Hemvändarfeber?
Många talar ju om resfeber. Min mamma lider av svårartad resfeber bara vi ska ta bilen till landet. Själv tror jag att jag lider av en lätt hemvändarfeber. Jag blir helt stissig när jag kommer hem. Allt ska göras. Helst på en gång. Efter fem veckors bortvaro blir det lite extra häktiskt.
Prio-ordningen ser ut ungefär så här:
- Lämna av väskor
- Cykla och handla med andan i halsen
- Koka saft på från Roslagen medhavda svartvinbärsblad
- Koka kaffe (och fundera över vilka proportioner just min perkolator vill ha)
- Twittra
- Tömma väskan och dricka kaffe
Samtidigt är det en jojokänsla i kroppen. Lyckan att vara hemma. Att veta var saker är. Och samtidigt inse att autopiloten fortfarande efter tre år i Umeå är inställd på lägenheten i Stockholm. Att kunna handla vad jag vill. Vetskapen om att inte behöva prata på hela helgen. Sen känslan som jag lämnade Roslagen med. Den var inte bra. Mamma har börjat prata om att sälja sommarstugan. Hon har haft den i 40 år, är nu pensionär och känner att hon inte orkar mer. Förståeligt. Men en så oerhört smärtsam upplevelse. En smärta jag inte alls vill dela med mig av.
Kommentarer
Postat av: Jazzhoppan
Neeeeej! Inte sälja! Du kan väl ta över?!
Postat av: Hanna
Jag skulle inte heller orka ta hand om allt. Jag bor för långt bort och stället är lite för stort för mig. Men visst känns det vemodigt i kubik.
Trackback
