Hannas Plats

Jag har nu skickat iväg tre e-brev angående praktik, fått två nej och ett kanske. Jag börjar misströsta. Grejen är att jag inte är säker på vad nejen består i. Finns det inget behov av en retorikkonsult, eller är det utformningen av mina mejl som inte tilltalar. Jag tror att jag har svårt att se det som arbetsansökningar fullt ut, men det kanske jag borde. Jag börjar i alla fall känna att jag skrapar runt på botten. Alla andra har fått ja på typ första försöket. Suck! Jag vill inte börja misströsta innan jag ens tagit mig ut i arbetslivet. Jag har sett väldigt ljust på min arbetsverksamma framtid nämligen. Men jag kanske suger som retoriker.

Jag ska i alla fall gå på Rent ikväll - igen. Men nu är det ju i alla fall skarpt läge, det förra var ju "bara" genrep.

Så var sista handen lagd på rapporten för min del. Hoppas jag i alla fall. Det verkade som att skolkarna som skulle ha jobbat på med vissa delar i helgen inte har gjort så värst mycket alls. Därför fick jag sätta mig och verkligen skriva på istället för att bara korrläsa. Det är svårt att koncentrera sig på båda sakerna så det blev inte så mycket korrande. Hoppas de två kvarvarande instanserna, J och L, gör ett bättre jobb där. Men jag litar på dem helt och fullt. Även om jag inte la stor vikt vid korrandet hittade jag rätt mycket konstigheter. Vad har de tre tidigare instanserna gjort egentligen. Lite konstigt med tanke på att två av dem inte alls varit med och skrivit på rapporten särskilt mycket. Det känns lite surt, men jag vet att de vill väl. De har väl haft lite för mycket annat med livet antar jag.

Nu kan den som funderar på att söka till Högkolan i Gävle komma till mig och fråga vad de egentligen erbjuder, för jag har analyserat deras texter. Nåja, jag kan inte alls svara på vad de erbjuder i studieväg, för det är något de inte alls la någon tonvikt vid. Men i övrigt kan jag i alla fall svara på vad de står för. Sen hur det verkligen är att studera där vet jag inte. Men deras kärnvärden är jag väl bekant med.

Nåja, nog om det. Jag ska få trippa iväg och köra lite gym idag tänkte jag. Sov så otroligt gott inatt att jag känner mig toppen i kroppen. Jag var verkligen helt död igår efter jobbet och tvättandet och en inte lika lång nattsömn. Trodde aldrig att jag skulle bli återställd igen. Dessutom har jag ju lite svårt att komma i säng på kvällarna. Höll mig alltså vaken till 12 även om jag var helt slut. Galet och onödigt kan tyckas. Men sån är jag.

Jag har haft en del ångest under helgen vad gäller praktikplatsen. Jag har kommit fram till de tre slutgiltiga kandidaterna och e-breven ligger klara. Frågan är vem som ska få äran först. Någonstans förväntar jag mig att jag kommer att knipa första platsen. Och skulle man kunna tacka nej i efterhand? Jag har en gigantisk arbetsplats med varierande arbetsuppgifter, en liten med ganska politisk inriktning och en stor i branschen där jag antagligen skulle vantrivas bland dräkterna men där de tar emot praktikanter hela tiden. Ahh, att det ska vara så svårt.

Nu har jag skickat det första i alla fall. Bara att vänta och se då *sliter mitt hår*.

Idag var det dags för Orla att knyta ihop diskursanalyssäcken. Vi skulle få alla de där svaren som vi de senaste fem veckorna sökt: vad är diskursanalys, varför gör vi det och hur gör vi egentligen? Smått viktiga frågor för att kunna slutföra våra projekt. Jag tror dock inte att molnen ovanför mitt huvud precis förintades i luften, men min respekt för Orla kommer aldrig att kunna förringas. Han är så kompetent och så otroligt kunnig inom sitt område (och en jäkla massa andra som det verkar) att jag nästan blir lamslagen när jag lyssnar på honom. Jag vill också vara så där bra och kunna ingjuta sån respekt hos människor. Kanske ska skriva en liten avhandling i alla fall. Vad ska jag annars sysselsätta mig med resten av livet? Och framför allt vad ska jag annars kunna hänvisa till resten av livet? Mitt livs verk...

Om en vecka ungefär ska vi i alla fall ha slutfört vår första diskursanalys. Jag känner att vi är på god väg, vi måste bara försöka tvinna ihop alla de där galna trådarna och tankarna som hänger och slänger löst i våra medvetanden. Men på en vecka ska väl inte det vara något problem. *Gulp*. Han sa i alla fall att det bara är att e-posta honom om vi har några frågor, och jag undrar hur länge det erbjudandet kvarstår. Kan han tänka sig att bli min livsmentor eller?

Mycket kärlek och respekt till Orla i alla fall. Jag känner att jag måste få ha några lärare som jag respekterar ibland i alla fall. De flesta på vår institution har förbrukat sitt förtroende för gott. De blir så otroligt ingrötade i det de gör och därmed inkonkreta och nästan spydiga i tonen mot sina elever. Inför för lite kompetens på högskolan!

Jag sov som en sten inatt, genom sms, gatustrider och grannbråk. Jag hörde verkligen ingenting. Såå härligt att vakna upp och känna mig utsövd.

Åkte till skolan imorse för att få handledning i vårt studieprojekt. Vår danske lärare är så underbar och stöttande, så det gick jättebra. Sen kände jag mig liksom klar för dagen. Så jag kunde i godan ro åka hem och laga lunch. Jag var inte vrålhungrig ännu så det kändes ovanligt sansat. Det blev i alla fall kyckling i en så sås med grädde, fransk senap och vitlök som jag strör knaperstekt bacon och gurkskivor över. Aaaah, vad gott det var. Till det ris och lite sallad med min favoritvinegrette förstås. Måste fortsätta på ättemat efter helgen :-)

Nu har jag i alla fall läst igenom vår lärare, danskens, avhandling. Nej, förlåt, jag har förstås skummat en liten sammanfattning. Jag kommer tyvärr aldrig att orka läsa denna 250-sidors avhandling. Men jag har redan så stort förtroende för honom att jag inte känner att hans ethos behöver förstärkas. Han är nog den mest kompetente lärare jag haft under min studietid. Jag hade två handledare under mina svenska uppsatser som var i samma kategori, kompetensmässigt, men de var aldrig mina lärare, så dansken vinner den kategorin. Han är med andra ord den förste manlige läraren jag får så stort förtreonde för. Mina två handledare under svenskauppsatserna var kvinnor. Båda professorer. Jag tror att sådant imponerar oerhört mycket på mig, att verkligen ha skrivit en avhandling. Jag blir mer och mer motiverad till att göra det själv. Men skulle lilla jag klara av det? Förmodligen. Men det får nog bli senare, sen någon gång. Hrmm...

Jag satt och försökte planera resten av veckan och det gick ovanligt lätt. Ska inte till skolan något mer exempelvis. Så jag planerar att jobba imorgon. Då har jag ändå gott om tid för diskursanalysen. Sen ska vi ses med projektgruppen på torsdageftermiddag. Det innebär att fredagen är helt öppen fortfarande. Jag älskar mitt studieliv!! Om jag inte har sagt det. J ville förresten gå och shoppa på onsdag en sväng. Tyvärr har jag inga pengar själv, men det är ju en annan sak. Hon hade för övrigt varit hemma i Norrbotten med E och E:s familj för att stötta dem. Det hade varit skönt att få vara där sa hon.

Jaha, jag ser fram emot en underbar vecka då. Jag vet, man ska inte ta ut såna saker i förväg för då skiter sig bara allt. Jag lär mig aldrig riktigt det där med lagen om allts jävlighet.

Jag sov så gott inatt. Klockan ringde vid 9 och jag vill inte gå upp. Kändes som att jag kunde sovit i timmar till. Men jag hade ju tänkt hinna gymma innan tvättiden började. Busy, busy, det var bara att gå upp, dra på sig mysbyxorna och skutta iväg i regnet. Det kändes bra att träna i alla fall. Har mest blivit benträning sista tiden med joggning och dans. Men idag blev det armar tills jag storknade. Eller i alla fall tills jag blev tvungen att skynda hem igen för att skynda ner i tvättstugan.

Så jag har tränat och tvättat idag alltså. Dessutom har jag åtminstone smygit igång sökandet efter den perfekta praktikplatsen. Vi fick lite information (eller oinformation kanske) igår äntligen. Det var väl på tiden med tanke på att vi ska börja i november. Men å andra sidan visste vår lärare inte ens exakt när vi skulle börja. Han visste inte mycket alls men önskade oss lycka till i vårt sökande. Ja, jag har fortfarande förtröstan. Det är ju ett tag kvar. Frågan är väl fortfarande vad jag vill. Det är svårt att leta efter något när man inte vet vad man letar efter.

Snart ska jag gå till biblioteket för att återbära lite böcker. Sen skulle jag vilja hitta en bag. Jag vet, tidigt 90-tal. Men jag har kommit på att det vore schysst med en bag. Lite jobbigare att bära på (när man inte åker bil vilket jag sällan gör eftersom jag är kollektivist) men den känns mer praktisk att packa i. Så tycker jag att det ser lite coolt, hockeyaktigt ut. Ja, vi får väl se. Oavsett om jag hittar en så måste jag packa sen. Jag ska ju åka färja ikväll. Soumi, here I come. Eller täl minä tule som finnarna skulle säga (men antagligen inte stava, jag är usel på finsk stavning).

Första dagen i skolan idag. Jag gick och la mig igår och sov lugnt. Det kändes skönt att börja igen och jag hade inga särskilda förväntningar på dagen. Pendeln var mer än tjugo minuter försenad och det var ju ett stort minus. Men som vanligt kan man konstatera.

När jag kom till skolan fick vi vara 25-30 pers i världens minsta lokal. Men vad gjorde det. Det första jag såg var L&M. Jag blev ytterligt förvånad att se dem men väldigt glad. Ordningen kändes på något vis återställd igen. De hade hoppat av programmet (de hade förut studieuppehåll och ska egentligen gå i kullen efter oss) och skulle nu läsa samma kurs som oss istället. Mycket trevligt! När vi läste på schemat såg vi att vi ska ha grupparbete. Lyckliga grupperade vi oss så som vi var för två år sen, jag, J och L&M. Lyckan förbyttes dock snabbt då läraren diktatoriskt delade upp oss i grupper genom att numrera oss. Men det blev trots allt helt ok.

Vår lärare var för oss okänd och kom inte från institutionen. Bara det kändes som en stor fördel. Han hade dessutom varit runt på många olika discipliner och universitet vilket gav honom ett bra ethos och jag fick stort förtroende för honom på en gång. Dessutom var han dansk, jag gillar ju det. Lektionen kunde ha fått vara bättre uppbyggd ned raster och så (bara en på tre timmar!), men annars gillade jag honom och ämnet. Det kändes lite galet och välidgt förvirrat, men ändå kul. Diskursanalys sysslar man väl inte med dagligen precis.

Efteråt kände jag mig bara så lycklig och upprymd. Äntligen fick jag chansen att ge J en stor kram. Har inte sett henne på över två månader och jag kände hur mycket jag saknat hennes sällskap. Sen åt järngänget lunch och kopierade en bok. Vi lyckades sysselsätta tre personer med att kopiera, i sann kommunistisk anda. Vi gick från skolan i fullt solsken och passade på att åka till Medis och fika. Där satt vi sen förnöjt i en god timme och bokade in middagar och spritfester i samma anda som för två år sen. Vi intog även snabbt våra gamla roller i vår kvartett. Det kändes inte som att tiden rört sig sen sist vi var en grupp. Förutom att vi nu bara har ett halvår kvar att förgylla med varandras närvaro. Det märktes tydligt när vi började diskutera framtidsplaner. Alla kommer att skingras för vinden och det känns trist. Men vi har trots allt några månader kvar tillsammans.

Ja, så dagen kunde inte ha varit bättre. Kursen känns bra upplagd. Vi ska grupparbeta oss igenom fem poäng. Jag fick sitta ute och mysa med dem jag gillar bäst och vi har dessutom återförenat supergruppen. Det var ett för mig helt oväntat drag för dagen. Aaaah, nu kan jag bara pusta ut och se fram emot en underbar höst.