Hannas Plats

Nu har det börjat gå min väg igen. Pyttesmå steg. Men idag fick jag dansa nästan två timmar istället för en. Bra dans. Det gav mig glädje, styrka, mosighet och energi - i en härlig kombination.

Jag skulle helst vilja frossa i chips eller nåt nu. Eller dricka lite vin. Eller knapra på en bit choklad. Men tyvärr har min mage loggat ut. Over and out. Inte tal om alkoholhaltiga drycker.

Vatten är också gott.

Andra bloggar om: utloggad, energigivande, vattenmani

Jag börjar verkligen att tröttna på bandet och på våra rep. Det känns inte riktigt produktivt längre. Särskilt med tanke på hur lite tid jag har ändå i veckorna.

Så nästa termin har jag istället sett till att jag kan fylla min tid med ännu mer dans. Hur många gånger kan man hinna dansa på en vecka? Jag är osäker, men jag ska försöka se till att maximera glädjen i alla fall. Än så länge har jag fem klasser jag absolut vill ta. Sen kan jag nog klämma in någon till om jag känner mig manad.

Det kan nog bli en bra höst också.

Andra bloggar om: dans, bandet, maximera glädjen

Jag fick idag min första komplimang från vår underbara balettlärarinna. Ett varmt det ser jättebra ut? Ja, det var ett frågetecken efter, men jag är säker på att det var ett varmt frågetecken. Och jag är säker på att det var ett bra frågetecken också. För om hon ger beröm då måste man vara världsklass.

Just idag behövde jag det där berömet. För första gången någonsin hade jag lite ångest innan klassen för att jag känner mig så löjligt dålig på chasséerna vi gör i slutet. Så idag passade en komplimang även med ett frågetecken mig väldigt bra.

Små rosa ballerinamoln trampar jag nu runt på med hälarna.

Andra bloggar om: balett, komplimanger, frågetecken, ballerina

Poppingen var idag var inställd - I var som vanligt sjuk. Han verkar lida av något, kanske brist på arbetslust. Men det visade sig att min favoritlärare gjorde en gästspel i streetjazz - så vi hoppade in i den. Missade uppvärmningen så jag är rädd att jag hann sträcka mig i nån liten muskel här eller där. Han är verkligen fantastisk, fylld av positiv energi som få andra lärare. Alltid glad.

Jag var också både fantastisk och glad. Jag lyckades ta mig igenom ett pass på fortsättning/mellan-nivå - jag som aldrig satt min fot på ett streetjazzpass. Men förväntningarna på mig själv var ganska låga också, kan ha berott på det att det kändes så bra.

Helt varm var jag redan när jag kom in i danssalen. När jag kom hem var jag genomkall. Det är något med min termostat idag. Den verkar vara tillfälligt ur funktion. Helst skulle jag vilja glida ner i badet, som en stor omslutande varm famn, kanske med en kall öl.

Men det blir nog inget med det idag. Får nöja mig med en filt.

Söndagslunchen är alltid lite krånglig. Det får inte bli för mycket och inte för lite eftersom jag ska dansa strax senare. Idag har jag fått i mig en tallrik yoghurt med nötter och lite honung. Det var mumsigt! Kan nog komma att bli en klassiker. Alltså det är ju dyrt med nötter, men nyttigt. Och nu tjänar jag ju pengar så jag kanske kan få unna mig det ibland.

Det kan komma bli en andra lunch för mig. Vet inte om jag står mig på det här ända till 18 ikväll. Men sannolikt inte. Ens med en energibar i danspausen.

Battle rules! Jag inser också att jag valt helt rätt med popping. Inget är så coolt som riktigt bra popping. Locking kan vem som helst greja efter en lektion (:), men popping!

Så har jag spanat in sneakers. Franska sneakers, europeiska sneakers, norska sneakers, snygga sneakers, gula sneakers, blå sneakers.

Jag har dessutom insett att nästan lika illa som det är att hålla ett för långt tal och vägra sätta sig är det att ta upp allt för mycket tid i ett dansbattle. Jag ville nästan börja bua ut en kille (fransk) som tog upp all tid och bara blev trist. Vår gulligaste lärare där jag dansar fick slita honom av scen. Jag applåderade honom.

Folk som tar allt för mycket plats tar allt för mycket energi. De får mig att stänga av. Helt.

Det var två veckor sen jag dansade senast. Idag var det dags att göra mitt återtåg till danshärligheterna. Kände mig ovanligt stel och tung på baletten.

När vi hoppar är det verkligen som pop corn. Ingen verkar kunna räkna längre utan alla hoppar helt på eget initiativ och egen räkning. Det är underhållning. Jag och L snackade om att man borde göra en dokusåpa om nybörjare i balett. Biktsnack, pantalonger och dålig hållning i entimmessjok. Roligare än så blir väl inte tv?

Undrar hur stel jag kommer vara imorgon. En fördel är att jag brukar kunna sova riktigt hårt efter dansen. Det kan jag behöva.

Jag har fått känningar i mitt knä även vid promenader. Det märkte jag idag på min promenad i vårsolen. Jag är rädd att det är det intensiva dansandet som är boven. Tur att vi har påsklov ett tag så att det kan få vila sig i form lite. För sen får det faktiskt räcka. Tycker jag.

Min kropp säger "trött". Mat-och-sov-klockan började skrika ilsket redan innan andra danspasset var över. Då började min hjärna logga ut och kroppen säga ifrån. Jag är oerhört matkänslig, dvs min kropp behöver injiceras med mat regelbudnet för att fungera.

När jag kom hem efter en oerhört långsam promenad hemåt sörplade jag girigt i mig proteindrinken och kände att livsandarna började vakna till liv så sakteliga. I väntan på att maten skulle bli klar kände jag ändå hur min kropp sa "tröttare".

Nu är jag äten och skulle helst vilja ta mig en lur. Men förhoppningsvis är det snart läggdags. Min kropp är tröttsast, ibland undrar jag om jag verkligen är 27. Ledbruten och trött som jag är.

Det var väldigt mycket vår i luften på väg hem från dansen. Solen värmde och det var forfarande väldigt ljust. Jag gick sakta för att få njuta av den stunden av vårkänsla.

Dansen idag var också väldigt kul. Fick inte en enda utskällning på streeten utan istället kom det "Vad duktiga ni är" flera gånger. På jazzfunken var det väldigt bra stämning mellan alla och vi skojade och hade oss. Däremot innehöll koreografin väldigt många snurrar, alla åt samma håll. Jag blev yr. Dessutom sträckte jag mig i sidan på streeten och på jazzen hade vi rörelser som gjorde att den sidan sträcktes åtskilliga gånger. Dålig tajming. Det högg liksom till i sidan varje gång och mina rörelser såg något stela ut.

Hoppas den här braaa känslan får vara nu ett tag. Börjar känna för att socialisera av mig på allvar.

Jag har insett att popping verkar vara min grej. Det och hype var vad vi gjorde på dansgolvet på 90-talet utan att veta om det. Nu snackar jag mellanstadiedisco.

Jag märker det varje gång jag är på dansen att dessa moves redan finns i min kropp som väldigt bekanta. Kan inte riktigt minnas att jag poppade eller flowade eller körde electric boogie, men det kan jag nog mycket väl ha gjort. När jag var 12...

Det är som att resa i tiden när man är på dansen. Like a timemachine..

Vår lilla ryska balettlärarinna har skänkt mig ytterligare glädje idag. Hon börjar bli lite mer spydig inför våra prestationer och jag förväntar mig att hon kan bli väldigt sträng vid senare nivåer, men just nu är hon mest snäll med oss.

Däremot finns en del frågor som dyker upp. Vad är plastik i balett? Hon förklarade vad det innebar, men jag och L funderade på om det var en språklig förbistring. Annars är det ett helt nytt ord för mig.

Hur som helst verkar hon tycka vi ser lite för mycket aerobics ut och för lite balettdans. Och det är plastiken som saknas.

Söndagar är i mitt liv heliga dagar. Inte för att jag är troende kristen utan för att jag dansar hela söndagarna. Det är min största fritidssysselsättning och det viktigaste elementet för att skapa kontinuitet i mitt liv just nu. Det är det jag kan se fram emot och det som tar upp störst plats i min kalender. Men acceptansen för att ha söndagarna uppbokad verkar liten.

När familjen har get togethers så är det just söndagar som verkar vara den regerande dagen, det har jag blivit varse de senaste veckorna. Inte för mig självklart eftersom jag inte kan. Men jag tror att de har svårt att acceptera att jag inte kan söndagar - för dansens skull. Det kanske är det viktigaste. Just att jag inte kan för dansens skull.

Det är ingen annan i min familj som direkt har några fritisssysselsättningar, så jag antar att det är därför det är svårt att förstå hur viktiga dessa är för mig. Men dessutom tror jag att de tycker att en icke-arbetande, singel inte kan ha några invändningar. Jag borde väl alltid ha tid - ingen familj att anpassa mig till och inget annat. Eller ja, ok, dansen - men vadå?

Jag betalar rätt mycket pengar för min dans. Men framför allt så missar man en hel del om man missar ett tillfälle. Och det är alltid jobbigt att försöka jaga ikapp gången därpå. Jag antar att det kan liknas vid att missa en dag på jobbet. Jag skulle aldrig be dem att missa en dag på jobbet - därför bjuder jag inte in på dagtid på veckorna. Jag tycker bara att de borde acceptera mina söndagar som heliga också. Även om jag inte har en egen familj eller en kyrka att besöka.

Undrar om Klüft, Kallur, Bergqvist och de andra också var tvugna att tampas med den här typen av tjafs med sina familjer. En fritidssyesselsättning skulle ju faktiskt kunna leda till ett heltidsjobb. Ingen borde bli gladare än dem om jag plötsligt skulle bli dansare :-) Eller åtminstone gravt förvånade.

Den här gången lyckades jag faktiskt avstyra till lördagen, efter en del grumsande.

Just nu känns det svårt att få dagarna att gå. Jag vill bara att det ska bli kväll så att jag kan få gå på dansen! Eller imorgon så att jag kan få busa med Skrutten. Drömde till och med om henne i natt. Så mycket längtar jag efter henne. Min lille Plutt.

Jag har haft kraftig abstinens efter dans i en vecka. Förstår inte hur det ska gå i sommar när det är uppehåll. Måste hitta ett sätt att kunna dansa ändå. Tvinga svägerskan att dansa med mig kanske. Köra lite koreografier på landet eller nåt.

Det mest märkliga hände idag på dansen. Vår lilla lärare kom in och tyckte att vi skulle ha kul idag. Det innebar att vi inte blev utskällda. En. Enda. Gång. På hela lektionen. Hon sa tvärtom att vi var duktiga hela tiden och påpekade hur gulliga vi var. Jag gick som på nålar hela tiden och gjorde mitt yttersta i väntan på att det skulle explodera. Vid något tillfälle sa hon att  "ja, nu är det dags att ta i". Då tänkte jag att efter det här kommer vi få skäll. Men nej.

Dessutom var tanten i receptionen på sitt allra trevligaste humör. Jag var tvungen att skynda mig och lämna in ett fotografi i veckan för att få mitt terminskort. Hon har tidigare skällt på mig för att jag ännu inte fixat det. Men idag satt hon och log avspänt. L fick till och med höra att hon var fin i håret!! 

Jag tror att de kommer att inse att det är så mycket roligare att vara glad och trevlig och att eleverna också blir mycket gladare då. 

Tyvärr tappade jag fokus helt på andra klassen när det var en kvart kvar. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig på vad som skulle komma efter varje grej även om min hjärna arbetade för högtryck. Nå, jag tog ju ut mig maximalt på första i väntan på explosionen som aldrig kom. Skyller på det.

Gymmet idag kändes lite som en besvikelse. Jag har inte varit där på tre veckor på grund av sjukdom och att jag har dansat så mycket. Men det gick riktigt trögt idag. Körde samma vikter som senast eller lite lättare och det var sjukt jobbigt. Har jag redan tappat? Trodde ändå att dansen gjorde mig starkare. Vilket den säkerligen också gör, men tydligen inte på samma sätt. Det är väl så att musklerna vänjer sig vid en typ av träning också, så när man byter så blir det jobbigare igen.

Det gav mig i alla fall ny motivation att hänga på gymmet en dag i veckan igen. Det är bra för mig att köra lite armar, mage och rygg. Dessutom kan jag passa på att stretcha ordentligt när jag ändå är uppvärmd. Idag kändes det som att spagaten faktiskt närmar sig golvet - med mikrosteg, men ändå. Nu sitter jag och dricker proteindrink för att musklerna ska få svälla lite också. Fick som sagt nyligen synpunkter på mina biceps och kanske att de har blivit lite, lite större. Jag kan bara hoppas.

Även om dansen inte gör mig gymstarkare känner jag definitivt att jag blir starkare i kroppen. Liksom hårdare överallt. Det gillar jag. Dessutom blir konditionen betydligt bättre och den statiska täningen ger väl styrka även om det kanske inte märks på gymmet. Nå, en kombination tror jag är bra.

Svinkallt var det i alla fall igår när jag pallrade mig hem från baletten. Så där så att det frös ihop i näsan och jag nästan fick köldastma. Jag blir lite glad ändå. Även om jag är övertygad om att något är fel när hösten var betydligt varmare än vanligt och det nu är betydligt kallare än vanligt. Jag tror det är det här vi går emot.

Jag undrar i alla fall hur lång tid det ska ta att kunna gå ner i spagat. Vi tränar på det ett antal gånger i veckan men det händer ingenting för mig. Jag har ändå varit ganska duktig på att stretcha de senaste månaderna (kanske inte just på spagat, men...). Jag måste nog lägga i en högre växel. Igår satt jag framför tv:n och stirrade i benet, så jag såg inte så mycket, men det drog bra i muskeln.

Har för övrigt haft ganska bra träningsvärk från i söndags. Så där i en specifik liten muskel i varje kroppsdel. Det är riktigt bra. Länge sen jag hade träningsvärk på baksidan av låren. Men stretchingen ligger definitivt efter. Jag kanske är för gammal för att bli så vig. Kan man skylla på det eller? Tror inte det när det gäller vår väldigt ryska balettlärare. En vecka bad hon oss plötsligt att gå ner i splitt. Det är något jag aldrig har behärskat och som jag aldrig ens provat. Vet inte om det är rätt taktik för att lära sig det. Men det drog bra...

Det börjar kännas lite i kroppen nu, att dansen har satt igång. Jag vaknade med en sträckning/träningsvärk i sidan. Vet precis vilken rörelse det var ifrån igår. Men det hindrade mig inte från att ha en hel eftermiddag i dansens tecken idag. Nu sitter jag här med min proteindrink och tar det lite lugnt.

Tror det är bra att min kropp får vila imorgon. Men det var två riktigt roliga klasser idag. Det var länge sen jag körde diagonaler och jazzmoves. Jazzfunken förra terminen var verkligen annorlunda än alla andra klasser jag varit på i jazzfunk. Det var skönt att få köra lite teknik igen. Bra för mig. Kände att det var lite stelt här och där...

Nu blir det dusch och middag. Sen hoppas jag på att få krypa upp i soffan med något onyttigt.

Första lektionen i att få skäll. Jag har varit på street. Läraren är lite speciell, hon vill ha full koncentration och disciplin på sina klasser och det kan jag mycket väl förstå. Men sättet hon försöker att skapa den är lite märklig.

Hon började med att skälla på oss för att hon struntade i om vi var trötta: "kan man dansa kan man fan vara med på uppvärmningen". Alla stod och var med på uppvärmningen, men det var andra lektionen, alla hade kanske inte varit med på första så att de visste hur den var. Hur som helst fortsatte hon med att berätta hur trött hon var och hur många klasser hon hade i veckan och att hon minsann inte gnällde om att hon var trött. Det var väl precis det hon gjorde. Jag hade inte hört någon annan gnälla.

Hon fortsatte med att skälla på oss för att hon struntade i om vi hade ont i musklerna, vi skulle arbeta fullt ut ändå, ta ut allt maximalt. Det förstår jag också. Men jag tror att peppning är bättre än skäll. De flesta brukar göra det bara man kommer ihåg. Jag tror det är påminnelser som behövs.

Senare fortsatte mon med att säga att vi måste säga till om vi tyckte musiken var för hög. "Fråga mig, jag bits inte..." Hrrrm, nej det har vi sett prov på.

Jag tror det kan bli en intressant klass om man låter allt rinna av en och tar till sig endast av godbitarna. Det är bra att alla oseriösa sållas bort, så det kan jag inte klaga på. Undrar bara hur många duktiga som står ut med detta vecka efter vecka. Jag tror på kärlek - men det kanske bara är jag. Det finns alltid ett positivt sätt att säga saker på. Använd inte negationer - säg vad vi ska göra istället!