Hannas Plats

Igår anrättade jag en väldigt trevlig räkrätt. Tackar för tipset Christina W. (Det var innan jag fått stopp i vasken, nu ska här inte lagas någon mat på länge.)

Så idag har jag matlåda med mig. Det var ett tag sen. Man vänjer sig ganska fort vid rikskuponger kan jag lova. Men det känns ändå bättre med matlåda. Jag är nog ingen gå-ut-och-äta-lunch-person egentligen. Men när alla andra gör det känns det trist att sitta kvar inne.

Jag gillar att Systembolaget blivit bättre på att lagerhålla minivinflaskor. 25 cl är precis lagom om man vill ta sig ett glas själv någon gång. De andra alternativen är:

- Att köpa en box som i mitt fall blir stående väääldigt länge
- Köpa en vanlig flaska och känna pressen att dricka ett glas fler dagar på raken (eller förstås sätta i sig hela flaskan på en gång...)
- Köpa en vanlig flaska och hälla ner resten i ispåsar för att använda till matlagning (som jag aldrig skulle komma ihåg att använda - många viniskuber skulle det bli)

Nu kan jag köpa mig en miniflaska för 30 spänn och avnjuta själv framför tv:n, bloggen eller till en bit ost. Det kallar jag service. Äntligen, Systembolaget!

Bild: sv.wikipedia.org

Jag kom till en lite märklig insikt idag när jag handlade. Jag har bara handlat en gång på hela den här veckan. En gång! Jag insåg det eftersom de hade bytt kassor på min ICA och jag bara har sett dem en gång tidigare.

Det som händer när jag förstår att det är så här min handlingsfrekvens ska se ut, är att jag handlar på mig en massa grejer ifall-att. 

♥ Ifall att mitt hembakta bröd tar slut köper jag lite knäckebröd att dryga ut med.
♥ Ifall att jag ligger vaken en natt och inte kan sova köper jag hem lite Finn Crisp (surdegsskorpor, mumma..) som jag kan tugga i mig på natten.
♥ Ifall att jag hinner hem innan dansen och måste äta köper jag hem yoghurt så att jag kan göra en smoothie.
♥ Ifall att jag skulle bli sugen på något gott ikväll köper jag hem crostinis att okynnestugga på

Jag måste helt enkelt se till att vara stark på mellanmålen, det känns som att jag gått hungrig lite för mycket den här veckan för att min kyl och mitt skafferi ekat tomma. Man vet ju aldrig när jag ska hinna gå och handla nästa gång. Tror aldrig jag haft det problemet någonsin. Men så har jag väl aldrig haft så många hobbies igång när jag har haft ett heltdisjobb heller.

Jag börjar förstå poängen med rikskuponger också. Ifall att jag inte hinner laga mat under helgen kan jag ändå få lunch eftersom jag har rikskuponger. Dessutom börjar konton också eka ganska tomt.

Helgen börjar äntligen lida mot sitt slut. Och då snackar vi lida. Som jag har lidit!

Och så mycket godis jag har tryckt i mig. Det har funnit så mycket godis i det här huset som aldrig förr, och det mesta har lämnats till mig att äta. Jag har lite svårt för att kasta bort ätbarheter. Så jag har ätit. Och ätit. Åkt till mamma och ätit. Hälsat på kompisar och ätit. Nu får godisätandet äntligen ett slut. Jag mår inte bra av allt godis, inte i munnen eller magen eller resten av kroppen. Allt socker skapar en oro och obalans. Den gör att jag är konstant trött dessutom. Har sovit helt galet mycket den här helgen. Och ändå varit trött.

No more sugar for me! Ok, jag måste käka upp chokladen jag fick av M så att den inte förgås. Sen får det vara nog för den här helgen.

Det var påskamiddag med vänner igår. Det finns en viss tendens när vännerna ska laga mat tillsammans. Allt tar ganska mycket tiiid.

Vid 18 var jag där, redan ganska hungrig, för att starta upp matlagandet. Vid 20 kom förrätten på bordet. Jag åt ganska girigt av sillen, gräddfilen och gräslöken och fick en rätt trevlig midsommarkänsla. Det är faktiskt inte så långt kvar nu heller. 

Ett trevligt inslag som uppskattades var att jag tog med mig en flaska champagne jag fick i onsdags. Det var gott att börja det hela med bubbel. N tyckte att man skulle kunna dricka bubbel varje dag. Men.. jag vet inte...

Lammet och risotton var färdig vid 23-rycket. Då hade jag redan hunnit kassera mitt vin, det smakade inte riktigt bra. Första gågnen jag ska orka gå tillbaka med ett vin. Sverka ska jag, även om det med just en vinflaska känns ganska besvärligt.

Midnatt hade passerat när kaffet kom på bordet. Jag var alldeles för mätt för att få i mig någon efterrätt. Och sen lyckades jag tigga till mig skjuts hem. Det händer inte så ofta i Stockholmsnatten får man väl säga. Det var otroligt skönt just då.

Hann se en stund av The Rock innan jag somnade, fortfarande mätt.

Idag bär det av på familjepåskmiddag.

Efter en god lunch känns livet helt enkelt lite roligare. Solgul kyckling: saffran, dragon, creme fraische och ost i en röra med kycklingen i ugnen. Kan inte misslyckas.

Jag har några paradnummer som alltid blir bra, och konstigt nog kommer de flesta antagligen från bruden. Hon är en jäkel på att laga mat och att nosa upp de där riktigt bra recepten. Jag coppar rakt av. Och gör dem till mina.

Fick en väääldigt god mascarponeefterrätt i lördags och receptet finns numer i min ägo. Jag kan inte säga att jag gör efterrätter särskilt ofta, men den här kommer helt klart att bli ett paradnummer de gånger jag gör det. Muuumma!

Jag blir nästan tårögd, vad gott de är med kaviar på knäckemacka till frukost. Laktosfri mjölk i kaffet däremot - det går bort. Kanske ska sluta dricka kaffe på riktigt. Eller helt enkelt bara dricka kaffe. Mjaaa..

Idag är det lön för det vanliga folket, så det är väl skönt att jag kan hålla mig inne. Jag kan sträcka mig till att gå på Ica, annars får det vara. Kanske ska passa på att skriva några ansökningar idag, det har inte blivit så mycket gjort på den fronten den här veckan. Lite trög i huvet tror jag.

Mycket tjat just nu, jag vet. I halvtid idag var huvudvärken påträngande och jag energilös som en lampa utan ström. Tog en huvudvärkstablett som inte hjälpte.

Jag ville inte men till slut fick percolatorn säga sitt. Sörplade små klunkar utan mjölk - och njöt. Aldrig har kaffe smakat så gott. Men en kopp varannan dag är väl ok...?

Jag är fast! :-/

Jag har ju bestämt hävdat att jag inte har någon typ av substansiellt beroende (nu pratar jag inte om bloggen). Att jag är en fri själ, fri i tanke och handling. Guess what, jag hade fel!

Den här dagen har främst utgjorts av en enda stor huvudvärk. Jag får ju inget kaffe som det är just nu, i en dag till. Och det har gjort att jag känner mig väldigt hängig. Försökte dansa mig igenom den här avgiftningen, men det blev inte bättre. Kan inte tänka på något annat än huvudvärk. Kanske kan man sniffa kaffe...?

Är det nu jag ska börja knapra morötter eller något annat som substitut. Te? Jag vet inte om det kommer funka riktigt.

Jag ska kolla upp om jag är laktosintolerant i nästa vecka. Idag börjar restriktivitet med kosten. Inga fibrer, inga mjölkprodukter och inget annat som får magen att jobba. Ok. Hallå, vart tog min frukost vägen? Inget kaffe utan mjölk, inget bröd, ingen yoghurt... Jag får nog leva på ägg tills det här är över.

Det värsta blir måndagkväll när jag måste börja fasta helt från 8 på kvällen. Jag kommer antagligen inte somna om jag känner mig hungrig. Det oroar mig lite. Jag brukar alltid ta någon banan eller något innan jag lägger mig så att jag inte vaknar upp hungrig/inte somnar alls på grund av hunger.

Det här känns som ett I-landsproblem. Men ändå...

Jag känner mig nästan fortfarande lite våffelmätt. Dessutom sov jag tungt utan att vakna under natten. Kanske var det våfflornas förtjänst. Våfflor som sömnpiller... bara lite svårare att svälja.

Jag borde ha middagstillställningar lite oftare. Det är ganska trevligt om man inte gör en så stor grej av det. För en gångs skull stressade jag inte upp mig själv innan och försökte ha allt klart i tid. Soppan fick bli klar medan de var här. Jag gillar att laga mat och det är ju lite roligare att äta när man är fler. Kanske kan få bli nån slags grej...

Brudparet har just lämnat mig. Vi hade en riktigt bra middag - utan vin.

Det blev spenatsoppa med ädelost före för att få lite fibrer och kanske mer matigt i oss. M tog sig en joggingtur precis innan och jag tänkte att hon ville ha något lite nyttigt i alla fall. Soppan blev väldigt uppskattad.

Jag sa att det inte skulle bli något vin - jag får bara ont i magen när jag dricker. D såg lättad ut. Han var rätt trött ändå och tycker nog bara att man blir bakis och tung av vin. Vi två (han - 7 år äldre) är mogna att prata pension.

Sen ställde jag mig och gjorde våfflor - från scratch. Det var obehagligt att se hur mycket grädde det slank ner i smeten. Jag blev ytterligt hånad av de två för att smeten mer såg ut som en deg än en smet. M blev tvungen att ringa sin mamma för att fråga hur en våffelsmet egentligen ska se ut. Det visade sig att vi faktiskt var på god väg ändå. Efter att ha haft i lite mer vatten....

Oj vad vi laggade våfflor sen. Tills proppen gick. Min gamla lagg la av med besked och ett litet poff. Precis i rätt tid. Vi var redan mätta trots att det fanns gott om smet/deg kvar. Det bästa är att jag kan kasta den gamla rackaren med gott samvete eftersom jag vet att den inte vill mer. Dessutom slipper jag diska den :-)

Och jag får steka på lite våffeldeg imorgon till frukost om jag vill.

Ikväll ska jag kocka ihop lite våfflor till brudparet (numer de gifta). Jag är 1 av 12 som fick i uppgift på bröllopet att underhålla brudparet första året. Jag ska göra våfflor. För första gången någonsin. En svag prestationsångest gör sig påmind. Som tur är har jag i alla fall ett våffeljärn som förvisso har säkert 20 år på nacken, men ändå.

Funderar på vad jag ska göra i våffelväg. För eller efterrätt? Hur pimparna man upp det gamla våffeltricket?

Jag håller på och undersöker den saken just nu.

Idag tänkte jag att jag skulle få mig en kopp ordentligt starkt kaffe. Har köpt hem Espresso, så nu blir det latte till eftermiddagsfikat. Det var alldeles för länge sen. Senast jag fick latte tror jag faktiskt att jag vaknade upp och hittade den bredvid mig på morgonen till morgontidningen. Det var en bra latte...

Aaaah, sitter som bäst och avnjuter en väldigt god morotssoppa. Lätt att göra, så när som på en sak. Mixandet. Det blir en jäkla slafsande och plumsande när man ska hälla runt soppan mellan olika kärl. Jag vågar mig inte riktigt på att köra ner mixern direkt i grytan. Livrädd att det ska skvätta runt hela köket med brännhet vätska. Ja, så istället häller jag runt på den brännheta vätskan.

Resultatet var i alla fall värt allt slabbande. Den här riktigt trevliga soppan kommer från aftonbladet.se här omdagen. Nu tänker jag ge er receptet på den. Jag kör dock budgetvarianten utan lax.

Morotssoppa med laxspett

800 g morötter
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
Rapsolja
12 dl vatten
3 tärningar grönsaksbuljong
2 msk riven, färsk ingefära
2 dl matyoghurt
Salt
2 msk pressad lime
0,5 tsk sambal oelek

Till servering:
200 g skinn- och benfri laxfilé
Träspett
2 msk het mango chutney
Salt

Gör så här:
1. Skala morötter, lök och vitlök och skär i små bitar. Fräs grönsakerna i olja några minuter, utan att de tar färg.
2. Tillsätt vatten, buljong och ingefära och låt soppan sjuda under lock tills morötterna är mjuka, cirka 15 minuter.
3. Tillsätt yoghurt och mixa soppan slät. Häll tillbaka soppan i grytan och späd eventuellt med vatten till lagom konsistens. Smaka av med salt, limesaft och sambal oelek.
4. Skär laxen i mindre bitar och trä upp på grillpinnar. Bryn spetten runt om i het panna, pensla med mango chutney och salta.


PS. Undrar just vad BA - bloggoholic anonymous - säger om att man intar sin middag tillsammans med bloggen...?

Det blev en alldeles för sen lunch idag. Jag sitter och darrar i väntan på att maten ska bli varm. Skynda, skynda, skynda. Tar lite längre tid när man inte har en micro. Men det blir ändå godare i ugnen...

Kom igen, jag svälter ihjäl!

Det skulle som sagt bli hembakad pizza till middag idag. Jag hann bli ordentligt hungrig innan jag satte igång att laga maten. Så när jag stod med paketet med pizzamix i handen och hällde upp påsen i bunken hann jag tänka: "Guud vad jobbigt om jag skulle råka göra fel just nu". Så för säkerhet skull kollade jag en extra gång hur mycket vatten det skulle vara i. Jo, men 3 dl, det stämde bra. När jag började röra runt och tittade ner i den grötliknande sörjan tittade jag som snabbast på paketet igen. 3 dl för scones, just precis. 1 1/4 dl för pizza.

Ja, så där stod jag i full färd med att få scones i stället för pizza. Det var bara att prova att hälla i vetemjöl tills degen var mättad. Jag lyckades bara aldrig att mätta den innan jag gav upp. Medan jag hällde ner degen i soporna började jag med darrande underläpp och omgiven av god, färdiguppskuren topping att fundera på mina alternativ: 1. Gå till Konsum på hörnet där det är föga sannolikt att de med sitt löjeväckande utbud har någon pizzamix alls. 2. Pälsa på mig och släpa mig till Ica vilket skulle ta alldeles för lång tid eftersom min kropp skulle börja lägga ner inom en snar framtid utan ny energi. 3. Baka egen deg.

Med darrande, fumliga händer och stressad hjärna började jag leta fram ett recept med bakpulver och insåg att jag hade alla ingredienser hemma. Jag rörde snabbt ihop en deg som faktiskt var väldigt fin och liknade pizzamixens egentliga konsistens.

Fortfarande fumling och orolig att jag skulle tappa allt på golvet började jag hälla på all god topping för att snabbt få in pizzan i ugnen.

Resultat: En helt egengjord pizza från scratch. Jag gjorde t.o.m. tomatsåssen själv (eller ja, jag använde krossade tomater som jag mixade, kokade upp och smaksatte själv). Det blev en otroligt god pizza med gurka, lök, champinjober, skinka och sveciaost. Pizzamixen kan slänga sig i backen. Jag lär göra egen deg from now on. Den var såå mycket godare och krispigare. Dessutom billigare och utan transfetter.

Nu är jag mätt och belåten och lite mindre darrig.