Hannas Plats

Laivalle.

Jag ska till båten nu. Den där som flyktingarna från öst kommer med. Finlandsbåten.

Jag har en Skandinavien-runt-månad nu kan man tro. Oslo förra veckan, Finland den här.

Jag hoppas kunna få en anständig kväll trots att jag ska sova i en hytt inatt. Det brukar ju ha en tendens att kunna gå sådär...

Hyvä joulua!

Läs även andra bloggares åsikter om Finland, finlandsfärja, juletider

Igår hade jag en fjäril på besök.



Och någon som blev glad i allt vin.



Själv höll jag mig till choklad.

Idag åkte det fram. Silverfatet. Jag har aldrig köpt ett uppläggningsfat. Hade glömt att jag ens hade något. Det fanns visst ett i silver.

Så fram med tandkrämen, det enda husmorstips jag minns. Det funkade. Tandkrämen tillsammans med silvret luktade farmor. Åh, farmor. Det var en gång farmors fat. Ikväll serverar jag snittar på farmors och farfars bröllopspresent. Tack farmor och farfar för att jag fick den möjligheten.

Inristat står G S S 1944. Greta och Sune. Världens bästa namn på världens bästa farföräldrar. Som jag tänker på lite för sällan. Ikväll blir som en liten hyllning till dem, för allt de givit mig. Farmors mat, den bästa. Förhoppningsvis kan min mat ikväll lite mätas med hennes.




Den som tittar noga kan se ett lysrör avspegla sig i silvret. Ett lysrör som forfarande inte fungerar!

Läs även andra bloggares åsikter om förfäder, uppläggningsfat, arv, sune, greta

Mina underbara bus med bakis faster.

Faster, faster. Det betyder snabbare...

Landet i mörkaste hösten. Betyder oftast dekadens. Mycket vin och god ost. Dekadensen är ett faktum. Cigariller under stjärnklara natten. Uppe till 2 eftersom det finns mycket att reda ut. Det gör gärna det efter många (för många?) glas vin. Oändliga diskussioner. I alla vinklar. Jag orkar sällan återkomma till problematiker som är gamla. Andra orkar åt mig. Så vi nystar. Tills det är klart.

Uppstigning 9. Fortfarande full? Jag drog av mig brallorna vid frukosten och det är ett tecken i sig. Mina bordskamrater hade gärna blivit förvarnade. Men jag var ju onykter...

Höstmöte med de gårdsäldsta. Gammal är äldst. Och det stämmer. Ja, det stämmer. Och då får man säga och göra som man vill. Ordföranden.

Slit och släp. Sol, evig sol. Grilla korv. Gosa men min lilla gos, ta så mycket kärlek jag orkar och kan. Passa på. Oro. Kortspel. Ny väg hem.

Statusen nu är mycket oro i kroppen. Det blir så när det är dagen efter. Ångest i maggropen. Jag luktar illa. Är det ångesten som luktar? Funderar på när jag senast duschade. Inte idag är ett som är säkert. Mina ögon ser trötta och röda ut.

Ett glas vin verkar otippat efter hur frukosten tedde sig. Men jag behöver det. Bort allt av oro.

Läs även andra bloggares åsikter om dekandens, höst, oro

Jag känner mig nyförälskad. Har fått så mycket kärlek ikväll. Av två små bus.

Jag babysatt mina brorsdöttrar och det var alldeles för länge sen jag såg dem. Den ena hade blivit tung och den andra kelig som tusan. Hon började med att krypa upp på min mage och låg där förnöjt och tittade på tv länge. Sen satt hon i mitt knä så gott som hela kvällen och mös.

Det lever jag på länge.

Men jag är lite rädd över den där dagisbakteriehärden. Vill ogärna bli sjuk igen. Försöker döda lite bakterier genom en liten kapsyl whiskey här. Det ska ju funka, har jag hört.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, brorsdöttrar, bus

En lat dag för ett bra tag sen. Livet var gott då.

Läs även andra bloggares åsikter om barndom

I helgen träffade jag mina små bus igen. De växer så fort och det känns konstigt. Jag känner knappt igen dem, men de brukar känna igen mig och det är ju positivt.

Lilla bus är i Maggieålder. Man sätter henne på golvet och genast börjar hon krypa iväg på upptäcktsfärd.

Stora bus ska leka hela tiden, med alla, utom läskiga barn. Byten mellan lekarna går snabbt. Men framför allt ska man kurragömma - och gärna i kojan där det är varmt och trångt. Eller så gömmer hon mig bakom dörren och går en lov och letar för att sedan hitta mig på samma ställe. Precis som jag låtsas att jag inte hittar henne på en gång. Det är en klok tjej.

I helgen lyckades hon lura mig också. Jag ville inte gömma mig i kojan och sa att jag skulle sitta kvar. Då ville hon dansa och det kunde jag ju inte säga nej till. När jag nu redan stod upp passade hon på att skicka iväg mig att kurragömma i kojan.

Det är härligt att se dem växa, samtidigt som jag vill att de ska vara små. Tänk när de är i tonåren. Undrar just om faster kommer att vara lika rolig då. Då kommer de nog vilja kurragömma i fred.

Läs även andra bloggares åsikter om kurragömma, bus, familj, växtvärk

Lördag kom med busvatten. Söndag med brorsdotterbus.

Jag har tillbringat förmiddagen i koja, kurragömmad och byggandes en tågbana. Tiden går fort när man leker. Borde leka oftare.

Nu är jag tömd på energi. Ska lägga mig i soffan och ladda lite.

Läs även andra bloggares åsikter om lek, bus, energi

Jag prang på en kusin igår. Vi kom att prata om vårt gemensamma arv, hjärt- och kärlsjukdomarna.

Större delen av vår släkt på pappas sida (75 %) har lidit av/strukit med i hjärt- kärlsjukdomar. Tydligen hade kusinerna fått kallelse från sjukhuset att gå och testa om de har ett genetiskt arv som gör att de ligger i riskzonen. Den ena hade gått, den andra inte - för att testa sig.

Mina odds stärks väl knappast av att min morfar fick sin första hjärtinfarkt runt de 50, och senare dog han i en. Resten av den familjen är vad jag vet vid ganska god vigör.

Frågan som uppstod: vill man veta om man har en ökad risk?

Faktum är att jag har levt med vetskapen om min egen risk sedan jag var väldigt liten. Mamma var bra på att påminna oss om den. Och det är inget jag funderar vidare på. Jag lever ett så hälsosamt liv som jag kan, utan att ta bort livets goda. Mer än så vill jag nog inte försaka.

Dessutom måste jag säga att något som skrämmer mig mer än hjärt-kärlsjukdomar, som man ju ändå kan arbeta preventivt mot, är cancer. För faktum är att större delen av min pappas familj har lidit av/strukit med i den sjukdomen också. Och det är något man inte kan göra så mycket åt för att slippa undan, i många fall.

Skulle du vilja veta?

Läs även andra bloggares åsikter om hjärt- kärlsjukdomar, arv, gener, sjukdomar

Jag saknar mina brorsdöttrar så att jag håller på att bli galen. Det var alldeles för länge sedan jag träffade dem senast. Före jul någon gång!

Snart måste jag träffa dem innan min abstinens går överstyr och jag börjar okynnesbusa med vilket barn som helst!

Läs även andra bloggares åsikter om barn, saknad, brorsdöttrar

Jag måste erkänna att jag har dåligt med brandsläckningsutrustning hemma. Vilket i sig är konstigt med tanke på hur min familjs tradition av brandutrustning sett nära nog komplett ut.

I varje vrå av hemmet fanns en brandsläckare stationerad. Men utöver det så hade vi räddningslinor hängandes på fönsterbrädorna, en på varje fasadsida. Jag har funderat mycket över de där linorna.

Vad skulle vi gjort med den om det nu börjat brinna och vi känt att vi var tvugna att använda dem? Skulle pappa snabbt ha rullat ut den och sedan hakat fast oss barn och firat ner oss och mamma till marken för att därefter svinga sig ut själv i ett snyggt tarzangrepp. För att klara av det hade vi behövt ha brandövningar årligen. Och nu börjar bilderna klarna. 

Väckarklockan ställs på 08.00 en lördagmorgon i hyreshuset i småstaden. Familjen Hanna radar upp sig på led innanför balkongen medan pappa andaktsfull rullar ut linan. Han hakar, med lite fumlighet och efter mycket svärande, fast linan i den väggfasta kroken. Sedan börjar det ropas order. Barnen krånglar sig upp på balkongräcket med fumliga och darrande armar, medan linan flyger och far i vinden för att till slut fastna i några trädgrenar längre bort. Till slut får pappa ner linan och första barnet börjar halas till marken, de hela 3 metrarna som första våningen når. Allt medan nya order ropas ut för full hals så att verkligen ingen granne ska missa att familjen Hanna har brandövning.

Vilken brandutrustning har du hemma?

Läs även andra bloggares åsikter om brandövning, familjen, räddningslinor, brandsläckare

Dagen har vigts till min mamma. Hon har haft ett helt gäng behandlingar på Centralbadet medan jag gjorde annat. Ikväll har vi druckit drinkar i stans bästa hotellounge och käkat stans bästa Wallenbergare.

Mycket bäbisgosande, god mat, gott vin, god champange och trevligt sällskap. Mer än så behöver man inte en lördag.

Har jag förstått.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, sällskap, mys, champagne

Jag har varit hemma i Norrtan ikväll. Med familjen. Vi firade mammas 60-årsdag. Eftersom vi inte riktigt fick nog, en vecka i Marocko.

Så jag har busat med småskruttarna. Kände knappt igen minstingen eftersom hon vuxit så på de två veckor sen jag senast såg henne.

Mamma verkade bli rörd till tårar över att få ännu en heldag med familjen. Vi ska på spa. Eller mest hon. Men ändå.

Läs även andra bloggares åsikter om familjen, spa, bus

Jag har klarat av det svåraste med födelsedagen.

Att prata med Suomen-mummu.

Alltså, det är inte svårt att svara: tack fint, min födelsedag är bra. Eller ok, jo, det är ganska svårt. Men ännu svårare är det när hon börjar fråga vilken månad alla andra i familjen fyller år.

Det är inte det att jag inte vet. Jag vet bara inte vad månaderna heter på finska. I huvudet. Det är heinäkuu och lokkakuu, men vilket är vad? Och vad heter de andra?

Den enda månaden jag vet är joulukuu eftersom det betyder julmånad. Måste ju vara december. Ren uteslutningsmetod.

Andra bloggar om: finska, månader, språkförbistringar

Den här dagen har rusat förbi snabbare än vanligt. Allt med fokus på värdinnan i mig. Hon är vansinnigt undfallande som personlighet i mig, men jag gör mitt yttersta när det gäller.

Familjen har varit här och ätit middag. Fokus på barn som snurrar runt med allt som ligger i ta-höjd.

Dessutom har vi kikat på Blings dansande donna. Det blir lite mer verkligt när man står bredvid människor som hävdar att hon snurrar åt motsatt håll - och står på motsatt ben. Hur är det möjligt!

Mitt diskställ är för litet. Det blir disk kvar tills imorgon också. Och det retar mig.

Andra bloggar om: middag, familj, disk, värdinna

Jag inser att jag börjar bli som min mamma.

Jag minns att min mamma aldrig var med när vi tittade på film hemma. Hon tyckte inte det var underhållande att sitta vid tv:n i timmar.

Igår orkade jag inte se Gudfadern i många minuter. Saknar fokus. Överlag har jag svårt att motivera tv-tittande nu för tiden. Jag orkar inte ta in nya serier, kan inte koncentrera mig.

Mamma var aldrig med och spelade sällskapsspel. Kort kunde hon sträcka sig till, men inget annat.

Jag hatar sällskapsspel. Det är inget jag gärna underhåller mig med. Fy!

Mamma åt inget segt i godisväg. Choklad. Bara.

Jag kom på mig själv med att förnimma lukten av sega råttor idag. Jag fick nästan kväljningar. Jag köper mest choklad - och möjligen lakrits - om jag ska ha godis.

Det är väl så det ska bli. Jag ska bli som mamma.

Andra bloggar om: mamma, fokus, släktled

Konstiga drömmar hade jag inatt. Vaknade med ett stort obehag i magen.

En familjefejd. Det vore just snyggt. Det konstiga var att det kändes så nära och verkligt imorse när jag vaknade. Som att det byggde på riktiga händelser och underliggande irritation. Men det väcktes i mitt undermedvetna i drömmen.

Men det var bara en dröm. Jo.

Andra bloggar om: drömmar, undermedvetet, familjefejd

Är det den finska mentaliteten som gör intrång i lekparkerna, eller varför har de annars bilder på båtar som går under?



Rush hour på centralgatan i den typiska finska småstaden en fredageftermiddag.



En vy som andas sommar och barndomsminnen för mig.



Halva stan utgörs av ett gigantiskt torg. Som är helt tomt. Jämt. Lite öststatsmässigt.



Hösten hade kommit lite längre i Nystad.

Fördelar med Finland:

♥ Färdiglagad mat
♥ Bastu varje dag
♥ Tax Free shopping (om den sen är så mycket billigare vet jag inte...)
♥ Utveckla min fantastiska finska (eller ett försök att göra den lite mer fantastisk)
♥ Mat hela tiden
♥ Fika mellan varje matintag
♥ Umgänge med Soumen-mummi
♥ Färgglada drinkar på vägen dit och man ids beblanda sig med övriga fartygspassagerare

Finsk tango, here I come.

Andra bloggar om: finland, mormor, på väg