Hannas Plats

Jag har blivit

♥ Tutad på vid flera tillfällen (vet inte om det faktiskt var folk jag kände, men jag stod i alla fall inte mitt i vägen)
♥ Influgen i av en duva
♥ Ignorerad på Bolaget (japp, mitt andra sverkningsförsök)
♥ Fnyst åt av en gubbe som gick in i mig

Ändå har jag haft en riktigt bra vårdag. Gick i solen vid Kungsan och såg inget (solen i ögonen utan solglasögon), men njöt av värmen. Trodde inte det var så där varmt ute även om det såg så ut. Har ju blivit lurad flertalet gånger den senaste veckan.

Blev sugen på att sitta och mysa i solen till lunch. Sen kom min ekonomi och gjorde sig påmind. Så nu sitter jag här och väntar på en tonfiskröra som rördes ihop för några dar sen. He dug!

Jag sov oroligt inatt, det kliade i hela kroppen - och på. Som tusen myror igen. Fick småpanikattacker i tron att jag fått löss eller nåt. Men det har gått över.

Jag undrar om det var min detox från socker som gick ur kroppen. Äntligen vardag! Som jag har längtat. Alla verkar tycka att jag är galen i min längtan efter vardag. Idag ska jag gå på gymmet som vanligt, förmiddag och stillhet. Precis såå ska det vara.

Fröet har en trevlig utmaning att göra en lista på saker som gör en lycklig. Det tycker jag är ett ämne som kan vara värt att spinna vidare på. Så här kommer min lista.

♥ Lukten av solhud
♥ Det där telefonsamtalet som kan lysa upp hela dagen
♥ Sitta i solen med en kopis och bara hänga, bara vara, utan krav
♥ Försvinna in i dansen och helt fokusera på det jag gör för stunden, kroppsdel för kroppsdel
♥ Ljudet av vatten som kluckar mot klipporna och måsar som skriker, det är sommar för mig
♥ Vakna upp till en ny morgon och känna att det här kommer att bli en riktigt bra dag
♥ Att ha någons fulla uppmärksamhet och totala acceptans
♥ Smaken av sommarens första rökta laxfenor (kanske låter makabert, men har du inte provat, gör det nu!)
♥ Sitta på en solvarm klippa och titta ut över havet
♥ Pulsa i orörd snö när det är många minusgrader
♥ Att få jobb efter nästan 100 dagar av jobbsökande :)

Skriv en lista du också. Det gör en definitivt på bättre humör!

Eftersom jag blev så lycklig över mitt paket från Buzzador lyckades jag missa att posten bjöd på fler trevliga överraskningar. Det är inte varje dag. Oftast är det bara räkningar. Fick min skattedeklaration som bjöd på en trevlig skatteåterbäring som kändes lite smått oväntad. Vissa företag som jag jobbat lite åt är dåliga på att dra skatt även om jag säger åt dem att göra det. Det verkar ha gått bra i alla fall.

Dessutom fanns där en inbjudan till brorsans bröllop. Jojatackarja. Det var inte någon överraskning precis, men ändå ett trevligt inslag i posten.

Som om det inte var nog hade jag fått ett meddelande på IQ-svar som jag genast var tvungen att kolla upp. Det var företaget som ringt. Jag ringde upp och fick prata med en smått uttråkad HR-person. Jag trodde jag var rökt för hon lät verkligen inte glad. Men det visade sig att jag ska på en andra intervju. Tjoho! Där ser man...

Mitt största problem som jag tampas med nu är vad jag ska äta till middag. Och det känns bekant på nåt sätt. Jag har lyckats lösa det problemet otaliga gånger. Om inte annat har jag en rejäl hög med pastiller jag kan börja tugga i mig. Jag tror dock att överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt - och det låter så där...

Det är som sagt en lite småstressad hemmafru som bloggar idag. Men utöver det så gick jag upp kvart i sju imorse. Galet tidigt. I kroppen var det dessutom kvart i sex eftersom jag nog fortfarande är lite sommartidsjetlaggad.

Det gör att jag börjar bli lite småseg så här runt lunch. Funderar på att göra en Fröet, och ta mig en liten lur. Om jag nu får tid vill säga, det ska ju bonas och tvättas och kockas. Men det vore riktigt mysigt att återse min kära gamle vän, eftermiddagsluren. Jag har försakat den vänskapen allt för länge.

En korttur till skärgården är precis vad en storstadssjäl behöver. Känna lite på luften, se lite öppet vatten och slippa de konstanta sirenerna för en stund.

Men att komma till brudparet innebär också väldigt god mat och denna dag - en present. När de var här och såg mitt våffeljärn stryka med så lånade bruden min dusch och blev varse mina avrinningsproblem. Hon var nära att skicka in sin man att avhjälpa dessa, men jag sa att det fixar jag själv. Ganska ofta är jag där och häller ner allsköns miljöfiender i avloppet utan att det riktigt hjälper. Så brudgummen tipsade om en produkt som han brukade använda. Har inte blivit av att jag köpt den än, förstås - morgen, morgen... Men han var lite förutseende och hade nu köpt produkten till mig. Dagen ska alltså firas under badkaret.

Vi passade på att mala oss igenom lite gammals skvaller från förr, eftersom ingen har något nytt. Framför allt är vi ganska duktiga på att ge vår vän stalkern ett par kängor för det sätt på vilket han spanar in våra kompisar på fester och sedan struntar i att gå fram och prata med dem för att istället söka upp dem i efterhand  via mejl. Sånt är otäckt! Och något han satt i system. Vi hade i alla fall ganska roligt åt det.

Nu sticker jag ut till skärgården en stund. Tror det kan vara bra för mig att andas lite skärgårdsluft. Bra för mina storstadslungor och för själen kanske, att bese lite lantligare former än kubistiska hus.

Frisk luft gör en frisk. Kanske är det man skulle försöka samla i pillerform, i så fall skulle jag sälja dem till Klusterbitar, det  är nog precis vad även han behöver.

Och så ska jag ju få god mat också. Är det något de är bra på, mitt kära brudpar, så är det att anordna och anrätta middagar.

Bis später!

Jag kan inte påstå att dagen blivit bättre. Stelfrusen och blå om läpparna kliver jag så på en fullproppad buss som inte kommer att ta mig hem. Min buss kommer gå omvägar eftersom Skeppsbron är avstängd. Men det är på något vis här jag finner min styrka igen. Busschauffören ler varmt och äkta emot mig. Jag får stå längst fram och spana framåt i trafiken och det är lite läskigt, men ganska kul. Chauffören får ett bekymmer och vänder sig till mig för att fråga vad de sysslar med längre bak. Jag suckar medgivande. Mänsklig kontakt, med en okänd. Ibland kan såna små saker ge mig lite ny styrka.

På Ica gläds jag åt att jag ska få kaviar på mackan imorgon. För att lyckas med det blir jag tvungen att göra en Fröet. Jag har förstås inte tillräckligt med pengar på kontot utan måste använda två olika för att kunna betala de 69,50. Men killen i kassan gör mig till viljes utan att sucka. Den sista biten hem ler jag. Stort. Jag vet inte varför. Men ibland kan jag faktiskt finna styrkan inuti mig utan förvarning och utan särskilt stor påverkan utifrån. Den bara kommer. Som ett brev på posten.

Något annat som kom i ett brev på posten var mitt examensbevis. På fint papper står där: Dubbel fil.kand i svenska och retorik. Snyggt! Jag gillar det. Det känns bra inuti nu.

Såg delar av Raw igår med Eddie Murphy. Väldigt 80-tal! Vad har han på sig, en lila skinnpaj! Men jag insåg till min fasa att jag fått många citat från den där showen. Citat som jag tagit till mig så till den milda grad att jag inte ens mindes att de kom därifrån.

Men den har sina poänger måste jag erkänna. När han gör Bill Cosby smäller jag nästan av. Det är faktiskt klockrent fläckvis.

Idag masade jag mig iväg ut och gjorde något. Gick på museum. Stadsmuséet hade två utställningar jag ville se så det var bara att passa på.

Russinen var faktiskt ganska roliga. Jag drog i alla fall på munnen vid fler tillfällen. Jag gillar när folk lyckas måla upp ett helt eget samhälle med sin egen värld. Vem visste hur det såg ut i russinvärlden innan den här utställningen?

Sen passade jag på att se Döden Dö också när jag var där. Det visar sig att det låg en galgbacke vid Skanstull så sent som 1862. Anckarström blev exempelvis avrättad där. Kanske är det därför jag ibland får besökare på nätterna. Inte så långt från mig är det dessutom en hel familj som sägs spöka. De kanske har letat sig bort till mig.
Mer sånt här på dagarna. Lite allmänbildning, lite nöje och framför allt lite sund sysselsättning (sitta vid datorn hela dagarna kan inte vara bra...).

Varje gång jag bestämt mig för vad jag ska skriva om så ändras förutsättningarna. Den här dagen har gått upp och ner och jag vet inte var den ska sluta. Därför blir det helt enkelt en romantisk vårmiljöskildring.

Jag hade en så bra promenad på dagen att jag tog en till på eftermiddagen. Årstaviken gav mig vårkänslor. Bara ljudet från vattnet lovade vår. Isen som låg kvar var som en stor ishink med isbitar som klirrade svalkande och gav mig längtan efter en iste på sydligare breddgrader. Det där klirrande ljudet lät så skört och härligt svalt. Jag kände mig inte stressad utan kunde gå där i långsam takt och bara lyssna på ljuden och njuta av värmen i ansiktet.

Till och med änderna såg förälskade ut denna våreftermiddag. Jag fick span på en tussilago och tänkte att det är vår på riktigt. För stunden i alla fall. Även i mitt sinne. För stunden i alla fall.

Mitt hjärta håller på att byta stadsdel. Nog för att Söder är det som finns närmast i mitt hjärta. Men ändå så uppehåller sig mitt hjärta i en annan del av staden. En mycket märklig förflyttning som sker stegvis och som ger upphov till viss värme i kroppen. Det finns där och kanske kanske kan det bli något stort som vänder upp och ner på mitt liv. Vem vet...

Lyckades visst försova mig även denna måndag. Måndagsdisciplinen har det visst blivit lite si och så med.

Jag hade en riktigt skön, oväntad utgångskväll igår. Vi hamnade på Backstage club. Som hemlig gäst uppträdde Sonja Alden med sin Melodifestivallåt. Jag gillar den för att hon känns som en så genuin människa och hon låter lycklig när hon sjunger den. Sen uppträdde hon även tillsammans med Shirley Clamp och Velvet och de gjorde en väldigt skön låt tillsammans. De var så samspelta.

Det var mycket artistfolk där helt enkelt och jag hade dessutom trevligt sällskap av L och hennes två kompisar. Det var rätt länge sen jag var på lokal kan jag säga, men det smakade definitivt mer. Särskilt när man får chansen att träffa lite nya människor (och i lagom dos).

Vi tog sista tuben hem och jag har äntligen lärt mig att jag inte klarar av att dricka alkohol. Ett glas vin räckte bra, och så mår jag bra idag också.

Fler såna här kvällar! Gärna söndagar som ändå är en helt värdelösa som kvällar betraktat.

Jag var alltså och såg Avenue Q igår. Det var genrepet. Jag satt och faschinerades av kändisfaktorn för denna tilldragelse. Det var främst politiker av Calle Bildst kaliber som stod och drack vin i pausen och svor över att de blivit utelåsta från parkettdörren. Men även de som skrev musikalen satt på raden framför oss. Min svägerska guidade oss genom de, för denna tilldraglese, lokala kändisarna. Där satt jag och mös helt utan förväntningar.

Vad kan man säga om Avenue Q: roliga handdockor med sina bärare, sköna låtar, kärlekshistorier och framför allt mycket sex (internet är för porr för dem som undrar). Ungefär så. Men framför allt väldigt underhållande musikal. Min mamma verkade vara väldigt underhållen. De dryga två timmarna gick väldigt fort.

Senast jag såg en musikal var Rent, den lyckades jag se två gånger på kort tid. Den har ett stort mörker som jag i och för sig uppskattar. Men det var på något sätt lättare att titta på denna underhållande och galna musikalen med små monster. Jag kan bara rekommendera.

Det blev extremt sen frukost, en måndag som denna. Men så får det bli när man är på förortsexpedition på nätterna. Det var trots allt skönt att komma iväg lite. Sitter med en smoothie och väntar på att kaffet ska bli klart. Sen ska jag väl på läsa DN och ta en dusch. Det känns otroligt dekadent att inte ens vara klar med sånt vid 11-tiden en måndag. Det finns vissa små fördelar med att vara ledighetskommitté

Dessvärre är det inget alpint idag. Så jag får nöja mig med att ta tag i lite ansökningar istället. Det kanske är lite bra för mig ändå.

Den här dagen känns konstigt bra trots kroppssmärtan. För det som går bäst med kroppssmärta är sport på tv. I likhet med förra året vid den här tiden kan jag alltså sitta klistrad vid tv:n tillsammans med svt och vintersport. Förra året var det OS och jag skulle egentligen skriva uppsats. Istället satt jag och letade material i dagstidningarna medan jag hade två ögon på tv:n. Jag vet, det är omöjligt att se tidningen när man har båda ögonen någon annanstans. Men det var liksom meningen. Det jag sökte i tidningen var så grymt ointressant. Men jag försökte göra det bästa på temat demokratisk fostran. Inte det lättaste kan jag säga.

Just nu är jag mest glad att jag slipper gå ut. Kanske ändå borde gå och känna lite på solen och kylan. Måste ändå skaffa lite mer mjölk för att kunna få kaffe.

Där fick jag precis en mikrosekund av panik. Jag hade myrornas krig på tv:n, jag kontrollerade även att det inte var själva tv:n genom att prova även den andra (ja, jag vet, jag har två stycken i ett ensamhushåll - det är en lång historia...). Men nu är alpina VM tillbaka. Puh, jag kan andas ut.

Jag har precis hittat Felicity i tablån igen. Lyckan är total. Är det någon jag är tröstlöst förälskad i så är det karaktären Ben i just Felicity. En mer charmig och go kille måste det vara nästan omöjligt att få tag på. Jag inser att mina eftermiddagsvanor börjar urarta totalt när jag sitter och tittar på TV. Men det är ju liksom Felicity.

Råkade se några tidigare osedda avsnitt av programmet förra hösten och slungades direkt tillbaka i alla känslor som rör runt inom mig när jag ser den. Det var bara några få avsnitt som utspelade sig efter att de gått ut college. Det började med att Felicity och Ben gjorde slut. Jag grät. Två minuter in i avsnittet satt jag med tårarna rinnande ner för kinderna. Det är verkligen min serie.

Var inne på Scott Speedmans hemsida för att få njuta av hans uppsyn lite mer. Verkar som att han varit med i någon film också. Kanske måste bese dessa filmer bara för det.

Jag inser att hela den här veckan är som ett stort oskrivet ark. Jag har faktiskt ingenting inplanerat. Det kommer nog innebära att jag tar det väldigt lugnt. Kommer inte ens att hänga på gymmet eftersom dansen kommer igång med full styrka. Får hänga på dansklasserna istället. Balett ikväll, jag är så spänd.

Frågan är hur jag ska fördriva mina dagar. Har en bok som jag bör sträckläsa för att hinna och lite foton som jag skulle kunna passa på att sätta i album. Det är bra sysselsättningar, kräver inga pengautspel heller.

Jag känner mig fortfarande lugn. Vet inte varför. Men det är bra. Bara bra.

Tillbaka i stan igen efter en snöfylld, gnistrande tur till Dalarna. Det perfekta vinterbröllopet gick av stapeln i ett soligt och vitt landskap. Det var fint och så trevligt. Massor med god mat, dans, jag höll tal till bruden och en allmän känsla av lägerliv när man bor i samma hus där festen är. Det var nära till sängen när musiken tystnade.

Annars har helgen inneburit mycket färdas i bil. Vi började leka Ebola på vägen upp igår. Det var svårt att släppa när A skulle komma på en stad på D. Hon fastnade varje gång på just den bokstaven, men vi återupptog leken varje gång vi satte oss i bilen. Slutade igår, även då var det hon som skulle ha en stad på D. Imorse kom det, Dover. I och med det la vi ner. I baksätet idag var det ganska stillsamt. Men det har varit en alltigenom trevlig helg. Särskilt som jag fick bo i eget rum. Det var helt grymt, det och hotellfrukosten :-)