Hannas Plats

Superlativer

♥ Vasken har efter flera dagars hård misshandel släppt till, trodde den hade det redan igår, men det visade sig vara falskt alarm
♥ Uppsatsen ligger hos handledaren. Min förhoppning är att jag ska få tillbaka den med synpunkter, arbeta måndag, tidsdag och sedan inte röra den förrän i mitten av januari
♥ Jag har fått nybakt vörtbröd
♥ Det är miniledigt, vad mer ska jag säga!!

Undrar om jag ska få sovmorgon i morgon?



En god bit vört.


Läs även andra bloggares åsikter om vört, ledig, vaskproblem

Snart ska jag iväg och träffa bloggisarna. The mafia. ♥

Läs även andra bloggares åsikter om blogmafian, dejt

Det tar på krafterna att vara ledig. Jag har farit runt som en galning. Hunnit med de flesta av Stockholms stadsdelar - också i förorten. Men så är det när man ska vara effektiv och hinna allt på en gång.

Det jobbigaste när man är ute en heldag är att hitta en toalett som inte är allt för äcklig. Eller att hitta en toalett, punkt. Det är inte alla ställen som är villiga att låna ut sin toalett. Helt förståeligt. Samtidigt omänskligt.

Så långt ut i förorten kom jag på mig själv med att sitta och reka. Var finns närmaste toalett? Jag kom på att uni faktiskt fanns i närheten. Jag orkade förstås inte gå från tuben hela vägen till uni så för första gången besökte jag kåren. Där fanns en toalett. Den var gammal och sliten. Men där luktade gott. Där fanns papper. Där var städat under den senaste månaden. Klockrent.

Sen kunde jag, likt en Duracellkanin, fortsätta bocka av saker på min lista. Fortsätta besöka stadsdelar. Oförtrutet.

Nu sitter jag här och pustar. Helt färdig. Men nöjd. Tomten kommer i år också.

Läs även andra bloggares åsikter om långa dags färd mot natt

Jag sov visst loss rejält idag. Men det är ju lördag, adventsstjärnorna är redan upplockade, det regnar ute och jag har sangriabakfylla. Då får man ligga i sängen. Jag passade på att resa bort i tanken. Till varmare breddgrader. Inte soligare, bara varmare. Jag är så bra på verklighetsflykt att jag snart tror på den själv.

Jag vaknade dock tidigt med ett ryck. Ett typiskt lördagsångest-jag-ska-inte-arbeta-med-uppsatsen-idag-ryck. Tankarna rusade runt i huvudet. Det var nog både en bra och en dålig idé att ha handledning fram till 21 en fredagkväll. Många nya tankar och samtidigt ro. Panik och säkerhet. Det flyter på. Men forsen är lite, lite vild.

Nä, jag ska ju inte arbeta med uppsatsen idag. Istället ska jag dricka julmust till lunch, lösa korsord och läsa om vampyrer. Kanske slumra till lite om yrseln vägrar ge med sig. Och resa tillbaka till den varma platsen. Eller bara aldrig lämna den.

Läs även andra bloggares åsikter om inre resa, oro, handledning, sangriaångest

Jag är visst ledig idag. Man får vara det när handledaren tar vid och arbetar på uppsatsen.

Aaaah...

Läs även andra bloggares åsikter om ledig, handledning, partner

Så Naturligt och Önskvärt.

Jag vet att jag sa det igår. Men jag kände det idag igen. Snö. Gör. Mig. Lycklig.

Jag känner mig som en valp när jag pulserar genom snön. För precis så känns det. Som att jag pulserar. Svävar och halkar fram på modden. Kan inte komma fram snabbt nog. Som att åka vattenrutschkana. Ett högtryck. Jag vill rulla mig. Tumla runt. Aldrig sluta.

Allt är spår. Allt har kanter. Allt blir isolerat och separerat. Det här väg. Det här är inte väg. Däremellan. Barriär. Nya barriärer. Men också nya vägar. Undrar vad som finns där under? Varför går jag inte alltid här?

Snö gör världen ny. Idag är världen ny. Imorgon, kan den redan vara gammal.





Läs även andra bloggares åsikter om snö, vacker, ny värld

Vit. Jul. Snö.

Jag tror att snö är lycka för många stockholmare. De flesta faktiskt. Det är något speciellt, något ljust, förknippat med så många minnen och lukter (inte bara gul snö... ).

Äntligen pratar människor positivt om väder. Och de har något att säga om väder.

De enda som antagligen inte uppskattar det är bilförarna. Men å andra sidan, när är de någonsin nöjda?!

Läs även andra bloggares åsikter om snö, lycka

Nu är tomtemor matt. Och lite så där rosig om kinderna som man kan bli av bitande kyla och varma kök.

Läs även andra bloggares åsikter om julbak, julstök, julmust, julröd

Jag känner att jag kan ta helg på riktigt för en gångs skull.

Veckan har fått sina ljusglimtar:

♥ Middag och bubbel med en fin vän (borde göra oftare)
♥ Vacker, vit snö som lyser upp tillvaron (äntligen åker vinterjackan på!)
♥ Fika med en gammal räv till vän (som ihärdigt går vid min sida)
♥ Inspelat avsnitt av Madagaskar avslutade min fredagkväll (I like to move it move it)
♥ Lång morgon i sängen (jag unnade mig det)
♥ Saffransbrödsbak väntar mig (och glögg och pepparkakor :)

Yrseln består dock, men det är en världslig sak...

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek

Jag bär sedan helgen på en extrem trötthet som gör sig påmind, främst på morgnarna. Det tär på krafterna att resa. Dessutom har jag burit på en del studierelaterad stress som gör att jag konstant sitter vid datorn. Återigen kommer min fågel och befriar mig från oron.

Hon har som en magisk makt över mig, min handledare. Hon leder och lugnar och säger att allt går bra. När hon var i NY en vecka var min stress som störst och jag undrade nästan vart jag skulle ta vägen samtidigt som tiden flög förbi mig. Nu är hon tillbaka och jag har lugnat mig. Hon lugnade mig också. Vi pratade om oron och hon sa att det beror på kraven jag har på mig själv. Ibland glömmer jag dem, kraven. Alltså att de finns. De finns ju där hela tiden så det är lätt att se dem som ett normaltillstånd. De är ett normaltillstånd. Men det är skönt när någon säger att kraven är onödigt höga, samtidigt som de förstås sporrar mig. Men det kan vara skönt att få sänka dem lite för en stund.

Jag känner mig lugn igen. En bra lunchkompis och min handledare har gjort susen. Jag tror till och med att jag ska unna mig en ledig eftermiddag någon dag, när jag känner att jag är igång på fullt allvar med uppsatsen. För på torsdag smäller det. Då är det vi, till etthundra procent. Uppsatsen och jag.

Läs även andra bloggares åsikter om uppsats, handledare, oro, prestationskrav

Oslo för mig.



Mussels



Muscels



På höjden.




Typiskt norskt.



Grannarnas ansikte i fönstret. Ser ni det? Själv såg jag ansikten överallt efter att ha varit på Munchmuséet. Subtilt. Mycket subtilt.

Läs även andra bloggares åsikter om mussler, ansikten, norskt

Allting blir liksom lite roligare på norska.

Åka tåg - roligt
Stiga av tåget - roligt
Möta upp vänner - roligt

Sen har jag mest föredragit att hänga med svenskar på svenskt vis. Lyssna på svensk musik, dricka svensk bag-in-box, dansa svenskt, snacka svenskt genus, vara uppe svenskt sent.

Men det är snart dags att möta Oslo. Jag är spänd av förväntan. Vad har norrbaggarna att erbjuda?

Nä, nu sticker jag väster ut. Drar på mig lusekoftan och packar ner gåstavarna. Här ska hajkas.

Eller jag vet inte, det kanske inte är det man gör i Oslo.

Jag ska passa på att suga upp lite norska i alla fall. Kan verkligen behövas i och med all läsning jag utför på norska. Ett jäkla språk att läsa på, för att vara så nära svenska menar jag. Unmöglich.

Ackurat, icke sant?

Läs även andra bloggares åsikter om Oslo, norska, lusekofta, helgplan

Lite fler bilder, on request.

Jag sitter och njuter av de sista timmarna av min 29-årsdag.

Bland annat genom att spisa Kent. Om det var en kille skulle jag vara vansinnigt kär i honom.

Och genom att dricka champagne, till slut, efter att ha förnedrat mig hos grannen då jag inte fick upp flaskan för egen maskin. Patetiskt! som Helena Bergström skulle ha sagt.

Dessutom har jag intagit lax med klyftpotatis. Lite galen kombo. Men när man är själv får man äta vad man vill, som min mamma rättfärdigade min gastronomiska blandning.

Jag ska avsluta med Grey´s anatomy. Först ska jag käka ananas.

Tjipp.

Läs även andra bloggares åsikter om grannar är bra att ha

Att fylla år gör mig rastlös. Som att jag hela tiden väntar på att något fantastiskt och oväntat ska hända. Men då måste man kanske blåsa ut alla ljusen först.

Jag har i alla fall fått bra presenter av mig själv.



Hanna fick en ny frisyr.



Dessa två godbitar som väntar på att fortstätta förgylla min dag.



Först fika.

Läs även andra bloggares åsikter om presenter, ljus i tårtan, champagne

Det luktade vinter ute i mörkret ikväll. Så där kallt och skönt och friskt som det bara gör under tidig vinter. Och efter hagelstormar tydligen.

Jag tänker på jul och knaster under fötterna, vita ångmoln ur munnen och förnedringen när glasögonen immar igen, frusna löv och frostig hård mark.

Det skulle vara vackert och härligt och underbart med lite lite snö som lyser upp dagen. Men framför allt kvällen.

Läs även andra bloggares åsikter om hagelstorm, kyla, vinter

Gårdagen bjöd förresten på goodiebags. Kanske inte så flådiga som på bloggalorna, men ändå. De flesta verkade inte så intresserade av innehållet. Så jag passade på att länsa samtliga som var kvar. Hamstern...




Det sämsta med idag är att jag måste laga mat. Och för att kunna göra det måste jag ta mig igenom regnet till en affär. Ställer någon upp på hemleverans tro?

Det bästa med idag är att jag faktiskt inte är bakis. Men ändå, tillräckligt för att kunna upparbeta en konstant hunger. Se ovan.


Läs även andra bloggares åsikter om hit eller shit

Igår åkte drillflickeuniformen på. Då kan vad som helst hända. Det gjorde det också. Jag slogs med prinsessan Leia och minglade med Anna Nicole Smith. Allt utspelade sig på engelska, men med svenskar. Jag utförde uppvisning på uppvisning med stav. Tills jag tappade kjolen. Det är jag och Lill Lindfors.

Natten blev lång. Jag hann leta igenom Söders gator efter nycklar som var försvunna, i ihärdigt regn. Efterfesten bjöd på dans på en fullsatt äkta matta.

Hunger drev mig till slut hem. Innan jag la mig och sov läste jag morgontidningen. Jag vaknade med en känsla av deja vu. Mitt hår luktade rök. Det var länge sen jag led av det senast.

Idag får jag vara bakis en extra timme. Hallelujamoment hela dagen.

Läs även andra bloggares åsikter om drillflicka, maskerad, efterfest

Jag har mat kvar. Från igår. Så jag slipper handla. Jag slipper laga mat. Jag slipper tänka. Bara äta. Kanske fortsätta så hela resten av dagen.

Lite lat dag. Jag känner mig för trött och ofokuserad för att ta tag i något så där på riktigt. Men för pigg för att göra inget. Vad blir det då?

Inatt hade jag svårt att komma till ro. Det var en massa tankar som skulle tänkas, mycket som skulle kommas fram till. Mitt i en tanke ringer det på porttelefonen. Jag ignorerar. Väntar ju inget besök så där vid 3. Men det ringer igen. Vaken är jag ju så jag svarar. "Hej!" Jag hejar och frågar vem du är. Du svarar: ingenting.

Så jag vet inte vem du är. Men om det var du och om det var viktigt - berätta gärna. Idag är jag all ears.

Läs även andra bloggares åsikter om nattpåhälsning, seg, lyssnar

Jag har inte fått mycket gjort idag. Samtidigt allt.

Hämtat mer böcker till högen. Sedan lunchdejtat sköna människor. Möten. Jag, vänner och genus. En bra kombo. Mycket bra. Sedan brödbak. Dagen avslutas med dans som vanligt. Riktigt, riktigt, riktigt dåligt dansat. Jag har sällan känt mig så dålig som på dagens streetjazz. Men just nu kan inget ta ner mig. Jag råkar vara på toppen av toppen.

Dessutom är det fredag igen. Veckan har rusat förbi mig. Fylld med bra. Fylld med samma som vanligt. Fylld med det som jag mest av allt vill fylla den med. Fylla varje dag med.

Imorgon kommer några av mina favoritbloggare hit. Några höll på att dyka upp redan idag när jag inte var hemma. Men imorgon väntar jag med hela välkomstkommittén.

Jag längtar. ♥

Läs även andra bloggares åsikter om fredag, bloggare, bra bra, uppfylld