Hannas Plats

De senaste nätterna har jag vaknat upp och längtat tillbaka in i drömvärlden. Det har varit en skön känsla i drömmen som jag velat behålla.

Jag inser att jag kanske behöver lite miljöombyte. Imorse vaknade jag och längtade tillbaka till ett kalt och sterilt stenslott, hellre än att vakna upp i min varma mjuka säng.

Det är mycket som bearbetas i drömmen just nu. Verkligheten känns lite tom. Drömmen vacker och fylld av spänning.

Dessutom vaknar jag löjligt tidigt at ljuset. Jag kan inte minnas när jag senast besvärades av ljus i sömnen. Är det våren i kombination med vintersnön? 
 
Läs även andra bloggares åsikter om var jag Harry Potter i drömmen eller?

Idag har jag äntligen gjort det, gjort ett aktivt val för min framtid.

Jag har valt pensionsfonder. Slickade på fingret och stoppade det i luften. Jag känner nog allt bra hur vinden blåser. Min väg. My way - or the highway.

Galet nöjd, hoppas jag att jag ska vara. Sen, när jag fyller 65, eller 80 kanske. Om.

Läs även andra bloggares åsikter om tjänstepension, val, pension, framtid

På helgen har jag alltid så högt tempo, allt ska hinnas med, en gigantisk utter på axeln.

Idag är det söndag, sista dagen på helgen. Jag ska tillåta mig att ta min huvudvärk med mig till sängen tillsammans med en bok. Och där ska jag sen ligga tills det är dags att gå och dansa.

Det känns ändå rätt skönt att jag hann med "allt" igår.

Nu är det dags för vekcans återhämtning.

Läs även andra bloggares åsikter om helgsyndrom, lugn, läsa

Jag blev bländad av något imorse när jag vaknade. Ljuset. Vart kom det ifrån. 6.15 när jag går upp brukar det inte vara ljust. Nu är det det.

Varde vår.

Läs även andra bloggares åsikter om ljus, bländad, vårkänslor

Jag behöver ett sammanhang. Ibland känner jag så. Ett sammanhang där jag är accepterad och får fullt förtroende i mitt jag. Det har jag allt för sällan.

Men det finns ljusglimtar. Och då är jag i mitt esse, trivs som fisken i vattnet (laxen kanske), skjuter ut hakan utan rädsla för hårda slag. Jag behöver fler sammanhang.

Läs även andra bloggares åsikter om sammanhang, acceptans, bekväm

Som för att möta en ytterlighet idag har jag träffat och pratat med professionella människor, flera gånger till med med. Bland annat ringde min bank mig. De vill ta hand om mina fonder och ge mig pengar för besväret.

Jag hatar fonder. Jag hatar att jag inte vet något om mina fonder. Jag hatar att jag inte bryr mig om att jag inte vet något om mina fonder.

Svåra frågor ställdes som jag inte kunde svara på. Jag ställde frågor som hon svarade tålmodigt på.

Jag blir glad när min bank ringer och påminner mig om sånt här som jag tycker är så tråkigt. Jag ska ta tag i det här i helgen. Det sa jag för två helger sen också, men den här helgen, då ska jag verkligen göra det.

Verkligen.

Läs även andra bloggares åsikter om fonder, tråk, bank, professionalism

Jag verkar vara laxen på någons buffé i alla fall.

Det här fick jag i present idag.



Läs även andra bloggares åsikter om dajm, buffé, favorit

Jag blir ibland glatt överraskad av stockholmare i hyresgästsvängen. En granne som jag aldrig pratat med mer än att heja stoppade mig på väg ut idag. Jag hade kartonger i handen och hon undrade om de skulle ta dem. De var ändå på väg ner till grovsoporna. Jag tackade glatt ja. Så skulle det alltid vara. Erbjudanden som haglar bara så där.

Själv ringde jag på hos en annan granne lite tidigare eftersom dennes nycklar satt i dörren. Jag ville ringa på och förvissa mig om att det var meningen att de skulle sitta där. Jag fick inget svar, så jag lät dem hänga kvar.

Så är det på min gata i stan. Här på plan 3, står vi varandra bi.





Bild: www.fotoakuten.se

Läs även andra bloggares åsikter om grannar, erbjudande, bistånd

- Hej!

Jag vände mig mot gången i bussen och såg ett allvarligt barn.

- Hej! sa jag.

Sen slog hon sig ner bredvid ig och inledde ett långt samtal. Mitt humör var redan på topp så jag svarade tålmodigt på alla frågor om ålder, namn, var jag bodde och så vidare. Jag fick också veta allt om denna lilla 6,5-åring. Hon hade åkt skridskor i skolan idag, fort hade hon åkt. Nu skulle hon till sin mamma i Spånga. Mamma var äldre än mig kunde man nog säga. Vid Kungsträdgården skulle hon av, mitt inne i en lång utläggning. Så det blev ett hejdå från långt avstånd. Jag ropade tillbaka.

Alla i bussen visste mer om mig än de flesta jag åkt buss med tidigare. Alla tittade också på mig när jag konverserade tjejen. Är det konstigt, ostockholmskt att konversera barn som tilltalar en?

Jag blev i alla fall glad. Det blev en ganska trevlig resa hem. Kanske var det en del av min egen res.

Läs även andra bloggares åsikter om bussresa, strålande, barn, konversation

Min inre resa har börjat och den går i ilfart. Jag tror att det börjar dags även för en yttre.

Min lista över resmål är alldeles för lång, jag vet inte var jag ska börja. Dessutom tror jag att jag behöver resa själv, och då vill jag åka någonstans där det är enkelt att resa själv.

Det är dags för en egen resa. En för mig. Jag behöver det.

Läs även andra bloggares åsikter om resmål, inre resa, egen resa

Jag tror mig ha funnit en lucka i tillvaron, ett andningshål, ett mål om man så vill.

Det känns gigantiskt och som att jag bara vill skrika från en begstopp. Men det finns förstås en hel del arbete mellan mig och målet. Men det känns som lätta steg när jag vet vad jag vill. Plötsligt finner jag ny motivation och energi, som från ingenstans.

Ett beslut är skönt. Jag upplever det så sällan eftersom jag tar så få som rör mitt liv. Och beslutet är så ofantligt och sagolikt. Jag känner mig som hjälten i sagen som äntligen finner sin guldsäck. Den är inte tung. Men den ska i alla fall räcka ett tag. För mig är det större än Jackpot.

Ingen kommer att tro dig.

Läs även andra bloggares åsikter om skrika, lycka, mål, arbete

Gårdagen kom med mörka skospromenader i jakt på Kajen. Aldrig har en kaj känts så avlägsen. Till slut såg vi ljuset. Det glimmade långt nedanför oss och vi visste att vi skulle hitta ut ur mörkret. Pudding sa att det var så läskigt att inte ens våldsmännen vågar sig på att ligga och vänta på offer. Det är bra. Eller dåligt!



Vi fick livemusik av det säkra slaget. Musiken kom förstås med dans.



Dessutom fick vi se prov på hur jobbigt ett beroende kan vara. Aldrig har jag åkt med en så hetsig taxischaufför! Sen fick han sitt gift, sin snus, och lugnet var över honom som genom en helvändning.

Så var det söndag. Söndag är alltid lite ångest. Helgen bubblar mot sitt slut och har gått för snabbt.

För att dämpa ångesten har jag gjort scones till frukost. Med havtornssylt på.

Jag följer med ett halft öga med i sprintstafetten för damer. Eftermiddagen väntar med dans. Jag längar. Det blir pricken över i efter en i det närmaste perfekt helg. Trots att jag varit helt lost vid inte mindre än två tillfällen.

Läs även andra bloggares åsikter om helg, vilse, livemusik, ångest

Batterierna var tomma från igår, dagen har ägnats åt återupplivningsförsök.

Mitt recept:
♥ Frunch med bloggvänner
♥ Kort promenad i solen
♥ Varm dusch - vatten ger verkligen liv
♥ Middag med pesto och mozzarella
♥ Skidskytte på tv
♥ Soffa
♥ Rabarbersaft

Snart är jag redo för fest på Kajen.

Läs även andra bloggares åsikter om fest, batterier, ladda

Aldrig har väl Bohemian rhapsody låtit så bra som den gjorde inatt.

Nu ska jag snart pipa iväg på lite frukost. Grahamssconesen och dansen får vänta tills imorgon. Imorgon är ju som bekant en annan dag.

Läs även andra bloggares åsikter om sjunga så att grannarna vaknar

Jag ska på dejt ikväll. Som jag längtar.

Äntligen ska jag få återse min egen bloggmafia. Japp, kameran är förstås med.

Läs även andra bloggares åsikter om glada vänner

Jag har besökt Sveriges närmaste stad idag. Jag insåg att jag gillar att åka tåg, lite otippat. Särskilt om man får sitta uppe.

Däremot håller jag på att stressa ihjäl mig när jag inte tar mig ut genom de semiautomatiska dörrarna. Jag bröt tre naglar på kuppen tills en tjej kom till min undsättning.

Jobbigt att hamna i Västerås i onödan. Där vill jag verkligen inte vara i onödan!

Läs även andra bloggares åsikter om tåg, panik, dubbeldäckare

En vacker morgon åkte jag till jobbet genom. Solen stack mig i ögonen över stadsvyn och diset.

Jag påmindes om London om våren, när jag gick till jobbet genom Kensington gardens. Diset låg alltid som en omsvepande filt runt träden och det var en skön promenad att börja morgonen med.

Den här morgonen tillbringade jag på buss. Men den var inte desto mindre vacker.

Läs även andra bloggares åsikter om vackert, stad, morgon, minnen

En märklig söndag.

Jag har kollat film. Massor av film. Jag tackar brorsan och svägerskan för att deras halva bestånd av DVD:er finns till mitt förfogande i detta nu.

Jag fortsätter ligga lågt ett tag.

Läs även andra bloggares åsikter om soffläge, film

Jag smög iväg och dansade idag på förmiddagen, eftersom jag ändå inte hade något för mig. Och som kompensation att jag antagligen inte kommer iväg imorgon.

Det innebar att jag var tvungen att ta mig igenom hjärtat av Söder mitt på dagen en lördag. Kaos. Barnvagnar, hundar i långa koppel, folk å folk, shoppingkassar stora som berg. Och mitt i alltihopa jag, jag svettig och jäktad.

Lördagar på stan har ingen charm. Bara kaos. Jag vill att mina lördagar ska vara bra dagar. Skippa handla, skippa allt som är trist. Dansa istället, och ät allt du förmår.

Kaffet jag dricker, jag ska minnas hur det smakar. Det smakar som det godaste kaffet jag har druckit på länge. Det ska finnas i mitt minne i dagar.

Läs även andra bloggares åsikter om mat, dans, livets goda, kaos

När man gick i skolan hade man raster hela tiden. Och på rasten hoppade man twist eller rep, sparkade boll, hoppade kråka eller stojade runt på andra vis. Och resten av dagen hade man full energitank.

Jag saknar det. Nu för tiden går vi från skrivbordet i lemmeltåg för att sätta oss på nästa stol med en kopp gift i handen (de få gånger jag nu alls fikar på jobbet). Sen sätter man sig vid skrivbordet igen och känner hur energinivån bara sjunker. 

Istället för att fika tycker jag att vi ska införa fri hopp och lek i tjugo minuter på förmiddagen och eftermiddagen. Jag tar gärna på mig att ta med ett twist. Jag vet att ni skulle ställa upp om vi bara jobbade ihop!

Läs även andra bloggares åsikter om twist, hopp och lek, vuxendagis