Hannas Plats

Jag kommer till jobbet och finner min dator i samma tekniska misär som jag lämnade den i går. Efter lite mekande får jag i alla fall igång tröskverket.

Då finner jag till min glädje att mina kollegor lyssnar på mina goda råd och använder dem rakt av i sina texter.

Det känns som ett styrkebesked så här på morgonen.

Nu väntar jag på att min kära kollega ska bjuda mig på kaffe. Var är han någonstans?!

Andra bloggar om: styrka, teknikbesvär, kollegor

Något jag inte riktigt tagit med i beräkningarna, vad gäller mina prioriteringar, var kollektivtrafiken. Vart kom allt folk ifrån? Eller vart tog tågen vägen kanske man också kan fråga sig? Det kan ställa till problem i mitt tajta tidsschema i höst.

Dessutom blir jag förbannad när jag måste sitta i möten som tar upp frågor där jag inte alls är behjälplig utan helt knäpptyst. Särskilt när folk tar privata telefonsamtal mitt i en utläggning. Samtalet kom, för den intresserade, att handla om ägg.

Ja, man skulle kunna säga att jag är lät irriterad idag. Eller snarare kanske jagad, och därmed irriterad när saker kommer i min väg och stör mig. Jag vill inte behöva bli stressad!!

Andra bloggar om: kollektivtrafik, onödiga möten, missar

...och jag hänger inte riktigt med i svängarna. Veckan känns slut innan den ens har börjat. Kalendern är fulltecknad.

På något sätt gillar jag det. Så mycket bättre än att det är tungt och tråkigt.

Andra bloggar om: fulltecknat, tid

Sushi är bra snabbmat. Man behöver knappt tugga den, bara svälja rakt av. Dessutom lämpar den sig för skrivbordsätande. Det behövs vissa dagar. Som idag.

Många möten idag. Jag passar på att promenera mellan dem. En liten stund i solen kan behövas.

Andra bloggar om: snabbmat, sushi, mötesdag

Tydligen hade min chef tagit illa vid sig över att jag blivit så hårt ansatt igår under jobbtillställningen. Hon tyckte inte det var ok att de anställda på det andra företaget provocerat mig med avsikt på en arbetsmiddag. Särskilt inte när de gaddat ihop sig så emot mig.

Jag tycker det är lite rörande när folk oroar sig för mitt välmående, eller hur man nu ska se på det.

Jag går ju igång på att argumentera. Kanske särskilt med folk jag aldrig mer behöver träffa. Men jag kan erkänna att jag blev förbannad när de påstod att jag inte lät dem komma till tals när det i själva verket var de själva som käbblade i munnen på varandra...

Andra bloggar om: omtanke, argumentation, ansatt

Och idag känner jag mig lite trött. Men framför allt så har jag börjat med ett nytt otyg - att vakna någon timme innan jag måste och inte somna om. Det är ganska så irriterande. Där ligger jag och funderar, när jag borde nyttja timmen till att sova.

Denna morgon ska jag bli intervjuad. Helt internt, men ändå. Det är kul att få prata om sig själv  =)

Hoppas jag inte ser lika sliten ut som jag känner mig. Det verkar trist att sprida det över hela huset denna morgon.

Andra bloggar om: sliten, intervjuad, vakenhet

Mina händer luktar kräftor. Jo, jag har varit på kräftskiva, med jobbet dessutom. På ett tak med utsikt över Stockholm. Och jag lyckades skaffa mig ännu en vän. Ja, alltså mitt miljöengagemang skaffar mig mycket kontaker. Alla bryr sig, vare sig de vill de eller inte.

Och vi argumenterade. Tills vi kom fram till lösningen. En affärsidé. Blir jag utan jobb efter jul så finns nu en lösning. Med minst en medfinansiär. Och kollegan är sedan tidigare införstådd. Inte i denna lösning, men han går att övertala.

Ibland älskar jag mitt engagemang. Det tycks trots allt engagera. Även om många till en böjan får för sig att jag är arg. Det är fel. Engagerad är jag. Varför inte göra ett jobb av det?



Andra bloggar om: engagemnang, miljötänk, vänner, kräftskiva

Jag hade en riktigt kul förmiddag på jobbet, vilket naturligtvis gläder mig. Att besöka och intervjua människor om deras yrkesroll är kul. Särskild som jag får tag på så positiva människor som är så engagerade i sitt jobb.

Men det här med receptioner oroar mig fortfarande. Jag har mötts av så falska leenden att jag undrar hur mycket en person kan vantrivas med det de gör egentligen. Dessutom fungerar alla receptioner så olika att det är en plats där det uppstår mycket förvirring. Man behöver oftast vägledning när man kommer till en reception. Och många som jobbar där tycker att allt är uppenbart.

Däremot gläder det mig att jag tycks ha funnit mig till ro även i denna stadsdel som jag jobbar i. Lyckades gå upp i en okänd tunnelbanestation och ändå hitta rätt på första försöket. Jag fick gå i solen och mysa. Det var varmt.

Och nu sitter jag och skriver artikeln. Jag vet inte, men livet känns ganska mojjigt just nu.

Andra bloggar om: receptioner, intervjuer, jobba, mojjigt

Sexuella trakasserier. Det är något man inte ska prata om på mitt jobb. För man får inga bra reaktioner. Typ: "Ja, men herregud, varför går folk till chefen för en sån sak? Sånt får man väl ta direkt med personen när det händer. " Och jag blir helt ställd. Vad hörde jag? Jag försöker förklara att det inte alltid kanske är så lätt att hantera sånt eftersom många känner skuld, av dem som blir utsatta för det. "Ja, men herregud det är ingen skyddad verkstad!" säger personen av hankön med en lätt hysterisk röst.

Allt jag frågar mig: vad gör han med tjejerna på företaget?

Samma person blev smått hysterisk även när det kom upp lappar på toaletten om att man skulle komma ihåg att använda bajsvispen eftersom städerskan bara städar en gång om dagen. "Städa din egen smuts!"

"Ja, men herregud! Ska man behöva göra sånt själv?" Det sa han inte, men hela hans kroppssrpåk och ton gjorde att man förstod att han kände sig träffad. Vad ska man säga?

Andra bloggar om: sexuella trakasserier, förringande, bajsvisp

Jag har fått anledning att springa i många receptioner på senaste tiden. Det finns så mycket ovettigt folk som jobbar där. Kanske framför allt på ställen där det är väktare som sitter i receptionen. Många ser helt uttråkade ut som att de inte kunde tänka sig något värre än att skriva in mig i deras logg. Gäspar, svär och ser allmänt loja ut. Det ser verkligen inte bra ut. Och det får mig att fundera.

Borde man inte följa upp hur ens reception ser ut och kanske ha någon slags utbildning av folk. Eller omplacera dem som inte tycks villiga att sitta där. De är ju trots allt ansiktet utåt, och det är lite som Fröet skrev, att servicepersonal helt enkelt ska vara trevliga. Det ingår i arbetsbesrivningen.

Jag minns en dag när jag stod i kassa på mitt jobb på Harrods och min chef stod i närheten och sa: "Du verkar verkligen gilla det du gör!" Nästan lite förvånat (nu snackar vi engelsmän). Och jag menade att det blir så roligt som man gör det till, är man glad blir oftast kunden också glad. Ett leende kostar inget, och gläder även en själv.

Hur som helst blir det så att jag ser ner på företag som har otrevlig receptionspersonal. Antingen bryr de sig inte om hur personalen är, eller också bryr de sig över huvudtaget inte om sin personal.

Andra bloggar om: reception, service, uttråkade

Jag verkar bli tröttare för varje morgon som går, dessutom går jag hemifrån allt tidigare. Kanske skulle passa på att ställa klockan en stund senare ändå, så att jag får sova lite till.

Första dagen på länge som det regnar och är helt grått ute.

Snyggkaffe är i alla fall på väg. Just nu!

Andra bloggar om: snyggkaffe, trötthet

Igår länkade jag in mig. Det finns många nätverk man kan inhysa sig i och igår gick jag med i LinkedIn.

Först undrade jag hur många affärskontakter jag egentligen skulle kunna uppbringa, men när jag gick igenom kontakterna i min e-postadress insåg jag att det ändå var en del.

Charmen med gmail är att alla man någonsin skrivit till fastar i adressboken. Det gör att det finns många man inte ens känner igen när man går igenom. Å andra sidan kan man säga att man har kvar många som man egentligen kanske inte sparade. Mitt nätverk var nog större än jag trodde.

Det kan vara bra att veta. Någon gång är det dags att söka jobb igen.

Andra bloggar om: inlänkad, nätverk, kontakter

Jag har förvisso jobbat ett bra tag sen semestern. Men nu börjar även alla andra att troppa in. Den här veckan börjar kännas konstigt verklig igen.

♥ Mötena hopar sig
♥ Kalendern är fulltecknad
♥ Kontoret har fyllts till bredden av redan gamla samtal runt semesterminnen

Men det är ok. Så länge min hud får lukta solhud och mitt hår saltvatten med jämna mellanrum så klarar jag av också kontorstider.

Andra bloggar om: kontorstid, solhud, saltvatten

Jag är så trött denna morgon. Och Nescafet är slut så det blir inget uppåttjack ens.

Önskar att jag varit en snoozare, då hade jag legat kvar en timme till. Domnat bort in i dimmorna. Finns risk för att dimmorna kommer att hälsa på mig på jobbet idag.

Andra bloggar om: dimma, trött, snooza

Det var såå nära att jag cyklade idag. Men jag är fortfarande rädd för att vara genomsvettig när jag kommer till jobbet (förutom risken att bli ihjälkörd då). Det finns inget som heter cykla i lugnt tempo. Det är tempo wahnsinn som gäller hela tiden.

Så nu sitter jag här med förfrusna fingrar istället. På jobbet är det som att sitta i ett kylskåp. Helt löjligt! Är det för att kostymnissarna inte ska svettas eller? Eller helt enkelt bara för att vi sitter i en betongbunker?

Jag får väl i alla fall jogga ikväll eftersom det nu inte blev någon cykling till jobbet. Eller så cyklar jag till jobbet efter att jag har tagit bussen hem. Det är ju ett alternativ till joggandet. Så får jag känna på cykelbanan också.

Andra bloggar om: cykla, förfrusen, genomsvettig

Har nu fått höra de senaste dagarna att jag är tidig på jobbet.

- Hur tidigt kommer du egentligen???

- Är du morgonmänniska?

På detta kan jag bara svara: ja, jag kommer alltid till jobbet före 8. Nej, jag är absolut inte morgonmänniska. Jag hatar morgnar och att gå upp tidigt.

Däremot är jag en extremt rutinbunden människa. Har jag ställt klockan på en tid så går jag också upp då. Inget ligga och dra mig, inget duscha länge. Det tar i stort sett lika lång tid att göra mig klar på morgonen. Jag gillar att åka 07.34-bussen. Och på jobbet är jag 07.55. Varje morgon. Först.

Nej, jag gillar inte att gå upp. Men jag är neurotisk, jag måste ha rutiner. Annars faller allt! Och jag kan inte ta ansvar för vad som sker då.

Andra bloggar om: neurotisk, rutiner, morgontrött, tidig

Jag skulle helst vilja gå och sätta mig på taket och fika nu på morgonen. Men det finns inget sällskap att få i de här öde korridorerna. Det känns lite trist att sitta där själv. Om jag nu ska vara lite kinkig...

Andra bloggar om: fika, tak med utsikt

Så var det en ny vecka igen, tillbaka till office by the concrete. Till skillnad från andras office by the pool. Det är lite mörkare och lite hårdare tag i betongsfären.

Jag har vaskat fram ett recept med räkor som jag omgående måste prova på. Dock inte ikväll. Ikväll är det dans. Två månader sen sist. Det ska bli riktigt kul!!

Snart ska jag få gå och köpa mig lite kaffe. Kollegan har tagit semester, så jag blir själv om denna förlustelse. Blir nog inget fika på taket om jag känner Paragrafryttaren rätt. Eller snarare mig själv faktiskt. Jag får nästan ont i huvudet bara han säger fika. Jag tror det är för att när vi fikar så är det en matta av ljud som kommer emot mig, utan uppehåll. Det ger mig huvudvärk. Borde jag svara eller kan jag helt sonika logga ut?

Andra bloggar om: fikapaus, utloggad, dans, concrete

Fick med mig kollegan på en tur på stan efter jobbet. Han envisades med att vilja följa med och stod sen och stirrade på mig när jag provade jackor. Lät uttråkad. Vi hittade dock vår plats i en soffa på El-Giganten där man kunde kolla på tv samtidig.

Kollegan insåg att han även kunda surfa från datorerna som stod framme. Som ett internetcafé, fast utan fikat och utan timtaxor. Vi satt en bra stund i soffan och pratade. Det känns som att vi saknat varandra de här veckorna som vi varit ifrån varann.

Imorgon ska vi börja promenera till jobbet igen.

Jag känner mig lite tröttig efter min första dagen. Det tar på krafterna att beta sig igenom gamla mejl och annat. Men det är faktiskt helt ok, till och med lite skönt att jobba. Då behöver jag i alla fall inte ha ångest över att jag sitter framför datorn hela dagen, även en solig dag :-)

Andra bloggar om: tröttig, kollegan, umgås, internetcafé

Jag inser till min fasa att semestern tar slut alldeles för snart.

Det gav mig en sådan panik att jag blev tvungen att ringa chefen och tigga till mig en extra dag. Jag börjar på tisdag, vilket ger en lite kortare första vecka dessutom.

Det är skönt med semester. Här skiner dessutom solen. Jag har inga som helst problem med att vara ledig.

Andra bloggar om: mer semester, jobbångest, tiggande