Hannas Plats

Jag spenderade igår två timmar av mitt liv med att titta på Kungamordet på svt - på webben förstås. Det var två väl värda timmar.

Varför får Reine Brynolfsson alltid spela så obehagliga figurer. Fy fan för kvinnomisshandlare. Andra också för den delen, men i ett äktenskap känns det så sårbart på ett annat sätt.

Har du missat? Se här.

Läs även andra bloggares åsikter om Kungamordet, Reine Brynolfsson, svt, webb-tv

Jag hade inte tänkt köpa något på bokrean i år - heller.

Men jag inser att det finns hur mycket kokböcker som helst som skulle passa i min hylla!! Eller vad sägs om Matbröd, Lakrits, mint & choklad, Jamies italien, Ost á la carte eller kanske Fisk & skaldjur.

Jag känner att det jag skulle behöva är en nischad bok. Fisk & skaldjur är något jag är svag på och där skulle jag behöva läsa in mig lite.

Men å andra sidan verkar jag aldrig kunna tänka på annat än på mat.

Undrar om jag ska orka mig ut i trängseln.

Läs även andra bloggares åsikter om kokböcker, mat, bokrea

På Elverket Lidingös webbplats kan man läsa om klädkoder.

Observera vår Dresscode.
Elverket vill påpeka den dresscode som gäller. Det är FÖRBJUDET och, gästen kommer att avvisas från lokalen, att vara för lättklädd. Har man kortbyxor eller kjol måste den gå ner på låren. Bar överkropp är inte tillåtet. Man får inte ha badkläder på sig, badbyxor, bikini eller liknande. Vanliga shorts är självfallet ok. Det är inte ok att ha sk bunny-öron.Gäster som bryter mot vår dresscode kommer att vara tvungna att lämna lokalen.

Jag undrar hur deras klientel ser ut? Mycket påskharar...

Läs även andra bloggares åsikter om klädkod, klientel, minimal

Min längtan blir inte precis lättare när jag ser den här bilden.

Ibland saknar jag och längtar efter Nya Zeeland så att jag blir tårögd.

Här är Mount Cook och Lake Pukaki när de är som allra mest ståtliga. Snart måste jag dit igen!

Läs även andra bloggares åsikter om längtan, rymma, nya zeeland

Jag har fått mitt porträtt målat. Galet nöjd måste jag säga.




Läs även andra bloggares åsikter om porträtt, beställningsjobb

Jag vet ju att jag inte ska se sport. Inte ens i galform. Jag var förstås i tårar igår under idrottsgalan. Särskilt för Anja Pärsson. Vilken tjej!

Sen satt jag och tänkte om ganska många att de blivit jäkligt breda. Eller är det tv:n jag är ovan vid? Hos mig var Carolina Klüft en riktig biff, likaså Brolin. Men det kanske också är så.

Läs även andra bloggares åsikter om idrottsgalan, svt, Anja Pärsson, bredd

E-ljudböcker.

Det ska nog kunna få mig att hinna ta mig igenom några böcker även fortsättningsvis. Kanske till och med imorgon. Om jag inte är djupt upptagen av att se kvalitets-tv som Tillbaka till framtiden, Polisskolan och Crocodile Dundee II.

Läs även andra bloggares åsikter om e-ljudböcker, kvalitets-tv

Jag är helt såld på Stjärnorna på slottet!

Divan Britt Ekland som visar upp sig som högst mänsklig och öppen som person, Jan Malmsjö som har en skratt som kan smitta av sig på den värsta pessimisten, Arja Saijonmaa med sin vackra finlandssvenska, Peter Stormare som verkar vara dn mjukaste människa och som jag skulle kunna bli lite småkär i, men framför allt Magnus härenstam. Han har liksom förföljt mig hela livet, från Varning för barn och Fem myror till Göta kanal och Lite som du. Han har gjort så otroligt mycket i sitt liv! Och han är den där lite tillbakadragna, osäkra, typiskt svenska mannen som charmar vem som helst med sin lite småtöntiga humor.

Så jag sitter som klistrad. Och jag gillar att man får möta människan bakom varje person och se hur de är tillsammans. De verkar vara bra i år. Inte som Börje Ahlstedt förra året.

Läs även andra bloggares åsikter om stjärnorna på slottet, magnus härenstam, såld, svt

En dansk politiker vill ha tillbaka Blekinge, Skåne och Halland från Sverige, enligt DN. Han hänvisar till den historiska misshandeln av Danmark och tvångsförsvenskningen av skåningarna med hjälp av ohyggliga terrormetoder.

Men ja! Vi kan väl göra en ny Palestinazon. Starta upp ett krig på kuppen. Det är precis vad vi behöver.

Ibland blir jag bara så jävla trött på människors dumhet och dårskap.

Läs även andra bloggares åsikter om dumhet, politiker, danmark, terror

Jag får lite förtroendekonflikt för DN när jag läser deras rubriker och kortnyheter idag. Är det julvikarierna som är framme eller?

Från dagens tidning:

Nej till el från himlen - angående att en kyrka fick avslag i att sätta solceller på kyrktaket.

Uggla tillbringade natt i fyllecell - omnämns i texten som "ingen vanlig fyllekaja".

Läs även andra bloggares åsikter om rubriker, dn, vikarier

Tjocka tidningar. Mycket reklam. Det är vad man betalar för, ofta.

Men det finns guldkorn. Jag har lyckats tänka fler nya tankar idag, när jag börjat läsa igenom min stora tidningshög. Nära personskildringar, nya recept och människor som slutar konsumera under ett år, har gjort mig glad. Det finns mycket att få ut även av modemagazin.

Men jag har tröskat gamla tankar också. Jag läser om att  tjejer förväntas vara duktiga och inte får tillräckligt med beröm och därmed självförtroende som barn. Det gör att de söker bekräftelse av andra under sitt vuxna liv. Jag har läst så mycket om hur olika förväntningarna på tjejer och killar ser ut som barn. Det är klart att det färgar oss. Och det är klart att vi måste ge även tjejerna den där styrkan som små. Varför blir det inte så då?

Läs även andra bloggares åsikter om modemagazin, antikonsumtion, självförtroende, reklam

Varje morgon på bussen kliver ett par på vid min station. De sitter tillsammans vecklar ut alla tidningsdelar från DN. Så läser de var sin del. Hon nyheterna, han sport/ekonomidelen. Så sitter hon och kikar lite över hans axel för att se vad det står i ekonomidelen. Kulturdelen ligger kvar på hans knä. Den läses sist, om alls. Jag hinner gå av innan de kommer dit.

Jag skulle aldrig orka släpa med mig tidningen på morgonen. Bussfärden är för mig tid för kontemplation. Förut brukade jag läsa en bok, nu har jag lagt ner det. Det är så skönt att bara sitta där, i sina egna tankar.

Läs även andra bloggares åsikter om tidningsdelar, morgonstund, kontemplation

Läste detta idag och kände igen mig.

När väckarklockans ilskna vrål
bebådar dagens bana
begynner du en färd vars mål
du redan nu kan ana.


När dagens gång mot natt är klar
och bladet färdiskrivet
är du tillbaka där du var.
Så underligt är livet.


- Holmberg i DN (som för övrigt tycks vara en stor källa till glädje och förundran i mitt liv)

Läs även andra bloggares åsikter om läst, dn, dagsflykt

Dagens DN bjöd på en hel del bra läsning. Bland annat ett reportage av John Ajvide Lindqvist som gått i hobernas fotspår på Nya Zeeland.

Bara jag läser Wellington så får jag en lten klump i bröstet och en längtan efter en svunnen tid. Jag tänker ofta på Nya Zeeland och att jag vill åka dit igen. Det var bra, det var en bra resa, ett bra land och en bra tid. Så mycket skön natur som jag upplevde där har jag nog sällan upplevt på så kort tid. Solindränkta glaciärer, stora hav fyllda med valar, gröna kullar så långt ögat når, fuktiga grottor med lysmaskar på väggarna och breda fjordar att paddla sig igenom. Det kändes friskt och det var så otroligt vackert.

Sagan om ringen hade premiär straxt innan jag åkte dit. Sista kvällen i Auckland såg vi den på bio. Men jag drar inga som helst paralleller med filmen och mina minnen av Nya Zeeland. Mer än att båda bjuder på vackra vyer.

Jag måste dit snart. Eller någon gång i alla fall. Jag behöver mer tid.

Läs även andra bloggares åsikter om Nya Zeeland, reslängtan, minnen

Jag insåg något mer under min städsejour igår. Jag har en del krigsböcker. Exempelvis en hel bok med bilder av flygplanen från andra världskriget. En annan med båtar från detsamma. Och så vidare.

Under en lätt sentimental del av min studietid, när mamma skulle flytta till mindre plockade jag på mig dessa. Jag hade en pappa som var väldigt intresserad av detta. Och det har inte gått i arv. Ändå står böckerna där och jag kan inte ge bort dem.

De kan få bo i min källare. Men frågan blir ändå till slut när jag ska ha användning för dem.

Läs även andra bloggares åsikter om krigsböcker, sentimentalitet, överflöd

När jag med allt för ojämna mellanrum rensar ur min bokhylla, inser jag något. Dokumentationen om mitt liv håller på att växa mig ur huset. Mina dagböcker är för många. Och de blir inte färre, de blir fler.

Ska man börja bränna dem bakifrån eller? Från jag var 10-12, och sen fortsätta mata framåt i livet.

Jag är förstås alldeles för nostalgisk för sådana ingrepp i mitt liv.

Mitt hus är så fullt av papper. Böcker jag har läst massor med gånger, magazin jag fortfarande inte hunnit ta mig igenom, urklipp jag borde sätta mig och reflektera runt, anteckningar jag gjort och kan behöva återkomma till, viktiga papper jag borde hålla koll på, viktiga papper jag ännu inte tagit ställning till, tidningar jag borde återvinna snart.

Och så dagböckerna förstås.

Papper är nog mitt liv. Saker jag inte kan göra mig av med.

Läs även andra bloggares åsikter om papper, dagböcker, huset fullt

Jag har en hel hög med tidningar hemma som jag bara längtar efter att få läsa. Men den tycks bara växa. Igår kröp jag ner i sängen tidigt för att hinna läsa lite. Jag blev omgående trött och fick ont i huvudet. Hann knappt bläddra igenom och se några bilder. Så högen där hemma består.

På jobbet är högen om möjligt ännu större. Och oigenomtränglig så länge telefonen fortsätter ringa som den gör nu. För att inte tala om listan med samtal jag har att göra. Ska bara på ett möte först. Men lite senare kanske, innan tidningarna blir allt för gamla ska jag försöka läsa dem. Jag längtar efter att få lägga fötterna på bordet, stänga dörren och bara sträckläsa.

Sen.



Läs även andra bloggares åsikter om läsa, högar, tidsbrist

Läste i DN imorse att man nu kan köpa sig en egen ö. Den gamla militärön Kvarnholmen är till salu.

Nu ser jag min chans till att få en ö. Det vore mäktigt. Egen underjordisk stridsledningscentral och allt så att jag kan hålla männisor borta.

Undrar hur mycket man ska behöva hosta upp? Dessutom är det oklart om man får bygga på den. Så jag får väl bo i någon gammal möglig bunker, eller sätta upp ett tält.

Andra bloggar om: egen ö, kvarnholmen, öbo

Läste i tidningen om en cyklist som blivit överkörd av en släpkärra som lossnat från en bil (va faan!). Hon hade slungats med cykeln över släpet och sedan över ett räcke och ner på ett tågspår. Där hade tåget just kommit.

Hon överlevde genom att hålla sig fast i räcket.

Hur många änglar har hon på sin sida?

Men jag blir inte så sugen på att cykla i Stockholm. Det är alldeles för många faror som lurar. Precis som över allt annars. Men man är så totalt utelämnad bland både bilar, bussar, släpkärror och tåg!

Andra bloggar om: cyklande, stockholm, fixa fler cykelbanor, faror

Imorse kunde man läsa i DN att det nu finns bevis för att flickor föredrar rosa. De har frågat 171 personer om färger i ett färgsystem. Resultatet hänvisar de sedan till evolutionen.

Jag frågar mig. Vad är beviset? Att vi väljer rosa till flickor, och att flickor sedan själva väljer rosa, idag har framför allt en social konstruktion som är svår att komma bort ifrån. Hur har de skalat bort den i sin forskning undrar jag? För att resultaten verkligen skulle vara rättviande skulle man behöva låsa in ett par bäbisar direkt från födseln i ett rum utan stimulans och låta dem växa upp där. Sen skulle man kunna göra samma test.

Jag är outsägligt skeptisk.

Högst populistisk undersökning. Vad försöker de bevisa, och framför allt: varför?

Andra bloggar om: rosa, forskning, skeptisk