Drömmen är att kunna bima mig
Ett stort problem för mig som stockholmare, har jag märkt, är all tid som går åt till att transportera sig från punkt a till punkt b, och sedan vidare till c, d och e. Om jag har några ärenden att utföra på stan som innebär tre olika stopp kan det ta mig nästan två timmar tills jag är tillbaka hemma igen. När man som jag håller på och skriver uppsats och med andra ord jobbar hemma känns ett sånt projekt nästan orimligt. Särkskilt som jag måste utföra dessa saker som jag företagit mig samtidigt som jag måste få något gjort på uppsatsen. Jag har kommit på att det ultimata vore att kunna bima mig till olika ställen. Det skulle inte ta någon tid i anspråk och jag skulle slippa den stress jag känner inför att kuska runt med tuben. Med tanke på att vi kunde resa till månen 1969 tycker jag att det vore på tiden att ta tag lite i den här typen av teknik. Tyvärr kommer jag nog inte att kunna bidra mycket till den eftersom jag ska bli retorikkonsult. Men hade jag varit ingenjör eller NASA-anställd hade det här varit något som jag devoterat hela mitt liv till. Allt för att förenkla tillvaron för personer som mig.
Överhuvud taget det här med att jobba hemma är mer tidskrävande än man tror. Jag passar alltid på att handla mat innan lunch så att jag slipper göra det tillsammans med en halv miljard andra människor på eftermiddagen. Sedan lagar jag lunch, gärna hemlagad lasagne, falafel eller något annat som tar ordentligt med tid. När jag sen har ätit har det gått två timmar. Sen måste jag se till att arrangera musiken så att spellistan är klar för hela eftermiddagen. Jag inser förstås att jag har tre böcker som måste återgäldas till biblioteket så att inte de kommer eftermig med stora pengahåven. Det är då runtkuskandet på två timmar startar. För det är ju inte så att jag har lånat böckerna på samma ställe utan jag måste åka såväl till statsbiblioteket som till universitetet och högskolan. När jag är tillbaka måste jag dricka kaffe för att inte förgås. Sen har det mesta av dagen gått och klockan är 4 - det vill säga sen eftermiddag som innebär att man inte måste jobba så mycket mer. Jaha, så hade den dagen gått.
Om det nu är så att bimningstekniken aldrig kommer att slå igenom så är min andra önskan att man kunde pausa tiden ibland. Det skulle verkligen underlätta. De här senaste veckorna har bara sprungit fram och jag har helt missat våren eftersom jag har suttit inne i min mörka (och i och för sig svala) lägenhet endast iförd mysbyxor och skrivit som en galning. Jag hoppas att lyckan kommer att infinna sig när jag har lagt fram uppsatsen om en vecka. Det skulle ju kunna bli så att det floppar totalt och jag måste lägga fram den igen i höst. Det skulle innebära att resten av sommaren kommer att te sig ungefär som våren hittills har gjort - det vill säga med en stor klump ångest i magen.
Överhuvud taget det här med att jobba hemma är mer tidskrävande än man tror. Jag passar alltid på att handla mat innan lunch så att jag slipper göra det tillsammans med en halv miljard andra människor på eftermiddagen. Sedan lagar jag lunch, gärna hemlagad lasagne, falafel eller något annat som tar ordentligt med tid. När jag sen har ätit har det gått två timmar. Sen måste jag se till att arrangera musiken så att spellistan är klar för hela eftermiddagen. Jag inser förstås att jag har tre böcker som måste återgäldas till biblioteket så att inte de kommer eftermig med stora pengahåven. Det är då runtkuskandet på två timmar startar. För det är ju inte så att jag har lånat böckerna på samma ställe utan jag måste åka såväl till statsbiblioteket som till universitetet och högskolan. När jag är tillbaka måste jag dricka kaffe för att inte förgås. Sen har det mesta av dagen gått och klockan är 4 - det vill säga sen eftermiddag som innebär att man inte måste jobba så mycket mer. Jaha, så hade den dagen gått.
Om det nu är så att bimningstekniken aldrig kommer att slå igenom så är min andra önskan att man kunde pausa tiden ibland. Det skulle verkligen underlätta. De här senaste veckorna har bara sprungit fram och jag har helt missat våren eftersom jag har suttit inne i min mörka (och i och för sig svala) lägenhet endast iförd mysbyxor och skrivit som en galning. Jag hoppas att lyckan kommer att infinna sig när jag har lagt fram uppsatsen om en vecka. Det skulle ju kunna bli så att det floppar totalt och jag måste lägga fram den igen i höst. Det skulle innebära att resten av sommaren kommer att te sig ungefär som våren hittills har gjort - det vill säga med en stor klump ångest i magen.
Kommentarer
Trackback
