Hannas Plats

Jag har fått en ny craving. Jazz. Den kanske inte är ny, men den har intensifierats. Den har bitit sig fast i hjärtat med full kraft. Jag har också blivit en jazzhoppa.

Och mycket vill ha mer. Nu vet jag hur mycket mer. Ska jag satsa den här gången? Så där satsa allt och riskera att bli ratad? För nu står jag inför den möjligheten. Samtidigt som jag har måsten i mitt liv som håller på att sabba allt. Nu snackar vi inte måsten som att laga mat och tvätta, vi snackar riktiga måsten.

Förutom det dilemmat behöver jag en koreografi och en låt som sitter i kroppen. På mindre än två dar.

Det kanske kommer fler tåg. Jag står åter kvar på perrongen med ett hårt tag om min resväska. Jag och resväskan. Vi har blivit vana vid varann. Men vi kommer oftast inte så långt.

Vill jag det här? Jag kan inte ens bestämma mig för det. Är det rädsla eller ovilja som håller mig borta från tåget? Jag kan aldrig riktigt utröna det.

Var passerar mitt tåg?




Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, jazz, all in, audition, hjärta