Hannas Plats

Gårdagen kom med mörka skospromenader i jakt på Kajen. Aldrig har en kaj känts så avlägsen. Till slut såg vi ljuset. Det glimmade långt nedanför oss och vi visste att vi skulle hitta ut ur mörkret. Pudding sa att det var så läskigt att inte ens våldsmännen vågar sig på att ligga och vänta på offer. Det är bra. Eller dåligt!



Vi fick livemusik av det säkra slaget. Musiken kom förstås med dans.



Dessutom fick vi se prov på hur jobbigt ett beroende kan vara. Aldrig har jag åkt med en så hetsig taxischaufför! Sen fick han sitt gift, sin snus, och lugnet var över honom som genom en helvändning.

Så var det söndag. Söndag är alltid lite ångest. Helgen bubblar mot sitt slut och har gått för snabbt.

För att dämpa ångesten har jag gjort scones till frukost. Med havtornssylt på.

Jag följer med ett halft öga med i sprintstafetten för damer. Eftermiddagen väntar med dans. Jag längar. Det blir pricken över i efter en i det närmaste perfekt helg. Trots att jag varit helt lost vid inte mindre än två tillfällen.

Läs även andra bloggares åsikter om helg, vilse, livemusik, ångest