Hannas Plats

Ibland känner jag total fokus när jag är på jobbet. Har kommit på mig själv i det modet flera gånger under den senaste veckan. Annars har jag ju tendenser till intellektuell stress (fick jag veta på kursen i arbetsmiljö och rehabilitering som jag var på i veckan), det vill säga svårt att koncentrera mig, svårt att sätta mig att läsa eller skriva något, svårt att fatta beslut. Det är jag.

Men till och från finner jag total fokus. Det är så skönt.

Sen kommer någon inrusande. Hos oss skickar vi inte e-brev. Vi rusar in. Så är man mitt i något är det bara att avbryta. Minst ett par tre, fyra, fem gånger i timmen blir man avbruten av inrusanden. Däremellan är det telefonen, e-posten eller annat som dyker upp.

Plötsligt ligger det ett e-brev i inkorgen, med ett dokument bifogat. Dokumentet har inget namn, det finns ingen text i e-brevet. Är det virus? Jag ska intuitivt förstå vad det är de vill. Antagligen tänker de sig att rusa in lite senare, de skickade detta som förtrupp.

Jag blir så extremt frustrerad. Ingen tycks mig särskilt upptagen. De har tid att stå och snacka, gå och fika på utsatt tid och ta lång lunch. Jag arbetar, skippar fikat, jobbar in lunchen och får extra saker på mitt bord.

"Hos oss hugger alla in när det behövs, så måste det vara på den lilla arbetsplatsen."

Det är två personer som hugger in. Jag är en av dem.

Som får i uppgift att gå och handla presenter, fixa fika, dittelidutta, kopiera, skriva ut, gå på utbildning i kopiatorn (!!). Tacka fan för att jag inte hinner gå och fika någon gång.

De som är minst stressade ombeds aldrig. Idag tog jag initiativet och delegerade. Jag är näst lägst i rang, senast anställd, och jag är bra på att delegera. Paragrafryttaren har inget problem med det. Men varför skyddar bossen de här individerna?

Varför?

Vad är det de förutsätts att inte klara av?!?!

Andra bloggar om: frustration, arbetssituation, hugga i, privilegerade