Hannas Plats

Jag vet inte vad det är med mig just nu faktiskt. Jag håller mig mest hemma och skyller lägligt på uppsatsen (vilket är helt i sin ordning, den tar mycket av min tid). När jag väl träffar människor så har jag alltid ångest efteråt. Det känns alltid som att något blev lite fel. Som att jag inte bjöd till tillräckligt mycket i något avseende, att jag inte orkade tillräckligt länge eller bara att jag sa något som blev fel. Jag vet att jag när jag väl träffar folk pratar som ett vattenfall. Kanske är risken större att det hoppar grodor när jag är den som framför allt håller låda. Det är som att jag inte kan hindra mig själv heller. Som att jag bara vill säga mer och mer och nästan blir trött när jag måste lyssna i mer än några minuter. Jag tror inte att jag alltid varit så här. Inte så här extrem i alla fall. Men en dag som jag spenderat med andra människor måste jag ligga och grubbla i timmar efteråt. Vad gick fel och märkte även den andra personen det? Sen undrar jag om hönan och ägget också. Har jag blivit så här för att jag så sällan kommer ut och socialiserar med människor eller insåg jag hur jag är funtad och slutade att socialisera? Varför blir dessutom allt fel? För att jag faktiskt inte vill umgås eller för att jag inte kan? Eller försöker jag bara vara enstöring för att "straffa" mig själv.

Stora frågor. Det värsta är att jag inte vantrivs hemma hela dagarna. Jag tycker att det är skönt. Ingen som jag måste underhålla eller som stör i det jag håller på med för stunden. Allt är perfekt! Förmodligen är det därför jag får en ångestklump i magen när det lackar mot sommar. Det är då man ska ha kul i gräset. För det måste man nästan ha sällskap. Eller måste man det? Jag försöker hela tiden bli bättre på att vara själv i alla lägen så att jag helt ska kunna undvika det där påtvingade umgänget. Lära mig äta ute sjläv, fika själv, gå på evenemang själv. Sen är frågan när det blir patetiskt. Vilka saker gör man bara inte själv - ens i en storstad? Imorgon ska jag nog äta lunch ute. Någon gång ska ju vara den första...