OS-ångest
Det känns jobbigt att jag missar allt det gottiga i OS. För jobb å jobb. Och nattsömn förstås.
Under OS i Turin skulle jag skriva uppsats. Jag missade inte många minuter av det gottiga under det OS:et. Allt handlar om att prioritera. Jag kan bli sportnörd på hög nivå när det är såna här evenemang. Det gör mig till allätare. Dessutom blir jag blödig som bara tusan. Inte bara över svenskars öden och äventyr. Michael Phelps är mina senaste tårar. Det lär bli fler.
Det är något med allt de gått igenom, deras prestation och all tid och energi de lagt ner när de slutligen lyckas. Eller misslyckas. Mina tårar vet inga gränser.
I år tycker jag inte att jag hinner maximera mitt intag. Det som är, är mest repriser för min del. Det gör mig frusterad.
Läs även andra bloggares åsikter om OS, sportnörd, sentimentalitet, missar
Hinner inte alls med detta OS. Ska skärpa till mig nu när friidrotten drar igån på riktigt.
Magnus: Eller hålla dig vaken - eller kanske bara framför tv:n på nätterna. Prioritera ;)
Har du koll på de eventuella egna medaljerna då? Det har bevisligen inte jag...
Petra: Ja, faktiskt. Ett silver. Till en kvinnlig atlet - förstås :) Finland har jag dålig koll på.
Jag har inte kolla något på os än. Fast det gör inte jättemycket....
