Jag vill leva nära naturen
En liten fis i rymden var mitt mörker, min elbesparing. Men jag tänkte på alla fasader och tomma lokaler som står och lyser för fullt dagarna i ända. Och jag tänkte att det ändå inte kunde vara rätt att jag ska sitta i mörkret hela dagarna för miljön skull. Det kan inte vara meningen. Det måste finnas så mycket större tåtar att dra i, som blir större rökpuffar i rymden. Kan vi inte släcka alla fasader och tomma lokaler för gott?
Dagen efter satt jag på bion i en ganska tom lokal och tittade på Horton, den animerade elefanten. Jag kom att tänka på att alla animerade och tecknade filmer utspelar sig i otroligt vackra miljöer. I havet, i öknen, i djungeln eller på isflak. I naturen kort och gott. Sånt vi inte kan se längre får vi drömma oss bort i. Teckna. Hur länge kommer det alls att finnas liknande underbara verkliga miljöer att besöka?
Den tanken ger mig ingen ro.
Läs även andra bloggares åsikter om earth hour, klimatförändringar, energibesparing, mörker, tankar
När jag får miljöpanik har jag nära till barnens alster; till de animerade paradisen. Där känner jag mig trygg.
En patetisk verklighetsflykt måhända.
Men än så länge finns det tack och lov många paradis kvar, den tanken MÅSTE vi hålla fast vid. Kanske får vi leta lite och putsa glasögonen först bara.
Jag känner ibland panik över att jag vill uppleva allt..innan det är för sent. För hur ska vi stoppa det? Ibland känns det bara hopplöst att vara en liten människa
Anna: Men ska vi behöva göra det. Borde vi inte vårda våra paradis bättre. En timme, mer borde jorden vara värd att ge av vår tid, med tanke p hur mycket resurser den skänker oss.
Lina: Jag blir också stressad av att hinna se allt!
Usch, man blir verkligen rädd bara av tanken på hur det kommer att se ut här om drygt 10 år.
"Horton Hears a Who" är ett kärt barndomsminne. Jag vågar inte se filmen i rädslan av att det kommer sabbotera lite..
Cosmic: Aha, jag har inte dykt upp i mitt liv tidigare så jag hade inga förutfattade meningar. Kanske var tur...
Jag brukar fundera över rymdfärjorna, hur nödvändiga de är. Jag kan i alla fall tänka mig att de spyr ut en del onyttigheter kring sig...
Och sen alla flyg. Billiga sådana!
... eller mindre nödvändiga då...
Jag är bara krass när jag säger att paradisen blir allt färre, eftersom människorna blir fler och måste bosätta sig och leva någonstans.
Jag läste om Petras rymdfärjor, kanske måste de ta oss härifrån en mindre vacker dag.
Och så blev jag pessimist...
Petra: Ja, vad är meningen.
Anna: Jaa, jag såg en trailer för en ny animerad film som handlar om en robot som blir kvar på jorden för att röja upp efter människan när de lämnat planeten. Fy fasen! Vi kommer antagligen att bränna upp hela jorden...
Jag får bara ont i magen av att tänka på hur mycket vi förstör, medvetet som omedvetet. Visst alla kan vi göra något, men de som inte vill göra något då? De är det mest tragiska...
