Hanna bloggar
"Hur går det med bloggandet då?"
Frågan kom från ett högst oväntat håll. "Ingen" vet att jag bloggar. Och de som vet pratar inte om det. De läser tyst och låter det bero. Så jag blev lite ställd.
"Vad sa du?" var det mest intelligenta jag kunde komma på att säga.
"Hur går det med bloggandet?"
Det var ju det jag trodde mig hört den första gången även om jag inte ville tro det. Så det var ju bara att svara på frågan. Jag svarade så sanningsenligt jag kunde.
"Jo, bloggen mår bra. Mina bloggvänner är snälla."
Läs även andra bloggares åsikter om jag bloggar - alltså finns jag
Konstigt det där. Jag älskar att blogga, men inte att prata om det...
Hahaha... jag känner igen det där lite.
Måste nog blogga om det.
haha...skumt!
"...du jag läste på din blogg...". Jag ryser i kroppen.
Jag blir nervös när jag hör den frågan. Speciellt från de som inte bloggar själva.
Känner med Patrik - finns det något värre?
Om de läser så märker de hur de går och om de har några åsikter kan de kommentera. Hur svårt kan det vara?!
Det värsta är att folk tar det som står på bloggen som absolut sanning, att de liksom läser den istället för att ringa och kolla läget. "Äh, vadå, jag läser ju bloggen". Huga.
Petra: Samma här.
Doc: Gör´t.
Lina: Hm.
Patrik: Med en litet obehagskänslopirr av vad som komma ska.
Bling: Framför allt då. En del är i alla fall vidsynta. Andra helt oförstående.
Karin: Just det. Våga kommentera!
Staffan: Den är fin.
Oj! Nu blev jag skakis faktiskt.
Ibland kan jag kanna att det ar lite pinsamt att prata om bloggandet. Ar radd att bli kategoriserad som nagon tont som bara skiver strunt for att det ar "inne" att blogga.
