Hannas Plats

Lätt i kroppen. Så kände jag mig idag. Jag hade kunnat fortsätta dansa hur länge som helst. Lätt och glad och fylld av energi.

Det är bra.

Det jobbigaste är stressen mellan två pass. På minustid ska jag rusa ner för två trappor, hoppas på att nästa klass ännu inte är full och sedan rusa upp för tre trappor. Under stress och minustid, sa jag det. Jag brukar känna mig färdig när jag kommer till housen.

Sist in hamnar längst bak. Sen är det bara att arbeta i en timme för att avancera. Mot spegeln är målet.

Idag hade jag en sån studs i hela kroppen att det gick utan problem. Housen börjar fastna i kroppen och själen. Ntz, ntz, ntz...

Uppdatering; Har just laddat på mig lite housemusik, och det är inte alls särskilt spännande att lyssna på när man inte är i en danssal. Det är faktiskt bara trist. På klassen kan jag aldrig få nog. Snacka om olika diskurser!

Läs även andra bloggares åsikter om house, dans, lätt som en fjäder