Hannas Plats

Ett tufft danspass passar regniga, sömniga, slöa lördagar som denna.

Nästa vecka blir det miniperformance på klassen. Vi ska ta dit alla vi vill. Alla ska med. Alla ska med.

Det blir ingen vacker syn, men nån måste ju se det.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, föreställning, flavour

Dansen ger och tar.

Den ger mig energi, lycka, välbefinnande, styrka, kärlek och motivation.

Den tar delar av min kropp och gör dem obrukbara. Jag har en blå axel, ett blått knä och en fot som inte kan belastas när jag står på tå. Det hände något på dansen, och nu kan jag inte gå ner för trapper för då skriker jag och börjar halta. Men det gör inte ont annars. Så jag ska inte klaga. Men jag är lite oroad.

Axeln blir bra så småning om. Under tiden får jag sova på andra sidan. Knäna har länge varit obrukbara och lite gnissliga, så det är egentligen ingen skillnad.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, lycka, kärlek, skador

Tur att jag var ledig igår och laddade batterierna. För idag har jag bara sprungit fram och tillbaka. Direkt från jobbet till tre timmars dans. Inget kaffe har jag hunnit dricka heller.

Jag är slut som artist. Men förhoppningsvis återuppstår jag tills dansuppvisningen.

Nu ska jag lägga mig i soffan och titta på tv. Något jag gör alldeles för sällan - fokuserar på en sak i taget hemma. Och fokuserar på att slappa.

Nu gör jag det. Snart.

Läs även andra bloggares åsikter om fokus, stress, slappa, färdig

Mer dansblogg än så här lär det antagligen aldrig bli. Jag hoppar, om någon undrar.



Här larvar jag mig mest medan jag försöker återfå andan.



Det finns även ett videoklipp som är hysteriskt roligt ( i alla fall om man är bekant med filmen En prins i NY). Tyväääääärr kan jag inte lägga upp klipp.

Läs även andra bloggares åsikter om hoppar på ett ben samtidigt som jag låter som en orangutang

Jag har fått en ny craving. Jazz. Den kanske inte är ny, men den har intensifierats. Den har bitit sig fast i hjärtat med full kraft. Jag har också blivit en jazzhoppa.

Och mycket vill ha mer. Nu vet jag hur mycket mer. Ska jag satsa den här gången? Så där satsa allt och riskera att bli ratad? För nu står jag inför den möjligheten. Samtidigt som jag har måsten i mitt liv som håller på att sabba allt. Nu snackar vi inte måsten som att laga mat och tvätta, vi snackar riktiga måsten.

Förutom det dilemmat behöver jag en koreografi och en låt som sitter i kroppen. På mindre än två dar.

Det kanske kommer fler tåg. Jag står åter kvar på perrongen med ett hårt tag om min resväska. Jag och resväskan. Vi har blivit vana vid varann. Men vi kommer oftast inte så långt.

Vill jag det här? Jag kan inte ens bestämma mig för det. Är det rädsla eller ovilja som håller mig borta från tåget? Jag kan aldrig riktigt utröna det.

Var passerar mitt tåg?




Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, jazz, all in, audition, hjärta

Det är ungefär en månad kvar på dansterminen och jag börjar redan känna av abstinensen.

Därför har jag förstås sett ut en fin sommrakurs som jag ska gå. I sommar ska jag för första gången sätta min fot på balettakademien. Det känns stort och omvälvande. Nästan som att ta dansen till en ny nivå. Bokstavligt. Dans på Östermalm istället för på Söder.

Två veckors intensivt jazzande ska nog göra arbetslivet lite lättare även under sommartid. Man kan ju inte ta semester hela sommaren. Tyvärr.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, jazz, sommarkurs, intensivt, balettakademien

Inte så sällan tänker jag på konst som konstigt. Av flera anledningar. Hade konst blivit uppskattad om en vem-som-helst gjort den. Antagligen inte. Jag tänker ofta på det som kejsarens nya kläder. Om de säger att det här är bra så är det det. Gränsen för om konst verkligen går hem tror jag ofta är hårfin.

Jag var och såg Cullberg-baletten igår. Det var just konstigt, fantastiskt, roligt, inspirerande och hänförande. Jag fattade ingenting men njöt av dansen. Och humorn. En pappkartong kan vara nog så underhållande. Jag satt och väntade på galna piruetter eftersom jag tränat frenetiskt på dem just igår. Jag ville se någon sätta dem perfekt. Så där som jag kan sätta två perfekt på en bra dag när jag har fokus på rätt saker.

Efter en stund kom de, två på raken efter en attityd. Jag missade det nästan. Det gick så fort.

Jag måste dansa mer, jäklar vilka grejer man kan göra med kroppen. Dessutom måste jag se mer dans. Jag planerar redan inför mitt nästa möte.



Bild: dansenshus.se

Läs även andra bloggares åsikter om culberg, dans, balett, konstigt, humor, glädje, piruetter

Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥ Jag ska se balett ikväll. ♥

Sa jag det eller, att jag ska se balett ikväll. ♥

Läs även andra bloggares åsikter om Jag ska se balett ikväll

Jag fick pepp på jazzfunken igår. Bra pepp, mycket pepp. Sånt jag vet och känner själv. Men det känns skönt att höra det ibland, så jag vet att det inte är en illusion. Jag fick ros och jag fick pet - pet är bra för det betyder att man syns och att det finns mer potential. Pepp känns bra.

Jag har blivit bättre under de här tre åren jag har hållit på nu. Det finns så mycket dans i min kropp som måste få komma ut. Därför dansar jag nästan hela tiden, hemma, på jobbet, nästan på stan. Det känns fånigt, men det är svårt att stå still. Dessutom tror jag att varje litet steg hjälper, gör mig bättre, för mig framåt.

Tydligen. För andra ser det.

Vad ska jag göra av all dans? Och hur ska jag få utlopp för allt som finns där inne? Det känns inte som att tiden räcker till! Jag vill bara ha mer.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, jazz, pepp, utlopp, energi, passion

Nu är jag fast i So you think you can dance-träsket.

Helt såld. Förstummad, förfärad, fööör avis. Inte på alla dock.

Läs även andra bloggares åsikter om so you think you can dance, fast, träsk, dansa

Lätt i kroppen. Så kände jag mig idag. Jag hade kunnat fortsätta dansa hur länge som helst. Lätt och glad och fylld av energi.

Det är bra.

Det jobbigaste är stressen mellan två pass. På minustid ska jag rusa ner för två trappor, hoppas på att nästa klass ännu inte är full och sedan rusa upp för tre trappor. Under stress och minustid, sa jag det. Jag brukar känna mig färdig när jag kommer till housen.

Sist in hamnar längst bak. Sen är det bara att arbeta i en timme för att avancera. Mot spegeln är målet.

Idag hade jag en sån studs i hela kroppen att det gick utan problem. Housen börjar fastna i kroppen och själen. Ntz, ntz, ntz...

Uppdatering; Har just laddat på mig lite housemusik, och det är inte alls särskilt spännande att lyssna på när man inte är i en danssal. Det är faktiskt bara trist. På klassen kan jag aldrig få nog. Snacka om olika diskurser!

Läs även andra bloggares åsikter om house, dans, lätt som en fjäder

Få saker gör mig så nedslagen som att missa dansen. Särskilt när anledningen stavas j o b b. Som började med andras dåliga framförhållning och slutar som en halvtaskig snabb-produkt där jag inte fått vara kreativ en enda gång.

Ingen kommer tacka mig för att det blev gjort. Men jag missar det som skänker mig glädje, stabilitet och rutin i livet.

Vill vara dekadent när jag nu ändå inte får jazza ikväll. Istället äter jag middag i god tid.

Jag blir lite för nedslagen av sånt här. Tappar energin och sugen helt.

Kategorin borde vara Det dansas inte.

Läs även andra bloggares åsikter om miss, kvällsjobb, nedslagen

Jag råkade ta tre dansklasser på raken. Tre timmar - tre stilar. Bara det kan göra en yr i huvudet. Var var det nu tyngden skulle vara, uppåt eller neråt? Street, dancehall och house är tre ganska olika stilar, men sköna alla tre.

Jag blev glad och känner mig stark, snarare än knäckt. Men utan lunch och med så mycket energiförlust behövde jag kasta i mig mat snabbt som tusan när jag kom hem.

Mätt nu. Hade en massa jag skulle fixa ikväll. Jag undrar... hur länge energin kommer att vara.





Läs även andra bloggares åsikter om streetdance, house, dancehall, stark

Jag har som princip att inte lägga upp youtube-klipp. Men jag kunde inte motstå.

Grym house. Killen i rosa kör dessutom boogaloo/popping en sväng och det är jäkligt coolt. Sen mer house.

Se och njut. Sen är det bara att göra likadant.




Läs även andra bloggares åsikter om house, popping, boogaloo

Nyheten för våren heter house. House är min grej, i mitt hjärta. Jag blir glad av house och jag kan inte stå still när jag hör musiken.

Macen, en gång frågade du om jag har något move som jag alltid kör på dansgolvet. Det har jag aldrig haft. Om jag skulle tipsa om något, så är det house-moves. De kan man köra en hel kväll om det är så, bara det är rätt musik. Se upp för svettattacker bara.

Vilken kick!

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, house, dans, moves

Balansen är återställd. Endorfinerna på plats. Första danspasset är avslutat.

*lycka*

Läs även andra bloggares åsikter om dans, lycka, balans

Nu är det snart dags att slappna av, men först ett ordentligt danspass.

Äntligen! Har väntat lite över en månad på att DC ska öppna igen. Ikväll är det dags.

Träffade för övrigt en leverantör idag som också dansade - på samma ställe. Vi kom att snacka dans till de andras förtret. Hon tycker det är dags att jag blir Damonized. Kanske ska jag prova. Han är ju en guru, vår käre Damon.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, abstinens, Damon

På lunchen idag pratade vi om att gå ner i spagat. Någon menade att det rent handlar om viljan. It´s all in the head. De andra tyckte jag skulle göra det till ett nyårslöfte.

Det här är ju något som jag har funderat en del på. Men kanske inte kämpat tillräckligt för.

Idag ville jag.

Läs även andra bloggares åsikter om spagat, vilja, stretchat hela kvällen

Det händer något med min kropp. Den har inte tränat på två veckor och ser inte riktigt någon ljusning. Det är närmare månaden kvar tills dansen börjar. Jag börjar redan känns mig som, jag vet inte, en sandsäck?

Jag har inte haft ett gymkort sedan i våras när det andra gick ut. Jag hinner ändå aldrig gymma på terminerna när jag dansar. Men nu då? Vad ska jag göra?

Idag tog jag en timmes rask promenad och gjorde sen lite sit-ups och armhävningar. Men det känns inte tillräckligt. Det gör inte det.

Mitt gym tar inte emot otrogna för enstaka gymtillfälle, och jag känner inte för att boxas med hundra andra nya nyårslöftesgivare på passen.

VAD SKA JAG GÖRA?

Läs även andra bloggares åsikter om träning, saknad, abstinens, dans

En stämningsfull julkonsert, efter stämningsfullt förglöggande, följs av en ångestsöndag.

Jag känner mig inte sjuk, men för all del inte frisk heller. Jag svettas som en gris av att gå i trappor. Och idag är årets två sista danspass. Vad göra?

Halsont brukar inte vara tillämpbart med fysiska aktiviteter, så jag blir nog hemma. Det känns bara så trist, särskilt som en och en halv månad nu väntar mig utan dans i sikte.

Jag gillar inte när helgen blir så här ineffektiv, när jag inte har någon energi att göra just något. Snart är det en ny vecka igång med jobb och jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om ångest, ineffektivitet, krasslig, dans