Hannas Plats

På önskelistan

- kraft
- inspiration
- mod

Eller bara något att skriva om.

Sökare hittar hit. Och på något vis hittar de hit genom väldigt sammanfattande sentenser om mig.

Vill ha det jag inte kan få. Ja, det vill man väl alltid. Men ibland tycks jag inte ens veta vad det är jag vill ha. Och vad jag inte vill ha.

Duktigflicka syndromet bok. Duktigflickasyndromet är något jag lider av. Har alltid gjort. Kanske skulle jag skriva en bok om det. Fiktion möter verklighet. Subtilt. Få min omgivning att vända sig emot mig.

Bäst före utgången av. Ja, när är mitt bäst-före-datum? Har det varit? Närmar det sig? Jag har egentligen aldrig oroat mig. Men ändå. Är det så här det ska förbli? Eller kan det bli värre?

Hannas mat blogg. Mitt liv. Kort och koncist. Mat och blogg. Blogg och mat. Det är meningen. Kasta in lite genus and we make a night of it.

Läs även andra bloggares åsikter om sammanfattning, sökord

Det finns inget i bloggar (eller andra webbplatser för den delen) som irriterar mig så mycket som ljud som väller fram det första som händer när man kommer dit.

Osmakligt och obehagligt tycker jag att det är.

Tiga är guld.

Igår satt jag och funderade över vad jag gjorde förra året vid den här tiden.

Svaret var ganska lätt att ta reda på, om man är arkivarie som jag själv. Det finns ju faktiskt framför näsan, här på bloggen. Fritt att ta reda på för den som vill.

En snabb sammanfattning ser annars ut så här:

Blåggade, jobbade, spekulerade i mat, funderade på om jag skulle börja äta gröt, ångestattackade ibland, skrev blaj, levde med en levande blågg. Jäklar vad det kommenterades förra året. I jämförelse är detta rena skämtet. Vart har alla blåggare tagit vägen. Hör det samman med det här med börskrisen ändå, som Blingen spekulerar i.

För ett år sen längtade jag också efter Marocko. I år har min längtan antagit nya former.

Annars är det fanimej precis som förut. Och här tror jag att jag går runt och utvecklas och att mitt bloggande fläckvis dryper av kreativitet. Right!

Läs även andra bloggares åsikter om bloggliv, år, samma sak hela tiden

Igår var jag hemma i en halvtimme utan att slå på datorn.

Det var ett nytt trick.

Jag ska hålla mig borta från det nu. Jag har provat, det räcker väl.

Läs även andra bloggares åsikter om anonyma bloggare, junkie

Jag försökte somna igår, men det gick inte. Insåg att jag försökte somna med ett leende på läpparna. Helt omöjligt ju. Man är liksom på helspän om man spänner smilbanden.

Så det var bara att ge upp leendet.

Vet inte varför jag log, men mina tankar hade förlorat sig någon annanstans. Kanske tänkte jag på nästa fantastiska inlägg jag skulle skriva här. Nämligen detta.

Ja, antagligen.

Läs även andra bloggares åsikter om smil, spänd, blogg

"Hur går det med bloggandet då?"

Frågan kom från ett högst oväntat håll. "Ingen" vet att jag bloggar. Och de som vet pratar inte om det. De läser tyst och låter det bero. Så jag blev lite ställd.

"Vad sa du?" var det mest intelligenta jag kunde komma på att säga.

"Hur går det med bloggandet?"

Det var ju det jag trodde mig hört den första gången även om jag inte ville tro det. Så det var ju bara att svara på frågan. Jag svarade så sanningsenligt jag kunde.

"Jo, bloggen mår bra. Mina bloggvänner är snälla."

Läs även andra bloggares åsikter om jag bloggar - alltså finns jag

Torget. Bloggen är mitt eget torg. Jag köper och säljer mig själv. På mitt eget torg.

Lite fyrkantigt kanske. Och stenbelagt.

Men mitt.

Jag bestämmer. Men du bestämmer också.


Läs även andra bloggares åsikter om torg, försäljning, hannas plats

Ledig dag. En lätt huvudvärk. Ett obehag i kroppen. Jag ska passa på att göra det jag vill. Inga måsten. Inga krav. Jag tänker att jag inte ska sitta vid datorn när jag nu inte behöver. Gör vad du vill, Hanna!

Men jag trivs vid datorn. Och jag tänker att det kanske är precis där jag ska befinna mig en ledig dag. Sitta där och hoppas att något vettigt kommer av det.

Så här sitter jag nu. Och väntar.

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, datorabstinens, ledig

Jag har lovat mafian att jag ska börja modeblogga. Så här kommer dagens outfit för första gången.




- Gråmelerade Adidas i herrstorlek, Stadium
- Rosa ribbat linne, Carlings
- Rosa båtringad tröja, JC för minst fyra år sen
- Håriga ben (jag är ju feminist)
- Tänkarmin
- Trasiga läppar (de är dessvärre inte sönderpussade)

I bakgrunden ses en tegelsten i kognitiv semantik och en leopardmönstrad strumpa från Åhléns instoppad som bokmärke. Den ska jag läsa idag, tillsammans med 200 sidor om att Man liksom bara skriver.

Hoppas ni ursäktar mitt osminkade ansikte. Jag ska snarast göra något åt det. Också klädhögen i bakgunden ska åtgärdas vid tillfälle. Det är ju så svårt att välja kläder när man ska vara hemma hela dagen och läsa och ta outfitbilder. Det är lika svårt att hitta ett bra ställe att stå på för att ta outfitbilder. Men jag är nöjd med resultatet. Hoppas du också är det.

Läs även andra bloggares åsikter om dagens outfit, mode

Ett nytt möte, med några som jag nästan börjar betrakta som mitt livs kärlekar.

De här människorna utvecklar mig, utmanar mig och får mig att tänka större, bättre. Blogginlägg som hopar sig i mitt huvud, som inte ännu blivit nedskrivna får luft och kan utvecklas ännu lite när jag får möjlighet att prata om dem.

Allt är ok, skratt och tårar. Inget samtalsämne är för stort, inget för litet. Möten är som en stor gruppterapi.

Jag kan inte få nog av blogmafian. Varje gång lär jag känna dem ännu lite mer. Varje gång får jag möjlighet att tycka ännu lite mer om dem. Min egen blogmafia.

Tack för igår! Nästa gång blir det koreograferad dans och/eller karaoke. ♥


Läs även andra bloggares åsikter om blogmafia, dejt, gruppsession

Vad hände egentligen 8 september förra året? Någon?

En årsdag för tusan!!

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, blogga, blogga

Jag fick en umärkelse av Fia som gjorde mig överraskad och väldigt glad. Fia är en skön biker och lärare och hos henne kan man läsa roliga anekdoter och tankar om vardgslivet. Man har också kunnat se bror neverkesos teckningar, men dessa är sedan en tid borta eftersom de kan komma att publicerar ute i den riktiga pappersvärlden.



Jag har ett helt kluster av bloggar som jag läser dagligen, med människor bakom en del av bloggarna som jag faktiskt också känner numer. Jag har läst dessa bloggar länge och jag tycker om dem. De är som livgivande krafter i blogglivet. Och min utmärkelse kommer att gå till en av dessa som jag tycker utmärker sig lite extra.

Magnus skriver på ett ärligt och rakt sett, med massor av humor och värme. Det känns som att jag har följt Magnus liv nära ganska länge genom att läsa hans blogg. Det piggar alltid upp med hela inlägg fullproppade med Hägerforsare och humor, samtidigt som där finns allvar och vardag. Jag har ju fått träffa Magnus på riktigt också och vet att han är precis så där mångfacetterad och skön i verkligheten som man får känslan av i hans blogg. Och som sagt, en jäkel på Hägerforsare. Så min utmärkelse går till honom.

Läs även andra bloggares åsikter om utmärkelse, I love your blog

Jag drunknar i spam igen - och inte den av typen "hej, kolla in min blogg för nya goodiebags, puss puss". Utan de gamla goda "I love this site - keep up the good work. " Om det nu är någon skillnad vill säga.

I övrigt har jag tappat orden idag.

Läs även andra bloggares åsikter om spam, metabloggande, tystnad

I början var jag lite orolig, för att vi skulle tröttna på varandra. Eller åtminstone att jag skulle det, jag gör ju så lätt det. Mest på mig själv.

Nu känner jag mig lugn, för det blir bättre och bättre för varje gång - att träffa Blogmafian. Vi känner varandra väl via bloggen. På det får vi den riktiga kontakten av kött och blod som bara fyller alla blanka rader, allt vi inte kan läsa oss till. Vi får berätta för varandra allt det där som alla andra bara på sin höjd kan läsa mellan raderna.

Och vi har alltid så mycket att prata om, inte bara bloggskvaller. Vi hamnar nästan alltid i djupa och viktiga diskussioner. Blandat med dåliga Arne-Hägerforsare. Eller som vi kallar dem nu - Leffar...

Jag kan inte tänka nog att jag aldrig skulle ha träffat de här människorna om det inte var för bloggen. Så mycket man kan vinna på att blogga, som ickebloggare aldrig kan förstå riktigt. Jag är glad att ni finns bloggare!

Den här gången vistades vi dessutom i en fantastisk miljö. Grymt! Ses snart igen, i bloggen och i livet.  



Läs även andra bloggares åsikter om metabloggande, bloggare, dejt, blogmafia

Och jag glömmer morgonblogga. Och jag vet inte vad jag ska skriva. Hur bloggar man?

Lär mig.

Läs även andra bloggares åsikter om blogga, glömsk, semester

Bloggen har lyckats fylla 2 år. Idag. Ett gick av bara farten, två - nu har det blivit rutin.

Om det blir fem lovar jag bloggfest av lite större mått.

Idag tänkte jag nöja mig med kaffe. Kanske av den finare sorten. Lite senare. Bloggen får stråla av sig själv.

Hade tänkt mig en liten resumé, men jag är för trött för det. Tyvärr tycks inspirationen lite falnad så här på tvåårsdagen. Men du kan väl läsa gamla inlägg istället.

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag, rutin, fest

Jag är min egen datorreparatör. Sedan länge. Endast när jag behöver ny programvara kopplas utomstående in, det vill säga brorsan.

De senaste dagarna har jag störts av windows defender som blockerar program i startmenyn. Så jag har förskökt rensa bort och avaktivera. Det var en post jag var osäker på. Men jag tänkte att jag märker om det är något som behövs.

Imorse märkte jag det. Knappen anslut till fjärrnätverk fungerade inte längre. Vad gör man. Den sitter på datorn och fungerar inte. Inget internet.  Då kan man ju inte söka upp problemet där heller. Inget i sopkorgen som matchade. Så jag fick putsa fönstren istället för att blogga.

Den senast kvarten har jag frenetiskt pluggat i sladdar och använt alla repareraåtgärder jag hittat.

Nu är jag här. Ett stort tack till min privata datorreparatör. Nämligen Hanna.

Utan internet är jag inget.

Läs även andra bloggares åsikter om internet, blockerad, reparatör, reparation, ibland är jag för snabb

De e mycket nu.

Läs även andra bloggares åsikter om stress