Hannas Plats

Ett vagt illamående sköljer över mig. Jag vet inte om jag ska kräkas eller svälja...

Får man gå hem då?

Läs även andra bloggares åsikter om illamående, sjukdag, hemgång

Lussevaka har man ju hört talas om, uppesittarkväll likaså. Men vad har det med den 14 april och mig att göra.

Jag trodde att jag slutat vaka, men tydligen var det en felaktig uppfattning.

Bättre lycka nästa gång.

Läs även andra bloggares åsikter om vaka, trött måndag, sömnproblem

Jag har fått nog av att hosta mig igenom nätterna. Men det finns en torr fläck i halsen som skaver och den gör att jag måste hosta.

Jag gissar att min nässpray är en bov i dramat förutom den här lightförkkylningen som vägrar att släppa taget om mig. Men vad ska jag göra, det är pollentider. Utan nässpray blir jag en snorbomb!

En hostfri natt, är det för mycket att begära eller?

Läs även andra bloggares åsikter om pollen, förkylning, hosta, torra fläckar

Mona Seilitz är död läste jag idag. Det känns oerhört oväntat och sorgligt. Jag tyckte hon verkade vara en otroligt skön människa. Klassikern för mig är "Är du inte riktigt fisk?" som gick på Chinateatern sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Jag har sett inspelningen minst 100 gånger, kan fortfarande replikerna utantill trots att det är minst 10 år sen sist. Jag gillar att härma hennes olika röstlägen.

Dessutom är det här en epok jag har fruktat, när människor som ligger nära för mig, som var stora när jag var liten, börjar dö av. Det får mig att fundera på en massa saker som jag helst vill undvika.

Vilken är din bästa Mona-klassiker?

Läs även andra bloggares åsikter om Mona Seilitz, död, klassiker, funderingar

Jag saknar ord. Jag tror att jag har tappat dem. Frågan är bara var.

Under tiden går jag och funderar över om man verkligen kan ha pollenallergi när det är minusgrader ute. Nästan. Jag tror det för min hjärna och min näsa känns inte riktigt som de ska. Jag nyser hela tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om pollenallergi, ordjakt, tjock i huvudet

Den senaste tiden antalet bajshögar på min gata varit konstant. Rejäla högar som ligger lite här och var, mitt på gatan. Jag har lyckats undvika dem hittills, men det finns andra som tycks klafsa runt i dem för rätt vad det är är de utspridda över hela trottoaren.

Min fråga nu. Vem är det som bajsar på gatan hela tiden? Alltså, saknar människan toalett? Eller är det bara ett helt akut läge? Det kanske är dags att sätta upp offentliga snabbtoaletter, typ bara en stol, lite varstans på trottoarerna så att vi slipper det här problemet.

Jag tycker faktiskt att det börjar bli äckligt. Jag är glad att jag inte caught them in action än i alla fall. Då kan jag inte länge ansvara för mina handlingar.

Till råga på allt har bajshögarna gömt sig under ett täcke av snö idag. Det är som ett minfält!!

Läs även andra bloggares åsikter om bajs, minfält, uppretad, äckel

Mitt huvud var snötungt i morse. Jag som alltid pallrar mig upp i tid fick plötsligt en impuls att krypa ner under täcket igen efter frukost.

Men så kan man ju inte göra. Så jag åkte till jobbet istället.

Jag är så trött på den där uttern på axeln...

Läs även andra bloggares åsikter om trött, snö, utter, göra rätt

Snö i luften och strul med bloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om blä, snö, strul

Jag kände mig så under isen igår att jag när jag tittade på Greys anatomy skrattade högt vid flera tillfällen. Då måste det ju vara allvarligt!!

Och det mest dekadenta jag kunde komma på att göra var att dricka rabarbersaft.

Så jävla fattigt!

Läs även andra bloggares åsikter om dekadens, höga skratt, nere

Jag har blivit väldigt klumpig på senaste tiden. Det verkar vara problem med finmotoriken.

Härom morgonen råkade jag hälla ut halva mjölpaketet på köksbänken, stressad i morgonbesytren. Paketet halkade liksom ur mitt grepp bara.

Idag körde jag in kniven i elektrisk aparatur i köket. Som tur var var den inte ikopplad. Kort därpå hällde jag ut mjölk ur mjölkpaketet igen. Dock bara en skvätt.

Vad är det frågan om? Någon som har lite finmotorik till övers?

Läs även andra bloggares åsikter om finmotorik, klumpig

Telefonsamtal i natten. Förvirring av ljud från långt avstånd. Telefon som vägrar ge sig. Men sedan ingen där.

Vid 3-tiden rycktes jag obarmhäritgt upp ur dvalan. Jag undrar om jag ska ringa och väcka personen nu och fråga vad fan han ville.

Felringningar är ok på dagtid. Inte på natten.

Läs även andra bloggares åsikter om felringning, uppryckt, sömn

Det är rörigt nu. Med sömn och vakenhet. Det ena tycks gå i det andra.

Jag stressar mig igenom sömnen, stressar i sömnen. Vet inte hur jag ska ta mig in i den eller ut ur den. Vad är det som stressar och jagar?

Tid finns, men ingen ro.

Sömnen kommer som en vän mjuk varm hand i tystnaden
Sömnen kommer som en vän den dömer ingen
Glömmer ingen, öppnar bara famnen


Se dig aldrig om

Läs även andra bloggares åsikter om sömn, oro, stress

Promenad vid Årstaviken. En klassiker. Jag har promenerat där en hel del.

Jag saknar känslan av att vintern säger hejdå till mig vid vattnet. Isbitar som klirrar mot varandra som iskubar i ett glas. Så var det förra året. Jag minns det så väl. Vintern vinkade hejdå medan vårsolen log mot mig. När vintern inte hälsar på kan den inte heller säga farväl. Nu får jag klara mig med en förlängd vår.

Jag promenerade där mot vinden, stretande. Mina öron blev blå som i Pollyreklamen. Till slut kände jag att jag gav upp mot vinden. Jag vände kappan och gick med vinden istället. Det var mycket lättare, även om jag inte kom så långt på det sättet.

Så här i efterhand känns hela promenaden som ett infall av övermod. Dansen idag var ganska tuff, min kropp hade ännu inte vaknar så tidigt på lördagen.

Nu sitter jag här och flämtar lite.

Läs även andra bloggares åsikter om vända kappan efter vinden

Jag blir lätt rastlös, orolig. Jag hatar att vänta det är det värsta jag vet! Oron griper tag i mig och jag börjar lätt att vandra.

När målet finns tydligt i sikte och jag vet att det enda jag kan göra för att nå det är att vänta. Då griper stora skälvan in. Oron. Som att jag aldrig mer kommer att kunna somna.

Jag trodde jag hade världens flyt. Men flytet visade sig vara oflyt. Maximal otur. Det ger mig tid. Onödigt mycket tid.

Vad ska jag göra med all tid?

Jag önskar att jag planerat en massa saker i förväg. Men jag inser att om jag planerat för ett år sen hade planen ändå inte sett likadan ut som den gör nu. Vissa saker måste få mogna fram, bli till lätta beslut.

Jag blir galen av oro! Om det vill sig illa kan jag börja göra vårdslösa saker med min tid.

Läs även andra bloggares åsikter om väntan, tid, oro, otur

Lyckstolpar är hårda. Ja, jäkligt hårda.

Läs även andra bloggares åsikter om ont i huvudet

Det går alltid troll i min sömn. Jag vet att jag kan sova nu för tiden, jag vet hur man gör. Men när jag börjar fundera för mycket på det är det som att den där sovkänslan aldrig riktigt infinner sig. Det börjar krypa i kroppen och jag svettas i takt med att hjärtat galopperar.

Mitt liv kommer antagligen alltid att kantas av sömnstörningar, och så länge jag kan hålla dem på avstånd är ingen gladare än jag. För att få sjunka in i den där sömnen och vakna förvirrad av sömndruckenhet, finns det inget som slår. Att ligga klarvaken nätterna igenom har jag fått min beskärda del av. Och det ger mig inget.

Att sömn skulle vara en själklarhet är en lögn. Och varje natt jag får sova, är en gåva.

Läs även andra bloggares åsikter om sömn, troll, sömnstörningar, gåva

Jag tassar in här, vänder mig om lite obekvämt och hör tystnaden. Den belägrar sig över utrymmet. Det är svårt att inte kunna skriva när orden känns som att de bubblar över i en. Jag måste hålla tillbaka, sudda, göra om. Det blir tomt i skallen och det verkar plötsligt inte finnas några ord alls längre. Bara tystnad.

En time-out kan vara överhängande. Det är för komplicerat.

Läs även andra bloggares åsikter om tystnad, time-out

Meningslöst och ytligt börjar det bli.

Men det är allt jag vågar.

Just nu.

Dessutom har min hjärna verkat lägga av, den orkar inte tänka så stora tankar. Det blir för tungt, tycks det mig.

Läs även andra bloggares åsikter om censur

Det här är faktiskt inte ok.

Symptom två dagar efter alkoholintag:
- uttorkad
- trötthet
- oro
- lätt illamående

Är det åldern?

Läs även andra bloggares åsikter om bakis, uttorkad, ålderssymptom

Det är en hårt sargad Hanna som sitter vid skrivbordet idag. Att vakna var inte svårt, inte gå upp heller. Men att få i sig kaffet var lite svårare.

Jag tog mig hit, nu får någon annan ta mig igenom denna dag. Ikväll väntar en och annan bloggare/bloggerska på att leda mig genom kvällen.

Först ska jag försöka peta i mig några russin.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggare, sargad, trött, arbete