Hannas Plats

Att det är söndag idag, det spelar ingen roll. Varje dag ser likadan ut för mig, på gott och ont.

Att solen lyser ute idag, det påverkar inte min dag. Jag sitter ändå inne, mest framför datorn.

Självförtroendet är verkligen på botten. Känslan likaså. Jag känner mig lite trasig faktiskt. Minst sagt naggad i kanten och utan någon tröstande famn i sikte.

Jag behöver allvarligt talat något att göra. Något vettigt. Något som ger betalt. Något som betyder något. Eller i alla fall ger en gnutta förtroende på mig. För just nu tror jag inte på vad jag säger eller på vad jag skriver eller på vad jag är.

Läs även andra bloggares åsikter om förtroende, sänkt

Jag har den ultimata planen. Allt är planerat och klart, in i minsta detalj.

Nu är bara frågan vad jag ska sälja för att kunna genomföra.

Det är ingen liten plan heller, den är helt gigantisk. Är det något jag är bra på så är det att organisera och planera saker. Sedan även genomföra efter plan. Den här planen är dock möjlig att plocka isär och genomföra endast bitvis. Men det är förstås inte lika kul.

Det roliga är att jag nästan alltid inspireras av miljöer i böcker och filmer när jag lägger mina planeringar.

Den här gången tackar jag Stephenie Meyer, prinsessan Birgitta, J.R.R Tolkien och höstorkanerna.

Läs även andra bloggares åsikter om plan, jobbpotential

Jag saknar dansen så att jag håller på att gå sönder. Har inte tagit en dansklass på över ett halvår och jag vet inte när jag kommer att göra det igen.

På ett sätt tycker jag det är skönt att inte alls veta vad som kommer av framtiden. Men det blir också omöjligt att planera in ens små saker. Jag antar att man måste försöka sätta sitt liv runt de stora sakerna och sedan fylla på med detaljerna.

Det är så mycket jag vill göra. Men ändå har jag svårt att planera in det. Svårt att fokusera. Svårt att bestämma. Det är som att allt bara flyter runt just nu. Och utan pengar kan man inte göra precis som man vill heller. Jag känner mig otroligt begränsad. Begränsning sägs ju föda kreativitet. Men jag vet inte. Min hjärna tycks utbränd.

Det enda vettiga jag gör är att läsa böcker. Och det är ju för all del inte fel.

Läs även andra bloggares åsikter om dans, kreativitet, flyter

Läser Hemligheten av Dan Josefsson om relationsmodellen.

Och gråter.

Läs även andra bloggares åsikter om Hemligheten, relationsmodellen, psykologi

Som kvinna är det alltid nåt på gång i kroppen. Ingen vila, ingen ro.

Låt mig berätta hur en ganska vanlig månad i en snart 30-årig kvinnas liv kan se ut.

Vi kan börja vid ägglossningen. Det är där allt tar fart. Visst gör det ont när äggen lossnar. I alla fall i de här äggstockarna. Det är som att någon sticker in en tjock nål i magen och låter den riva runt där några timmar. Sen börjar det roliga. Man känner sig lite tjockare, lite ömmare och lite mer uppblåst.

Det pågår närmare två veckor den där känslan. Sen är det pms. Allt känns grått, livet vill sig inte alls, hela världens bördor vilar på varje kvinnas axlar några sköna pms-dagar i månaden. Dessutom blir man ful och ännu lite tjockare.

Till slut kommer själva klimax. Blod. Blod i mängder. Både små och stora mängder. Olika härliga färger sätter sig lite var stans i tillvaron. Livet färgas rött i en vecka. Dessutom gör det så ont att man ibland måste ligga i sängen och kvida och längta efter att dö. Till och med kräkas. Då är livet på topp. Inför extra semesterdagar för menssmärtor tack! Det är alla kvinnor värda!

Sen är det paus. Livet kan få vara lite vanligt. I nästan en vecka känns livet så där som det antagligen alltid gör för männen. Stabilt och utan tjockhet i magen.

Sen börjar det om igen. Ägglossning...

Och så har det sagts att kvinnan är det svagare könet. Måste vara bevingat av en man. För ett svagt kön skulle inte stå ut. Ett svagt kön skulle begå kollektivt självmord.

Vi står ut. I närmare 40 år står vi ut.

Läs även andra bloggares åsikter om menscykel, livet på en pinne

Surströmming, bergsbestigning, resistens mot myggift, ljuv sömn i överslaf, hjortronjakt, sjöutsikt man aldrig blir mätt på, vildmarkswok, 16-gradiga bad istället för dusch, Norrlands största marknad, samehantverk, träffa en hel släkt (även om den inte var min), grill över öppen eld varje dag, stekt potatis och kokt ägg till lunch, återse Ångermanälven och pang-pang-bron, ljusugnsbröd, vacker 70-talsinteriör och äldre, rallarrosor, lukt av utehängda lakan, koja i skogen, rökluktande kläder, kokkaffe, nya fina stövlar, lata sig i hängmatta, sluka böcker, laga mat i rött kök, sovmorgon till åtta, åka kana på blåbärsris, djurliv, mysbyxor hela tiden, järnspis i mitten av huset, kökssoffa, natur, natur, natur och lukt av gräs.

Kanske har jag hittat min egen måne.

Ett collage:










Läs även andra bloggares åsikter om lappland, mat, natur, livet

Jag har lämnat Norrland, Lappland och en bit av mitt hjärta känns det som.

Tiden i skogen fick mig att minnas. Min starkaste sanning i livet: Man måste ta lyckan i egna händer. Bara de egna händerna kan få den att ske.

Och jag måste börja omge mig av modiga, starka, positiva människor.

För jag blir så lätt knäckt.

Nu ska jag försöka ta ihop mig.

Läs även andra bloggares åsikter om det är så skönt och stärkande i fällen

Jag har lärt mig uppskatta alla väder i Sommarsverige. Kanske är det lättare att uppskatta alla väder när man inte har en enda plan. Ingen stress. Kan göra det mesta och vad som helst av varje dag. Svenska sommaren är magisk vilket väder den än bjuder på.

♥ Regn betyder läsa inomhus. Kura och elda i brasan.

♥ Sol betyder utomhusäventyr, klippa gräset och pyssla.

♥ Värme betyder klippbad och cykelturer längs med grusvägar.

♥ Molnighet betyder måla fönster och hoppas på att regnet låter vänta lite på sig.

♥ Ihållande regn betyder rädda vatten till senare torrperioder, allt för växtligheten.

Läs även andra bloggares åsikter om vädergudar

Bäst of en natt i staden

- toalett inomhus
- ingen annan är jag hemma
- internet
- att verkligen få längta tillbaka till tystnaden

Besvikelser under en natt i staden

- grannarna gör mer än tillräckligt med ljud för att det ska kännas som att det är någon hemma hos mig
- jag kan inte släppa taget om datorn på hela tiden
- känslan över att jag nog inte hör hemma här

Läs även andra bloggares åsikter om lista, bra, anus

Jag tänker inte i blogginlägg längre, utan i musik. Medan jag pussar på små barn och målar.

Dessutom har jag börjat skriva annat än blogginlägg. Det kräver hela min uppmärksamhet.

Det är märkligt att bloggen inte tar upp mina tankar ständigt. Men det kanske mest är en sommarvila. Hoppas jag.

Läs även andra bloggares åsikter om långledig, vila

En ny längtan har besatt mig. Ett gammalt spritt i kroppen har blivit till nytt.

Om man ska resa ska man väl göra det i sitt eget land. Kunna det utan och innan, på sina fem fingrar. En road trip är vad jag vill ha. Jag vill åka norr. Det finns så många minnen över norr. Det finns vänner också.

Jag vill sätta mig i en bil och bara köra. Jag och lilla Blå. Pulverkaffe. Termos med hett vatten. Ostmackor. Laptopen. Kameran. Musik. Hög hjärtlig sång. Mina tankar.

Och ljusa, ljusa sommarnätter.

Jag hoppas så. Och mitt hjärta längtar till norr.

I´m going north - som Missy Higgins skulle ha sagt.



Läs även andra bloggares åsikter om norr, bilsemester, längtan

Min sommar har hittills gått ut på kylda drycker, oväntat besök och naturskönhet. Klippbad och salt i håret. Dessutom har jag gjort återbesök på Kuba genom att röka en av mina lokalköpta cigarrer.












Läs även andra bloggares åsikter om oväntat besök, klippor, salt

Jag får inte nog av den här låten. Kanske har den rent av blivit ett mantra.

Läs även andra bloggares åsikter om the one and only, MNK, Chesney Hawkes

Jag har känt mig som Ida i sommarvisan i veckor nu. Brunbrända ben och myggbiten. Dessutom spritter det i kroppen så att jag måste hoppsastega mig genom skogen med jämna mellanrum.

Lugnet har flyttat in. Hur det fick tillträde är ännu oklart. Men det bor i hjärtat.

Läs även andra bloggares åsikter om Ida, sommarben