, sen steg jag av scen.

Lamporna har slocknat. Som tack fick jag gå på McLångsamt och trycka i mig snabba kolhydrater. En dusch. Behöver mer vatten. Sen en säng.

Efterlängtad efter mycket väntan.

Läs även andra bloggares åsikter om dansföreställning, väntan, trött, scen, rampljus

Det är varmt idag. Tur att jag snart ska in i danssalen...

Läs även andra bloggares åsikter om dans, värme, iiiiii

Igår såg jag finalen av So you think you can dance. Jag insåg att Mona helt klart var den bästa dansaren och grät lite när hon vann. Dessutom insåg jag att jag har dansat för Daniel som kom 3-4:a. Det tog så här lång tid för mig att inse vem han var. (Alla danslärare tycks heta Daniel, de manliga i alla fall...) För övrigt stod jag upp hela programmet. Man kan inte sitta ner och titta på dans.

Förra helgen såg jag Balettakademiens och Svenska balettskolans avslutningsföreställning på Dansens hus. Breaking boundaries. De var fantastiska och jag fick som vanligt ny inspiration. Det jag reagerade på var att särskilt under baletten, fick killarna göra induviduella framträdanden som framför allt gick ut på höga hopp, galet många piruetter, mycket spänst. I sina små tossor. Tjejerna framträdde framför allt som grupp, var ljuva och vackra i sina tåskor. Inga höga hopp (vilket jag är säker på att de kan!). Inga galna piruetter.

Det slog mig att dansen ofta bekräftar och förstärker våra könsroller. Kvinnan ljuv och i grupp, mannen stark individualist. Och visst var det roligare att kolla på männen, de rev ner applåder. Vilka hopp! Klart jag blir imponerad. Men jag tycker att kvinnorna också kan få utrymme att imponera.

Nej, jag stod inte och tittade - jag satt faktiskt som alla andra.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, balettakademien, breaking boundaries, so you think you can dance, mona

Genrep 1 idag. Extrainsatt genrep lördag.

Föreställning söndag.

Nej, nej, det var absolut inte kaos på repet idag. Vi ska stöta in i varann och ha slappa armar. Det är snyggt!

Läs även andra bloggares åsikter om genrep, dansföreställning, kaos