Hannas Plats

I helgen träffade jag mina små bus igen. De växer så fort och det känns konstigt. Jag känner knappt igen dem, men de brukar känna igen mig och det är ju positivt.

Lilla bus är i Maggieålder. Man sätter henne på golvet och genast börjar hon krypa iväg på upptäcktsfärd.

Stora bus ska leka hela tiden, med alla, utom läskiga barn. Byten mellan lekarna går snabbt. Men framför allt ska man kurragömma - och gärna i kojan där det är varmt och trångt. Eller så gömmer hon mig bakom dörren och går en lov och letar för att sedan hitta mig på samma ställe. Precis som jag låtsas att jag inte hittar henne på en gång. Det är en klok tjej.

I helgen lyckades hon lura mig också. Jag ville inte gömma mig i kojan och sa att jag skulle sitta kvar. Då ville hon dansa och det kunde jag ju inte säga nej till. När jag nu redan stod upp passade hon på att skicka iväg mig att kurragömma i kojan.

Det är härligt att se dem växa, samtidigt som jag vill att de ska vara små. Tänk när de är i tonåren. Undrar just om faster kommer att vara lika rolig då. Då kommer de nog vilja kurragömma i fred.

Läs även andra bloggares åsikter om kurragömma, bus, familj, växtvärk