Drömmen är att kunna bima mig
Ett stort problem för mig som stockholmare, har jag märkt, är all tid som går åt till att transportera sig från punkt a till punkt b, och sedan vidare till c, d och e. Om jag har några ärenden att utföra på stan som innebär tre olika stopp kan det ta mig nästan två timmar tills jag är tillbaka hemma igen. När man som jag håller på och skriver uppsats och med andra ord jobbar hemma känns ett sånt projekt nästan orimligt. Särkskilt som jag måste utföra dessa saker som jag företagit mig samtidigt som jag måste få något gjort på uppsatsen. Jag har kommit på att det ultimata vore att kunna bima mig till olika ställen. Det skulle inte ta någon tid i anspråk och jag skulle slippa den stress jag känner inför att kuska runt med tuben. Med tanke på att vi kunde resa till månen 1969 tycker jag att det vore på tiden att ta tag lite i den här typen av teknik. Tyvärr kommer jag nog inte att kunna bidra mycket till den eftersom jag ska bli retorikkonsult. Men hade jag varit ingenjör eller NASA-anställd hade det här varit något som jag devoterat hela mitt liv till. Allt för att förenkla tillvaron för personer som mig.
Överhuvud taget det här med att jobba hemma är mer tidskrävande än man tror. Jag passar alltid på att handla mat innan lunch så att jag slipper göra det tillsammans med en halv miljard andra människor på eftermiddagen. Sedan lagar jag lunch, gärna hemlagad lasagne, falafel eller något annat som tar ordentligt med tid. När jag sen har ätit har det gått två timmar. Sen måste jag se till att arrangera musiken så att spellistan är klar för hela eftermiddagen. Jag inser förstås att jag har tre böcker som måste återgäldas till biblioteket så att inte de kommer eftermig med stora pengahåven. Det är då runtkuskandet på två timmar startar. För det är ju inte så att jag har lånat böckerna på samma ställe utan jag måste åka såväl till statsbiblioteket som till universitetet och högskolan. När jag är tillbaka måste jag dricka kaffe för att inte förgås. Sen har det mesta av dagen gått och klockan är 4 - det vill säga sen eftermiddag som innebär att man inte måste jobba så mycket mer. Jaha, så hade den dagen gått.
Om det nu är så att bimningstekniken aldrig kommer att slå igenom så är min andra önskan att man kunde pausa tiden ibland. Det skulle verkligen underlätta. De här senaste veckorna har bara sprungit fram och jag har helt missat våren eftersom jag har suttit inne i min mörka (och i och för sig svala) lägenhet endast iförd mysbyxor och skrivit som en galning. Jag hoppas att lyckan kommer att infinna sig när jag har lagt fram uppsatsen om en vecka. Det skulle ju kunna bli så att det floppar totalt och jag måste lägga fram den igen i höst. Det skulle innebära att resten av sommaren kommer att te sig ungefär som våren hittills har gjort - det vill säga med en stor klump ångest i magen.
Överhuvud taget det här med att jobba hemma är mer tidskrävande än man tror. Jag passar alltid på att handla mat innan lunch så att jag slipper göra det tillsammans med en halv miljard andra människor på eftermiddagen. Sedan lagar jag lunch, gärna hemlagad lasagne, falafel eller något annat som tar ordentligt med tid. När jag sen har ätit har det gått två timmar. Sen måste jag se till att arrangera musiken så att spellistan är klar för hela eftermiddagen. Jag inser förstås att jag har tre böcker som måste återgäldas till biblioteket så att inte de kommer eftermig med stora pengahåven. Det är då runtkuskandet på två timmar startar. För det är ju inte så att jag har lånat böckerna på samma ställe utan jag måste åka såväl till statsbiblioteket som till universitetet och högskolan. När jag är tillbaka måste jag dricka kaffe för att inte förgås. Sen har det mesta av dagen gått och klockan är 4 - det vill säga sen eftermiddag som innebär att man inte måste jobba så mycket mer. Jaha, så hade den dagen gått.
Om det nu är så att bimningstekniken aldrig kommer att slå igenom så är min andra önskan att man kunde pausa tiden ibland. Det skulle verkligen underlätta. De här senaste veckorna har bara sprungit fram och jag har helt missat våren eftersom jag har suttit inne i min mörka (och i och för sig svala) lägenhet endast iförd mysbyxor och skrivit som en galning. Jag hoppas att lyckan kommer att infinna sig när jag har lagt fram uppsatsen om en vecka. Det skulle ju kunna bli så att det floppar totalt och jag måste lägga fram den igen i höst. Det skulle innebära att resten av sommaren kommer att te sig ungefär som våren hittills har gjort - det vill säga med en stor klump ångest i magen.
Varför denna angst?
Jag vet inte vad det är med mig just nu faktiskt. Jag håller mig mest hemma och skyller lägligt på uppsatsen (vilket är helt i sin ordning, den tar mycket av min tid). När jag väl träffar människor så har jag alltid ångest efteråt. Det känns alltid som att något blev lite fel. Som att jag inte bjöd till tillräckligt mycket i något avseende, att jag inte orkade tillräckligt länge eller bara att jag sa något som blev fel. Jag vet att jag när jag väl träffar folk pratar som ett vattenfall. Kanske är risken större att det hoppar grodor när jag är den som framför allt håller låda. Det är som att jag inte kan hindra mig själv heller. Som att jag bara vill säga mer och mer och nästan blir trött när jag måste lyssna i mer än några minuter. Jag tror inte att jag alltid varit så här. Inte så här extrem i alla fall. Men en dag som jag spenderat med andra människor måste jag ligga och grubbla i timmar efteråt. Vad gick fel och märkte även den andra personen det? Sen undrar jag om hönan och ägget också. Har jag blivit så här för att jag så sällan kommer ut och socialiserar med människor eller insåg jag hur jag är funtad och slutade att socialisera? Varför blir dessutom allt fel? För att jag faktiskt inte vill umgås eller för att jag inte kan? Eller försöker jag bara vara enstöring för att "straffa" mig själv.
Stora frågor. Det värsta är att jag inte vantrivs hemma hela dagarna. Jag tycker att det är skönt. Ingen som jag måste underhålla eller som stör i det jag håller på med för stunden. Allt är perfekt! Förmodligen är det därför jag får en ångestklump i magen när det lackar mot sommar. Det är då man ska ha kul i gräset. För det måste man nästan ha sällskap. Eller måste man det? Jag försöker hela tiden bli bättre på att vara själv i alla lägen så att jag helt ska kunna undvika det där påtvingade umgänget. Lära mig äta ute sjläv, fika själv, gå på evenemang själv. Sen är frågan när det blir patetiskt. Vilka saker gör man bara inte själv - ens i en storstad? Imorgon ska jag nog äta lunch ute. Någon gång ska ju vara den första...
Stora frågor. Det värsta är att jag inte vantrivs hemma hela dagarna. Jag tycker att det är skönt. Ingen som jag måste underhålla eller som stör i det jag håller på med för stunden. Allt är perfekt! Förmodligen är det därför jag får en ångestklump i magen när det lackar mot sommar. Det är då man ska ha kul i gräset. För det måste man nästan ha sällskap. Eller måste man det? Jag försöker hela tiden bli bättre på att vara själv i alla lägen så att jag helt ska kunna undvika det där påtvingade umgänget. Lära mig äta ute sjläv, fika själv, gå på evenemang själv. Sen är frågan när det blir patetiskt. Vilka saker gör man bara inte själv - ens i en storstad? Imorgon ska jag nog äta lunch ute. Någon gång ska ju vara den första...
Sentimentalitet
Jag har just varit och sett Danscenters elevföreställning på Orionteatern. Det var så otroligt kul! När jag ser dans tänker jag alltid att jag borde börjat dansa när jag var yngre. Men, men, jag har äntligen tagit tag i det i alla fall. Jag tror nog jag ska köra ett terminskort nästa termin. Då kan jag dansa mycket mer än bara en gång i veckan. Det finns ju så många roliga dansstilar att förkovra sig i. Jag vill köra locking, streetdance och streetjazz utöver jazzfunken som jag naturligvis vill fortsätta med. Det kan bli svårt att hinna med fyra, men tre i alla fall. Locking ser så coolt ut, men jag tror att det förutsätter att man är riktigt bra. För locking kan man inte vara halvbra på. Men å andra sidan handlar det väl rätt mycket om inställningen också. En del av de jazzfunkare som jag såg idag kunde ha varit bättre och de varit, eller åtminstone sett, lite mer hängivna ut.
Balett tror jag skulle vara kul också. Men det är inte snyggt förän man är riktigt bra. Och frågan är om jag någonsin kommer att kunna bli det när jag börjar som 26-åring. Hmmm.... Hur som helst tror jag att jag skulle gilla teknikgrejerna. Jag älskar hopp, piruetter och allt sånt som vi håller på med i jazzen. Jag skulle gärna ha mer sånt.
Dagen till ära har jag förövrigt till stor del spenderat med the brother. Han efterskänkte mig en kontorsstol. Nu ska jag vä kunna sitta lite skönare framför datorn i alla fall. Det känns redan mycket mer avslappnat än på min gamla pinstol.
Jag undrar om det är något på TV idag som jag måste se. Annars vore det en ganska god idé att förbereda föroppositionen till imorgon. Jag vill inte känna att jag sågar honom utan hjälper honom. Jag bör nog med andra ord fila på upplägget. Så får det nog bli. Tjing!
Balett tror jag skulle vara kul också. Men det är inte snyggt förän man är riktigt bra. Och frågan är om jag någonsin kommer att kunna bli det när jag börjar som 26-åring. Hmmm.... Hur som helst tror jag att jag skulle gilla teknikgrejerna. Jag älskar hopp, piruetter och allt sånt som vi håller på med i jazzen. Jag skulle gärna ha mer sånt.
Dagen till ära har jag förövrigt till stor del spenderat med the brother. Han efterskänkte mig en kontorsstol. Nu ska jag vä kunna sitta lite skönare framför datorn i alla fall. Det känns redan mycket mer avslappnat än på min gamla pinstol.
Jag undrar om det är något på TV idag som jag måste se. Annars vore det en ganska god idé att förbereda föroppositionen till imorgon. Jag vill inte känna att jag sågar honom utan hjälper honom. Jag bör nog med andra ord fila på upplägget. Så får det nog bli. Tjing!
Sprida riskerna
Ja, det gäller ju att sprida riskerna, inte lägga alla äggen i samma korg och så vidare. Så ska man ju prova på en massa olika saker också innan man verkligen bestämmer sig, inte slå första bollen eller ta första jobberbjudandet etc. Därför provar jag den här bloggsidan ett tag. Hittills känns det mycket bra.
Den här dagen har flugit iväg. Framför allt för att jag har lekt med min bästa vän - datorn alltså. Det tar upp all min tid nu för tiden. Det skapar även en viss stelhet i min rygg. Som om jag inte var stel innan. Förstår inte att det ska vara så svårt att sitta skönt framför en dator. Jag tror då aldrig att jag har lyckats.
Nåja, kvällen har glidit över i tidig morgon. Kanske är dags att köra ett pass i sängen innan det är dags att sätta sig här igen. Gäsp! känns så i kroppen i alla fall. Godnatt och tack för idag!
Den här dagen har flugit iväg. Framför allt för att jag har lekt med min bästa vän - datorn alltså. Det tar upp all min tid nu för tiden. Det skapar även en viss stelhet i min rygg. Som om jag inte var stel innan. Förstår inte att det ska vara så svårt att sitta skönt framför en dator. Jag tror då aldrig att jag har lyckats.
Nåja, kvällen har glidit över i tidig morgon. Kanske är dags att köra ett pass i sängen innan det är dags att sätta sig här igen. Gäsp! känns så i kroppen i alla fall. Godnatt och tack för idag!
