Hannas Plats

En arbetskompis till mig har verkligen peppat mig och pepprat mig med musik idag. Han insisterade på att jag skulle lägga in en massa Beatles-skivor på datorn så att jag fick lite decent music härinne.

Och det kan nog ha behövts idag. Det har varit löjligt dålig energi i mitt rum större delen av dagen. Har inget att skylla på, det kan jag erkänna. Men jag är lite premenstruellt blödig. Den här gången kom jag på det innan, annars brukar jag aldrig fatta i förväg varför livet känns lite extra miserabelt. Utöver det känner jag mig allmänt sunkig - tänker skylla allt på att jag är premenstruell. Så det så.

Nu piggar jag upp mig med lite Beatles. Allt måste ju prövas en gång innan det kan ratas. Det kan ju till och med funka...

Våren 2000, jag pendlade mellan Norrtan och Stockholm till mitt första riktiga jobb. Bodde fortfarande hos päronen. Satte mig på bussen varje morgon vid 6.30 och lyssnade på min MiniDisc medan jag slumrade till. På repeat hela den våren var Kents Hagnesta Hill. Jag åkte tidigt på morgonen, kom hem sent. Ute vårades det och blev torrt och dammigt. Solen stod lågt när jag åkte hem. I öronen Visslaren.

Ibland åkte jag hem tidigt på lördagmorgon, när fredagspuben dragit ut på tiden och blivit sen. Sista bussen hade redan gått och jag fick sova hos en kollega. Tidig lördagmorgon och Kevlarsjäl i öronen. Stappla in hos mamma framåt lunchtid.

Allt det här sitter djupt inrotat i mig när jag lyssnar på skivan. Och blir sentimental. Jag lyssnar just nu. Och minns människorna på företaget, mitt första jobb. Minns stämningen, minns pubarna (lite vagt i alla fall). Många av vännerna från fredagspubarna finns faktiskt kvar och har varit här och gjort en spellista.

Såg härom veckan en tjej som nästan måste ha varit tjejen på omslaget.

Idag läste jag hos Klusterbitar och påmindes om texten till Visslaren. Helt oslagbar.

Du har blivit lättantändlig
Du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre saknar glöd
men det rår jag inte för
Det rår jag inte för

Det är bara minnen för livet
men du tar allting för givet.

Jag gillar när man haft fest och andra plockat ihop en spellista. Plötsligt hittar man musik som man inte hade en aning om att man hade eller som man inte visste var musik som man ville ha. Hittade följande godbitar som just nu går på repeat medan jag dansar:

System of a down - Taxicity
Steve Wonder - Sir duke
Buggles - Video killed the Radio star
Whigfield - Saturday night (be my baby) (jaaa... jag vet...)
Snow - Informer
Robbie Williams & Nicole Kidman - Somethin' stupid
Sophie Ellis Bextor - Murder on the dancefloor

För att nämna några...

Jag är glad att jag upptäckt Razorlight. Tror de har underskattats i Sverige. Men de gör bra musik som gör mig glad! Passar bra vilken dag som helst faktiskt. Håkan Hellström möter något mer skönsjungande och på svenska. Lite hederlig gammal brit-pop. 

Bild: Wikipedia

Säga vad man vill och Dolly Parton, hon må se lite plastic fantastic ut, men nog kan hon sjunga alltid. Och nog har hon gjort en del klassiska hits.

Jag blir alltid glad när jag hör en Dolly Parton-låt. Det kan ha lite att göra med att det finns historia med henne. Eller rättare sagt till hennes musik. Nån sen natt dansade en kompis runt med ballonger under tröjan och gjorde ett stort nummer med Dollys musik i bakgrunden. Det spelar ingen roll egentligen. Musiken får mig på bra humör och den får mig att le. I like it! Feelgood music i hjärtat.

Vad är väl Melodifestivalen när Norah Jones finns. Mer melankoli än så kan man väl knappast kräva en kväll som denna.

As I sit and watch the snow
Fallin' down
I don't miss you at all
I hear children playin' laughin' so loud
I don't think of your smile

So if you never come to me
You'll stay a distant memory
Out my window I see light doing dark
Your dark eyes don't haunt me

And then I wonder who I am
Without the warm touch of your hand

And then I wonder who I am
Without the warm tough of your hand
As I sit and watch the snow
Fallin' down

Norah Jones - I don't miss you at all

Norah Jones. Det är ofrånkomligt att hennes texter är helt storslagna. Hur har jag kunnat förbi se denna musikaliska smällkaramell? Mycket Norah Jones just nu. Det är så mycket melankoli i en så ung tjej. Me like... a lot....

Help me breathe,
Help me believe,
You seem really glad that I am sad.

You are not my friend,
I cannot pretend that you are.

You made it sting,
Your voice is ringing,
Just like the boys who laughed at me in school.

Norah Jones - Not my friend

Ok, jag har blivit utmanad av Karin. Efter många timmars huvudbry kommer nu här the Soundtrack of my life - men utan att bandet Soundtrack of our lives är inblandade.

Vaknar: Early morning – Placebo
Ringer till a-kassan: B. Y. O. B – System of a down

På väg att handla: Float on – Modest mouse

Lagar mat: Seven nation army – The white stripes

Stressar till dansklassen: Red flag – Billy Talent

Förfest: Lips like morphine – Kill Hannah

På dansgolvet: Maria – Blondie

Sista låten på stället: Forever young – Alphaville

På nattbussen: Sunrise – Norah Jones
Nattmackan hemma: The lonliness is gone – Anna Ternheim
Under natten: You can´t help me now – Marit Bergman

Så skulle det låta i filmen om mig.

I'm looking at you through the glass...
Don't know how much time has passed
Oh god it feels like forever
But no one ever tells you that forever
Feels like home sitting all alone inside your head

How do you feel? That is the question
But i forget.. you dont expect and easy answer
When something like a soul becomes
Initialized and folded up like paper dolls and little notes
You cant expect a bit of hope
And while your outside looking in
Describing what you see
Remember what your staring at is me

How much is real? So much to question
And never dare make up the mannequins
Contaminating everything
When thought came from the heart
It never did right from the start
Just listen to the noises
(No more sad voices)
Before you tell yourself
Its just a different scene
Remember its just different from what you've seen

And its the starrrssss
The sttarrrsss
That shine for you
And its the starrrssss
The sttarrrsss
That lie to you.. yeah-ah

Through glass - Stone Sour

Skulle faktiskt kunna vara en av förra årets topp 10 på min alldeles personliga lista (som jag inte har för avsikt att publicera eller ens sammanställa, men ändå).

Alltså, när Markus i Idol sjunger stannar hela världen. Hans blick, hur han för sig, hans lugn, hans ödmjukhet - jag smälter som ett isberg. Jag blir typ kär i honom bara av att höra hans fantastiska, starka stämma. My good! Jag får inte tårar i ögonen, men jag sitter och fånler hela tiden och kan knappt titta på honom. Han måste bara vinna. Ingen annan är i närhet - tyvärr. Go Markus! Trodde inte jag skulle kunna känna så starkt för en Idol.

Just nu går Not ready to make nice med Dixie chicks på repeat i mitt hem. Jag får inte nog av den. Det är som att orden bara går rakt in i hjärtat och stannar där. Men jag måste få mer och mer och mer.

I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should

Marit, vilket charmtroll hon är! När hon släntrade upp på scen en timme sent glömde jag allt annat.

Jag förundrades över hur klientelet har förändrats under åren. När vi såg Marit på Kalas var det vi och en massa fjortisar. Vid Vinterviken var det ganska varierat, men de flesta såg lite äldre ut och mer som mysmänniskor. Igår på Berns var det en massa "innemänniskor" och förstås inga yngre. Men jag undrar om dessa varit med hela tiden.

Min bror kallade henne kuf efter att ha sett henne på Rival för två år sen. Kanske det, men hon är i alla fall en väldigt begåvad sådan. Det strålade om henne igår och det var en sån energi på scen. Jag stod och funderade på hur de får in hela tiomannabandet i replokalen. Det är mycket folk där på scen får man ju tillstå. Sen verkar de köra med jobrotation ockå, det är olika personers uppgift att stå på olika ställen. Plötsligt kom körtjejen fram och ställde sig längst fram bredvid Marit. De två tamburinförarna sprang runt en hel del och hoppade på stärkarna och hade sig. Ibland var jag lite nervös att de skulle snurra in sig i Marit och fälla henne. Det hade kunnat gå ganska illa!

Dessutom verkar deltagarna i bandet vara med lite varstans. I det första förbandet var både basisten och keyboardisten med. De är förvisso båda två alldeles underbara, så varför inte.

Jag tycker att trummisen är jäkligt cool. Hon har en egen stil när hon trummar. Hon sitter liksom och skakar med hela hon, men ansiktet är otroligt koncentrerar. Hon ser jäkligt cool ut helt enkelt. Så har hon en del póser som är rätt sköna. Ett tag stod hon på trumpallen.

De verkar vara ett skönt gäng och tillsammans får de en otrolig och medryckande energi. De verkar dessutom pasas ihop bra stilmässigt. De är alla ganska egna. Igår spelade de också några av de bästa låtarna: From now on, This is the year, I will always be your soldier som några av de gamla godingarna. Jag var helt salig.

Jag var helt slut när jag gick därifrån. Marit är inte en person som brukar låta vänta på sig. Men igår fick vi stå bra länge och sukta efter henne. Vi kom därifrån vid halv ett och jag var glad att M fortfarande var vaken. Hon brukar somna betydligt tidigare på kvällarna och hade mycket väl kunna knoppa in någonstans på vägen. Jag lyckades i alla fall hitta en buss som gick hela vägen hem från Kungsan. Det var jag mycket nöjd med. M fick snällt gå ner på värmdöterminalen och invänta sin buss. Jag är glad att jag bor i stan. Och jag är glad att jag hittat och lyckats bli förälskad i Marit.

Dagens låt är In Flames Come clarity. Den är verkligen hur underbar som helst. Jag är helt kär i den.

I want you to lead me
Take me somewhere
Don't want to live
In a dream... one more day

Jag har lyssnat ganska mycket på Rent de senaste dagarna. Gillar musiken riktigt mycket. Så mäktig! Så ringde precis storebrorsan (hörde knappt att det var han för han var så hes) och undrade om jag ville se den igen. Han har redan sett den två gånger, lätt förälskad. Jag har faktiskt tänkt att jag skulle vilja se den igen, få lite fler trådar att reda upp sig. Så på torsdag är det Rent - återkomsten som gäller. Det ska bli kul!

Jag köpte två nya pluppar till min perkolator på Clas Ohlson idag. De behöver tydligen bytas ut ibland. Så det var inte bara jag som lyckats paja den med andra ord. Jag var lite orolig att jag skulle behöva köpa en helt ny perkolator nu. Puh.. I alla fall var själva bytet enklare sagt än gjort. Det är små metallpluttar man måste böja ut för att få ut pluppen och de var inte helt lätta att komma åt. Stod och pillade rätt länge med det innan jag lyckades (offrade en och annan nagel på vägen). Jag hoppas att det är två år tills jag måste göra det igen.

Marit Bergmans nya skiva har ju kommit och äntligen har mina öron fått lägga rabarber på ljudet av den. Jag är så lycklig! Och snart blir det konsertsio. Då kan man nästan förutsätta att jag och M kommer att vara där, skapligt onyktra och stå längst fram. Som tur är så går den ju av stapeln på Berns så vi slipper trängas med 14-åringarna som vi annars brukar.

Jag har blivit helt galen i mina spellistor. Jag måste försöka överträffa den gamla hela tiden. Det är jäkligt jobbigt när jag ändå har en begränsad mängd musik. Men jag sitter och administrerar min muisk hela tiden och det tar upp mycket av min tid har jag märkt.

Brorsan håller också på och administrerar sin musik hela tiden. Men han är inte så noga med själva spellistorna utan har hängt upp sig på att hitta de ultimata namnlösningarna på låtarna. Han har ett (eller fler?) program som löser att han kan döpa om låtarna efter angenäm smak buntvis. Jag inser att det finns en poäng med det. Jag sitter och skriver om låtnamnen på all min musik så det ska finnas någon slags enhetlighet. Och det tar också en jäkla massa tid. Men jag känner ändå att det är själva spellistorna jag måste prioritera. Det spelar ju inte så stor roll vad filerna råkar heta om det som spelas är helt uselt.

Just nu lyssnar jag på Hammerfall - Hearts on fire. Påminner förstås om när jag satt här och tittade på OS i vintras. Mycket curling var det och culringtjejerna råkade vara rockers. Lite oväntat...

Nåja, snart kommer Takida. Seeehr fantastisch.