Hannas Plats

Cykeln Lenny och jag har idag avverkat ca 3 mil tillsammans. Jag kan säga en sak: det blir inte någon elitcyklist av mig. Sadelsmärtan... Det var både plågsamt och en lättnad att stiga av cykeln när vi var åter.

Som jag misstänkte var det svårt att komma till ro med en massiv fors som dånar utanför fönstret. Ljuset väckte mig också tidigt.

En taxi, ett flyg, två bussar, två flyg, en buss, två tåg och en brant promenad senare är jag på plats i mina drömmars mål.

Det är märkligt hur vissa helger känns längre än andra. Fast de är lika långa som vanligt.

Igår fick jag ett e-brev från Auckland, Nya Zeeland. Närmare bestämt en polisstation där. De hade hittat min plånbok. Fem månader efter att den försvann.

Jag hade en magnifik dag i Köpenhamn igår. Danskarna tog ledigt på grund av sol. Mig skickade de till sin huvudstad. Där var också sol. Jag gick och gick och gick. Ljuvligt, trots att jag inte hade någon hatt på huvudet. I skuggan var det tillräckligt varmt och jag slickade på fläderblomsglass med jordgubbsmarängfluff.

Jag hade sånt flyt med allt att jag kände att jag var värd allt det där, att det var meningen. Sen kom jag till Umeå och allt flyt försvann. Små motgångar som att jag inte fått dagens tidning, mitt tradera-fynd ännu inte dykt upp, flygbussarna INTE ALLS matchar flygen så jag fick ta taxi, grannen drog igång grillfest med tillhörande fotbollshuliganskrik när jag läste ikapp tidningen på balkongen. Små motgångar men ändå tillräckligt irriterande. Jag väljer att tolka detta fritt.

Ja men ja men, jag tror kanske att jag bara gör mig bäst när jag är på flykt. Minns ni spelet Scotland Yard? En person är på rymmen de andra jagar. Jag skulle vilja vara den där personen på rymmen. Tror jag skulle göra det bra. Liksom live. 

I måndags hade jag mössa på mig när jag cyklade till jobbet. Imorse tog jag inte ens MED mig jackan. Jag cyklade i tischa. Ändå är jag fortfarande kvar i Norden. Det känns helt ofattbart.

Jag njuter i alla fall av sol, av att kunna tänka långa tankar och av att vara i en ny miljö. Det luktar sommar här. Det luktar utland.

Det var länge sen jag kände mig klibbig. En härlig känsla. Dessutom tror jag att det är första gången jag åker iväg på jobb och inte har en för årstiden ovanligt kall väderlek. Äntligen.



Kollar upp vädret



Eftermiddagsläsning och tedags



Ljuva bokskog



Odense domkyrka



"Mitt" hus



Ett helt gäng sikahjortar kolla in mig när jag går förbi zoo:t.

När jag kom hem väntade ett brev på min hallmatta. Jag tog upp det och kände igen handstilen. Lågstadiefrökens.

På Nya Zeeland fick jag ett infall. Nämligen att skicka ett kort till lågstadiefröken. Sagt och gjort. Det blev ganska så kort, kortare än jag önskat. Men jag fick i alla fall med min adress, något osäker på om hon skulle kunna tyda mina kråkfötter.

Det gick nu tydligen utmärkt, eftersom hon svarade. Jag blev så glad över att hon också blivit glad för mitt kort och att hon hade fler frågor till mig.

Någon dag ska jag sätta mig och författa ett till, något större, kort till min lågstadiefröken. Fröken Brita.

Är det någon åldersgrej att jag känner ett behov av att knyta ihop diverse säckar, återuppta gamla kontakter?

Jag har haft några bra dagar i Sörland. Lyckats kombinera jobb med annat fint, både människor, aktiviteter och saker.



Jag har promenerat förbi denna många gånger.



Gissa staden.



Mat jag importerar från sörlandet.



Stuvar på Panduros vis. Lite dyrare.



Så glad att SL fortfarande tillhandahåller busskortsfickor så att jag kan byta ut min mycket välanvända Icakortskorthållare.

Jag och skogen idag. Jag stack ner på stan och köpte lösningmedel. Vallade raskt om skidorna. Sen ut.

Det är ett år sedan jag stod på skidorna för första gången (i vuxen ålder). Sedan hann det bli runt 25 gånger till den säsongen. Men det är ju nästan ett år sedan nu. Ändå kände jag mig lugn. Jag och mörkret. Jag och pannlampan. Inte en kotte mötte jag.

Älskar det. Att metodiskt jobba mig igenom spåret i egen fart.

Älskade vinter.

Hälsningar från paradiset!

Jag har doppat fötterna i det Nya Zeeländska vattnet idag, på en stenig strand. Det var ljuvligt.

Jag är framme, vid målet.

Nya Zeeland, i mitt hjärta.

Hälsningar från Sydney! Här har det regnat mycket, men nu är det sol. Jag tittar på Tom och Jerry med barn, tittar på operahuset och besöker universitet. Ungefär så.

Jag räknar nu timmar. Snart dags att sticka iväg igen. Det känns lite annorlunda den här gången. Av fler anledningar. Jag reser i jobb, det kräver andra förberedesler och annan packning. Det känns också som att det finns människor som saknar mig hemma när jag är borta, på ett annat sätt än tidigare.

Under resan hoppas jag att jag ska blogga på ett annat sätt, från resbloggen som senast. För dig som har glömt eller vill ha adressen dit: lämna e-postadressen så skickar jag länken.

Mot nya berg.

Tanten i mig förfirar.



Allt mys ska bli mitt.

Jag har känt mig skör i veckan. I alla fall på insidan. Men det blev helg. Jag ryckte upp mig. Idag har jag behandlat mig själv med kärlek, som jag förtjänar. Det gäller att ladda batterierna inför nästa vecka.



Jag har sett H.C Andersens samlade verk. Om jag ska hinna lika mycket som honom får jag börja ligga i. Och kanske publicera mina blogg- och twitterinlägg.



Kaffepaus på vinden.



Långpromenad med tillhörande glass (toppad med marshmallowsfluff).



Bästa inköpet.

Det har regnat en del sedan jag kom hit. Rejäla skurar som jag cyklar eller sover igenom. Jag har kommit på att man ska passa på medan det inte regnar. Det är min nya devis.

Att sticka ner till ån och promenera till exempel.

Solhud.

Älvbad.

Frusna tår.

Kaffe.

I den ordningen.

Ute börjar det bli höst.

Så snart.

Jag hade en smått fantastisk helg i Stockholm. Hann träffa fler twittrare än jag trodde var möjligt på en dag. Det gör mig glad. Och Stockholm var otroligt vackert, varmt och älskvärt. Allt kändes plötsligt nära. Jag upptäckte nya smultronställen, grillade på en brygga en sen kväll, blev spöregnad på under en promenad hem, svingade mig ner i havet i linor, badade i ett kalkstensbrott och flanerade längs favoritpromenadstråket på Söder.

Ibland har jag svårt att förstå att jag har bott i Stockholm.