Hannas Plats

Morgonen har inletts med frukokst på Berghs med Bling och en hel story om storytelling.

Så här sitter jag nu och tänker, på min egen story och på vad jag skulle vilja berätta. Bloggen är ju ett ultimat forum för att skapa och underhålla en story om mig.

Framför allt så ger mig dessa små morgonseminarier en skjuts i mina karriärtankar. Saker jag vill göra, kompetenser jag har som jag vill ska få större utrymme.

Jag vill så mycket, men kan inte riktigt specificera mig. Jag kan så mycket men kan inte riktigt få utlopp för det.

Det gör mig glad, samtidigt som jag vill skrika. Ett vårskrik kanske det får bli. Sen, när snön har smält.

Läs även andra bloggares åsikter om storytelling, frukost, karriär, retorik, jobb, seminarier, vårskrik

Stängda dörrar tycks stressa på jobbet.

Vi är omgivna av låsta dörrar, som vi måste passera när vi ska gå någonstans. Och om man håller upp dörren blir folk stressade och börjar jogga för att inte vara till besvär och ta upp ens tid i onödan. Det är ett lustigt fenomen. Särskilt när man får se alla möjliga högt uppsatta småjogga genom korridorerna.

Men värre är det att hitta någon utanför entrén på morgonen. Någon som ska besöka någon där inne, innan receptionen har öppnat. Jag vill helst lämna dem i trappen, men det är elakt. Men vem vet vilka de är, de där utanför entrén. Jag gillar inte att hitta folk där på moronen.

Låsta dörrar skapar stress. Så är det.




Läs även andra bloggares åsikter om dörrar, stress, jogging, låt den rätta komma in

Små, små chokladbitar med den europeiska intresseorganisationens namn på, förgyller min eftermiddag. Det här kanske vore något för oss att fundera på.

Läs även andra bloggares åsikter om choklad, fjäsk

Ännu en dag i Bregott-fabriken.

Och jag praoar fortfarande. Då får man bara äta klippt gräs. Eller idissla.

Läs även andra bloggares åsikter om idisslar, praktikant

Bubbel på arbetstid, det är då inte varje dag.

Men så är det ju inte varje dag man lanserar en ny webbplats heller.

Smålullig på jobbet är jag. Efter lunch var det i alla fall. Undrar vad alkoholpolicyn säger om det här?

Läs även andra bloggares åsikter om champagne, lullig, fira

Vi klickar unisont, jag och kollegan.

Klick-Smurf.

Det är mycket ljud nu...

Läs även andra bloggares åsikter om smurf, klick, ljud

Jag älskar mitt jobb. Det kom jag på igår.

Interninformatör är helt rätt för mig. Jag känner att jag är i mitt rätta element.

Något bra måste ha hänt... Hoppas det varar.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, jobb

Igår var jag ute och blev avtackad av min förra arbetsgivare. Under maratonliknande former satte vi i oss en hel libanesisk meze. Redan en timma efter att vi börjat satt vi där och gäspade lite, och försökte smälta all mat.  I kombination med den lätt hysteriska ljudnivån infann sig snabbt en svag oro.

Så kvällen blev kort men trevlig. Från att ha varit fem ganska tajta personer, alltid med ingående diskussioner om minsta lilla, börjar jag nu känna mig hemma på det lite större företaget. Det är fler människor, men diskussionerna är oftare av det lugnare slaget och det känns ganska avslappnat. Förut satt jag alltid på helspänn i väntan på att ett nytt hett tema skulle kastas emot mig, som jag var tvungen att förfäkta.

Två dörrar ner i korridoren är livet helt annat, och det är lite märkligt.

Läs även andra bloggares åsikter om avtackning, maraton, diskussionslystnad, lugn

Volontärjobba på arbetstid tycker jag låter som en hur bra idé som helst.

Undrar om det är mitt nästa projekt? Något jag ska börja lobba för på jobbet. Här kan man faktiskt få göra skillnad på riktigt.

Läste en undersökning om att 51 procent av svenskarna jobbar ideellt 14 timmar i månaden!! Det tycker jag låter mycket. Vad gör jag?

Läs även andra bloggares åsikter om volontär, arbetstid, skillnad

Nytt jobb, nytt strul.

Läs även andra bloggares åsikter om strul

Det är sista dagen på jobbet för mig. Det innebär att Hanna bjuder på frukost till de ensamma själar som finns i huset. Förstås bjuder hon på nybakt bröd. Och det är väldigt uppskattat.

Nu ska jag försöka städa ur det sista, ta lunch med en kompis som också är en av de få som jobbar idag och sen förhoppningsvis slinka iväg tidigare.

Risken finns att några gamla protokoll som ska administreras hamnar på mitt skrivbord idag. Och då måste jag väl fixa med det.

Läs även andra bloggares åsikter om sista dagen i den här delen av korridoren

Imorgon är det jobb igen. Jobb och jobb. Jag kan inte fatta att jag varit ledig i fem dagar. Vart tog de vägen?!

Jag har i alla fall en lunchdejt som jag hoppas ska pigga upp lite i betongmörkret.

Läs även andra bloggares åsikter om ledigt är alltid för kort

Jag måste utföra lite mental städning under julhelgen. Ut med gamla jobbet, in med det nya. 

Men dessutom ska jag under mellandagarna städa ur mitt arbetsrum på det som jag har spritt ut.

♥ Miljö och genusartiklar som sitter på anslagstavlan
♥ Mitt hemliga matförråd bestående av nötter, russin, riskakor, mörk choklad, snabbkaffe, surdegsskorpor och c-vitaminbrus
♥ Språkvårdspärmen
♥ Hundratals bilder som ligger på olika diskar på datorn och skräpar (vill man ha något att skvallra om så hittar man det förmodligen där, inte om mig dock...)
♥ Tidningshögen jag samlat på mig och ännu inte läst (eller också ska jag passa på att läsa igenom den)

Dessutom måste jag ta med allt digitalt material som jag behöver till nya diskar. Hur ska man veta vad man behöver?

Läs även andra bloggares åsikter om städning, matförråd, nytt jobb, bilder

Jag sitter och försöker skjuta papper fram och tillbaka över bordet. Förhoppningen är att de ska trilla över kanten och inte återfinnas förrän nästa år.

Fasen, vad det är svårt att jobba inför jul då. Mina tankar är någon annanstans och jag vet inte hur jag ska samla in dem och försöka omgruppera. Så här sitter jag och puttar runt högarna. Ordnar dem i rader, i bokstavsordnnig, efter ett visst färgschema.

Det är bråda dagar nu.

Läs även andra bloggares åsikter om papper, arbetsskygg

Jag har ca två veckors arbetsdagar kvar på mitt jobb, och jag har hunnit dra på mig en hel del grejer som jag vill avsluta. Det känns kul att det är fullt upp, och att jag får möjlighet att sätta mina sista fotavtryck i deras verksamhet (jag sa deras länge, sen jag jag vår, nu säger jag deras igen).

Jag har inte pratat om ett nytt jobb så mycket på bloggen, det blev liksom som att jag bara flöt in i det. Jag glömde att berätta det för de flesta, till och med dem på jobbet. Men jag börjar ett nytt jobb efter nyår. Två dörrar ner i samma korridor, så långt ska jag bära de inramade fotografierna av mig och min hund. Nä, just det jag har ingen hund. Och inga bilder heller för den delen. På min anslagstavla sitter artiklar om genus och miljö. Dem tar jag förstås med mig. För att hitta nya att provocera fram tankar hos. Och min språkvårdspärm, eftersom jag tar det jobbet med mig.

Nytt år, nya tag.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, miljö, genus, bo in sig

Mitt liv är just nu som ett långt maratonmöte. Gärna med små pauser emellan så man hinner bli lite uppstressad av att läsa sin e-post och hitta femton handskrivna lappar på skrivbordet.

Men det känns ganska bra. Förutom att jag knappt hittar skrivbordet längre under allt papper.

Läs även andra bloggares åsikter om maratonmöte, jobb, stress

Jag går runt och misstror min egen förmåga allt som oftast. Undrar vad jag egentligen lärde mig under sju terminer på högskolan. Eller har jag bara glömt allt redan?

Min osäkerhet märks tydligast på att jag är väldigt känslig för kommentarer från andra som jobbar med samma sak. Jag tolkar lätt saker som att det är fel på det jag gör.

Men det kommer stunder av bekräftelse. Ibland i form av att någon faktiskt säger att jag är bra på det jag gör, även om det är ovanligt. Oftare känner jag en bekräftelse när jag lyssnar på människor som pratar om det jag jobbar med, på seminarier. Jag inser att jag jobbar med text och språk på ett sätt redan som språkvetare och branschfolk föreskriver. Och jag gör det utan att tänka på det. Vissa saker sitter liksom i märgen. 

Det känns lite skönt, för allt för ofta finns där tvivel på min kapacitet. Osäkerhet brukar inte precis höja min prestation.

Läs även andra bloggares åsikter om tvivel, osäkerhet, bekräftelse

Fläckvis har jag två av de gulligaste kollegorna i världen.

Den ena kommer med dödskallestrumpor till mig på löpande band - eller i samma takt som jag sliter ut dem i alla fall. (Enligt envisa rykten har vi en romans, jag kan varken dementera eller bekräfta dessa.)

Den andra sätter in mig i konstiga sitsar hela tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om kollegor, bur, strumpor

Nytt smeknamn idag: sammanträdestjejen.

Vadå, jag?

Tydligen gör jag mig omöjlig att få tag på. Och mycket riktigt har jag haft välidgt många meddelanden på telefonsvararen den senaste tiden. Det kan hänga ihop.

Läs även andra bloggares åsikter om sammanträdestjej, möten, otillgänglig

Jag har provat ut ny kontorsstol idag. Från att ha haft några få krav är jag plötsligt ganska kinkig. Och det finns få stolar som uppfyller samtliga krav. 

Man ska ju trots allt sitta i den 40 timmar i veckan. Nästan i alla fall. När man inte är flygande reporter i alla fall.

Det gäller att vara vara rädd om ryggen.

Hur sitter du på jobbet?



Bild: www.fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om sitta, kontorsstol