Hannas Plats

Jag önskar ofta att jag fått uppleva mer av 70-talet. Det känns som att det skulle ha passat mig bra.

 

70-talet var årtioendet då man ägnade sig åt återvinning och att göra saker själv. Eftersom man återvann saker från tidigare årtionden var det dessutom bra, hållbara och fina saker som kunde återvinnas. Mat kunde vara enkel, man kunde också servera sina gäster enkel mat eller helt enkelt ha knytis, enligt Historieätarna. Jag gillar kanske inte allt med det, men jag märker att min mamma är kraftigt präglad av den tiden, pulversoppa kan utgöra middag och mat får varken ta tid, energi eller planering. 

 

Återvinning. Jag har fått kökshanddukar som var min morfars faster (vi snackar tidigt 1900-tal). De är hur fina som helst, både i formen och i kvaliteten. Jag stod nyligt och strök några lakan jag köpte för ca 12 år sedan och såg att de redan börjar bli tunna och slitna. Min mormors gamla lakan är fortfarande tjockare än dem, trots att de har betydligt många fler år på nacken.

 

Slit och släng. Jag tror att alla ting konsumerar oss istället för tvärtom. 

 

Jag förstår inte... Vill jag skriva, fast jag egentligen förstår. Hur det blev så här. Vi vill vara rika, förstås, hellre än att leva på gränsen. Trots att det är ohållbart. Och onödigt med alla ting. Jag återanvänder gärna min mormors saker i mitt hem i mesta möjliga mån. 

 

Jag blir bara så matt när jag tänker på allt slöseri av resurser, och hur det konsumerar oss att hela tiden behöva ligga på topp när det gäller hur våra hem ser ut. Men det är klart, när vi nu inte behöver oroa oss över vår överlevnad så får vi ägna oss åt att oroa oss över andra saker istället. Utveckling, you say. Inveckling, I say.

 

Vad jag ska bli när jag blir stor är ännu oklart. In från höger kom ett oväntat erbjudande.

 

Komiker?

Jag har det oförskämt bra hos mormor. Det har jag alltid. God mat med stor regelbundenhet. Bastu. Jag blir påprackad grejer som jag behöver och vill ha. Det är lugnt och skönt, eller i alla fall så lugnt det kan vara när tre generationer hetsbyxor (som det heter på finska) umgås. Det här är som balsam för själen. En kroppens systemåterställning. 

 

Det går inge bra nu, som Tomas Andersson Wij skulle ha sagt.