Om att blöda

Känsliga läsare varnas och ombeds rulla vidare neråt i listan.
 
Jag är alltså 33 år, har haft mens i mer än hela mitt vuxna liv och ändå tycker jag alltid att det känns meckigt. Jag tänkte resonera lite om det och om förväntningarna jag fått med mig från unga år gällande mensen.
 
Det är ju inte bara det att man plötsligt blöder och, i mitt fall, aldrig med säkerhet kan avgöra när jag kommer att börja blöda. Det kan diffa ganska kraftigt. Utöver att kunna ta hand om blödningen, känna mig säker på att ha tillgång till hyfsade toaletter och så vidare så påverkas även resten av kroppen. Hela magen lever ett annat liv än under resten av månaden. Den hamnar i annat "lag" och ibland gör den dessutom ont. 
 
Det här vet jag nu. Det innebär att jag kanske inte vill göra riktigt vad som helst när jag har mens. Eftersom jag aldrig riktigt vet hur jag kommer att må. Jag fick lära mig genom att läsa kropp & knopp-spalter och annat i min ungdom dels att "allt är normalt" och dels att "även om man har mens kan man göra precis samma sak som annars". Det är det jag har med mig. Det är den typen av inställning som tycks råda, i alla fall i spalterna. Men faktum är att jag kanske inte alls känner för att göra precis vad som helst. Inte alls. Men under hela min ungdom fick jag leva med känslan av att jag kunde och därmed också förväntades kunna delta i allt. En sån enkel sak som skolgymnastik var faktiskt inte alla gånger så lätt när man blödde. 
 
Nu är jag vuxen, och ibland kan jag avgöra själv vad jag vill och kan göra när jag har mens. Jag kanske väljer att inte gå upp på bergets högsta topp om jag blöder. Inte om jag inte måste. Men det kan ju hända att jag har en resdag på mensens första dag och det är en sån sak som inte alls gör mig nöjd. 
 
Jag tycker att det ska få vara okej för alla att faktiskt inte göra vad som helst när man har mens. Nej, jag är inget vårdpaket. Men ibland är jag faktiskt det också. Jag tycker att det allt för sällan är en godtagbar ursäkt, alltså att ha mens. Jag önskar att det kunde få vara det. 
 
Nej tack, jag har mens. 
2013-06-28 @ 21:50:26 Funderingar Permalink

Kommentarer
Postat av: Matilda

Meckigt är ordet! Alltså, jag tror jag har utvecklat världens avancerade strategier när det gäller mens. Allt från vilka underkläder jag använder till vilka jeans jag kan använda, hur jag sover och hur snabbt jag kan gå. Samt att jag i huvudet planerar när jag kan gå på toaletten i förhållande till arbetsschema och dylikt. Helt sjukt.

2013-06-29 @ 15:09:40
URL: http://mystiskt.blogspot.com
Postat av: Matilda

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/203028?programid=2071

2013-06-30 @ 16:02:31
URL: http://mystiskt.blogspot.com
Postat av: smultron

Ibland har jag upplevt det som att man inte får låta sig påverkas av att ha mens (och pms) utan att det blir en fråga om att man då underkastar sig sin kvinnokropp och hamnar i ett taskigare läge i förhållande till männen. Men skulle förnekandet av att man påverkas av kroppens processer vara kvinnor till gagn? Jag kan inte se det. Däremot finns säkert stora individuella skillnader. För egen del så är mensen generellt inget större problem, medan veckan innan kan vara jobbig med oro och sömnlöshet.

2013-06-30 @ 16:05:08
Postat av: Hanna

Matilda: Lite så är jag också. Tycker att det begränsar mitt liv eftersom det ändå blir ganska många dagar om året. Särskilt som jag inte vet exakt när det är dags.

Smultron: Visst är det ett lite konstigt resonemang. Jag skulle också tycka att det var intressant att veta hur man resonerade om detta om det var män som hade ett återkommande symptom.

2013-07-02 @ 10:51:55
URL: http://hannasplats.blogg.se
Postat av: smultron

Eftersom det historiskt har hämtats argument från biologin, om hur mäns och kvinnors kroppar skiljer sig åt, för att befästa skillnader och tilldela kvinnor en underordnad roll, så kan jag iofs förstå varför man vill låtsas att mens inte påverkar. Men jag tycker ändå det är fel.

2013-07-02 @ 11:30:17
Postat av: Hanna

Jag förstår det också ur ett feministiskt perspektiv. Man vill inte vidstå att kvinnor är svagare osv. Men det är klart att det påverkar att förlora blod, om än bara temporärt. Samt att man inte är på humör för allt när kroppen jobbar emot en. Så kan i alla fall jag känna. Är glad att jag inte är elitidrottare (höhö) eller något annat som alltid måste kunna prestera på topp.

2013-07-02 @ 14:40:46
URL: http://hannasplats.blogg.se
Postat av: Inspirerad

Det mest intressanta jag hört om mens är hur icke-naturligt det faktiskt är att ha mens månad efter månad. För länge, länge sedan fick en kvinna sin första mens senare i livet, gick in i klimakterier tidigare, fick barn tidigare, tätare och fler gånger, ammade längre och hade sämre näringsstatus, så fick ofta inte tillbaka mensen under amning. Alltså hann en kvinna inte ha mens så många gånger under ett liv.

Inte för att det gör mensen mer uthärdlig.

2013-07-03 @ 23:45:57

Skicka flaskpost

Namn:
Kom ihåg mig till nästa flaskpost

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0