Hannas Plats

Om jag inte kan få en egen måne vill jag ha en ö.

Kaffekärlek

Lukten av kaffe är för mig förknippad med trygghet, värme och lugn. Jag minns den fantastiska lukten av kaffe i farmor och farfars hus i Ångermanland. Kokt i en Don Pedro. Själv fick jag sju sorters kakor och hemgjord jordgubbssaft. Kaffe får mig också att tänka på regniga dagar på mammas lantställe, och hela familjen runt köksbordet inomhus. Även första tiden då jag bodde i Umeå kunde jag komma hem och känna lukten av perkolerat kaffe i mitt eget hem och känna trygghet, känslan av hemma. Hemma är där jag brygger mitt kaffe.

 

Eller var. Nu har kaffe och jag gjort slut. Och ibland kan jag sakna hela kaffegrejen, känslan av trygghet och alla kaffeminnen. Kaffe är ljuvligt. Men vi passar bara inte ihop. 

 

Doften av nymalet kaffe är svårslagen...
Dricker själv numera enorma mängder te i väntan på att kaffet och min mage ska bli vänner igen.

Doften av nyrostade kaffebönor är faktiskt väldigt trevlig. Men svenskt bryggkaffe tycker jag inte om. Tyckte inte om att vara nära mamma på morgonen när jag var barn, hon luktade ju kaffe!
Och kaffemaskinen på jobb producerar inget väldoftande kaffe, dessvärre verkar inte rumskollegan ha samma åsikt i saken. Men å andra sidan får kollegan stå ut med min pratande mage...

Jag tycker att kaffe doftar härligt, nymalet doftar godare än hela bönor. Doften av nybryggt kaffe får mig ofta att minnas sommarloven hos farmor och farfar, trevliga stunder med kompisar och våra samtal. Kaffe är också något som väcker mig så innan jag har fått min morgonkopp så är jag ibland lite ur balans.

Låter underbart med dessa kaffeminnen. Påminner om hårt fastetsade barndomsminne med smör och knäckebröd när vi hälsade på i min mormor och morfars hus på landet. Oslagbart!