Livet
Det är det. Vad väntar jag nu på?
Inget är dåligt. Men inget är heller förträffligt. Jag önskar att jag kunde säga att det här med livet, det är livet. Den känslan vill jag ha, i alla fall någon gång, under någon tid. När min inre lycka sammanfaller med andras inre lycka. För det där med dubbel glädje kanske ändå är grejen. Jag har aldrig riktigt upplevt den under en längre period. Lyckoträffar, bra kvällar, bra helger eller veckor. Men inte perioder i livet.
Jag kan inte vänta!
Berätta gärna om du kommer på vad det är du väntar på... Pratade i helgen med en person som inte såg poängen med att resa därför att det är så spännande att var här och nu - önskar att jag också kände så.
Vilken stor tanke. Den största. Resande de lux.
Det känns ibland som att livet är ett enda stortväntande. Önskar jag kunde leva mer i nuet.
Jag har kommit på att lycka för mig är när jag avsätter tid för mig sjäv. När allt flyter på. En bra balans av allt. Inget extraordinärt. Men inte heller något långtråkigt. När livet bara är och man har små saker att se fram emot oftast. Jag såg Hanna Hellqvists serie "Jakten på lycka" på SVT Play, rätt intressant. Kan jag rekommendera. Intressanta diskussioner. En forskare där menar att lyckan är 70% beroende på arvsanlagen. Och 30% kan man påverka själv. Jag tror lite på det där: Man ska trivas med sitt jobb, ha meningsfulla relationer och ha något att se fram emot. Då är man nog en bra bit på väg.
