Hannas Plats

Min chef tycker att jag är envis.

Vadå, jag vill ju bara att det ska bli som jag vill. Är det att vara envis?

Läs även andra bloggares åsikter om envis, chef, gör som jag vill

Ännu en dag i betongen.

Läs även andra bloggares åsikter om betong, sol

Idag har jag släckt bränder.






Andra bloggar om: brandsläckning

I DN Jobb idag såg jag att de annonserade ut ett jobb som jag väldigt gärna ville ha i våras. Och som jag sökte.

Nej, de hörde aldrig av sig.

Men de verkar ha gjort en felrekrytering i alla fall, eftersom jobbet är ute igen nu menar jag.

Nej, jag ska inte förära dem med min ansökan den här gången.

Men lite skadeglad kan jag väl få vara. Moahahahah..

Andra bloggar om: jobb, felrekrytering, skadeglädje

Den här morgonen börjar jag med att jobba hemma. Det går så mycket bättre att få saker gjorda hemma. Jag skulle kunna bli en fantastisk hemarbetare. Och tänk så mycket bättre utrymme mina kollegor skulle få i sin korridor!

Men snart är det dags att masa sig iväg. Skönt med möten på stan på morgonen.

En fråga jag måste passa på att lyfta är: Hur kommer det sig att mina grannars barn skrikit i trappen hela morgonen? Man kan få en känsla av att de är på väg just nu. Men en timme senare undrar man om barnen fått sitt eget rum i trappen. Eller om de helt enkelt får stå där när föräldrarna tycker det blir för stojigt hemma.

Andra bloggar om: barnskrik, hemarbete

Jag känner mig lite småbakis idag nästan, drack ju ett helt glas vin igår. Fy, vad jag lätt blir bakis!

Så jag har varit lite kreativ på jobbet, men kanske inte gjort de allra viktigaste sakerna.

♥ Redigerat blider från konferensen igår
♥ Gjort ett fint fotoalbum på webben med bilderna, till mina kollegor
♥ Sugit åt mig beröm för en webbplats jag arbetar med
♥ Pillat med vår webbplats, sånt som snarare är kul än viktigt

Det handlar kanske mest om att få dagen att gå, och få ta helg.

Andra bloggar om: kreativ, bildhantering, jobb

Utvilad efter en dag på SPA?

Snarare utvildad. Jag kom hem vid 23.30 och försökte varva ner. Imorse vaknade jag extremt puffig i ansiktet och ovanligt rufsig i håret.

Vad hände igår, skulle man kunna fråga sig.

Sanningen är att jag är aningen utschasad efter att ha umgåtts med mina kollegor en hel dag.

Vi hade i alla fall tur med vädret.





Och med vyerna.

Andra bloggar om: konferens, fint väder, rufsig

Kanelbullens dag idag, påminde kollegan mig om igår. Vi skulle ses vid Gullis 07.30 och gnaga i oss en påse kanelbullar.

Jag avböjde.

- Inte på morgonen!
- Gud vad du är...
- Principfast och hälsosam?
- Traditionsfattig och tråkig.

Så vi får väl doppa kanelbullar i sötsur sås lite senare, medan vi kastar mat på varandra. Och gör kanonkulan till plingplongmusik. Eller får 70-minuters stenmassage. Eller klangmassage.

There´s a lot of work to be done!

Nej, vi ska inte till dagis. Mer som ett vuxendagis.

Andra bloggar om: massage, heldag med kollegan, kanelbulle

Nu känns allt lite klarare och lite bättre. Jag behövde bara få det förtydligat. Någon behövde säga till mig att det inte alls var så som jag uppfattade det. Eller det kanske visst var så för vissa, men inte för alla.

Jag kanske är känslig, men jag känner mig ganska sårbar när det gäller jobbet. Lite osäker. Det är jobbigt att inte veta vad jag gör om några månader, och det är jobbigt att inte känna sig helt behövd.

Jag tror att jag är behövd. Trots allt.

Andra bloggar om: behövd, jobb, känslig

I en organisation med högt till tak blir diskussionerna ofta många och långa. Så också på konferensen. Vi har verkligen haft tid att riktigt gotta ner oss.

Och jag har ätit, och ätit.

Vid 21.15 orkade vi inte mer. Jag kröp ihop i hotellsängen och somnade direkt. Som jag aldrig brukar göra i andra sängar än i min egen.

Nu ska jag äntligen få ta tag i en massa nya projekt. Ska bara beta av inboxen först.

Och försöka sluta darra. Helt koffeinstinn.

Andra bloggar om: högt i tak, diskussioner

Det har varit lite dålig närvaro på dansen den här veckan. Men min kropp har inte riktigt orkat. Den har känt sig yr. Dessutom har jag haft så få kvällar hemma, och jag behöver nog ha hemmakvällar för att må bra. Me, myself and my blogg. Det är nödvändigt.

Det blir ganska få hemmakvällar framöver också. Mycket konferenser just nu som äter upp min hemmatid. Vet inte riktigt hur jag känner för det. Att umgås med mitt jobb så där mycket. Men det är ingen som frågar, så det är bara att hänga på.

Till såga på allt inser jag att yoghurten jag satte i mig imorse gick ut 16 september. Jag kommer att nojja, även om jag åt av den även igår.

Sen, antenn!

Andra bloggar om: skolk, hemmakväll, jobbumgänge

Jag har en ganska bra dag ändå. Passade till och med på att ta en promenad från mötet på stan genom solskenet. Gick längs vattnet och kände lukten av hav.

Två kollegor har sagt att jag ser ovanligt utvilad och glad ut idag. Det känns som att något har släppt. Är lite osäker på vad bara.

"Så där glad har jag inte sett dig på länge. Du har sett så spänd ut!" sa favvokollegan.

Om jag har lika mycket att göra, vad är det då som är annorlunda.
 
Inställningen.

Andra bloggar om: glad, sol,

Jag har en dålig dag.

♥ Efter 2 dagars stirrande på olika powerpointpresentationer har jag nackspärr. Våga vägra powerpoint! Det kan bli en intresseförening jag ska starta.

♥ Dessutom hittade jag hårinpackning i mitt ytteröra. Örat ömmar och är helt varmt. Kan man få infektioner eller frätskador av sånt?!

♥ Känner mig fyrkantig i ögonen av alla powerpintpresentationer som jag nämnde ovan. Våga vägra powerpoint.

♥ Jag känner mig allmänt trött och stressad över allt jag inte hunnit göra under mina två dagar på konferens.

På konferensen hörde jag många kloka ord. Dessa vill jag dela med mig av.

Istället för att lägga energi på att klaga på allt som är dåligt, lägg energi på att göra saker bättre.

Appropå detta inlägg.

Nu ska jag dansa bort trötthet, nackspärr och den allmänna uschligheten.

Jag satt och tittade på SVT Play igår. På inget särskilt. Bara för att jag kan.

För ett år sen kollade jag en del på SVT Play. Inte hemma förstås eftersom jag hade smalband och dessutom ingen programvara som stödde tv-tiitande på webben. Men där jag var på dagarna kunde jag se SVT Play. Ett bra ställe. Dessutom var jag fortfarande student och levde ett ganska gott liv.

Jag ser till stället från jobbet fortfarande. När jag satt ock tittade på SVT Play igår och såg den fina gröna symbolen var det som att resa i tiden. Jag mindes allt väldigt tydligt, mindes till och med hur stolen kändes att sitta på och hur det luktade på redaktionen.  

Egentligen saknar jag nog inte stället, men jag tänker på det ibland. Och det är mest bra tankar. Ibland springer jag på någon därifrån och det är kul att höra vad som händer där nu för tiden. 

Det var en bra höst förra året!

Andra bloggar om: svt play, minnen, höst

Idag är det officiellt höst. I alla fall på mitt jobb. Arbetstid till 17.

Hej betonghus. Hejdå fritid.

Nine to five, what a way to make a living;
barely getting by, it's all taking and no giving.
They just use your mind, and they never give you
credit; it's enough to drive you crazy, if you let it.

Andra bloggar om: hösttid, nine to five

Ibland känner jag total fokus när jag är på jobbet. Har kommit på mig själv i det modet flera gånger under den senaste veckan. Annars har jag ju tendenser till intellektuell stress (fick jag veta på kursen i arbetsmiljö och rehabilitering som jag var på i veckan), det vill säga svårt att koncentrera mig, svårt att sätta mig att läsa eller skriva något, svårt att fatta beslut. Det är jag.

Men till och från finner jag total fokus. Det är så skönt.

Sen kommer någon inrusande. Hos oss skickar vi inte e-brev. Vi rusar in. Så är man mitt i något är det bara att avbryta. Minst ett par tre, fyra, fem gånger i timmen blir man avbruten av inrusanden. Däremellan är det telefonen, e-posten eller annat som dyker upp.

Plötsligt ligger det ett e-brev i inkorgen, med ett dokument bifogat. Dokumentet har inget namn, det finns ingen text i e-brevet. Är det virus? Jag ska intuitivt förstå vad det är de vill. Antagligen tänker de sig att rusa in lite senare, de skickade detta som förtrupp.

Jag blir så extremt frustrerad. Ingen tycks mig särskilt upptagen. De har tid att stå och snacka, gå och fika på utsatt tid och ta lång lunch. Jag arbetar, skippar fikat, jobbar in lunchen och får extra saker på mitt bord.

"Hos oss hugger alla in när det behövs, så måste det vara på den lilla arbetsplatsen."

Det är två personer som hugger in. Jag är en av dem.

Som får i uppgift att gå och handla presenter, fixa fika, dittelidutta, kopiera, skriva ut, gå på utbildning i kopiatorn (!!). Tacka fan för att jag inte hinner gå och fika någon gång.

De som är minst stressade ombeds aldrig. Idag tog jag initiativet och delegerade. Jag är näst lägst i rang, senast anställd, och jag är bra på att delegera. Paragrafryttaren har inget problem med det. Men varför skyddar bossen de här individerna?

Varför?

Vad är det de förutsätts att inte klara av?!?!

Andra bloggar om: frustration, arbetssituation, hugga i, privilegerade

Har haft en halvdag med presentationer av företag för några studenter som var på studiebesök hos oss idag. Mycket info, ganska korta pauser och en del sitta på nålar för att få talarna att hålla sina tider. Fördelen med att arra är att man kan smita ifrån ibland i viktiga ärenden, så att man själv får paus i alla fall..

Nu sitter jag här med en hel ask choklad som jag fick från de glada studenterna. 

Funderar på att göra lite kaffe och sedan börja ta mig igenom alla sorterna.

Det här skulle kunna bli en perfekt tv-kväll. Synd bara att det inte är något på tv:n.

Andra bloggar om: event, choklad, lyxa

I receptionen luktar det just  nu starkt av USB. Jag får en svag känsla av panik varje gång jag går förbi där.

Vad fasen gör USB här?!

Andra bloggar om: usb, lukt, panik

Jag sitter på möte i tre timmar och det spritter i kroppen på mig för att jag känner mig så totalt onödig där, och jag har så mycket annat att göra. Det är dåligt.

Men så visar det sig att hela konstellationen av människor verkar ha genomskådat Vimsen som den smitare han är. Det är bra. Han börjar skylla på allt han haft  att göra och tittar bedjande mot chefen. Han säger att om han ska fixa det måste han få stänga dörren om sig ett par dagar. Underförstått säger han att han blir störd hela tiden.

Senare på eftermiddagen när han ska börja med sin stora, stora uppgift ropar han in mig vid flera tillfällen för att rådfråga om saker. Och där sitter jag och försöker hinna jobba undan allt jag inte hann med för att jag var tvungen att sitta vid protokollet i tre timmar. Men jag blir ideligen störd.

Fasen vad dagarna går fort. Men det är bra, det betyder att det snart är bloggfest! Jiiihuuu!

Andra bloggar om: genomskådad, vimsande, stress

Kompromisser!

Det är inte lätt. Perspektivbyten och detaljnivåer, underförstådda budskap, reklam från ena hållet, vilja att synas.

Hur långt ska jag gå innan jag säljer ut det som är min idé?

Andra bloggar om: kompromisser, perspektiv, sälja ut