Illamående
Jag får en känsla av illamående när jag läser att nationers ekonomi börjar svikta och därmed även konsumtionen. Som att det är det värsta som kan hända att konsumtionen minskar! Om det är konsumtion vi har byggt upp vårt samhälle på är det nog dags att börja tänka om.
För samtidigt lever 1,4 miljarder människor på existensminimum - 1,25 dollar per dag.
Och i eftermiddag blir det tårta.
Läs även andra bloggares åsikter om jag vill leva med naturen - inte emot
För samtidigt lever 1,4 miljarder människor på existensminimum - 1,25 dollar per dag.
Och i eftermiddag blir det tårta.
Läs även andra bloggares åsikter om jag vill leva med naturen - inte emot
Ekologi
Mitt hem är till stor del ett hopplock av saker som givits mig till skänks. Min absoluta favorit är farfars fotölj som ser ut som ny, även om den är från 50-talet. Så gott som samtliga familjemedlemmar har bidragit på ett eller annat sätt med saker till mitt hem. Det är lite kul när familjen känner igen sina gamla grejer också. "Hanna, den där kastrullen..." Ja, jo, den fick jag med mig från föäldrahemmet när jag flyttade. Den är säkerligen från tidigt 80-tal. Och så vidare.
Jag gillar det av fler anledningar. Det är roligt med alla minnen som samlas med grejerna, framför allt när andra ser dem. Det är ett lite mer ekonomiskt perspektiv på att skrapa ihop till ett hem - även om man nu bott själv i åtta år. Man behöver faktiskt inte bara ha det senaste och trendigaste. Framför allt det, det känns som ett ekologiskt alternativ på heminredning. Och det är det jag gillar bäst.
De senaste tillskotten i min heminredning är en grillpanna som mamma tröttnat på (och som det finns risk att även jag tröttnar på lite snabbt - den ska få bo hos mig på prov) och ett vinställ som min vän M tröttnat på. Jag behöver verkligen ett vinställ, men tanke på att jag rent av börjat samla på mig viner så smått.
Det finns faktisk tytterligare en aspekt i detta som jag gillar. Och det är att jag slipper gå och se ut och köpa grejerna. För den lata är det helt perfekt. Någon annan tycker att jag borde, och så hämtar jag dem bara helt sonika. För loppis är ju annars ett alternativ, men det är lite för mycket SkoUnokänsla över det. Jag orkar allt för sällan se, ta in och bestämma mig på Loppisar och Myrorna.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologi, arvegods, heminredning, ihopplock
Jag gillar det av fler anledningar. Det är roligt med alla minnen som samlas med grejerna, framför allt när andra ser dem. Det är ett lite mer ekonomiskt perspektiv på att skrapa ihop till ett hem - även om man nu bott själv i åtta år. Man behöver faktiskt inte bara ha det senaste och trendigaste. Framför allt det, det känns som ett ekologiskt alternativ på heminredning. Och det är det jag gillar bäst.
De senaste tillskotten i min heminredning är en grillpanna som mamma tröttnat på (och som det finns risk att även jag tröttnar på lite snabbt - den ska få bo hos mig på prov) och ett vinställ som min vän M tröttnat på. Jag behöver verkligen ett vinställ, men tanke på att jag rent av börjat samla på mig viner så smått.
Det finns faktisk tytterligare en aspekt i detta som jag gillar. Och det är att jag slipper gå och se ut och köpa grejerna. För den lata är det helt perfekt. Någon annan tycker att jag borde, och så hämtar jag dem bara helt sonika. För loppis är ju annars ett alternativ, men det är lite för mycket SkoUnokänsla över det. Jag orkar allt för sällan se, ta in och bestämma mig på Loppisar och Myrorna.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologi, arvegods, heminredning, ihopplock
Koppen och jag
Nu kommer den, recensionen av menskoppen. Känsliga eller ointresserade läsare ber jag skrolla vidare till andra inlägg med vackra vyer eller nåt. I´m trying details.
Jag hade lite svårighet med att välja storlek. Närmar man sig de 30 eller har fött barn ska man tydligen ha den större. Jag har ju inte fött barn och planerar inte heller göra det, så det där med storleken var ändå något oklart. Men de tänker väl att den närmare 30 planerar göra det snart, och den ska ju hålla uppåt 10 år. Det blev den större hur som helst.
Min första tanke var: Den är gigantisk.
Lite lätt darrig skulle denna alltså på plats, och det gick över förväntan. Ingen större fara när man vikt ihop den på alla håll som går.
Uttaget ska ske främst genom att dra i den lilla piggen framtill, den som för övrigt måste kortas ner för att man inte ska känna den. Det var lite mäcklande med att dra, den sitter mer eller mindre som en sugpropp. Det var precis så det kändes första gången den kom ut också, som att en propp vecklades ut och det var inte bara behagligt (nej, jag har inte fött barn). Sen fick jag till lite bättre snits och det är inget problem.
Man kan tycka vad man vill om att plötsligt stå med en kopp blod i händerna, men jag fick för första gången en känsla av vad det är frågan om. Allt är så kliniskt annars på något vis. Det sugs upp i ett material och det jag främst ser är att materialet färgas.
Så vad tycker jag? Här kommer hjärtan och minus.
♥ Den är snäll mot kroppen. Tamponger har en tendens att kunna suga upp slemhinnorna. Koppen kan man ha oavsett hur lite man blöder. Läste dessutom härom dagen att det är mycket konstgjort och kemiskt material i bindor och tamponger som inte är särskilt bra för kroppen. Alldeles särskilt inte om man är känslig. Men ändå, vem vill ha luddiga kemikalier i det allra heligaste?!
♥ Den är bekvämare än mycket annat (bindor är som varmvåta omslag, tamponger kan torka ut slemhinnorna).
♥ Man kan ha den upp till 12 timmar.
♥ Ekologisk - jag ska inte längre bidra till sopberget med bindor och tamponger tänkte jag.
♥ Ekonomisk (i längden)
- På minussidan kan man säga att det kan bli lite jobbigt om man är någonstans där det är trångt eller på annat sätt svårt med hygienen. Det står att man kan torka av den bara om man inte har möjlighet att skölja den. Men det skulle nog inte jag gilla tanken på. Dessutom vill man ju kunna tvätta händerna, men det vill man antagligen alldeles oavsett.
Så minuset är kanske det minus det alltid kan innebära med att ha mens och dålig tillgång till faciliteter.
Dessutom finns det desinficerande spray man kan använda om man inte har möjlighet att koka den, som annars är det lättaste sättet att rengöra den mellan tillfällena.
Jag tycker att alla ska prova. Det här är bättre än något annat jag kan komma på.
Jag ger den ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ av fem möjliga.
Läs även andra bloggares åsikter om menskopp, hygien, kroppsvänlig, hjärtan
Bild: menskopp.se
Jag hade lite svårighet med att välja storlek. Närmar man sig de 30 eller har fött barn ska man tydligen ha den större. Jag har ju inte fött barn och planerar inte heller göra det, så det där med storleken var ändå något oklart. Men de tänker väl att den närmare 30 planerar göra det snart, och den ska ju hålla uppåt 10 år. Det blev den större hur som helst.
Min första tanke var: Den är gigantisk.
Lite lätt darrig skulle denna alltså på plats, och det gick över förväntan. Ingen större fara när man vikt ihop den på alla håll som går.
Uttaget ska ske främst genom att dra i den lilla piggen framtill, den som för övrigt måste kortas ner för att man inte ska känna den. Det var lite mäcklande med att dra, den sitter mer eller mindre som en sugpropp. Det var precis så det kändes första gången den kom ut också, som att en propp vecklades ut och det var inte bara behagligt (nej, jag har inte fött barn). Sen fick jag till lite bättre snits och det är inget problem.
Man kan tycka vad man vill om att plötsligt stå med en kopp blod i händerna, men jag fick för första gången en känsla av vad det är frågan om. Allt är så kliniskt annars på något vis. Det sugs upp i ett material och det jag främst ser är att materialet färgas.
Så vad tycker jag? Här kommer hjärtan och minus.
♥ Den är snäll mot kroppen. Tamponger har en tendens att kunna suga upp slemhinnorna. Koppen kan man ha oavsett hur lite man blöder. Läste dessutom härom dagen att det är mycket konstgjort och kemiskt material i bindor och tamponger som inte är särskilt bra för kroppen. Alldeles särskilt inte om man är känslig. Men ändå, vem vill ha luddiga kemikalier i det allra heligaste?!
♥ Den är bekvämare än mycket annat (bindor är som varmvåta omslag, tamponger kan torka ut slemhinnorna).
♥ Man kan ha den upp till 12 timmar.
♥ Ekologisk - jag ska inte längre bidra till sopberget med bindor och tamponger tänkte jag.
♥ Ekonomisk (i längden)
- På minussidan kan man säga att det kan bli lite jobbigt om man är någonstans där det är trångt eller på annat sätt svårt med hygienen. Det står att man kan torka av den bara om man inte har möjlighet att skölja den. Men det skulle nog inte jag gilla tanken på. Dessutom vill man ju kunna tvätta händerna, men det vill man antagligen alldeles oavsett.
Så minuset är kanske det minus det alltid kan innebära med att ha mens och dålig tillgång till faciliteter.
Dessutom finns det desinficerande spray man kan använda om man inte har möjlighet att koka den, som annars är det lättaste sättet att rengöra den mellan tillfällena.
Jag tycker att alla ska prova. Det här är bättre än något annat jag kan komma på.
Jag ger den ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ av fem möjliga.
Läs även andra bloggares åsikter om menskopp, hygien, kroppsvänlig, hjärtan
Klimatsmart och snygg
Jag trodde att det var min stora idol som sommarpratade i lördags, argumenten lät lika. Men det visar sig att det finns fler med samma argument. Generalsekreteraren i Svenska Naturskyddsföreningen, Svante Axelsson, hyser samma typ av argumentation som min favoritforskare inom klimatfrågor.
Det tillsammans med att jag såg An inconvenient truth igår gör att mina klimattankat snurrat igång igen på allvar.
Svante sa några saker som jag tycker är riktigt bra. Många tror kanske fortfarande att forskarna får saker att låta mycket värre än de egentligen är. Sanningen är nog snarare tvärtom. Det är antagligen värre än vi kan tänka oss.
Att vilja göra något för att förbättra våra klimatförutsättningar brukar omnämnas som offer och försakelse. Men när vi väl får göra någo bra så känns det knappast som som ett offer, det känns snarare bra när vi vet att vi gör något för vår jord. Att rädda vårt eget barn genom att lämna bort en egen njure ses väl som en självklarhet för de flesta, och inte som ett offer.
Han berättade om ett experiment där familjer varit tvugna att minska sina koldioxidutsläpp men fortfarande göra av med mycket pengar. Resultatet blev en liv i lite mer flärd där de köpte tjänster som gräsklippning istället för att ha en egen gräsklippare, massage som inte påverkar klimatet och restaurangbesök som också är positivt eftersom kollektiv matlagning är bättre ur klimatsynpunkt. Överlag konsumerades mer upplevelser. De inköp som gjordes blev av det dyrare slaget, med inriktning på kvalitet och hållbarhet. Det låter ju inte illa. Att vara klimatsmart verkar ganska trevligt.
Al Gores presentation av kalvande glaciärer får det att krypa i kroppen på mig. Får mig att vilja göra mycket mer. Nu.
Förändringar jag redan gjort i år:
♥ Minskat intaget av kött drastiskt. Äter vegetariskt minst nio av fjorton måltider på en vecka
♥ Cyklat till jobbet
♥ Skaffat mig en menskopp för att minska avfallet (recension kommer inom kort, för den intresserade)
♥ Börjat duscha kallare och konsumerar mindre vatten med mindre hår
Fler förändringar är på väg. Vad har du/ska du förändra i år?
Läs även andra bloggares åsikter om klimatsmart, Al Gore, Svante Axelsson, glädje, förändringar
Det tillsammans med att jag såg An inconvenient truth igår gör att mina klimattankat snurrat igång igen på allvar.
Svante sa några saker som jag tycker är riktigt bra. Många tror kanske fortfarande att forskarna får saker att låta mycket värre än de egentligen är. Sanningen är nog snarare tvärtom. Det är antagligen värre än vi kan tänka oss.
Att vilja göra något för att förbättra våra klimatförutsättningar brukar omnämnas som offer och försakelse. Men när vi väl får göra någo bra så känns det knappast som som ett offer, det känns snarare bra när vi vet att vi gör något för vår jord. Att rädda vårt eget barn genom att lämna bort en egen njure ses väl som en självklarhet för de flesta, och inte som ett offer.
Han berättade om ett experiment där familjer varit tvugna att minska sina koldioxidutsläpp men fortfarande göra av med mycket pengar. Resultatet blev en liv i lite mer flärd där de köpte tjänster som gräsklippning istället för att ha en egen gräsklippare, massage som inte påverkar klimatet och restaurangbesök som också är positivt eftersom kollektiv matlagning är bättre ur klimatsynpunkt. Överlag konsumerades mer upplevelser. De inköp som gjordes blev av det dyrare slaget, med inriktning på kvalitet och hållbarhet. Det låter ju inte illa. Att vara klimatsmart verkar ganska trevligt.
Al Gores presentation av kalvande glaciärer får det att krypa i kroppen på mig. Får mig att vilja göra mycket mer. Nu.
Förändringar jag redan gjort i år:
♥ Minskat intaget av kött drastiskt. Äter vegetariskt minst nio av fjorton måltider på en vecka
♥ Cyklat till jobbet
♥ Skaffat mig en menskopp för att minska avfallet (recension kommer inom kort, för den intresserade)
♥ Börjat duscha kallare och konsumerar mindre vatten med mindre hår
Fler förändringar är på väg. Vad har du/ska du förändra i år?
Läs även andra bloggares åsikter om klimatsmart, Al Gore, Svante Axelsson, glädje, förändringar
Sommar igen
Även gårdagens sommarvärd Mattias Klum pratade om konsumtionssamhället och att människor inte tycks bry sig om att de konsumerar utrotningshotade träslag från regnskogen eller annat klimathälsovådligt. Det gläder mig. Detta kan inte pratas nog om.
Det gäller att försöka tänka ett steg längre än till sin smak och sin egen konsumtionsglädje. Vad betyder mitt beslut och min konsumtion för resten av världen? Det påverkar så mycket mer än vad vi kan se. Orsaker och verkan.
Jag gläds åt att de som bryr sig kommer fram ibland.
Än så länge ingår jag tyvärr i kategorin: Jag shoppar, alltså lever jag - över jordens tillgångar.
Snart får det vara slut med det.
Till och med påven Benedictus XVI anser att mänskligheten slösar bort jordens resurser för att tillfredsställa sin omåttliga aptit på materiella ting. Kunde inte sagt det bättre själv.
Läs även andra bloggares åsikter om konsumtionssamhället, klimat, regnskog, konsekvenser
Det gäller att försöka tänka ett steg längre än till sin smak och sin egen konsumtionsglädje. Vad betyder mitt beslut och min konsumtion för resten av världen? Det påverkar så mycket mer än vad vi kan se. Orsaker och verkan.
Jag gläds åt att de som bryr sig kommer fram ibland.
Än så länge ingår jag tyvärr i kategorin: Jag shoppar, alltså lever jag - över jordens tillgångar.
Snart får det vara slut med det.
Till och med påven Benedictus XVI anser att mänskligheten slösar bort jordens resurser för att tillfredsställa sin omåttliga aptit på materiella ting. Kunde inte sagt det bättre själv.
Klimatsmart? Javisst!
Jag tycker att menskoppen låter helt genialisk. Billig, miljövänlig och betydlige snällare mot slemhinnorna.
Men känslan av att den ser ut som en propp och att den ska vara minst sagt nära mig, gör mig ändå tveksam.
Jag ska fundera på det...
Läs även andra bloggares åsikter om menskopp, klimatsmart, ja!
Men känslan av att den ser ut som en propp och att den ska vara minst sagt nära mig, gör mig ändå tveksam.
Jag ska fundera på det...
Läs även andra bloggares åsikter om menskopp, klimatsmart, ja!
Nya vegetariska jag
Jag funderar som bekant en del på den klimatpåverkan människan gör. Efter att ha gjort det här testet så kände jag att det finns en del att göra. Jag åker ju nästan aldrig bil och har flugit väldigt lite senaste åren, försöker spara el hemma och såna småsaker. Men ändå förbrukar jag nästan i klass med medelsvensken. Så vad göra?
Jag ska börja äta mer vegetariskt, byta el och jag borde börja cykla igen. För kollektivt åker jag en del buss. Där känner jag mig inte som en bov - så länge jag inte kör bil dagarna i ända.
För jag känner att jag tänker på klimatpåverkan i de flesta lägen. Och ändå räcker det inte till. På långa vägar.
Så ikväll blir det citronpasta och imorgon aubergine- och zucchinilasagne á la Niklas.
Det är dags att lägga in en högre växel.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatpåverkan, vegetariskt, medvetande, mat
Jag ska börja äta mer vegetariskt, byta el och jag borde börja cykla igen. För kollektivt åker jag en del buss. Där känner jag mig inte som en bov - så länge jag inte kör bil dagarna i ända.
För jag känner att jag tänker på klimatpåverkan i de flesta lägen. Och ändå räcker det inte till. På långa vägar.
Så ikväll blir det citronpasta och imorgon aubergine- och zucchinilasagne á la Niklas.
Det är dags att lägga in en högre växel.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatpåverkan, vegetariskt, medvetande, mat
Jag vill leva nära naturen
Earth hour i lördags. Jag satt i mörkret en timme och tänkte hemma i lägenheten. Det var väl det man skulle. Eller inte så många andra i Sverige, men i världen i alla fall.
En liten fis i rymden var mitt mörker, min elbesparing. Men jag tänkte på alla fasader och tomma lokaler som står och lyser för fullt dagarna i ända. Och jag tänkte att det ändå inte kunde vara rätt att jag ska sitta i mörkret hela dagarna för miljön skull. Det kan inte vara meningen. Det måste finnas så mycket större tåtar att dra i, som blir större rökpuffar i rymden. Kan vi inte släcka alla fasader och tomma lokaler för gott?
Dagen efter satt jag på bion i en ganska tom lokal och tittade på Horton, den animerade elefanten. Jag kom att tänka på att alla animerade och tecknade filmer utspelar sig i otroligt vackra miljöer. I havet, i öknen, i djungeln eller på isflak. I naturen kort och gott. Sånt vi inte kan se längre får vi drömma oss bort i. Teckna. Hur länge kommer det alls att finnas liknande underbara verkliga miljöer att besöka?
Den tanken ger mig ingen ro.
Läs även andra bloggares åsikter om earth hour, klimatförändringar, energibesparing, mörker, tankar
En liten fis i rymden var mitt mörker, min elbesparing. Men jag tänkte på alla fasader och tomma lokaler som står och lyser för fullt dagarna i ända. Och jag tänkte att det ändå inte kunde vara rätt att jag ska sitta i mörkret hela dagarna för miljön skull. Det kan inte vara meningen. Det måste finnas så mycket större tåtar att dra i, som blir större rökpuffar i rymden. Kan vi inte släcka alla fasader och tomma lokaler för gott?
Dagen efter satt jag på bion i en ganska tom lokal och tittade på Horton, den animerade elefanten. Jag kom att tänka på att alla animerade och tecknade filmer utspelar sig i otroligt vackra miljöer. I havet, i öknen, i djungeln eller på isflak. I naturen kort och gott. Sånt vi inte kan se längre får vi drömma oss bort i. Teckna. Hur länge kommer det alls att finnas liknande underbara verkliga miljöer att besöka?
Den tanken ger mig ingen ro.
Läs även andra bloggares åsikter om earth hour, klimatförändringar, energibesparing, mörker, tankar
Kompostera mera
En sån här står högst upp på mn önskelista.
Ett fint ägg som gör jord till mina döende krukväxter. Och så är den klimatsmart förstås.
Finns ännu bara som prototyp, men då önskar jag mig att någon utvecklar den klart snart.
Läs även andra bloggares åsikter om circompo, kompost, miljö, önskelista
Ett fint ägg som gör jord till mina döende krukväxter. Och så är den klimatsmart förstås.
Finns ännu bara som prototyp, men då önskar jag mig att någon utvecklar den klart snart.
Läs även andra bloggares åsikter om circompo, kompost, miljö, önskelista
När värme och kyla möts
Ibland känns det som att jag vandrar på en glaciär. Jag vet inte hur stor den är eller hur långt det är kvar. Men den tycks smälta under mina fötter, få marken att rämna.
Hur länge ska jag behöva gå här utan ett enda spår i sikte, utan att veta hur långt det är kvar?
Trots att jag går i kylan svettas jag om fötterna, av smältande isar.
Alla vet ju vad som händer när värme och kyla möts. Det uppstår åskoväder. Och någonstans blixtrar det. Inuti och utanpå.
Hur stor är en glaciär?
Läs även andra bloggares åsikter om kyla inuti och utanpå
Hur länge ska jag behöva gå här utan ett enda spår i sikte, utan att veta hur långt det är kvar?
Trots att jag går i kylan svettas jag om fötterna, av smältande isar.
Alla vet ju vad som händer när värme och kyla möts. Det uppstår åskoväder. Och någonstans blixtrar det. Inuti och utanpå.
Hur stor är en glaciär?
Läs även andra bloggares åsikter om kyla inuti och utanpå
Vakna!
Imorse vaknade jag upp till klimathotet på framsidan av DN - dag två. En bild på en smält glaciär. För varje grad som jordens temperatur höjs ökar antalet skogsbränder och naturkatastrofer drastiskt.
Mitt hjärta brinner.
Och jag tänker att jag måste göra något. Det måste vi alla.
Vad ska börja du göra för att minska belastningen på miljön?
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimathot, belastning
Mitt hjärta brinner.
Och jag tänker att jag måste göra något. Det måste vi alla.
Vad ska börja du göra för att minska belastningen på miljön?
Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimathot, belastning
Inga problem
Att göra av med pengar var visst inga problem.
Jag fick shoppingångest. Jag får ofta det nu för tiden. För egentligen har jag allt jag behöver för att överleva. Allting däröver är lyxkonsumtion. Sånt där som inte alla kan unna sig (och då syftar jag främst på dem som knappt har mat så att de klarar sig). Borde jag må dåligt? Ja, antagligen.
Fan vad det är jobbigt att leva som man lär. Eller kanske snarare att misslyckas med det.
Så därför spenderade jag en förmögenhet på doppresenten som ska ges bort till en oförstört barn. Jag vet inte vad det vägde upp egentligen.
Men ändå.
Andra bloggar om: överdåd, lyxkonsumtion, ångest
Jag fick shoppingångest. Jag får ofta det nu för tiden. För egentligen har jag allt jag behöver för att överleva. Allting däröver är lyxkonsumtion. Sånt där som inte alla kan unna sig (och då syftar jag främst på dem som knappt har mat så att de klarar sig). Borde jag må dåligt? Ja, antagligen.
Fan vad det är jobbigt att leva som man lär. Eller kanske snarare att misslyckas med det.
Så därför spenderade jag en förmögenhet på doppresenten som ska ges bort till en oförstört barn. Jag vet inte vad det vägde upp egentligen.
Men ändå.
Andra bloggar om: överdåd, lyxkonsumtion, ångest
Världens barn - eller en moped
Är det något som väcker mitt anstöt så är det galor av olika slag.
Inte för att de samlar in pengar för en bra sak, absolut inte.
Utan för att man vinner saker som mopeder, resor till OS och liknande när man skänker pengar. Vi behöver alltså en morot för att ge pengar. En moped måste vi få för att vara villiga att ge pengar till barn som aldrig kommer att ha möjlighet att köra en moped.
Så, här sitter vi och klappar varandra på axeln för vår storsinthet att samla in pengar till mindre bemedlade. Klubben för inbördes beundran: Åååh vad duktig du är som vill skänka en liten slant som för dig motsvarar några öl på krogen, som för barnen motsvarar en veckoranson mat eller rent vatten.
Det äcklar mig. Främst den här orättvisan över hur mycket vi konsumerar, när andra svälter.
Ja, det här är mitt världssamvete.
Andra bloggar om: världssamvete, galor, moped, allmosor
Inte för att de samlar in pengar för en bra sak, absolut inte.
Utan för att man vinner saker som mopeder, resor till OS och liknande när man skänker pengar. Vi behöver alltså en morot för att ge pengar. En moped måste vi få för att vara villiga att ge pengar till barn som aldrig kommer att ha möjlighet att köra en moped.
Så, här sitter vi och klappar varandra på axeln för vår storsinthet att samla in pengar till mindre bemedlade. Klubben för inbördes beundran: Åååh vad duktig du är som vill skänka en liten slant som för dig motsvarar några öl på krogen, som för barnen motsvarar en veckoranson mat eller rent vatten.
Det äcklar mig. Främst den här orättvisan över hur mycket vi konsumerar, när andra svälter.
Ja, det här är mitt världssamvete.
Andra bloggar om: världssamvete, galor, moped, allmosor
Dags att sluta konsumera
Igår gjorde vi tydligen slut på årets ranson av resurser, enligt DN. Tyvärr är det ju tre månader kvar av året.
Så nu naggar vi av vår planets förnybara resurser så att de inte hinner förnya sig i tillräckligt snabb tid. Vi naggar av våra barns framtid.
Dags att lämna bilen hemma?
Andra bloggar om: resurser, överkonsumtion, miljö
Så nu naggar vi av vår planets förnybara resurser så att de inte hinner förnya sig i tillräckligt snabb tid. Vi naggar av våra barns framtid.
Dags att lämna bilen hemma?
Andra bloggar om: resurser, överkonsumtion, miljö
Isbjörne
Motiverar denna dig att köpa en ny bil?
Jag fick reklam från ett bilföretag där det stod:
Att ta hänsyn till miljön behöver inte vara tråkigt.
De använde bilder med fluffiga isbjörnar och nyfödda delfiner. Och man kan ju alltid köpa en ny bil med hänsyn till miljön. Eller?
För FlexiFuel är miljövänligt. Eller?
Update: Bilden är på tyska isbjörnen Knut och har inget med reklamen att göra.
Andra bloggar om: isbjörn, bilreklam, miljö
Goa gamla Classe
Claes Ohlsson-katalogen har kommit. Härligt!
Nej, nu var jag helt oallvarlig.
Men när nu så många träd satt livet till för att den ska kunna läggas i min brevlåda får jag väl bläddra i den. Eller lägga den i min att-läsa-hög som sedemera kommer att kastas ogenomläst.
Suck!
Andra bloggar om: onödig reklam kostar träd
Nej, nu var jag helt oallvarlig.
Men när nu så många träd satt livet till för att den ska kunna läggas i min brevlåda får jag väl bläddra i den. Eller lägga den i min att-läsa-hög som sedemera kommer att kastas ogenomläst.
Suck!
Andra bloggar om: onödig reklam kostar träd
Konsumenten
Jag har insett under kvällen att jag måste bli en lite mer kräsen konsument. Har röjt ut diverse flaskor ur kylen. Den värsta gick ut 2004. I say no more...
Men det värsta var inte innehållet, det värsta var att varenda liten flaska hade en plastfnutt på för att det skulle finnas en knäppkork - istället för en hederlig gammal skruvkork. Och plastfnuttarna måste man ju få bort innan man lägger flaskan i glasinsamlingen.
Det krävs en del tid, en kniv man inte är rädd och och en hel del tålamod för att bli av med de jävlarna, kan jag intyga. Jag har nästan skurit fingrarna av mig på kuppen.
Men min kyl är i alla fall härligt tom. Ingen mer mango chutney, fond eller fisksås ska få hamna i min kyl. Någonsin. Igen.
Det är med stor tillfredsställelse jag kommer att gå med flaskorna till återvinningen senare.
Dessutom ska jag skriva ett långt e-brev till vissa tillverkare. Haha!
Andra bloggar om: miljö, glasflaskor med plastfnuttar, energikrävande
Men det värsta var inte innehållet, det värsta var att varenda liten flaska hade en plastfnutt på för att det skulle finnas en knäppkork - istället för en hederlig gammal skruvkork. Och plastfnuttarna måste man ju få bort innan man lägger flaskan i glasinsamlingen.
Det krävs en del tid, en kniv man inte är rädd och och en hel del tålamod för att bli av med de jävlarna, kan jag intyga. Jag har nästan skurit fingrarna av mig på kuppen.
Men min kyl är i alla fall härligt tom. Ingen mer mango chutney, fond eller fisksås ska få hamna i min kyl. Någonsin. Igen.
Det är med stor tillfredsställelse jag kommer att gå med flaskorna till återvinningen senare.
Dessutom ska jag skriva ett långt e-brev till vissa tillverkare. Haha!
Andra bloggar om: miljö, glasflaskor med plastfnuttar, energikrävande
Storstädning pågår
Positivt med en halvkylig sommar är att jag får så mycket städat hemma.
När man bor på 36 kvadrat är det svårt att gömma saker för sig själv i någon större utsträckning. Men idag lyckades jag rota fram en godbit ur garderoben. Jag minns den mycket väl men har liksom inte "sett" den på flera år. Den har bara stått och stått.
Ok, färgen hade kunnat vara bättre. Typ grön med gul text hade varit schysst. Men nu är den blålila.
Dessutom har jag lyckats slänga min mintgröna klockradio från det glada 80-talet idag. Äntligen! Jag har faktiskt använt den fram till för en vecka sen. Sedan dess har den legat i garderoben. Idag insåg jag att jag kan leva utan den. Vilken djuplodande insikt.
När man sopsorterar inser man vilken massa skräp man producerar. Det märks inte lika mycket när man går till sopnedkastet som är två meter från ytterdörren. Men alla kartonger, tetraförpackningar, glas och annat som jag släpar till miljörummet - goosh! Tycker jag är där var och varannan dag med famnen full av skräp.
Andra bloggar om: storstädning, godbitar, sopsortering, kall sommar
När man bor på 36 kvadrat är det svårt att gömma saker för sig själv i någon större utsträckning. Men idag lyckades jag rota fram en godbit ur garderoben. Jag minns den mycket väl men har liksom inte "sett" den på flera år. Den har bara stått och stått.
Ok, färgen hade kunnat vara bättre. Typ grön med gul text hade varit schysst. Men nu är den blålila.
Dessutom har jag lyckats slänga min mintgröna klockradio från det glada 80-talet idag. Äntligen! Jag har faktiskt använt den fram till för en vecka sen. Sedan dess har den legat i garderoben. Idag insåg jag att jag kan leva utan den. Vilken djuplodande insikt.
När man sopsorterar inser man vilken massa skräp man producerar. Det märks inte lika mycket när man går till sopnedkastet som är två meter från ytterdörren. Men alla kartonger, tetraförpackningar, glas och annat som jag släpar till miljörummet - goosh! Tycker jag är där var och varannan dag med famnen full av skräp.
Andra bloggar om: storstädning, godbitar, sopsortering, kall sommar
Köttätare
Det här tyckte jag kändes som en tänkvärd artikel. Allt kött vi sätter i oss spär på miljöproblemen.
Intressant är att det går åt 500 liter vatten att producera ett kilo potatis, vilket i sig känns ganska mycket. Men det går åt 100 000 liter vatten åt att producera ett kilo kött. Jag tänker på att det är många som får gå många mil om dagen för att kunna sörpla i sig dagsbehovet av vatten.
Jag har också läst flertalet rapporter om att det släpps ut mycket växthusgaser för att producera kött. Kan ju vara värt att tänka på i alla fall, innan man ger sig in i Atkinsträsket. Istället för att exempelvis börja jogga.
Andra bloggar om: köttätare, miljö, atkinsdieter
Intressant är att det går åt 500 liter vatten att producera ett kilo potatis, vilket i sig känns ganska mycket. Men det går åt 100 000 liter vatten åt att producera ett kilo kött. Jag tänker på att det är många som får gå många mil om dagen för att kunna sörpla i sig dagsbehovet av vatten.
Jag har också läst flertalet rapporter om att det släpps ut mycket växthusgaser för att producera kött. Kan ju vara värt att tänka på i alla fall, innan man ger sig in i Atkinsträsket. Istället för att exempelvis börja jogga.
Andra bloggar om: köttätare, miljö, atkinsdieter
Dagens outfit
Så var man på kontoret igen då. Och i sann miljöanda har jag dagen till ära klätt mig i t-shirt och äppelknyckarbyxor.
Ha, jag visste att det bara var en positiv sak!
Andra bloggar om: miljöanda, t-shirt, kontorsoutfit
Ha, jag visste att det bara var en positiv sak!
Andra bloggar om: miljöanda, t-shirt, kontorsoutfit
