Premiär
Jag och skogen idag. Jag stack ner på stan och köpte lösningmedel. Vallade raskt om skidorna. Sen ut.
Det är ett år sedan jag stod på skidorna för första gången (i vuxen ålder). Sedan hann det bli runt 25 gånger till den säsongen. Men det är ju nästan ett år sedan nu. Ändå kände jag mig lugn. Jag och mörkret. Jag och pannlampan. Inte en kotte mötte jag.
Älskar det. Att metodiskt jobba mig igenom spåret i egen fart.
Älskade vinter.
Åh vilket vackert sagolandskap!
Jag blir mer och mer lockad att flytta norrut och lära mig åka skidor och gå i naturen. Men frågan är om jag hade klarat kylan...
Matilda: Det gör du! Man blir snabbt bra på att klä sig för kyla. Och det är en torrare kyla här än söderöver. Inte lika rå.
Åh skidor! Det ser jättehärligt ut. Lugnt. Kallt. Ensamhet.Tyst. Underbart!
Det där lät riktigt sunt. Både för kropp och själ. Underbart fin bild också!
Litet hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut =)
Idylliskt! Skida lugnt.
Det är många år sen jag åkte skidor. Nästan varje vinter tänker jag köpa mig ett par slalomskidor, men sen kommer tanken på hur ofta kommer jag egentligen att använda de? Det blir enklare och billigare att hyra. Om jag nu ger mig iväg på någon slalomresa.
Är det du som tagit bilden? Jättefin verkligen! Låter som ett riktigt äventyr, du pannlampan, skidorna och skogslandskapet..
Hella: Jo, det är jag :) Alltid ett äventyr i mörkret, med glid.
Åh, ja! Jag blir så avis. Sa till maken härom dagen: "Du, när ungarna flyttat hemifrån så flyttar vi norrut va? Så vi får uppleva lite snö."
Jag har inga skidor längre. Sist jag åkte på dem var många år sedan, i spåret uppe i Sälen. Underbart, slitigt, svettigt och alldeles vitt. :-)
