Hannas Plats

Säga vad man vill om min mamma, men hon är definitivt en person som kan ta hand om sig själv. Idag ringde hon och berättade det senaste hon pysslar med. Installation av ny inspelningsbar DVD, bredbandstelefoni och digitalbox (och en massa annat radade hon upp, men jag slutade nog tyvärr lyssna - dålig dotter...).

Hon hade fixat med sladdar och installationer och slutligen fått allt att fungera. 60 blir hon i år - 40-talist javisst. Hon har inte haft problem med att anamma ny teknik, det får man säga. Hon är nyfiken, intresserad och händig och jag tror inte det är alla 60-åringar som är det.

Jag måste tillägga att det alltid var hon som installerade ny apparatur i vårt hem när jag var liten och det var hon som snickrade möbler hemma. Så hon har alltid klarat sig själv. Ibland slår det mig bara att jag blir imponerad av hur hon fixar och hänger med i allt. Det får inte stå stilla en minut.

Vilken härlig dag det blev igår. Fika hos brorsan var det meningen. Det utvecklades till att bli en helkväll med att håna bidrag i Melodifestivalen, dricka öl och bli inbjuden att sjunga på deras bröllop. Allt till äran av brorsans födelsedag.

Det där med att sjunga - jag blev nästan mållös. Trodde han jag skulle komma på tanken att tacka nej. Världens smartaste låt ska jag sjunga och jag är helt exalterad och känner en viss nervositet i maggropen. Det är en sak att sjunga med hela bandet skramlande bakom sig. Men att sjunga i kyrkan är lite skörare. Dessutom är det lite läskigt att inte direkt få någon respons. Men det är stå stort!

Jag passade på att ställa min tid till förfogande ifall de behöver hjälp med något inför bröllopet. Har ju en del av den varan som det är nu.

Låten står på repeat här hemma. Jag nynnar med.

Det här är nog det smartaste jag gjort - Bo Kaspers orkester

Idag var det den stora dagen, dagen där jag skulle spendera egen tid med min lilla Skrutt. Skruttens föräldrar skulle på föräldramöte så jag var inbjuden att busa med henne själv.

Vi satt i tältet och svettades, gick samma väg med dockvagnen och tittade på var hon ramlat någon timme tidigare, läste många böcker snabbt och drack välling som var både lite väl tunn och allt för sval. Skrutten beklagade sig inte och kommer inte berätta för mamma och pappa. Däremot satt hon i mitt knä och myste under tiden.

Sen ville hon inte att jag skulle gå. Jag skulle fortsätta titta på när hon la in pluttisar i bussen. Alldeles hjärtskärande! Men jag fick en väldigt gosig kram innan jag gick.

Alltigenom en bra kväll med mys i soffan och pussar. Vad mer kan man kräva av en kväll?

Gårdagkvällen gick till stor del ut på att sitta i ett tält och krypa runt på golvet för min del. Jag var och hälsade på min brorsdotter, Skrutten, och det var livat. Hon hade fått ett tält i 2-årspresent och där kröp hon in och ut hela tiden. Jag skulle förstås krypa med henne. Det var lite mer besvärligt när man är 174 cm lång jämfört med när man är dryga metern. Dessutom kröp hon ut och bad mig stanna kvar. Det kändes så där lagom populärt att sitta där inne och svettas - själv.

Roligare var det att köra runt henne på hennes röda bil. Hon tyckte inte det var inte lika roligt när jag ville låna bilen.

Hon har i alla fall blivit lite av en fastersgris. Hon hade frågat efter mig hundra gånger innan jag dök upp. Jag trodde inte ens hon skulle komma ihåg mig eftersom vi inte setts på två månader. Men det gjorde hon och hon ville kramas hela tiden. Det kändes också nytt men väldigt gosigt. Så hon släpade runt på mig i ett par timmar tills faster var helt slutkörd och blev tvungen att åka hem och vila ut sig. Jag förstår inte att de kan ha så där mycket energi. Kan inte jag få lite av den?