Hannas Plats

Den höll på att åka i sopen direkt, första numret av Språktidningen. Jag har sedan länge fått tidsskriften Språkvård, som ges ut av språkrådet, hem i brevlådan. Men nu har den gått ur tiden och blivit Språktidningen. De två olika pappersbuntarna är som natt och dag, kan man väl konstatera.

Språktidningen ser ut som ett glassigt veckomagasin med många färger och blanka sidor. Men i A5-format. Ett ultimat format om ni frågar mig. Men farligt lik reklam från Biltema eller något annat otäckt.

Den känns i alla fall lite hottare än Språkvård som var i tvåfärg. Däremot saknar jag de matta sidorna. Jag tycker att de andas tradition och kunskap.

Men med de glada blanka färgerna kanske den blir lite mer lättillgänglig. Kommer du att plocka med dig ett nytt nummer i kiosken istället för att bära hem VeckoRevyn?

Andra bloggar om: språktidningen, magasin, kunskap

Harry Potter är en av de mest fulländade serier jag någonsin läst. Jag tycker den är genialiskt. Joanne Rowling förtjänar Nobelpriset. Kom igen nu Horace!

Låt oss få utbrista i ett unisont ÄNTLIGEN!

Och här sitter jag kvar, i saknad efter att få sjunka in i den där världen igen. Det var ju sex år sen jag läste den första, kanske skulle jag börja om från början på svenska..?

Andra bloggar om: harry potter, nobelpriset, äntligen

Och i DN idag får vi följande uppmaning.

"Börsuppgången utraderat med paniksälj inte!"

Undrar vad de vill uppnå med det? När man säger åt folk att inte göra något, är det precis det de gör! Antingen har rubriksättaren blivit galen (journalister borde väl ha denna kunskap i människans psykologi åtminsone) eller också är de ute efter totalt svaj på börsen.

Vart är världen på väg?

Andra bloggar om: journalister, rubriker, motsatsförhållanden

I Metro idag står det om hur politiker vill stoppa "kompisknullandet".

- Det ohejdade kompisknullandet till höger och vänster och ofta utan infektionsskydd är inte hållbart i längden menar hon!

De kan inta ha något vettigt att göra i landstingspolitiken!

Andra bloggar om: metro, kompisknullande, landstingspolitiker

Jahapp. Då var historien om Salander redan upprullad framför mina ögon. Snipp snapp snut. Det känns lite tomt just nu. Ingen bra känsla alls.

Igår började jag sätta mig och författa en bok, för att på något vis försöka väga upp tomheten. Den handlar om Salanders syster.

Nädå, det gör den verkligen inte. Men om nu inte Stickan förser mig med underbara bilder, så får jag väl försöka bli självförsörjande av dem.

Andra bloggar om: stieg larsson, salander, tomhet, författande

Läser en bok om sommar i Fjällbacka. Det låter inte alls fel, med sommar i Fjällbacka. Eller sommarsemester. Eller semester. Eller bara sommar. Det låter bra.

Bokrean är definitivt något som förenar det svenska folket. Den startar samtidigt överallt och det finns något för alla. Dessutom är alla där. Det upptäckte jag idag när jag själv besökte den.

Först var jag förstås bara förvirrad och irriterad och såg mig själv gå i cirklar. Som tur var hade jag musik i öronen så att jag kunde stänga ute människorna i bästa görliga mån. Till slut hittade jag i alla fall en bok om att sy kläder som jag spanat efter. När den väl var funnen så släppte shoppinglusten på riktigt. Ibland krävs det något för att jag ska komma igång. Jag lyckades plocka på mig två deckare också innan jag ställde mig i den gigantiska kön. Jag kom fram precis i tid för att hitta två övervuxna män hamna i luven på varandra om var kön egentligen gick. Det slutade med att den ena sa "och så tilltalar du mig aldrig igen!" Nej, förmodligen inte eftersom han sedan lämnade butiken. Jag utgår från att de inte kände varandra sedan tidigare. Rea, det lockar verkligen fram det bästa ur människor.

Jag funderar på att våga mig ut på lite bokrea idag. Har ju ett presentkort som bränner i fickan. Jag är bara rädd att jag inte utstår svettningarna, stressen och trängseln jag inbillar mig kan finnas i anslutning till böckerna. Dessutom gillar jag att låna böcker på biblioteket...

Undanflykter för att slippa gå ut. Men det är faktistk på vägen till dit jag ska och då kan jag väl orka ta tag i detta. Får jag panik är det bara att lämna butiken, inte svårare än så. Jag måste börja försöka övervinna mina rädslor.

Jag läser Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari. Jag har hört att det ska vara en humoristisk skildring, men jag kan inte riktigt komma mig för att skratta. Jag inser att vissa delar har en humoristisk poäng, men skrattet är bara så väldigt långt borta. Vissa långa utläggningar som slutar med en knorr känns bara för långa. Det är som att jag bara ska tröska mig igenom boken snabbast möjligt och det finns inget utrymme för skratt i mitt sinne.

Såg Rowan Atkinsons liveshow på tv igår. Där kunde jag också tycka att han kommit på en bra idé när han hälsade publiken välkommen till helvetet. Jag tyckte det fanns många poänger i vilka han radade upp som välkomna dit. Men jag drog inte på munnen. Vart tog glädjen vägen?

Jag har kämpat så länge med Donna Tartts Hemliga historia nu och jag kommer ingenstans. Det går så långsamt framåt fast jag sitter och läser i timmar. Jag vet inte varför jag inte kan koncentrerat mig, för jag gillar hur hon skriver. Det går nog för långsamt frammåt bara. Jag ger upp nu. Den ska ändå åter till biblioteket vilket sekund som helst. Visst får man ge upp? Även om man kommit en tredjedel. Jag våndas för hur lång tid de kvarvarande två tredjedelarna ska ta. Även om jag har tid, jag tror inte det går.

Jag erkänner mig besegrad.

Jag har verkligen en hel hög med böcker att plöja just nu och ett antal som väntar på mig i bibliotekets väntkö. Jag gillar det. Just nu har jag haft tid att läsa, värre kommer det väl bli framöver. Senaste böckerna:

 - Nobels testamente av Liza Marklund. Lästes ut på tre dagar, genren funkar och jag gillar att Annika är en strulputt.
 - Svart is av Michael Connelly. Har hållit på ett tag eftersom jag varit tvungen att prioritera andra böcker emellanåt. Jag brukar dock gilla det Harry Bosch företar sig för det mesta. 
 - Svart stig av Åsa Larsson. Jag fick den av min vän L som jobbar i en bokhandel och som råkat få in ett exemplar som inte behövdes. Tackar man hjärtligt för! Har börjat läsa även denna, jag älskar Åsas böcker. Tyvärr har även den fått vänta eftersom jag äger den. Måste läsa låneböckerna först.
 - Kärlek@första.träffen av Jane Moore. Smårolig romantisk komedi. Tyvärr gillade jag inte alls att den tenderade att göra anspråk på en mer allvarlig ton också. Det kändes lite krystat. 

Jag väntar på:
 - Vänaste land av Åke Edwardsson. Gillar hans böcker också. Har stått i kö rätt länge nu, men det börjar närma sig verkar det som.
 - Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi. Har inte läst något sedan Populärmusik från Vittula men då skrattade jag å andra sidan högt hela tiden. 

Hinner läsa lite mer innan det är dags att laga lunch. Skönt att det är mulet idag. Då behöver jag inte känna några krav på att gå ut.

Tröttheten håller på att krypa upp i mitt knä och min bok är utläst. Det känns lite ensamt utan den. Vet inte vad jag ska göra då. Läsa lite diskursanalys kanske. Det vore nog ett utmärkt sömnpiller, men jag tänkte försöka förstå vad jag läser också, så nej. Får plocka fram något gammalt i bokhyllan. Nej förresten, jag har en Michael Connelly från biblan som jag skulle kunna sörpla i mig nu. Allt går bra, bara jag slipper gå och lägga mig.

Jag har typ druckit 1 ½ liter vatten sen dansen. Det var som en bastu i träningslokalen redan när vi kom in. Sen danseade ca 30 pers och svettades ymnigt där inne i 1 ½ timme. Det går väl åt en del vätska kan jag tänka mig. Än har jag inte ens varit tvungen att kissa... Men jag ska nog dricka lite till.

Det finns inget att se på TV ikväll. Skulle möjligen vara Ace Ventura vid 22, men det legitimerar att lägga sig så himla sent. Känns onödigt eftersom jag ska upp tidigt imorgon. Tur att jag har en bra bok. Har blivit helt förälskad i Åsa Larssons böcker. Läser just nu Det blod som spillts. Jag gillar den och kan gott läsa den hela kvällen. Imorgon lär det ju inte bli så mycket med det. Bussen till jobbet (om jag inte cyklar) tar ju bara fem minuter så det är ju ingen idé att ens försöka då.

Jag har en tendens att bli förälskad i böcker. Så är det kanske för alla. Jag vill läsa och läsa, men inte att den ska ta slut. Vill alltid ha en fortsättning, kanske till och med en TV-serie om inget, bara huvudpersonernas liv i största allmänhet. Men alla kan ju inte få en Seinfeld antar jag.

Jag har alltid varit en deckar/kriminalromansslukare. Började med Kitty, Fem-böckerna och Tre Deckare när jag var liten :-) Ibland hittar jag andra godbitar och låter deckarna vila ett tag. Men jag återkommer alltid. Det fungerar liksom alltid med spänningsromaner. Ibland undrar jag vad man skriver en bok om, om man inte skriver en deckare. Sen har jag läst i alla fall två böcker som liskom haft allt, men som egentligen inte haft tonvikt på deckarbiten. Det är Fågelvägen av Ann-Marie MacDonald och Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. De har båda haft allt från ett gediget persongalleri och kärlek till spänning och vemod. Båda böckerna faller inom ramen för mina topp, vad ska jag säga, fem-tio kanske. Kan för stunden inte komma på en bok som var bättre, men jag minns tyvärr bara de senaste bokåret :-)