Hannas Plats

Om jag inte skrivit en egen galen kontaktannons hade nog denna kunnat kvalificerat sig. Jag hittade den på forumet tjejen.se. Det verkar iofs karaktärisera inläggen på deras forum överlag, men jag tycker ändå det är... intressant.

Hej!!! Här finns en singel tjej som är sugen ibland på kram och annat ibland. Finns det någon trevlig ung kille man som kan tänka sig att höra av sig . Kåt tjej !!! Längtar efter dig man där ute. Jag är en tjej i mina bästa år men uttråkad. Finns du min prins.....

godisbiten
Heterotjej - 53 år
Värmdö


Läs även andra bloggares åsikter om är du intresserad av detta då?

Cosmic utmanade mig.

Fem saker jag ska göra idag

1. Gå på seminarium på uni.
2. Steka pannkakor.

3. Dansa jazz!

4. Söka ett jobb.

5. Sova otroligt gott inatt och andas lugnt.

Vad gjorde jag för tio år sen?

Jag hade precis åkt till London för att leva livets glada dagar. Jag bodde på hostel och jagade lägenhet och jobb. Samtidigt upptäckte jag alla sköna sights av London.

Vart har jag bott?

Norrtälje, London, Kibbutz Grofit, Stockholm

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär

1. Göra en insats för miljön, helst genom att själv delta aktivt samt ge pengar till vettiga projekt.

2. Dansa ännu mer

3. Göra musik, betala ett fantastiskt band för att hjälpa mig spela in min musik och sedan ge ut skivor på eget bolag

4. Betala av studieskulderna

5. Genusforska när jag inte gör musik

Jag utmanar ingen, men är man manad ska man förstås ge sig på det.

Jag ser mina grannar på anda sidan väldigt väl, om jag vill.

Tillräckligt väl för att slänga ut min tv för gott. Grannen har skaffat bioduk och jag har första parkett.

Sanningen är att jag när jag bara råkar slänga ett öga nästan kan bli rädd. Det är som att någon försöker säga mig något. En alien, typ. För plötsligt är det golfspel eller någon dålig actionrulle över hela min gård.

Och jag tycks inte vänja mig för jag hoppar till lite inombords varje gång jag råkar se den.

Läs även andra bloggares åsikter om undrar vad grannarna ser av mig?

Det finns många årtionden jag skulle ha gillat tror jag.


 

 

 


Läs även andra bloggares åsikter om årsbok

Jag börjar bli publicerad.

Här har man möjlighet att läsa något jag scribblat ihop.

Läs även andra bloggares åsikter om publicerad, jusektidningen, recensioner

Det känns jobbigt att jag missar allt det gottiga i OS. För jobb å jobb. Och nattsömn förstås.

Under OS i Turin skulle jag skriva uppsats. Jag missade inte många minuter av det gottiga under det OS:et. Allt handlar om att prioritera. Jag kan bli sportnörd på hög nivå när det är såna här evenemang. Det gör mig till allätare. Dessutom blir jag blödig som bara tusan. Inte bara över svenskars öden och äventyr. Michael Phelps är mina senaste tårar. Det lär bli fler.

Det är något med allt de gått igenom, deras prestation och all tid och energi de lagt ner när de slutligen lyckas. Eller misslyckas. Mina tårar vet inga gränser.

I år tycker jag inte att jag hinner maximera mitt intag. Det som är, är mest repriser för min del. Det gör mig frusterad.

Läs även andra bloggares åsikter om OS, sportnörd, sentimentalitet, missar

De senaste veckorna har det talats mycket om operarade "mödomshinnor" i media. Främst har man lyft fram kostnaden för samhället och det faktum att det inte är bra att operera. Äntligen kommer någon och lyfter den faktiska problematiken. Kan vi verkligen tala om kostnader när det handlar om en utbredd hederskultur? Det är den man måste komma tillrätta med, inte i första hand kostnaderna. Det är en fullkomligt löjlig debatt.

Som Pia Höjeberg i artikeln också nämner så ligger hedersproblematiken för kvinnor i Sverige inte särskilt långt borta i tiden. Under mitten av 1900-talet var det inte precis accepterat med utomäktenskapliga barn. Även i dessa fall var det kvinnan som fick bära skulden. Ofta genom att de stöttes ut.

Man kan inte alltid bara se till konsekvenserna, det gäller att gå till botten av problemet. Debatten skrämmer mig lite.

Läs även andra bloggares åsikter om Pia Höjeberg, hederskultur, problematik

Man kan läsa flera böcker samtigit om man strömmar en bok medan man läser en annan. Kan ju strömma två böcker samtidigt dessutom. Mycket praktiskt.

Eller tidseffektivt i alla fall.

Läs även andra bloggares åsikter om e-böcker, läsning, effektivitet, multitasking

Ett av mina Myrorna-kap har jag nu börjat läsa. Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs trollbinder mig.

Jag tänker boken undrar hur det går för karaktärerna som att jag känner dem. Jag längtar efter att läsa mer.

Läs även andra bloggares åsikter om Louise Boije af Gennäs, Stjärnor utan svindel, Myrorna, läsa

Jag har blivit sommar-junkie. Förstår inte hur jag ska klara mig utan det fantastiska radioprogrammet när augusti är till ända.

Det händer att människor i min omgivning rynkar på näsan när sommarprataren verkar läsa innantill eller använder uttryck som "plötsligt kommer jag att tänka på" när det är uppenbart att tanken är förutsbestämd.

Man kan tycka att det är sådant som jag också borde irritera mig på, retoriker som jag är. Men det händer så gott som aldrig. Sommarpratarna för mig alltid iväg till en trygg plats, deras ord berör mig, jag känner deras budskap och berättelser så till den milda grad att det är få saker som irriterar mig när de pratar. Det tycker jag är ett tydligt tecken på att budskapet i slutändan är det viktigaste, inte exempelvis kroppsspråket som så många "talexperter" vill göra gällande. Hundra procent säger jag. Och det är budskapet. Hundra procent.

Alla har något att berätta. Alla har ett budskap. De allra flesta kan också fånga min uppmärksamhet. Gärna genom det långa samtalet som Fredrik Härén pratade om i sitt sommarprogram med ett minimalt inslag av musik. Jag gillar det långa samtalet. Tydligen är jag en riktigt bra lyssnare också.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, junkie, lyssnande, talande, retorik

Ibland, nästan varje dag, undrar jag vad man gjorde innan internetåldern. Hur fick man reda på saker man bara måste ta reda på, nu?

Jag pratade idag med någon som varit ute på fjällvandring i två veckor och undrade hur han visste vad han skulle ha med sig. Svar: internet.

Hur gjorde man inför en fjällvandring förr?

Jag tror att svaret är att det förr fanns experter och verkliga gurus på saker. Nu har dessa gurus ersatts av en massa kortsiktig lightkunskap. Ingen kan mycket. Alla kan allt. Lite om mycket.

Undrar hur mycket kunskap som går förlorad i internetåldern? När alla kan allt... Framför allt undrar jag vad experterna gör nu för tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om wikipedia, internet, kunskap, gurus

Min hjärna har börjat rekonstruera Seinfeldavsnitt. Sådana jag aldrig tror ha existerat. Galna scenarier med osannolika dialoger spelas upp i framför mina ögon, i mitt huvud.

Kanske håller jag på att bli galen.

Eller också är det dags att starta en blogg - about nothing.

Läs även andra bloggares åsikter om hannology

En dag tidigt i våras, fick jag min inträdespresent från Ernsts fanclub. Vi kommer att bli så nära vänner, Ernst och jag...




Vad jag inte visste var att det är Frö som är generalsekreterare där.

Läs även andra bloggares åsikter om Ernst Kirchsteiger, fanclub, general, presenter

Igår hände något oväntat. Det var länge sen jag såg Sex and the city. Carrie träffade sin gamla kärlek Aidan på stan, han med sin bebis på magen. Och det kom tårar. Ganska många.

Jag har sett avsnittet många gånger och detta har aldrig hänt. Jag blev förvånad själv.

Läs även andra bloggares åsikter om sex & the city, tårar, carrie, förvåning

Jag minns nu varför jag så sällan går på bio.

Först ska man gå dit en viss tid, sen ska man vänta på insläpp, sen ska man vänta på reklamen, sen ska man se reklamen - hela reklamen, sen ska man se filmen - hela filmen. Jag var rädd för torrhosta och satte i mig en hel flaska vatten. Var lite halvkissnödig när filmen väl tog slut.

Annars var det ganska kul.

Men inte som när man var liten. När man var liten var det andaktsfullt med bio. En dag kom föräldrarna och sa att vi skulle gå på bio. En film hade setts ut, vi åkte ner till Royal - Riverside. Där stod man i den lilla kassan och köpte sin biljett och en påse Fox. Godiset fick man inte äta upp direkt, utan pappa delade ut med jämna mellanrum. Biosalongen var alltid proppad. Och ut kom man med ett brett leende i kylan och mörkret. Jag minns Mio och Jönssonligan från bio.

Det kan bli bio imorgon med. Om jag kommer ihåg att ställa om klockan vill säga.

Läs även andra bloggares åsikter om bio, reklam, barndomsminne, sommartid

Biocheckar.

Jag har en jäkla massa biocheckar som aldrig kommer till användning. Jag vet inte hur många som hunnit gå ur tiden i min ägo. Och det irriterar mig inte ens. För bio är inget jag saknar. Det är lite halvobehagligt att sitta så där länge i de där lite för obekväma sätena med alldeles för taskigt benutrymme och lukten av chips, popcorn och spunnet socker i näsborrarna. Det blir inte av helt enktelt. Jag är inte tillräckligt filmfräls.

Men i helgen ska det ske. Jag ska försöka använda upp biochecharna. Helt oväsentligt vad det blir för film, bara jag kommer iväg.

När jag bodde i London gick jag på bio själv en hel del. Mina lediga dagar tyckte jag det passade bra att knata iväg till vårt lokala shoppingcenter Whitleys och gå på matiné. Det var där jag såg Notting Hill. Jag vet, cheezzzy. Det var jag och idel kvinnor i lokalen. Varannan kvinna varannan tom. Vi gick alla själva. Och vi satt och skrattade gott och högt. Jag gillade det.

Så hade vi extrembilliga Prins Charlesbion som kostade en pund eller nåt. Halvgamla filmer, sifferlösa, nedsuttna biosäten och med lukt av halvmöglig heltäckningsmatta i näsborrarna. Det funkade. Jag såg American history X där.

Jag ska på bio idag. Det ska bli kul!

Uppdatering: Jag hittade ett presentkort som är fyra är gammalt och som jag trodde gått ur tiden för länge sen. Men jag provade att betala med det nyss och det gick bra. Så nu har jag ännu fler gratisbiotillfällen att se fram emot. Eller beta av i alla fall...

Det här har jag roat mig med.

Bästa resultat 65 % på 3.06. Det är inte tillräckligt, men åtminstone över förväntan.

Dags att shejpa upp kunskapen USA:s geografi.

Läs även andra bloggares åsikter om geografi, test, stater, USA

Livet kan börja var en serie jag följde slaviskt - för 10 år sen uppenbarligen. För nu är den tillbaka - 10 år senare. Jag måste kolla in detta. Det kan komma att bli värsta nostalgitrippen. Hoppas att det är så bra som jag mindes det.

Konstigt nog ser jag en gigantisk matta framför mig när jag tänker på serien. Minns inte varför bara...

Det är i alla fall höjdpunkten på tv ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om Livet kan börja, svt, nostalgi, 10 år

När jag var liten tyckte jag att vuxenböcker och -tidningar såg otroligt tråkiga ut. Inga bilder, bara ord, ord, ord.

Nu för tiden gillar jag det. Bilderna finns invävda i orden och blir till bilder i mitt huvud. Bilder som jag själv målar upp med orden som verktyg, kommer jag lättare att minnas.

Orden i bild. Mina ord blir bilder, precis som de ord jag läser blir bilder.

Jag gillar ord.

Läs även andra bloggares åsikter om ord, bild, vuxen, målande

Jag läste en bok om snabbläsning idag. Måste rekommenderas. Jag har alltid velat läsa snabbt och mer effektivt, jag kan vara en riktig slöläsare. Istället för att läsa snabbt försöker jag utnyttja tid då jag ändå inte kan göra något annat till att läsa - typ på bussen till jobbet.

Efter att jag fått verktygen för snabbläsning läste jag en bok jag länge tänkt skumma igenom. Det tog mig en kvart (den är inte jättetjock) och jag känner att jag har fått helheten.

Nu ska jag snabbläsa resten av kvällen. Förstå hur mycket böcker jag ska hinna plöja när jag har verktygen. Måste öva lite mer först, sen jäklar.

Det var veckans boktips. Boken jag läste efteråt kan ni strunta i.

Läs även andra bloggares åsikter om snabbläsning, skumma, effektivitet, bokplöjare