Hannas Plats

Landet i mörkaste hösten. Betyder oftast dekadens. Mycket vin och god ost. Dekadensen är ett faktum. Cigariller under stjärnklara natten. Uppe till 2 eftersom det finns mycket att reda ut. Det gör gärna det efter många (för många?) glas vin. Oändliga diskussioner. I alla vinklar. Jag orkar sällan återkomma till problematiker som är gamla. Andra orkar åt mig. Så vi nystar. Tills det är klart.

Uppstigning 9. Fortfarande full? Jag drog av mig brallorna vid frukosten och det är ett tecken i sig. Mina bordskamrater hade gärna blivit förvarnade. Men jag var ju onykter...

Höstmöte med de gårdsäldsta. Gammal är äldst. Och det stämmer. Ja, det stämmer. Och då får man säga och göra som man vill. Ordföranden.

Slit och släp. Sol, evig sol. Grilla korv. Gosa men min lilla gos, ta så mycket kärlek jag orkar och kan. Passa på. Oro. Kortspel. Ny väg hem.

Statusen nu är mycket oro i kroppen. Det blir så när det är dagen efter. Ångest i maggropen. Jag luktar illa. Är det ångesten som luktar? Funderar på när jag senast duschade. Inte idag är ett som är säkert. Mina ögon ser trötta och röda ut.

Ett glas vin verkar otippat efter hur frukosten tedde sig. Men jag behöver det. Bort allt av oro.

Läs även andra bloggares åsikter om dekandens, höst, oro