Hannas Plats

♥ Ester fick hälsa på min granne ugly naked guy, de fattade genast tycke
♥ Trippel choklad rippel - say no more...
♥ En operasångare dök upp
♥ Elvis var med (jag rörde vid hans hår)
♥ Korsett är det nya lilla svarta och kanske nästa investering
♥ Folk gifte sig till höger och vänster
♥ Det blev lite dans, lite naket
♥ En tassel är egentligen det enda plagg man behöver
♥ Kärlek, kärlek

Läs även andra bloggares åsikter om burlesk, korsett, mafia, real life

Det är vi nu. Stygga hemligheter binder folk samman, bokstavligt talat. De är på riktigt nu.








Läs även andra bloggares åsikter om hootchy kootchy, hemlighet, blogmafia

Jag blir glad när jag tänker på att det finns en massa kunskap i mina nätverk. Kunskap som jag kan få ta del av för att jag har nätverk.

Viva la nätverk!

Läs även andra bloggares åsikter om nätverk, kunskap

Min hud luktar sol. Jag har trivts i solen idag. Svettandes på cykeln över hela stan med dåligt med luft i däcken. Njutandes på en bänk på en gård med en bok i näven. Tvättandes min allt för lortiga cykel som ni skiner som solen själv.

Det sista var inte sant. Men om jag skriver det så tänker jag att det kanske i alla fall blir av.



Bild: fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om sol, cykel, självuppfyllande profetia

Aldrig har staden känts så lugn och trygg som den gjorde 3.30 inatt när jag promenerade hemåt, över för mig tidigare nästan obestigna gator. Jag mötte ingen. Det kändes harmoniskt och tryggt. Nästan som om kärleken segrat.

Kvällens:
♥ bröllop hade staden som fond
♥ vackraste var brudparet
♥ enda dryck var champagne
♥ samtalsämnen var affärsidéer, genus och hur man ska kunna klara att skaffa barn på egen hand
♥ dancebattle var det grymmaste jag sett
♥ val av kön var kvinna
♥ ljus var tomtebloss







Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, champagne, dancebattle

Hög på god mat, rödvin och nyfunna waacking. Da shit.

Lax. Oslagbart.

Rödvin. Hade glömt hur grymt gott det är under sommarmånaderna!

Waacking. Dansstil från 70-talet. Mina armar kommer hänga som sillar imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om waacking, rödvin, mat

Uppgift: Hitta en klädsel passande för bröllop i min garderob. Jag har en vecka på mig. 

Jag önskar mig själv lycka till med rotandet i garderoben.

Detta meddelande kommer att självförstöras om tre sekunder.

*POFF*

Reaktion: Alltså, ge mig något lite mer att bita i nästa gång. Det här är ju lätt som en plätt. (Eh, jeans...?)

Läs även andra bloggares åsikter om mission impossible

Måndag: Ny boost av energi, självförtroende och idéer.

Alla borde få ha en egen livscoach. Jag har hittat min. Har bara inte berättat för henne att jag ser henne som så. Men hon välkomnar mig igen och igen och igen.

Nu ska jag jobba på. Det är ju trots allt arbetsvecka.

Läs även andra bloggares åsikter om energi, självförtroende

Min plats här i världen, det är på landet. När hösten nalkas och alla börjat flytta hem till stan, då sitter jag fortfarande på altanen och blickar ut över min stilla härlighet.

Dagarna är väldigt inrutade och det är skönt. Jag har rutin här.

Att gå och handla är inte ett trist projekt utan en idyllisk cykeltur längs en grusväg. Eftersom det är en ganska bra bit hinner jag få upp pulsen och kan klassa turen även som motion.

Väl tillbaka skyndar jag mig ner till vattnet. Där syns inte en kotte. Vattnet är fortfarande så lågt att många ovanliga stenar har blottats vid strandkanten. På bryggan värmer solen och jag skyndar mig ner i vattnet. Eftersom det inte finns en människa så långt ögat kan nå blir det nakenbad. Termometern visar 16,5 grader och jag tar några snabba armtag. Sen torkar jag upp på den solvarma bryggan.

Efter lunch lyssnar jag som alltid på Sommar i solen. Det är så skönt att gå naken att jag ännu inte hunnit få på mig kläderna. Inte en granne i närheten som kan chockas, så jag fortsätter al naturelle.

När åskan börjar gå sätter jag igång att klippa gräset. Jag vill inte utmana ödet så kläderna har nu åkt på till slut. Även gräsklippningen är motion eftersom det är handjagande. Jag ser till att klippa ordentligt i kanterna också med häcksaxen. Väl klar har jag arbetat på en god timme, och det känns lite i armarna.

Jag häller upp lite chips i en skål, öppnar en folköl och sätter mig på altanen för att betrakta mitt verk.

Det här är livet. Inga människor. Hösten blåser ner björkrufs från träden och jag har fortfarande sommarlov.

Jag vill aldrig åka hem. Lämna det här. Lugnet och tryggheten. Även om mörkret tränger in i varje liten vrå av mitt medvetande om natten, och tystnaden är så kompakt att den nästan gör ont. Ingen vind. Inget regn. Ingenting rör sig. Allt väntar på nästa andetag. Det är då jag somnar gott i min säng.



Och imorgon börjar skrivlägret. Om du ännu inte lämnat in ditt bidrag gör du det lättast genom att skiva en kommentar här.

Läs även andra bloggares åsikter om Hannas plats, paradis, tystnad

Sömnen kommer som en vän när jag lever i symbios med mig själv och med naturen. När jag är där där jag vill vara.

Det var jag igår. Och jag ville aldrig aldrig lämna. Men verkligheten väntar här.

Så jag får längta lite till efter att få sitta i fred på min brygga, med en ny bok i handen, en tå i havet och låta kluckandet fylla mina öron. Plumsa ner i vattnet med jämna mellanrum och låta kroppen liksom meditativt få flyta runt, viklös i den svenska sommaren.

Jag önskar att jag alltid fick vara där.

Läs även andra bloggares åsikter om sommar, sommar, sommar

Jag har den ultimata planen. Allt är planerat och klart, in i minsta detalj.

Nu är bara frågan vad jag ska sälja för att kunna genomföra.

Det är ingen liten plan heller, den är helt gigantisk. Är det något jag är bra på så är det att organisera och planera saker. Sedan även genomföra efter plan. Den här planen är dock möjlig att plocka isär och genomföra endast bitvis. Men det är förstås inte lika kul.

Det roliga är att jag nästan alltid inspireras av miljöer i böcker och filmer när jag lägger mina planeringar.

Den här gången tackar jag Stephenie Meyer, prinsessan Birgitta, J.R.R Tolkien och höstorkanerna.

Läs även andra bloggares åsikter om plan, jobbpotential

Surströmming, bergsbestigning, resistens mot myggift, ljuv sömn i överslaf, hjortronjakt, sjöutsikt man aldrig blir mätt på, vildmarkswok, 16-gradiga bad istället för dusch, Norrlands största marknad, samehantverk, träffa en hel släkt (även om den inte var min), grill över öppen eld varje dag, stekt potatis och kokt ägg till lunch, återse Ångermanälven och pang-pang-bron, ljusugnsbröd, vacker 70-talsinteriör och äldre, rallarrosor, lukt av utehängda lakan, koja i skogen, rökluktande kläder, kokkaffe, nya fina stövlar, lata sig i hängmatta, sluka böcker, laga mat i rött kök, sovmorgon till åtta, åka kana på blåbärsris, djurliv, mysbyxor hela tiden, järnspis i mitten av huset, kökssoffa, natur, natur, natur och lukt av gräs.

Kanske har jag hittat min egen måne.

Ett collage:










Läs även andra bloggares åsikter om lappland, mat, natur, livet

Jag har lärt mig uppskatta alla väder i Sommarsverige. Kanske är det lättare att uppskatta alla väder när man inte har en enda plan. Ingen stress. Kan göra det mesta och vad som helst av varje dag. Svenska sommaren är magisk vilket väder den än bjuder på.

♥ Regn betyder läsa inomhus. Kura och elda i brasan.

♥ Sol betyder utomhusäventyr, klippa gräset och pyssla.

♥ Värme betyder klippbad och cykelturer längs med grusvägar.

♥ Molnighet betyder måla fönster och hoppas på att regnet låter vänta lite på sig.

♥ Ihållande regn betyder rädda vatten till senare torrperioder, allt för växtligheten.

Läs även andra bloggares åsikter om vädergudar

Min sommar har hittills gått ut på kylda drycker, oväntat besök och naturskönhet. Klippbad och salt i håret. Dessutom har jag gjort återbesök på Kuba genom att röka en av mina lokalköpta cigarrer.












Läs även andra bloggares åsikter om oväntat besök, klippor, salt

Jag har känt mig som Ida i sommarvisan i veckor nu. Brunbrända ben och myggbiten. Dessutom spritter det i kroppen så att jag måste hoppsastega mig genom skogen med jämna mellanrum.

Lugnet har flyttat in. Hur det fick tillträde är ännu oklart. Men det bor i hjärtat.

Läs även andra bloggares åsikter om Ida, sommarben

Andningen är i magen igen. Efter en skön natts sömn med både mardrömmar och mjuka, varma drömmar.

Jag tolkade tecknen. Fel. Som misstag. Inget är ett misstag. Jag vet egentligen det. Jag vet att det är det där andra jag ska göra. Alla tecken tyder just på det. Precis vartenda ett.

Så jag tänker lugnt luta mig tillbaka. Dit jag ska, det jag ska lyckas med, kommer jag också att lyckas med. Inte utan anstränging. Men kosmos är fortfarande med mig. Jag är nästan säker på det. Mina mungipor är helt med.

Tills dess jag kommer fram tänker jag njuta av en lång sommar. Ni vet så där lång som den var när man var liten. Som sträcker sig in i evigheten. Och sedan tar slut med pompa och ståt.

Jag ler mot världen så som den också ler mot mig.

Läs även andra bloggares åsikter om leende, tecken

Jag längtar efter att få skriva om vad jag gör. Så där enkelt och självklart. Livet är en fest. Och spänningen förgyller min dag, varje dag.

Men det är svårt när det liksom inte händer något. Sitter man inne och drunknar i deckare så händer det vanligtvis väldigt lite värt att blogga om. Värt för någon annan att ta del av.

Så även idag. Förutom att jag idag har fått pengar insatta på mitt konto för första gången på... ja, länge. För den som ville veta.

Men de senaste dagarna har haft sina ljuspunkter. Dessa heter Facebook. Asså, kan man vara kär i Fejjan eller? Jag blir nästan rörd till tårar när jag får blipp bloppa med någon som är långt där borta. Säga några ord. Om nästa äventyr. Om vad som hänt sen sist. Om när de kommer hit. Eller bara få drömma sig bort till en plats far, far away. Drunkna i sanden eller lyckönska inför nästa turtripp.

Det är de mycket små sakerna som lyfter mina dagar. Annars går jag som det är mest och väntar på att gå och lägga mig. En mycket märklig ny väntan.

Dagens googling: billiga flyg utan haveri

Och snart blir det modeblogg...

Läs även andra bloggares åsikter om äventyr, bloggbefrielse

Lugn som en filbunke. Nästan som en metamorfos. Jag kommer till landet och står den första timmen upp. Utan att göra något. Ute regnar det. Ihärdigt. Droppar. Det plaskar i alla tunnor.

Gud, vad ska jag göra?

Efter middagen och två glas vin kör jag igång datorn. Börjar lyssna på Mammas nya kille.

Dag två:

En lugn och skön natt. Vaknar helt groggy. Ute regnar det fortfarande. Jag cyklar i tio minuter och blir genomblöt. Lunch. Mammas nya kille. Sen sällskap. Middag och vin. Lugnet börjar infinna sig.

Dag tre:

Sol. Sol. Sol. Och en bok. Åter själv. Jag tänker på mat hela tiden. Däremellan sitter jag lugnt i min stol och läser. Lyssnar på mammas nya kille till middag.

Dag fyra:

Frukost ute i solen. Tidigt. Sen promenad till bussen. Dags att åka hem till stressen igen.

Lugnet bor här fortfarande. Jag behöver ett liv runt omkring mig som klappar i samma takt som mitt hjärta.

Läs även andra bloggares åsikter om livskvalitet, lugn

Jag fick chatta med down under igår.

Det värmde i hjärtat.

Jag kikade ut genom fönstret när jag vaknade för att se vad det var för väder. Över gårdsplanen pilar en råtta, stor som en katt.

Morgon på Söder är en safari.